En liten stund

Jag har tre barn nu. Vår tredje lilla föddes till slut, i slutet av januari. Sedan dess har det varit både si och så, men nu har allt planat ut i en hektisk men väldigt fin vardag. Den lilla sover och jag dricker te och kollar lite på min favorit tv-serie och har inte så mycket på agendan för tillfället.

I morse var jag för första gången själv med dem alla tre, och skulle få iväg oss och lämna på förskolan innan 9 och göra varm matsäck till de två stora. Det gick galant. De här barnen är sådana att de kan fixa i ordning sig och komma iväg på morgnarna, i stort sett utan strul. Hur det har gått till kan jag inte svara på.

Lilla trean är en riktig prinsessa som sover nätterna igenom (för tillfället, jag inbillar mig inget) och producerade under morgonen två bajssituationer som ledde till dusch av baby. Men, vi kom ändå iväg i tid. Can't beat the feeling.

Och nu som sagt - en liten stunds Lugn & Ro.

Helg

Svinaktigt tidigt, nämligen 07.15 skulle barnen avlevereras omklädda och glada på förskolan för årets luciatåg. Igår provade vi stassarna. Jag har bullat upp med variation, man kan välja att vara lucia, tärna (ej alls marknadsfört i och för sig), tomte eller pepparkaka. Jag har till och med en stjärngossehatt och stjärna men den har jag inte plockat fram.

Igår kväll fick vi fram en helt bedårande pepparkaksgubbe här och en lika bedårande lucia. Fan tro't tänkte jag nog, men entusiasmen hos barnen var där, så man vet ju aldrig.

I morse blev det två tomtar av det hela. Säkert, invant och tryggt. Och lika fint det.

Jag bjöd mitt gäng på lussekatter på jobbet eftersom jag är tf gruppchef den här veckan. På jobbet har det annars varit fart och fläkt ett tag och så även idag och ännu mer. Konflikt och gap och skrik. I ett möte jag inte var inblandad i, men märkte av. Helt galet. Jag förstår inte riktigt hur det kunde spåra ur så. Usch och fy vad jobbigt - för dem!

Nu är det helg. Och det är tur, för nu orkar jag inte mer vecka. Imorgon lite kalas och söndag lugn och ro. Och på måndag - ledigt.
Underbart.

Val

Ja snart är det val hörni!

I detta ämne ska jag bara meddela att jag är trött på folk som basunerar ut i sociala medier att de är "innerligt trötta på att politikerna bara anklagar och angriper varandra istället för att berätta vad de själva står för".

Trött-listan är lång och fet och fylls på hela tiden. Men kanske ändå att vi överlever även denna gång.

Less

Just nu känns det motigt och trist.
Mycket beroende på lönesamtal på jobbet som inte var någon humörhöjare direkt. Tyvärr handlar det givetvis inte bara om kronor och ören, det gör det ju liksom sällan, även om det är en stor del när det gäller lön.
Utan om att känna sig uppskattad.

Vill faktiskt mest tänka på nåt annat. Nåt kul och avslappnande. Ikväll är jag gräsänka och ska köra mitt gamla vanliga gräsänke-race. Vilket nu förtiden innebär skräptv i form av Unga mödrar Danmark. I sängen. Suck, vad skönt.

Söndag

Den här söndagmorgonen började för min del 06, med att någon ville ha en flaska. Givet att jag somnade cirka  klockan 23 och har sovit i ett sträck sen dess, är det här en fantastisk natt och jag mår kanonbra. Jag känner det i hela kroppen, jag är pigg! Typ.

Barnen har jag satt framför Barnkanalen. Det är nog första gången de tittar på riktig tv, annars är det alltid förinspelad film. Och jag sitter här med en kopp te. Puha.

Funderade en kort sekund på om jag skulle ha dåligt samvete för att jag använder tv och media som barnvakt/förströelse till barnen när jag själv vill ha lugn och ro. Men, det orkade jag inte.

Tack

Ibland har man inte riktigt kraften. Har inte lyssnat på sig själv. Eller kanske fått sova för lite alldeles för länge. Och krockar med världen och idéer om hur det borde vara. Eller jag vet inte. Men då kan man bli alldeles superglad (så att man börjar grina igen) av att få en bukett blommor med blomsterbud. En lördag.

