HEAL

Jag tror alla ska ta och se den här filmen.




HEAL, finns på Netflix.

Jag skulle såklart kunna skriva mer om den än så. Den handlar om att kroppen har en förmåga att läka - typ allt. Och att läkande startar i tanken. The mind, som det heter på engelska. Vet inte riktigt hur det ska översättas faktiskt. Men i tanken, i huvudet.

Tänk på det, så att du inte bara tänker det du tänker.

Början på ett liv

Idag skjutsade jag min son till hans livs första fotbollsträning. Som han har längtat. I ett år, minst. Med sin kusin, 13-åringen med samma vackra hårfärg, som spelar både fotboll och handboll, som stora förebild har vår pojke länge sett sig som en blivande fotbollskille.

Jag hade förberett på honom att första tillfället kan vara lite rörigt, men han tyckte inte att det såg så rörigt ut när vi kom dit. Jag hade också förberett honom på att det skulle bli upprop. Tyvärr var det eftermiddagstrafik och inte bara vi som hade tänkt parkera vid IP. Men jag körde in bilen i ett buskage och väckte sonen som hade somnat i köerna och så var vi framme, fem minuter sent. Men vi hann i tid ca 20 sekunder innan hans namn ropades upp (och han sa "ja") och fick veta att han var indelad i grupp 14.

Tränare var två pappor som hade varsitt barn med. Sen var det sex stycken till. Två inledde träningen med att ta till lipen, (varv en av oklar anledning kallades Ronaldinho av sin pappa (för det var inte hans namn)). Föräldrarna fick inte vara på plan under träningen, men minst en hade sin mamma med. Nästan alla hade fotbollsskor. De fyller fem i år, så jag inser att det här är en knatteskola där de ambitiösa föräldrarna sätter sina barn.

De började göra lite övningar. Jag kom på mig själv med att heja på barnet redan där "Braa! Bra jobbat!" Fotbollsmorsa. Tja, det funkar. Min kille kom springande bort till mig. Han ville äta. Jag hade med matsäck till efteråt. Han ville ha vantar. Han fick ta en tugga av en macka sen sa jag "Nu vill jag att du går ut och kör." Det gjorde han. Utan vantar, för det hade vi inga med.

Träningen avslutades med match, två mot två. Min son gjorde sex mål. Mycket nöjd med första träningen gjorde han klart att han ska spela fotboll hela sitt liv. Själv ska jag gå in och bli tränare har jag mer eller mindre bestämt. Nästa gång ska jag göra lite bättre ifrån mig och heja inte bara på mitt eget barn, utan de andra också. Och alltid hitta rätta läget i uppmuntran. Vill vara den bästa coachen.

Nu sover barnen och jag sitter och kollar Gympaläraren på SVT play. Ska surfa på simskola till barnen och parkour-kurs till dottern. Tänker på syrran och hennes familj med deras eviga skjutsande och åkande på turneringar på helgerna. Vi är i början av det livet. Nu kör vi!

Kavla upp ärmarna

Sitter med en kopp vitt te med mjölk och njuter av den tidiga lördagsmorgonen. Vårt hem behöver ett par riktigt engagerade husmödrar som ställer saker tillrätta dessa dagar. Någon behöver kavla upp ärmarna och plocka och städa. Jag trivs inte.
Tänker på att vi har tänkt använda lite ledig tid med dåligt väder (som idag) till att rensa lite i källaren. Men först behövs ju det här. Så när ska det andra hända?
Man behöver en plan, där är jag helt med. Men, istället för att bli sur för att planen inte kan sättas i verket pga stökigt hem på våningsplanen så tänker jag att planen behöver en för-plan.
Allt går att lösa med planering. Nej, inte allt givetvis. Men förmodligen det här. Och det här är nog så viktigt för vårt liv.

Kan annars rapportera att jag trivs på jobbet. Och så måste jag skryta med vår 14-månaders som går med stapplande steg, hon kan rörelserna till Imse vimse och I ett hus vid skogens slut. Vi borde väl lära henne teckenspråk, men å andra sidan verkar hon vara rätt på med att prata verbalt. Hon har snabbt gått från Ä daa! till Ej dååå! när man ska säga hej då. Älsk.

Städat

Sitter nu ned med en kopp te efter en dag i städandets tecken. Vi ska ha hela tjocka släkten här i helgen och alla säger till en "Nej men inte behöver ni städa så mycket, ta det lugnt."
Och "Köp en tårta istället!"

