Långt bort

Har varit bortrest långt borta i flera dagar. Nu är jag lyckligt landad igen hemma hos familjen. Har varit långt norrut och sett fjäll, druckit drink i isglas, varit 540 meter ned under marken i en gruva och träffat människor jag inte skulle mött annars.

När jag åkte ut till flyget för att åka hem satt jag bredvid en chief. Alltså en riktig chief. Hur blir man chief då? frågade jag. Väljs man?
Det är de äldre kvinnorna som väljer, berättade han. Sen går de med sitt val till alla kvinnor och om de godkänner så går de sen ut till alla.  Han visste inte att han var vald innan alla andra fick veta. Har någon något emot valet så ska de yttra sig där och då eller forever hold his peace.

Han luktade öl.

Jag frågade hur stor hans tribe var och han svarade att de inte talade om storlek på tribe för det är inte bra spiritually. Men sen sa han att den inte var stor, under 500. Hoppas att det inte gick ut över spiriten att han sa det till mig.

En dag

Jag har en vision. Det är att jag en dag mycket snart ska sitta med en kopp te i lugn och ro och läsa alla 88 blogginlägg i min feed som jag inte har tid och ro att läsa nu. Det ska bli skönt.

Är inte riktigt där än. Men snart.

Jobbigt

Å. Så jobbigt när man har skickat ett jobbmail fel. Typ "Hej Företag A!" till Företag B. Och man får tillbaka nåt lite lätt ironiserande. Ja då får man bjuda på det.

Det drabbade ingen fattig. (Otroligt användbart uttryck.)

Bara människa

Antal kronor jag har lagt på slarv hittills i år: 1188. Plus två spänn i dricks på det. Senast i förmiddags när mina två mobiler med headset fick åka taxi till jobbet.

Mänskligt

Jag skulle sluta äta choklad och lägga mig tidigt för att sluta vara trött. Ja men tror ni inte att jag ätit chokladpraliner och sitter uppe trots att jag kunde lagt mig för 50 minuter sen när barnen somnade. Tror ni det så tror ni rätt! Tyvärr!

Jag är stressad för:
jobbet
en svårt sjuk avlägsen släkting utan nära anhöriga
att vi har massor att packa inför semesterresa efter helgen
och vi ska åka bort i helgen

Ja det var nog det.

Socker

Nu ska ni få höra. Jag och S (det var S som fattade det formella beslutet) bestämde oss för att september skulle vara En Nyttig Månad. Detta skulle innebära inget socker, i alla fall inte i onödan och bara vid extremfall som när folk kommer på fika och har med sig hembakt, när farmor kommer på besök och när man själv har fest.

Så sedan 1 september har jag bara ätit sött två gånger och det har varit fikabröd i mycket luthersk mängd.

Detta har fått en effekt som jag inte hade väntat mig kan jag säga. Förutom att det inte har varit speciellt svårt, trots att jag är förtjust i nåt till teet på kvällen, men det är inga problem att avstå. Men det bästa är att jag är piggare. Märkbart piggare. Jag kommer till exempel hem efter en full dag på jobbet, till S som behöver avlastning och de två små. Och jag mer eller mindre sveper in som en vind, pussas och kramas och ställer mig och lagar middag, trallande. Utan hunger, grinighet och blodsockerdipp som lätt kan leda till tjafs och gnäll i familjen. Alltså, jag är knappt ens hungrig när jag kommer hem. Det är ta mig f-n ett smärre mirakel. Och detta bara för att jag låter bli att äta socker.

Jag är också märkbart piggare rent generellt, det är som att jag har fått en extra växel.

Ja nu ska jag väl inte överdriva alltför mycket, men ändå, efter tre veckor känner jag, daimälskaren, att det är så värt det.

Är det sockerfritt som är den sista pusselbiten i hur man ska klara sig igenom småbarnsåren? Vem hade trott? Magi.

Visst lockar Medelhavet

Sju. Det är så många arbetsdagar jag har kvar till semestern. Mycket, men långt ifrån det mesta, kretsar kring det. Innan dess ska det firas Midsommar, men det är inte direkt något som tornar upp sig vid horisonten som nån stor grej. Antar att det bara kommer swischa förbi, som så mycket annat.