Tack finaste finaste syrra.

Säkerhet

Så där nu har jag änteligen gjort det. Kopierat hela bloggen till ett wordpress-ställe. Bara för säkerhets skull. För google/blogger kan man inte lita på. Google reader till exempel, där jag har samlat mina bloggar jag följer, det ska läggas ned. Så, tips om sådana reader-tjänster emottages mycket tacksamt.

You can not trust blogger/google. Vill ju inte vara ogooglebar på engelska.

Lördag kväll

Här sitter jag alldeles själv. S är på 40-årskalas. Jag dricker te och tittar inte på Mello, väntar däremot på Mr Selfridge. Helt plötsligt följer jag en tv-serie, det var väldigt länge sen! En brasa brinner och barnen sover i sina sängar.
Känner mig nästan lite vilsen i situationen, det är inte ofta jag har tid att sitta för mig själv och bara samla ihop mina tankar. Det som jag gjorde jämt förut och mådde ganska bra av många gånger.

Det har varit och är en intensiv period här med födelsedagsfiranden, jobbresor och annat som tar extra energi. Och några riktigt pissiga nyheter i bekantskapskretsen, helt onämnbart vidriga faktiskt. Det tär på den mentala orken.

Längtar efter jämvikt, balans och vår.

Klimatet, jag har bara börjat

Sedan en tid har jag börjat ta in det här med klimathotet. Fråga mig inte varför, det vet jag inte. I normala fall orkar jag inte. Men av någon anledning har jag börjat läsa lite, tidningsartiklar och bloggar och tro mig det är inte kul. Alls.

Jag har vetat om att klimatet håller på att gå åt helvete sen jag gick i mellanstadiet. Fram tills nu har jag tagit till mig av nyhetsflödet fragmentariskt (som de flesta andra antar jag) och byggt upp en personlig syn på hur saker och ting fungerar, det som i dagligt tal kallas "tro".

Och det här fungerade bra fram tills för någon månad sen. Nu är det ganska dålig stämning (inom mig). Och som en händelse har Världsbanken kommit med en klimatrapport och den är inte positiv.

Min korta sammanfattning av läget är så här: om inte något väldigt drastiskt görs väldigt snabbt kommer jordklotets temperatur att stiga snabbt. Vilket kommer leda till en rad saker, som antagligen inte kommer drabba den här bloggens läsare på direkten, det är inte vi som kommer stryka med, men som ändå blir väldigt dåligt framförallt i stora delar av världen där det surprise surprise bor en massa fattiga människor.

Det kommer också leda till att tundran tinar och då frigörs metangas (?) som på ett bräde kommer öka på växthuseffekten 700 gånger. Och då kommer saker givetvis hända mycket snabbare. Vet inte om någon har räknat på vad det skulle innebära, men det kommer märkas även här kan man nog lita på. Vid det här laget hoppas man ju att man själv är död och begraven.

Jag hörde DNs vetenskapsjournalist Karin Bojs säga att hon tyckte det läskigaste var att uppvärmingen leder till surare hav, vilket leder till mer kolsyra i haven, vilket leder till att mikroorganismer slås ut. Och de är basen för hela ekosystemet tydligen. Det tyckte hon var läskigt. Varför vet jag inte, för det preciserades inte. Men vad jag vet ska ekosystem inte rubbas, speciellt inte de som rör hela jordklotet. Verkar inte stabilt.

Det är mycket jag inte gillar med det här, mest alla frågetecken. Då är det bättre med mayakalendern, som anger ett exakt datum när världen kommer gå under, punkt slut.

Jag vet att det finns tekniska lösningar för att göra en omställning av samhället men jag vet också att det politiska ledarskapet, speciellt globalt, inte finns. Det finns väl knappt nationellt? Där ligger vi i Sverige väl ändå ganska långt fram och hey... Lena Ek känns inte som någon sueprhero.

Det enda som finns som jag ser det, är personliga ställningstaganden. Klimatsmarta individer i vardagen. Privatmoral. Men jag är lite brydd över hur jag ska ställa mig till detta när Kina startar ett nytt kolkraftverk i veckan.