Ja, fast nej. Det funkar inte så. Tro mig, på mitt mycket sunda omdöme när jag säger - jo vi behövde städa.

Och en chokladtårta formad som en trea säljs inte i de flesta butiker häromkring.

Tårtkalas och sen grill på kvällen och åtta nättgäster. Sommarkalas, det är så skoj!

No chicken

I det här huset har vi slutat äta kyckling. Det beror inte på att vi inte gillar det, för det är ju gott. Men för att vi inte tror att kycklingindustrin är så snäll mot kycklingarna.

I ärlighetens namn vet jag inte så mycket om det där, men är ganska säker på min sak ändå. Av den anledningen köper vi bara ekologiska ägg också.

Men nu ska jag börja samla på mig fakta och länkar så att jag kan motivera beslutet när någon kanske undrar.

AW

Efter fem dagar i hemmets "lugna" vrå med två barn, varav ett har feber och annars skulle varit på förskolan en del, är jag färdig för en kväll på stan. Bord och kompis full med skvaller är bokat, jag tror hon kommer hitta mig vid bordet med en flaska cava beställt och klart.

Känner mig inte helt kurant själv av någon anledning, men det är ingen tvekan, ikväll ska vi ut, mitt lilla face och jag!

Showtime

Och när man minst anar det ställs saker på sin spets. Tack för det jävla facebook. Efter förra riksdagsvalet skrev jag några blogginlägg i en anda av, ska vi säga - irritation - över att SD kom in i riksdagen och allt tjafs det förde med sig. Och då lade jag fast min strategi på miniminivå, nämligen att säga ifrån när jag hörde nåt snett.

Inget betungande i sig. Men vad fan säger man? Jag la märke till att en bekant (som jag såklart egentligen inte känner) hade gillat Nej tack till moské i Sverige och nåt i stil med Sluta ge invandrare gratis körkort. Alltså, sånt kan ju bara inte passera, det går bara inte.

Som sagt, jag känner till den här personen väldigt väl på sätt och vis, men känner hen (Detta ord blir f ö bara mer och mer användbart och alltid retar det nån. Men vad är objektsformen egentligen?) inte alls. Jag vet inte ens hur jag ska hitta en ton att ifrågasätta i. Vi snackar om en vuxen människa med jobb och familj som förmodligen skiter fullständigt i vad jag skulle vilja ifrågasätta med hens åsikter. Jag och den har personen har bara friendat varann och aldrig skrivit ett pip till varann på facebook.

Hur hade ni gjort?

PS. Jag vet ju såklart inte vad hen röstar på. Men det är big time varning på att gilla såna grupper på facebook, det tror jag ni hajar.

Vad jag har kvar att fixa inför jul

Ischoklad.

Köpa gran, ta in, klä. (Samtidigt plocka lite granris runt granförsäljningen att lägga hemma på trappan.)

Slå in julklappar.

Städa.

Köpa en ekologisk julskinka från - tada! - Gotland och griljera den.

Gå från jobbet tidigt en dag, äta affärslunch med min fru (barnen är med mormor och morfar), och sen köpa de sista julklapparna men mest bara vara vi och ta ett glas vin och njuta.

Baka några pepparkakor och spritsa lite.

Ja det är nog det!

Energi

Gud vad jag inte har energi för nånting idag. Jag är stressad. Och trött.
Jag återkommer.

Nej - nu skriver jag några listor på post-it lappar och tar nya tag.

Bli som ny

Det enda som är människovärdigt en dag som denna är att åka och bada efter jobbet. Det är så man bli som ny.

Lite svenska jorgubbar och en kanna te på det. Det är underbar sommar just nu.

Te the tea

Jag är te-oman. Tetokig. Jag älskar att fixa till en kanna te på kvällen och Sätta Mig. Ni vet. Det är så underbart. Jag dricker sen jag vande mig av med koffein för massor med år sen, bara grönt te. Men inte riktigt grönt te, uäck! utan härligt, nästan teinfritt, smaksatt lull-lull. Bäst av allt är earl green. Ingenting fungerar om jag inte har earl green hemma. Det dricker jag alltid på morgonen (vilket är på helgerna). På kvällen blir det nåt annat. Gärna fruktigt. Just ikväll är det ett som heter Kiss me Kate, vilket jag misstänker är brittiskt bröllopsinspirerat. Det har vitpepparkorn i sig. Vilket påminner mig om det bästa julteet nånsin. Det hade rosépepparkorn. Superball smak, plus att det såg ut som att det låg små julgranskulor i det!

