Fyra kassar

För er som inte har hört talas om KonMari så kan jag berätta att det är en trevlig, effektiv metod att få ett litet bättre liv. Det innehåller flera delar, men en del handlar om att ta varenda plagg du äger och lägga det i en stor hög. För de flesta människor i detta överprivilegierade land blir det ett berg. Sen tar man ett plagg i taget och känner efter om plagget ger en en känsla av glädje. Om man inte känner glädje ska man säga "Tack" till plagget och lägga undan det i en hög som ska ut ur hemmet. Vet inte om det definieras om man ska skänka eller om sälja också går bra.

Jag fick i alla fall ihop två stora matkassar som ska skänkas, en kasse som är ren textilåtervinning och en kasse som jag ska försöka sälja. Det vill säga det mesta tänker jag låta ett företag komma och hämta och så får de sälja det åt mig. OM det ger en enda krona till mig kommer jag rapportera det här. Jag äger nämligen inte några märkeskläder. Eller jo, om me&i räknas så har jag några sådana plagg, som jag nu ska försöka sälja själv. Och jag har precis fått mitt första bud på 1 krona!

Jag var helt slut igår kväll när jag gjort detta, men det känns mycket bra.

KonMari Käre Jesus

Såg första avsnittet av Marie Kondo på Netflix igår. Så nu ser vi det här berget i sovrummet.

Det här kommer gå jättebra. Jättejättebra.

Prepping

Har jag några läsare kvar?
I så fall, hur tänker ni om det här med prepping? Som ni vet är jag lite intresserad av detta och fick till och med en bok i julklapp. Som jag snart ska ta och läsa ordentligt.

Vi bor ju i hus och har därmed lite möjlighet att sätta av lite utrymme för grejer, som jag tycker att prepping till ganska stor del handlar om. Men hur gör man i lägenhet? Det här med vatten tycker jag är en svår nöt att knäcka. Nu har ju rekommendationerna gått från att man ska klara sig i 72 timmar till en hel vecka. För oss innebär det att vi ska ha 105 liter vatten för nödlägen. Det är mycket! Och det är bara till mat och dricka (och disk?), inte hygien och tvätt.
Hur gör ni med detta? Jag har 6 liter vatten infruset i vår extrafrys. Och 30-40 liter stående i dunkar i källaren som jag försöker komma ihåg att skifta en gång i halvåret. Så jag är halvvägs. Jag får ju bara hoppas stenhårt på att någon är hemma när strömmen går så att vi hinner fylla upp badkaret.

Konservförrådet är just nu sådär. Men ris, pasta och havregrynsgröt kan man väl leva på en vecka.

Vi var några stycken som snackade på Facebook om att ses och prata om det, jag kanske skulle ta upp den tråden.

Början på ett liv

Idag skjutsade jag min son till hans livs första fotbollsträning. Som han har längtat. I ett år, minst. Med sin kusin, 13-åringen med samma vackra hårfärg, som spelar både fotboll och handboll, som stora förebild har vår pojke länge sett sig som en blivande fotbollskille.

Jag hade förberett på honom att första tillfället kan vara lite rörigt, men han tyckte inte att det såg så rörigt ut när vi kom dit. Jag hade också förberett honom på att det skulle bli upprop. Tyvärr var det eftermiddagstrafik och inte bara vi som hade tänkt parkera vid IP. Men jag körde in bilen i ett buskage och väckte sonen som hade somnat i köerna och så var vi framme, fem minuter sent. Men vi hann i tid ca 20 sekunder innan hans namn ropades upp (och han sa "ja") och fick veta att han var indelad i grupp 14.

Tränare var två pappor som hade varsitt barn med. Sen var det sex stycken till. Två inledde träningen med att ta till lipen, (varv en av oklar anledning kallades Ronaldinho av sin pappa (för det var inte hans namn)). Föräldrarna fick inte vara på plan under träningen, men minst en hade sin mamma med. Nästan alla hade fotbollsskor. De fyller fem i år, så jag inser att det här är en knatteskola där de ambitiösa föräldrarna sätter sina barn.

De började göra lite övningar. Jag kom på mig själv med att heja på barnet redan där "Braa! Bra jobbat!" Fotbollsmorsa. Tja, det funkar. Min kille kom springande bort till mig. Han ville äta. Jag hade med matsäck till efteråt. Han ville ha vantar. Han fick ta en tugga av en macka sen sa jag "Nu vill jag att du går ut och kör." Det gjorde han. Utan vantar, för det hade vi inga med.

Träningen avslutades med match, två mot två. Min son gjorde sex mål. Mycket nöjd med första träningen gjorde han klart att han ska spela fotboll hela sitt liv. Själv ska jag gå in och bli tränare har jag mer eller mindre bestämt. Nästa gång ska jag göra lite bättre ifrån mig och heja inte bara på mitt eget barn, utan de andra också. Och alltid hitta rätta läget i uppmuntran. Vill vara den bästa coachen.

Nu sover barnen och jag sitter och kollar Gympaläraren på SVT play. Ska surfa på simskola till barnen och parkour-kurs till dottern. Tänker på syrran och hennes familj med deras eviga skjutsande och åkande på turneringar på helgerna. Vi är i början av det livet. Nu kör vi!