Så som det är nu så tror jag faktiskt inte på att klimatförändringarna kommer stoppas. Inte med de förutsättningar som finns för handen idag. Jag tror mer på att vi får förbereda på nåt scenario som inte är särskilt kul och som inte är lätt att förutspå.

För ett år sen hade jag sagt att jag tycker att det är politikens uppgift att tillhandahålla en lösning. Idag tycker jag det är tydligt att så kommer det inte att bli. Jag kommer försöka hantera det här att jag inte bara stänger av längre. Jag vet inte tillräckligt än, men sen kommer jag definitivt väga samman allt till en plan.

Är jag för pessimistisk? Vad tänker andra om sånt här?

12/12 -12

Siffermystiker måste ju ha lite jobbigt idag. När de inser att den här dagen är som vilken annan jävla dag som helst. Speciellt ögonblicket 12:12 tycker jag smög sig oväntat tyst förbi. Tror inte det hände ett skit just då, jag surfade på facebook i mobilen. Kan man göra nåt mer innehållslöst?

Ja givetvis, men idag är jag deppig på riktigt. Det känns i hela kroppen. Alltså, inte på det där konkreta viset att något är fel, men en underliggande känsla av att allt är fel.

Som tur är är jag erfaren och förnuftig och vet med mig vad det är som gäller. I mitt lilla liv är allting precis som det ska (minus en viss magbacill) och ute i stora världen är nog väldigt mycket åt helvete, men det påverkar inte mig direkt just idag.

Jag är faktiskt sjuk, så är det ju. Men jag biter ihop såklart. Och jobbar med känslan av att allt vore lite bättre om jag bara fixade ett eller annat. Typ städade och plockade eller så. Nej, idag ska jag ta det lugnt och hitta nöjdheten i något annat.

Nu ska vi prata strömavbrott

Grejen är att jag har börjat läsa en blogg av en person som förefaller vara sjukligt ångestladdad inför civilisationens undergång i form av klimatförändringar. Jag tillhör den naiva/tillbakalutade skara människor som inte tror på att jorden kommer gå under bara för att DN (som ju är en jämrans skittidning) kanske har antytt det.

Tyvärr verkar ingen ha koll. På det här med klimatförändringarna, vad de beror på och vad de kommer att innebära. Om dem tvista de lärde, som de heter. Och inte bara de lärde utan typ alla. Så, jag vet inte jag.

Hur som helst, det finns även andra hot. Till exempel kemikaliehotet, som jag nog nästan tror är värre. Men det var inte det jag skulle skriva om, utan den här katastrofinsiktsdrabbade bloggaren och vad det har gjort med mig. Klimatförändringarna kommer enligt henom att leda till katastrofer som strömavbrott. Hen antyder  långa sådana, medan samhällets krisberedskapsorgan på sina hemsidor antyder strömavbrott på kanske några dygn. Vad gäller?

Det här med att förbereda sig och ligga steget före och hellre överdriva lite i säkerhet än att ångra sig, är väldigt lätta knappar att trycka på hos mig. Sånt går jag igång på. Så nu har jag säkrat upp hemmet så att det ska vara strömavbrotts-säkert i minst några dagar. Vatten är det största kruxet har jag insett. För om jag inte är hemma när det blir strömavbrott kommer jag inte hinna tappa upp något vatten. Och kommunen och tankbilar ingår inte helt i min plan.

Redan när jag bodde i lägenheten funderade jag då och då på att köpa ett stormkök, om utifall att. Det verkade så bra att ha. Igår köpte jag äntligen ett. Värme har vi redan, från kaminen. Och så köpte jag vattendunkar och vattenreningstabletter. Batteri till en batteridriven radio. Jag kan bara konstatera att oro för klimatet i första hand leder till konsumtion.Tror det var minst en femhundring som fladdrade runt igår när jag shoppade.

Är det bara jag som tänker så här? Har alla andra stormkök hemma? Inte bara för att man kanske nån gång tar sig en tur på fjället? Jag är sån att jag helst skulle ha en vedspis också så att allt bara rullade på som vanligt. En egen fungerande pumpbrunn, sjukt mycket mat lagrat och varför inte ett eget litet reservaggregat som mjölkbönderna har? Ja här snackar vi ju livet på landet. Vi har en släkting som faktiskt bor så, där det blir strömavbrott då och då mitt ute i skogen och där det givetvis finns en vedspis av modernt snitt i köket.