Ursäkta detta ointressanta dravel, jag toppar med en bild som jag verkligen gillar, det dravliga innehållet till trots. Nä, nu ska jag inte va sån. Kärlek är väl positivt.

Och hur engelskt smågnällig får man lov att se ut?

Lycka till

Försöker va lite fierce idag med stövlar, svart kjol, svart skjorta och intelligent, förtroendeingivande uppsyn (alltid). På förmiddagen ska jag träffa min nya (nygamla) chef och prata sommarsemester, bland annat. Jag ska också ta upp att jag vill jobba 80% i höst. Det vet han inte om, eftersom jag fått ett jobb som jag inte varit på intervju för. De visste att de ville ha mig för att jag har jobbat där förut. De har fått kämpa lite för att få tillbaka mig (internt alltså, jag är inte lika svårflörtad) och väntat lite extra länge.

Så nu gäller det att leverera. Ska bli jättekul. Men jag kunde inte sova igår, trots att jag lade mig trött 19.40. Kommer bli skönt när det här mötet är över.

Och efter en paralyserad måndag ska jag försöka leverera lite på mitt nuvarande jobb också.

Andra planer jag har är att köpa en liten tekanna för två koppar på loppis. Att ha på jobbet! Fatta vad mysigt!

I helgen satte vi fart. Det måte man ju på helgerna. Man måste också försöka sova, ta igen sig, göra ingenting, städa och storhandla. Helgen räckte inte till för allt märkte vi. Vi har vissa projekt som måste göras och en deadline. Typ sätta upp staket för tomten (inte hela, bara själva ingången) innan Barnet börjar gå nästa vecka.

Göra färdgit köksgolvet innan Arge Snickarn dundrar in. Vi insåg att det går inte. Vi måste ringa pensionärerna. Sån tur att vi har dem! Så igår var en pensionär iväg med S och hjälpte till att köpa sandlådesand och staket-ingredienser. Och i påskveckan kommer min bror och passar Barnet medans vi sätter upp staketet.

Och i maj kommer mina pensionärer i två dagar och tar hand om Barnet när vi gör köksgolvet. Vi är på banan!

Det var en enormt skön känsla när denna plan hade kristalliserat ut sig. Det känns alltid bättre när ekvationer går ihop.

"Du kan lika gärna äta daim"

Ja. Man kan lika gärna äta daim. Det stod så på löpsedeln idag. Det var en expert som uttalade sig och tro mig, man behöver inte vara expert för en sån grej. Det var nåt om att nåt nyttigt inte alls är så nyttigt egentligen. Hört det förut?

Nåt annat som man har hört förut är lite kvalificerat och okvalificerat gnäll och klagan. Över vädret, livet, julen, stressen, alla idioter och så olyckorna. Jag sällar mig härmed till kören. Kylan har gett mig en släng av urinvägsinfektion. Min favoritjulkalender på nätet is no more. Inte några humörhöjare. Man får klaga. Man får vara bitter.

Värme hjälper. Dricka mycket hjälper. Vänner, kärlek och insikter hjälper. Själv värmer jag mig med kärlek, brasa och hinkar te. Det ska nog driva ut det onda. Annars finns ju som sagt daim.

Luxury oxygen overdose

För andra gången den här veckan begav jag mig ut i löparspåret. Jag har inte på något sätt förtagit mig, några blygsamma kilometer i maklig takt räcker eftersom det är första gången på mycket länge jag gör detta. Men det är skönt att vara igång. Fick ett galet infall och anmälde mig till ett lite gäng som ska springa Tjejmilen. Ja va fan, varför inte?

Det är fullt med andra motionärer ute. Samtidigt med mig startade två män. En i min ålder, vältränad. En lite äldre med flint och inte så vältränad. De sprang om mig. Jag funderade lite på det här varför män har så mycket mer muskelmassa och bättre syreupptagningsförmåga medan deras ryggar försvann bortom kröken.

Men sen serni! Han med flinten sackade betydligt. Jag såg att han gick och inte sprang ett bra antal steg i och efter en uppförsbacke. På slutet av rundan flåsade jag honom i nacken. Jag låg så nära att jag såg textgen på hans träningströja. "Quicksilver" stod det. Oh the irony.

