Blåst

Jag hade hittat varsin burk till de två stora barnen i en affär, men motiv på locket. En med Frost och en med Star Wars, som jag inte kunde motstå att köpa (se tidigare inlägg om Genusmedvetet föräldraskap). Idag fick de dem som en tidig påskpresent.

Sonen och jag satt i köket och han var glad för burken. Som från ingenstans (SÅÅÅ TYPISKT MAMMOR) kom jag på att hans naglar är för långa.

"Jag måste klippa dina naglar sen" sa jag.

Han höll upp sitt lock.

"Darth Vader säger nej."

Jo, sa jag. Nej, sa Vader.

Locket hölls upp framför ansiktet.

"Nu är det så här Darth Vader" sa jag, "Min son ska ..."

Här avbröts jag av ett gapskratt.

"Mamma, du pratar med ett lock!"

Fotobok!

Eftersom jag knappt bloggar alls nu så kan jag ju likagärna blogga om att jag har gjort klart min fotobok, dvs familjens fotoalbum för 2013! Yay! Den kom i brevlådan idag. Hade tänkt att detta skulle göras under min föräldraledighet förra året, men det blev inte riktigt så. Men nu är jag på g. Har gjort halva 2014 också. Det är så himla kul att vara igång!

Ett år

Visst är det hemskt att jag bloggar så lite. Men nu är det som det är, bäst att se framåt.

Kan berätta att vår yngsta fyller ett år idag. Ett år! Det har varit ett helt underbart år. Lite struligt, men mest väldigt skönt och härligt.

Och nu är det snart vår och sommar. Tiden går väldigt fort.

Mitt klämkäcka jag

Ni vill ju såklart mest läsa om när jag är som allra mest mig själv, dvs när jag är Mitt Klämkäcka Jag. Det är jag nu. Är föräldraledig med minsta och har beslutat att de två stora ska vara hemma från förskolan en dag i veckan och vi ska gå på museer. Det finns rätt många i stan och nästan alla riktar sig till barn på något sätt. Så här kommer vi!

Det har visat sig inte vara något som helst problem att ta med sig de tre på sådana utflykter. Det enda som kan krångla är när jag bestämmer mig för att vi ska ta bilen istället för att åka kommunalt. Så får man uppleva eftermiddagsrusningen på väg hem, inte så lyckat.

Idag ville sonen (4-åring) hälla upp ris i en burk. Det gick rätt så bra, men en del hamnande utanför. Han fick ta fram dammsugaren sade jag. Det var inspirerande så han dammsög kök, hall och vardagsrum. Jag har anat en outnyttjad potential i barnen och nu är den här!

Jag har också varit ute i skogen och grillat korv med barnen två gånger i år.

Ja för övrigt är jag precis som vilken nutidsmänniska som helst. Nu ska jag såsa vidare med en obokad lördag.

Hammocken

Just nu ligger jag i hammocken. Förra året köpte vi nya dynor och tak, men just nu är inte taket monterat. Så inget sol- eller regnskydd finns. Å andra sidan ser man himlen.

De två stora barnen sitter i köket med tre grannbarn och ritar. Minstingen sover. S for därför iväg en snabbis till affären och jag är kommenderad en stunds ro. Ahh ... ?

S köpte hammocken sin första sommar i huset. På sin semester låg hon i den och läste deckare brukar hon berätta. Det var före min tid. Före barnen.

Där låg hon och läste på semestern. Ibland tog hon sig en kopp kaffe tänker jag mig. Ibland ett glas vin.

Denna monumentala underbarhet tänker jag lite på nu.  Till ljudet av fem barn som nu turas om i studsmattan.

En liten stund

Jag har tre barn nu. Vår tredje lilla föddes till slut, i slutet av januari. Sedan dess har det varit både si och så, men nu har allt planat ut i en hektisk men väldigt fin vardag. Den lilla sover och jag dricker te och kollar lite på min favorit tv-serie och har inte så mycket på agendan för tillfället.

I morse var jag för första gången själv med dem alla tre, och skulle få iväg oss och lämna på förskolan innan 9 och göra varm matsäck till de två stora. Det gick galant. De här barnen är sådana att de kan fixa i ordning sig och komma iväg på morgnarna, i stort sett utan strul. Hur det har gått till kan jag inte svara på.

Lilla trean är en riktig prinsessa som sover nätterna igenom (för tillfället, jag inbillar mig inget) och producerade under morgonen två bajssituationer som ledde till dusch av baby. Men, vi kom ändå iväg i tid. Can't beat the feeling.

Och nu som sagt - en liten stunds Lugn & Ro.

Helg-energi

Efter förra helgens mastodontfixande vaknar jag utvilad klockan sju och är redo att ta tag i hemmet. Den 1 november. Jag är lite i det här läget - när kan jag börja med pepparkaksdeg?

Jag skulle ju kunna plocka fram adventsljusstakarna och kolla att de funkar men nu tror jag att jag tar och lugnar mig lite.

Fixarhelg

Nu var det ett tag sen. Man kan väl säga att vi är lite överhopade av vardag och jobb och ett hem som liksom behöver en massa saker.