Nu ska jag göra en telefonlista på bra-att-ha-nummer. Inte för att jag kommer kunna ringa om strömmen går, för vi har bredbandstelefoni. Men ändå, nån granne kanske har en vanlig telefon?

Suck. När man börjar peta i det, tar det aldrig slut.

Planer

En annan utmaning, för såna som mig. När man kommer in i ett flow där man liksom har en plan, ligger steget före och har koll på vardagsläget. Då gäller det att inte förlora sig i det utan verkligen vara i stunden.
Det är jag nu. En kopp te i vardagsrummet, där dottern pysslar med en katt, leksaker och en filt samtidigt som Bilar är på i bakgrunden. Mys, helt enkelt. En stund att njuta av.

Annars funderar jag just nu mycket på hur vi skulle klara ett strömavbrott. Bra förmodligen, i alla fall efter att jag säkrat upp med lite nödvändiga inköp. Mer om detta senare.

Inre och yttre

En av de största utmaningarna med att vara människa just nu är att se till att hålla all jävla yttre skit på avstånd. Alltså, man måste ju gå till jobbet och ägna lite tid och kraft åt något förhoppningsvis hyfsat hållbart och meningsfullt. Om inte annat kommer man ut och får lite luft och man träffar väl förhoppningsvis lite folk och kan satsa på att vara en bra medmänniska. Men alltså resten. All ovidkommande energidränerande jävla skit helt enkelt. (Ja man får svära i den här bloggen.)

Sånt som inte betyder nåt: precis allt som har med media att göra, form, innehåll och ALLT. Pengar, världsekonomi, vad alla tycker och menar. Det allra mesta är till för och har uppkommit för att man inte haft något annat för sig, dvs inte haft en annan prioriteringsordning. Men framför allt är allt tyckande högst livsnödvändigt att hålla på avstånd. (Allt som har med ekonomi är för övrigt ett systematiserat tyckande, viktigt att komma ihåg.)

Sånt som betyder nåt: familjen, hur det känns inuti, mys, att det snart är advent. Att höra sin inre röst.

Man skulle kunna sammanfatta det här svamlet med att det är viktigt att tänka själv. Och känna. Och att Lilla Jag Tycker att det är jävligt bra att det snart är advent.

Sen

Sen på kvällen kommer jag på det. Precis all energi går åt till någonting annat just nu. Att ha familj. Och det räcker. Jag anstränger mig varje dag för att göra det så bra som möjligt, att vara förälder. Och fru.

Jag lyckas inte alltid så bra som jag vill. Men jag har mitt fokus där i alla fall. Ibland behöver jag nog luta mig tillbaka och ta några andetag och se helheten. Och känna den.

Suck

Ibland umgås jag med tankar på att göra något mer elegant än att bara hasa runt i tillvaron och göra så gott jag kan. Idag är inte en sån dag kan jag säga. Idag är jag inte någon succé. Så nu vänder vi blad, som det heter.

1 okt

Har haft en tuff dag. Har varit hemma med barnen hela dagen och brukar alltid hitta på nåt kul då. Men idag har jag inte haft någon ork till det. Oj vilken dålig kombo det är. Två pigga barn som är värda en kul dag med mamma, en orkeslös supertrött mamma och därtill kasst väder.

Men vi har överlevt. Nu är S hemma efter en likaledes inte så kul dag. Nu ska jag läka min själ med att göra lite fotobok. Så funkar jag.

Special

I natt bjöd barnen för tredje natten i rad på en specialare. Hur trötta som helst lades de att sova tidigare än vanligt, ca 18.30. De sov som små stockar och grisar och mamman (jag) som var gräsänka fick en lugn kväll med Sex and the City 2 och te. Det behövdes.