Med tanke på hur jag har tränat den senaste tiden är jag riktigt nöjd. Flåset är det inget fel på. Och bättre ska det bli!

Det är som en drog (antar jag)

Göta Petter. Det är fyra år sen jag började blogga. Fyra år av vatten rinnande under broarna. Jag bloggar inte så himla ofta, men bloggeriet är en del av mitt liv. Jag älskar't. Nån dag snart ska jag blogga på riktigt om vad som händer och sker i mitt liv.

Det har varit en sån där morgon

Tja, det började väl igår kväll. Med att jag inte gick och lade mig. S var inte hemma men det var inte det att jag väntade på henne direkt, även om det är lite svårt att avsluta dagen utan att ha fått rapportera av sina öden och äventyr.

Nej jag rev tapeter på två väggar i rummet som ska börja renoveras i helgen. Två säckar med skräp blev det. Och så skypade jag med syrran i en timme. Också det välbehövligt, tror inte det har hänt på flera månader. Sen var klockan massor. Och så kom S hem och då blev det ju lite prat.

Så imorse. Jag borde stigit upp 06, men det blev först 40 minuter senare. Jag har jour och upptäckte när jag kollade mailen att jag fått något som jag skulle åtgärdat vid elva igår kväll. De borde ha ringt mig, men det kändes ändå sådär. Och istället för att snickra ihop en bra rapport blev det till att åtgärda. Stressa fram en halvdan rapport. Duscha. Iväg. Fick skjuts till stationen av S. (Tack!)

Men sen måste jag säga att jag är rätt bra på att koppla av och inse vad som är viktigt och fokusera på det. Idag är det prio på att köpa hyacinter, amaryllis, en krans till ytterdörren (Just det!) och åka hem och mysa järnet, som man sa förr. Det är viktigt att kunna fokusera på rätt saker, priorietera det som är viktigt. Jag är så glad att det funkar för mig.

Värme

Om man till exempel har haft en dålig dag. Med snö och kyla, fast det borde vara vår. Med skottning av tung snö, för att få fram bilen som plogbilen plogat in. När allt har varit lite småtrist och man är ensam hemma med katterna. Då funkar en sån här väldigt bra, för att värma upp kropp och själ.

Värme. Allt blir bra.

Luxury

Hör på det här - imorgon ska jag ha semester. Bara sådär! Det var min sambos idé (bra där, darling). Vi behöver en dags ledigt. Och det ska vi ha! Just nu, torsdag eftermiddag, jag har just bjudit mina kollegor på kak-kalas och ska bara göra det sista innan det är hemgång (via vår favorit-krog), kan jag säga att just nu är tanken på att inte vara ledig imorgon en fullständig o m ö j l i g h e t.

Kom inte och säg att inte vi lever i nuet.

Jag & Pepparkaksdegen

Igår var det faktiskt dags. Jag inhandlade årets första pepparkaksdeg. (Det brukar bli en per år.) I lilla huset där jag bor finns varken kavel eller formar (mer än två jättegummor) så jag gjorde min specialare - pepparkaksormar.

Först preppar jag degen med extra kryddor, kanel och kryddnejlika, för köpedegarna är för mesiga för min smak. Sen hade jag köpt en påse flagad mandel också för att piffa upp det lite ytterligare. Det blev såklart jättegott.

En måndagkväll efter jobb och middag orkar man inte ställa sig och göra pepparkaksormar. Men nöden är ju uppfinningarnas moder så jag kläckte idén att man kanske skulle kunna köra med osthyvel. Sagt och gjort. Så här blev det.



Så det blir ännu en kväll i sängen med te, pepparkakor och "Sex and the City". Livin' large.

Götlaborrrg

Är på bokmässan. Stundom dötrist, jag vill bara vara hemma i mysiga huset där det plockas äppeln i trädgården, eldas brasa i kaminen och framför allt sovs länge i sängen på morgonen. My style of life.

Men stundtals är det superkul och intressant, när man får gå på miniseminarium, köpa billig bok och heja på gamla bekanta. Soft.

Och jag står i en FN-monter. Det kommer fram människor som är intresserade av att världen ska bli bättre, som har ett engagemang som går utanför dem själva, deras familj, deras jobb & ägodelar och de de känner. Sånt rör mig. Sån är en riktig människa för mig.

Är glad att jag helt plöstligt mitt i kaoset hittade Anna, vars blogg jag läser ibland.