Så i helgen har det varit fixarhelg, med besök av hela min familj. Kan inte ta åt mig äran för denna briljanta idé, som måste vara en av de bästa idéerna i världshistorien.

Jag gör en lista på allt som har fixats.

Plattsättning av en gång från grindhålet till entrétrappen, plus uppsättning av grind med grindstolpar.

Förankring av en hög byrå och fyra bokhyllor.

Montering av tre jalusier.

Montering av två skjutdörrar. Inredning av en skjutdörrsgarderob.

Inflyttning i fyra bokhyllor.

Montering av skohylla och hatthylla + upphängning av denna.

Tre vändor till tippen. Hämtning av en hel del stenplattor.

Städning av vedbod och stapling av två kubik ved.

Och så hängde vi upp fästen till två barndvarnare.

Dessutom har barnen haft en kanonhelg. Lek och bus med kusiner, långa turer till lekparkerna och sagoläsning och spela spel med mormor och kusiner.

(Jag kan ha glömt något.)

Väldigt lyckat att man fick en timme extra denna helg. Och så många timmar jag fått av min familj. Tacksam är nästan ett för litet ord.

Bisarrt

Jo då jag lever och mår.
Sitter just nu i en campingstuga i Danmark och dricker morgonte. Alldeles själv, för resten av familjen sover! Detta bisarra läge har pågått i över 40 minuter!

Snart ska jag gå till butiken på campingen och hämta vårt beställda frukostbröd, för så gör man i Danmark. En av de många poängerna med detta land.

Fyra år

För fyra år sen träffade jag mitt första barn för första gången. Idag har vi firat vår fyraåring stort. Tårtfrukost med paket (Pippigrejer), duplobärgarn till Lillebror, sen till Junibacken för första gången. Sagotåget gick jättebra, men det är ju lite läskigt.

Villa villekulla var efterlängtat. Lunch i restaurangen och sen fika på stan. Till middag var det pannkakor beställt. Det tog ett tag innan sockerfyllda fyraåringen kom till ro, men nu sovs det och vi sitter och läser journalen från den gången och minns. Med enorm tacksamhet.

Största kärleken.

The season's upon us

Äntligen. Är det julledigt.
Ni har inte hört nåt adventstjat i denna blogg i år. Hoppas att stämningen infunnit sig ändå.
Jag vet inte vad det kan handla om. Kanske åldern?
Jag uppnådde nyss den aktningsvärda åldern 40. Och vad kan jag konstatera? Jo en lite förvånande nivå av mañana all over the place.
Fest? Jajamän med en massa gäster och städa - jaja vi tar det nån gång när det passar.
Jul, ja det löser sig.
Bygga på en våning på huset under tiden, ja det är la inga problem.

Kanske husprojektet har lagt övriga projekt på rätt stressnivå. Dvs, ingen stress alls. Och då är det ändå inte vi som bygger eller nåt. Men allt löser sig.

Men man har ju ändå lite föresatser. Så imorse när jag var framme vid tåget in till stan var jag tvungen att vända om (för det var 4 minuter tills nästa tåg skulle gå) och ge en peng till tomten som sitter och spelar White Christmas på sax utanför stationen. För det ingick i betinget innan jul. "Ho ho ho godd jyl" säger vår stations-Tomte. Snacka om stämning.

Jag har också tänkt och tänkt och tänkt att förskolepersonalen skulle få varsin cellofanpåse med hembakta julkakor av oss. Så har det inte blivit. Där rann dagarna mellan fingrarna som sand. Men - de fick en bonus på decemberlönen, inte min förtjänst men det smäller nog högre än några kakor. Vet ni vad - de kan få kakor i januari också.

Och på måndag kväll sitter jag och S med en glögg och tar en slant av min nyfådda lön och sätter in till nåt välgörande ändamål när barnen sover och granen tindrar. Det blir mys det.

Innan dess ska vi klippa håret, stapla ved, köpa julklappar (ha barnvakt), griljera skinka och göra julgodis och detta i maklig takt.

Vi hörs.

Pottbestyr och kalsonger

Här hemma kretsar det mycket kring pottor just nu. Det har varit en längre historia som har böljat fram och tillbaka, men just nu är det så att vi har en ganska nyinskaffad svindyr pottstol som funkar som det är tänkt. Vår tvååring drar själv ned byxor och kalsonger och sätter sig själv på pottan och gör både det ena och andra. Blöjkonsumtionen har gått ned betydligt!

Så igår köpte vi lite nya kalsonger som vi packade upp idag. Det visade sig vara två likadana med Blixten McQueen - en stor idiol i vårt hus. Då gav vår pojke genast bort ena paret till sin storasyster. Kärlek!

Hobby

Jag har en hobby, har jag tjatat om det?
(Spelar ju sällan någon roll om jag redan har.)

Jag gör fotoböcker. I love it! En av de bästa grejerna med denna hobby är att den går finfint att kombinera med vardagsliv och föräldraskap, det så kallade ekkorhjulet. Man har allt i datorn och kan ägna sig åt det i fem minuter eller en timme, hur mycket tid man nu har just den dagen.