Jag tänkte hinna trimma lite gräs, göra en del superbra grejer på jobbet, städa någon garderob och S ville visst skruva ihop nåt och skruva upp något. Så det får vi väl göra. Men sen. Vila.

Jag satsar stenhårt just nu på att inte vara et vrak den dag jag går på semester. Heja mig, friskt humör!

På tal om friskt humör. Barnet har kommit i en rolig ålder. Det mesta är kul och nästan allt går att nå, med lite ansträngning. Till exempel fick min chef ett par sms förut. Han skickade ett kort och koncist ? till svar. Om jag hade mina systrar på närmare håll skulle jag fråga dem hur länge den här fasen sitter i.

Och visst, Medelhavet är ju fint, men den stålgrå-blå himlen över förorten är ju också fin. Och det är inget synd om mig, jag har varit vid Medelhavet i år. Inte på det där ohämmat plaskiga badsättet, men ändå.

Och inget spelar någon större roll, bara jag får semester så kan jag vara var som helst.

Bliss

Chefen hoppade inte jämfota över min önskan att jobba 80% i höst. Men. Han och alla de andra var så himla glada att se mig där. Jag kommer få ihop mitt liv, med familj och jobb. Och glädje här och där. Det känns fantastsikt. Och stort. Äntligen ser jag ett utlopp för all kapacitet.

Lycka till

Försöker va lite fierce idag med stövlar, svart kjol, svart skjorta och intelligent, förtroendeingivande uppsyn (alltid). På förmiddagen ska jag träffa min nya (nygamla) chef och prata sommarsemester, bland annat. Jag ska också ta upp att jag vill jobba 80% i höst. Det vet han inte om, eftersom jag fått ett jobb som jag inte varit på intervju för. De visste att de ville ha mig för att jag har jobbat där förut. De har fått kämpa lite för att få tillbaka mig (internt alltså, jag är inte lika svårflörtad) och väntat lite extra länge.

Så nu gäller det att leverera. Ska bli jättekul. Men jag kunde inte sova igår, trots att jag lade mig trött 19.40. Kommer bli skönt när det här mötet är över.

Och efter en paralyserad måndag ska jag försöka leverera lite på mitt nuvarande jobb också.

Andra planer jag har är att köpa en liten tekanna för två koppar på loppis. Att ha på jobbet! Fatta vad mysigt!

I helgen satte vi fart. Det måte man ju på helgerna. Man måste också försöka sova, ta igen sig, göra ingenting, städa och storhandla. Helgen räckte inte till för allt märkte vi. Vi har vissa projekt som måste göras och en deadline. Typ sätta upp staket för tomten (inte hela, bara själva ingången) innan Barnet börjar gå nästa vecka.

Göra färdgit köksgolvet innan Arge Snickarn dundrar in. Vi insåg att det går inte. Vi måste ringa pensionärerna. Sån tur att vi har dem! Så igår var en pensionär iväg med S och hjälpte till att köpa sandlådesand och staket-ingredienser. Och i påskveckan kommer min bror och passar Barnet medans vi sätter upp staketet.

Och i maj kommer mina pensionärer i två dagar och tar hand om Barnet när vi gör köksgolvet. Vi är på banan!

Det var en enormt skön känsla när denna plan hade kristalliserat ut sig. Det känns alltid bättre när ekvationer går ihop.

Gôtt

En av många, många uppsidor med nya jobbet (vik fram till årssiftet, måste påminna mig om det ibland så att jag inte blir för ledsen om det skulle vara allt det blir) är att jag har en hemdator. En sån som man lätt har med sig i sängen. Vilken trevlig bonus, för mig som annars sitter vid en stationär. Jag gillar stationär annars, men det är svårt att blogga i sängen.

Så nu kan man läsa bloggar, dricka te och läsa nyheter och roa sig, utan att behöva lämna bingen! Det är livskvalitet.

Jag börjar känna mig förkyld. Det är konstigt och inte så lägligt eftersom det ska bli supervarmt i dag med och då måste man bada. Men eftersom jag är vuxen finns det ingen som kan förbjuda mig att bada trots eventuell förkylning. Bada is the shit.

Igår var jag gräsänka eftersom sambon var ute på nån slags möhippa. Jag hade som plan att ringa runt till några kompisar och tjôta lite i telefon. Men då blev jag istället inbjuden till den första vännen jag ringde. Så då drog jag dit, förvånad över hur spontan man ändå kan vara trots att jag bor i storstan och är typ medelålders. Spontana visiter ger sommarkänsla på nåt sätt.