Tog en tidig kväll och lade mig utan att kunna somna innan 22. Klockan 23 började natten del 2, och det var en sällan skådad specialare. Båda barnen vaknar upp. För att göra en lång, tråkig historia kort så kan jag berätta att efter en stund med smått desperata strategitänk från min sida hade jag möblerat om i sovrummet så att jag hade båda barnen i dubbelsängen med mig i mitten. Vid det här laget var barnen klarvakna och supergulliga. Högljutt prat, pruttande och vid ett tillfälle tyckte storasyster så mycket om lillebror att hon var tvungen att ge honom en lång go kram i mörkret. Man kan ju som tur inte ens bli irriterad då.

Hade ingen ork att bli irriterad. Min nästa strategi var att sätta oss i bilen och köra en tur. Självklart måste ju trötta barn somna i en bil mitt i natten. 00.10 kom vi iväg. Fyrtio minuters åkning i regnig natt senare sover inget barn. Men lillebror såg lite vek ut, så jag lyfte in honom i sängen och han somnade. One down!

Storasyster somnade bredvid mig 02.30. Sen sov vi till 08.

Jag fick iväg barnet till förskolan påklädd i kläder (inte pyjamas som hon själv tyckte), kammad och tandborstad i tid. Utan utbrott eller skrik från min sida.

Ett tag tyckte jag lite synd om mig själv där i natt. Men det är inget synd om mig, jag har allt jag kunnat drömma om och friska barn.

Yoga

Jag har en idé om att om man har en normalt fungerande kropp ska man kunna böja sig fram och nå sina fötter. Med raka ben. Jag menar, det är ju världens simplaste grej, det är väl klart att man ska kunna nå sina egna fötter. Likadant när man sitter ned, nog måste man kunna ta tag i fötterna med sträckta ben.

Herregud alltså. "Det är inte alltid bekvämt" säger min yogainstruktör, "men det ska inte göra ont."

Nähä? Jag vet inte jag. Psykisk smärta, är det inom ramarna? Alltså yoga. Om det inte vore för att jag för länge sen fattat ett beslut om att när jag börjar närma mig medelåldern på riktigt (dvs 40) så ska jag börja med yoga och hålla på med det livet ut, jag då vet jag inte. Jag behöver den beslutsamheten just nu att det bara är så. Att jag går på yoga, punkt slut.

Om en miljard yogapass ska jag skriva ett inlägg om hur underbart det är för kropp och själ att göra positionen där man står på ett ben och håller i stortån på det benet som man har sträckt ut rakt upp. Stay tuned.

Kanske?

Jag umgås med tankar på att anmäla mig till Tjejmilen. Jag gjorde det för ett par år sen, utan att ha en egentlig plan. Eller, min plan hade för lite tid i sig. Nu är det ett år till nästa Tjejmil och en ny mycket viktig komponent finns på plats, nämligen griffeltavlan i köket. På den skrivs veckoplaneringen upp och med den veckans träningstillfällen. A och O. Utan en sån blir det ingenting.

Det vore kul att springa en mil i en takt som jag tänker mig. Att vara så där lagom vältränad som jag känner att jag vill vara.

Igår blev vi av med vår dubbelsäng som vi köpte på ett stort möbelföretag 2008 efter att ha varit tillsammans i två månader. Det var ett ungt ryskt par som kom och hämtade den. Och idag kommer nya sängen, som förhoppningsvis lite lättare rymmer en fyrapersonersfamilj. Och därmed hoppas vi rädda åtskilliga minuters sömn åt alla. Framtiden är ljus, minst sagt. 180 cm på bredden! Och vet ni vad vi kommit på! Jo om det är riktig kris då vänder man på familjesteken ett kvarts varv och får 200 cm på bredden och får i stort sett plats på längden också. Ja för vi är inte längre än 1 å 80.

Barnen tycker det är helfestligt med ett helt tomt rum plötsligt!

Nej nej

Jag skoja bara. När barnet hade somnat var jag kvar i min Masterplan för dagen och funderade på vad jag skulle göra med den lucka som liksom uppstod. Fram med symaskinen!

Och sen slog det mig - What is up with the damp gurl?

Öppna förskolan och förskolewebb är nedlagt för dagen. Jag tog min bok och satte mig i soffan på balkongen. Nu återstår bara att en lunch flyger sig hit, för jag tänker då inte laga nån.

Ni ser, jag kan detta.