Det började med att mamma fixade fotoalbum åt oss barn, vi är fyra syskon. Hela våra liv finns med, ända från början. Då går det liksom inte att sluta. Jag tror faktiskt vi alla fyra har fortsatt på detta spår i någon form. Det sociala arvet.

Mina barn har ännu inte fått sina böcker, men det kommer. Jag håller just nu på med familjens bok för 2012.

Förut var det alltså fotoalbum som gällde, framkalla och klistra in. Det funkar ju inte nu. När jag var singel packade jag en resväska med bilder, album, klister och pennor och tog de två första dagarna på semestern och satte mig på landet och fixade. Så blev det gjort då, nu funkar det bättre med fem minuter om dagen.

Kåldolmar

Nu kör terminen igång. Och jag kan rapportera om lite otroligt god vardagsglädje, nämligen kåldolmar. Jag har aldrig lagat dem själv och har inte ätit sedan jag var barn, men gud vad glömt och gott det är!Man kan köpa färdiga,ostekta och göra sin egen goda sås. Gör det vet jag! Det är ganska fantastiskt. Vi lär laga helt egna också snart.
Ja, det var bara det.

Jag är skyldig den här bloggen ett inlägg

Jag önskar att jag kunde visa er en bild från i helgen. Men nu är det här en lite mer anonym blogg. Det var det här, fem år senare. En bloggåterträff hemma hos oss, i sommar och sol, bubbelvin och viol.

Sammanhanget jag för första gången mötte S, som jag aldrig förut träffat men som blev min livskamrat. Det är känslor, minnen, vänskap, gemenskap. Något av det högsta och bästa livet har att erbjuda faktiskt. Det är en ynnest att få vara med.

Familjelivet

Barnen. De är 3 respektive 1 och 8 månader. Det är supermysigt för det är båda en väldigt charmig ålder. De leker, skojar och har kul ihop allt som oftast. Men det blir också mer syskonbråk. Ibland uppenbart nästan oundvikliga konflikter när båda vill ha samma leksak. Men också det här, från bådas håll, att störa sig på den andra av ingen orsak och retas bara för att. Äkta syskonbråk alltså.

Och som tur är - de är intresserade av ungefär samma saker. Vilket gör att de har kul tillsammans och gillar varandras sällskap.

I dagarna är det fem år sen jag träffade S för första gången. Det är ofattbart vilken tur jag har haft.

Plötsligt händer det

Jag och dottern i köket. Jag vid datorn, hon kommer med sina mest omtyckte duplogrejer och sätter sig mitt emot.
"Vad mysigt att sitta här med dig och pyssla" sa jag eller något liknande.
"Esska dig" sa hon.

Hon älskar mig och säger det.
Tror inte man kan var lyckligare än mig just nu.

Tidig morgon

Uppe sedan 05.40 med båda barnen. Först - fixa en kanna te. Sen fixa den trilskande dvd-spelaren och få igång tåg-filmen. Hittar tinad torskfilé i kylen och snor ihop en 4-portioners torskgryta till barnen att ha i frysen. Medlar och förmanar lite.

Det är alldeles mörkt ute, men just idag ljummet. Snart är det dags för ljusstakar och pepparkaksbak. I år är det dags att uppgradera vår utomhus-julbelysning. Kanske en tur till maxi redan i helgen. Tidig morgon, men så mysigt.

Och nu är det min tur att få sova i en timme!

Mysigaste ever

I morse klev S upp mitt i natten för att börja en lång arbetsdag i grannlandet i öst. Jag hade alltså barnen själv på morgonen och någon gång strax efter 05 började det tjorva lite. Men efter en timme med lite flaskutdelning och blöjbyte låg jag i dubbelsängen med ett barn på vardera sidan och så somnade de. Så underbart. Tror inte det har hänt förut, att jag legat med båda barnen i sängen och att de sovit.

I två timmar sovs det. Vilken morgon!

Nu lite senare hade Storasyster råkat ut för en bil/fotolycka och grät olyckligt. Lillebror kommer springande med nappen, ger henne den och gråten upphör. Och minen på honom sen, den var helt obetalbar. En min så belåten och full av självförtroende, som bara en ettåring som vet hur man kan lösa ett problem och sedan löser det, kan ha. Det lös om pojken.

Jag tror min dag är gjord.

På kvällskvisten

Vi sitter och pustar ut efter att ha lagt våra små till sängs. Det blev hämtmat.

Det finns så otroligt mycket lyx och fördel med att vara gift med en S. Till exempel satt vi över middagen och diskuterade våra erfarenheter av amning. För vi har haft sån jäkla tur att vi har ammat båda två. Och det gör mig väldigt glad och lycklig att det är så.

En riktigt intensiv vecka är över. Barnen har inte gillat att S varit borta så mycket. Alltså, 2,5-åringar har en del som snurrar i lilla huvudet verkar det som. Jag var förbi på BVC i veckan och vägde Lillebror och vår sköterska sa att en 2,5-åring håller koll på tillvaron och vill att allt ska vara precis som det brukar.

Båda barnen känns rätt mammiga just nu på den mamman som inte är biomamma. Det kan inte hjälpas att det känns lite mysigt.