Har bokat flyg till New York. Honeyweeek. Livet leker, det måste jag nog säga.

Lycka

Måndag, det är sommar på gång och jag har en effektiv Midsommarhelg bakom mig. Har längtat lite till landet, varit lite orolig, haft jäkligt mysigt. Idag vaknar jag upp och inser att det snart är semester - YEAH! Och idag är jag lycklig.

Börjar min första jour ikväll. Spännigt.

Stoppa pressarna

Stoppa pressarna, stoppa allt! Och lyssna på det här (som jag hoppas inte är ett 17:e april-skämt): jag ska få en kompensationsdag ledigt för att 6 juni infaller på en lördag.

Jag grundade fredagskänslan imorse genom att gå upp en halvtimme tidigare än vanligt och gav mig iväg på ett spinningpass. Piece of kaka. Sen har det bara rullat på. Utanför lyser solen och den kommer säkerligen skina på mig senare när jag går här ifrån iväg och köper en flaska rött vin och drar hem och grillar. Vi pratar fredagskänsla royale. Och så detta: kompensationsdag. Jag säger då det. Som upplagt för lite tjo, lite tjim.

Jobb-bitchen

Å herregud, fräsch ångest. Just nu.

För jag har skickat följande mail till en grupp på jobbet som jag bistår med webbhjälp:

"Detta är visserligen någorlunda webbside-relaterat, men är ändå tveksam till om jag ska sköta det. Eftersom jag inte har beställt det här så är det svårt för mig att avgöra om det här är nåt vi ska betala eller inte.

Jag kan inte ta på mig några andra administrativa uppgifter runt [Xxxxxx] mer än att redigera och uppdatera webbsidan. Skulle jag få mer tid över i framtiden så säger jag till. Jag vill alltså inte i nuläget ses som en extra resurs för någonting alls utöver webben. Hoppas ni förstår!"

Ok, hur bitchigt är det på en skala? OBS, jag försöker låta vänlig men bestämd.

Exemplet ovan gällde en fakturaavisering som dykt upp på mail. Som langades till mig, vilket var den berömda droppen som fick bägaren att bli full. Och för att den inte ska rinna över så skickade jag ett mail. Jag har nämligen upplevt att jag har blivit lite av en allt-i allo för den här gruppen, trots att det varit överenskommet att jag ska göra en specifik grej för dem. Det blir lätt så antar jag. Tror det sitter en hel del sura människor runt om på arbetsplatser runt om i landet som inte har sagt ifrån. Inte här inte. Tar hellre ovan nämnd ångest än är sur för att jag inte sagt ifrån. Det är bara att välja här i livet!

Jobbet

En sak är lite kul med mitt jobb och det är att jag har en massa anknytnignar till många personer, fast jag är en som egentligen inte hör till i gänget. Jag är släkt i släkten med två av dem, kommer från samma stad som en annan och har pluggat med en tredje (som också varit med på samma mailinglista som min syster, så de nätkänner varann).

En fråga som jag har funderat på är - hur bitchig får man vara på jobbet? Om man till exempel drabbats av att personalavdelningen har bett en inkomma med en julledighetslista, ett excelark som alla ska fylla i, får man då maila uppmaningen med tillägget "Meddelas endast på detta sätt, inga påminnelser kommer." ?

Får man spamma sina medarbetare med ett välgörenhetsprojekt som ens kusin är projetkledare för? En helt sanslös historia där det samlas in pengar och när man jobbar med idel högavlönade tjänstemän och gott tycker att de kan bidra. Samtidigt som man får skryta med sin enormt driftiga kusin.

Jag är en sån som man får säga till att komma ut och sätta sig och fika. Det är gulligt att nån kommer och säger till. Imorgon ska jag bjuda på kakor.

Bryssel

Lite meckigt ar det, men det gar ju. Jag ar i Bryssel, pa ett hotellrum och surfar hjalpligt via tvn och ett lost tangentbord!

Vi gor studiebesok pa EU-institutioner hela dagarna, vilket ar intressant men just nu ar det skont med en ensam lugn stund. Tyvarr drog jag pa mig en sjujavla nacksparr pa vagen ned hit och det paverkade bade nattsomnen och dagens humor. Men jg har jobbat upp en positiv anda och kom pa formiddagen pa att linda sjalen runt halsen. Bade snyggt och varmande. Efter det har jag intalat mig att nu ar jag botad. Och att robot-movements ar coolt.

