Bloggeliblogg

Jag är så glad. Jag är ju det. Måste börja med att tacka för alla gratualtioner och supergulliga kommentarer på mitt förra inlägg. Det värmer verkligen att det finns så mycket välvilja och glädje för min och S skull.

Nu åter till vardagen. Idag har det nästan varit rafflande. Det började med att ett barn stöp på sin cykel några meter framför mig när jag var på väg till pendeln. Jag och ett par andra medkännande rådiga människor stannade och hjälpte pojken. Hjulet på cyklen hade lossnat och han fick styret i magen och det var tydligen inte skönt. Jag ringde hans mamma som kom och hämtade honom. Hon var välidgt tacksam. (Det var inte nån större fara med pojken, som tur var.)

På jobbet är det fler och fler som lägger märke till Ringen. Grattar. Tycker den är snygg. Sketakul, verkligen.

Sist men inte minst så var jag ute och sprang på lunchen och det gick så lätt. Jag har inte sprungit på nästan två veckor pga förkylning, men det här var en lusttripp. En härlig ljummen luft med massor av syre. Efter en minut började det regna lätt, efter två minuter regnade det rejält. Inga problem. Västerbron, som med mina korta små ben är 700 steg uppför, kändes inte. Det var bara "Jaha, där var det över" och det blev inte ens speciellt motigt efter det, som det brukar. Och en spurt blev det. Starkt!

Jag är helt klart redo att förlänga rundan, om arbetsbelastnignen på mitt skrivbord tillåter. Det gjorde det inte rikgit idag. Jag ligger så efter. Det är inte vanligt. Men no worries, I'll be back imorgon.