Götlaborrrg

Är på bokmässan. Stundom dötrist, jag vill bara vara hemma i mysiga huset där det plockas äppeln i trädgården, eldas brasa i kaminen och framför allt sovs länge i sängen på morgonen. My style of life.

Men stundtals är det superkul och intressant, när man får gå på miniseminarium, köpa billig bok och heja på gamla bekanta. Soft.

Och jag står i en FN-monter. Det kommer fram människor som är intresserade av att världen ska bli bättre, som har ett engagemang som går utanför dem själva, deras familj, deras jobb & ägodelar och de de känner. Sånt rör mig. Sån är en riktig människa för mig.

Är glad att jag helt plöstligt mitt i kaoset hittade Anna, vars blogg jag läser ibland.

En timme av mitt liv som jag aldrig får tillbaka?

Nu är det hösttermin och träningen börjar igen. Jag ska strax gå iväg till det första spinningpasset. Känns onekligen lite trögt. Alltså, det är inte mitt första spinningpass nånsin, så jag vet mycket väl vad som väntar. I fikarummet förut nämndes ord som "nära-döden-upplevelse" när spinning kom på tal. Det gäller att ha rätt mental inställning. Så nu måste jag hitta något att fokusera tankarna på de närmaste 60 miuterna.

Varför gör jag det här nu igen?

För ett glatt och friskt liv fullt med energi på livets solsida. Så var det ja.

Fredagskänsla

Har massor att göra på jobbet. Det skulle vara kanon om det blev gjort, i alla fall lite grann. Måste bara lunch-blogga lite. S och jag åt lunch med mamma som tillfälligtvis är i stan. Hon uppvaktade oss nyförlovade med varsin röd ros. Så gulligt!

Sen blir det lite mingel, sen lite afterwork och sen - fest! Raj raj! En vän fyller år. Har värsta helgkänslan. Önskar alla mina läsare detsamma.

Bloggeliblogg

Jag är så glad. Jag är ju det. Måste börja med att tacka för alla gratualtioner och supergulliga kommentarer på mitt förra inlägg. Det värmer verkligen att det finns så mycket välvilja och glädje för min och S skull.

Nu åter till vardagen. Idag har det nästan varit rafflande. Det började med att ett barn stöp på sin cykel några meter framför mig när jag var på väg till pendeln. Jag och ett par andra medkännande rådiga människor stannade och hjälpte pojken. Hjulet på cyklen hade lossnat och han fick styret i magen och det var tydligen inte skönt. Jag ringde hans mamma som kom och hämtade honom. Hon var välidgt tacksam. (Det var inte nån större fara med pojken, som tur var.)

På jobbet är det fler och fler som lägger märke till Ringen. Grattar. Tycker den är snygg. Sketakul, verkligen.

Sist men inte minst så var jag ute och sprang på lunchen och det gick så lätt. Jag har inte sprungit på nästan två veckor pga förkylning, men det här var en lusttripp. En härlig ljummen luft med massor av syre. Efter en minut började det regna lätt, efter två minuter regnade det rejält. Inga problem. Västerbron, som med mina korta små ben är 700 steg uppför, kändes inte. Det var bara "Jaha, där var det över" och det blev inte ens speciellt motigt efter det, som det brukar. Och en spurt blev det. Starkt!

Jag är helt klart redo att förlänga rundan, om arbetsbelastnignen på mitt skrivbord tillåter. Det gjorde det inte rikgit idag. Jag ligger så efter. Det är inte vanligt. Men no worries, I'll be back imorgon.

Teknikens under

Jag, precis som alla andra normalbegåvade, friska människor, bryr mig om miljön. Skrivaren på jobbet har en liten egenhet, den matar ut ett extra papper för varje gång man skriver ut nåt. Alltså - jag får det dokument jag vill skriva ut plus ett extra tomt. Irriterande? Ja typ.

Så bredvid skrivaren ligger alltid en hög tomma ark som varit igenom skrivaren en gång. Dem står jag och plockat tillbaka i skrivaren igen. Varje dag. Står inte ut med att papper förfars. Kommer jag bli galen på detta? Förmodligen.