Kavla upp ärmarna

Sitter med en kopp vitt te med mjölk och njuter av den tidiga lördagsmorgonen. Vårt hem behöver ett par riktigt engagerade husmödrar som ställer saker tillrätta dessa dagar. Någon behöver kavla upp ärmarna och plocka och städa. Jag trivs inte.
Tänker på att vi har tänkt använda lite ledig tid med dåligt väder (som idag) till att rensa lite i källaren. Men först behövs ju det här. Så när ska det andra hända?
Man behöver en plan, där är jag helt med. Men, istället för att bli sur för att planen inte kan sättas i verket pga stökigt hem på våningsplanen så tänker jag att planen behöver en för-plan.
Allt går att lösa med planering. Nej, inte allt givetvis. Men förmodligen det här. Och det här är nog så viktigt för vårt liv.

Kan annars rapportera att jag trivs på jobbet. Och så måste jag skryta med vår 14-månaders som går med stapplande steg, hon kan rörelserna till Imse vimse och I ett hus vid skogens slut. Vi borde väl lära henne teckenspråk, men å andra sidan verkar hon vara rätt på med att prata verbalt. Hon har snabbt gått från Ä daa! till Ej dååå! när man ska säga hej då. Älsk.

Fotobok!

Eftersom jag knappt bloggar alls nu så kan jag ju likagärna blogga om att jag har gjort klart min fotobok, dvs familjens fotoalbum för 2013! Yay! Den kom i brevlådan idag. Hade tänkt att detta skulle göras under min föräldraledighet förra året, men det blev inte riktigt så. Men nu är jag på g. Har gjort halva 2014 också. Det är så himla kul att vara igång!

Helg

Svinaktigt tidigt, nämligen 07.15 skulle barnen avlevereras omklädda och glada på förskolan för årets luciatåg. Igår provade vi stassarna. Jag har bullat upp med variation, man kan välja att vara lucia, tärna (ej alls marknadsfört i och för sig), tomte eller pepparkaka. Jag har till och med en stjärngossehatt och stjärna men den har jag inte plockat fram.

Igår kväll fick vi fram en helt bedårande pepparkaksgubbe här och en lika bedårande lucia. Fan tro't tänkte jag nog, men entusiasmen hos barnen var där, så man vet ju aldrig.

I morse blev det två tomtar av det hela. Säkert, invant och tryggt. Och lika fint det.

Jag bjöd mitt gäng på lussekatter på jobbet eftersom jag är tf gruppchef den här veckan. På jobbet har det annars varit fart och fläkt ett tag och så även idag och ännu mer. Konflikt och gap och skrik. I ett möte jag inte var inblandad i, men märkte av. Helt galet. Jag förstår inte riktigt hur det kunde spåra ur så. Usch och fy vad jobbigt - för dem!

Nu är det helg. Och det är tur, för nu orkar jag inte mer vecka. Imorgon lite kalas och söndag lugn och ro. Och på måndag - ledigt.
Underbart.

Nån mer som är lite trött?

Ni kanske undrar vad jag har för mig? Jo jag jobbar och harvar på och är för övrigt jävligt trött. Fem arbetsdagar kvar. Sen ledigt. Länge.
Mellan denna punkt i tillvaron och när ledigheten inträder ligger bara lite kalasande, städande, födelsedagande, julklappshandlande, knäckkokande, pepparkaksbak och skicka några julkort.

Det är lugnt.

Helg-energi

Efter förra helgens mastodontfixande vaknar jag utvilad klockan sju och är redo att ta tag i hemmet. Den 1 november. Jag är lite i det här läget - när kan jag börja med pepparkaksdeg?

Jag skulle ju kunna plocka fram adventsljusstakarna och kolla att de funkar men nu tror jag att jag tar och lugnar mig lite.

Plocka!

Idag är första dagen på familjens nya dagliga rutin. Att plocka! Tillsammans!
Efter middagen innan toalettbestyr och pyjamaspåklädning ska vi plocka och göra fint på nedervåningen tillsammans alla fyra. Bra idé va!

Första kvällen gick riktigt bra. Nu grundlägger vi en livslång vana för de små, tänker jag. Det goda, energifyllda, plockade livet!

Fixarhelg

Nu var det ett tag sen. Man kan väl säga att vi är lite överhopade av vardag och jobb och ett hem som liksom behöver en massa saker.

Så i helgen har det varit fixarhelg, med besök av hela min familj. Kan inte ta åt mig äran för denna briljanta idé, som måste vara en av de bästa idéerna i världshistorien.

Jag gör en lista på allt som har fixats.

Plattsättning av en gång från grindhålet till entrétrappen, plus uppsättning av grind med grindstolpar.

Förankring av en hög byrå och fyra bokhyllor.

Montering av tre jalusier.

Montering av två skjutdörrar. Inredning av en skjutdörrsgarderob.

Inflyttning i fyra bokhyllor.

Montering av skohylla och hatthylla + upphängning av denna.

Tre vändor till tippen. Hämtning av en hel del stenplattor.

Städning av vedbod och stapling av två kubik ved.

Och så hängde vi upp fästen till två barndvarnare.

Dessutom har barnen haft en kanonhelg. Lek och bus med kusiner, långa turer till lekparkerna och sagoläsning och spela spel med mormor och kusiner.

(Jag kan ha glömt något.)

Väldigt lyckat att man fick en timme extra denna helg. Och så många timmar jag fått av min familj. Tacksam är nästan ett för litet ord.

Städat

Sitter nu ned med en kopp te efter en dag i städandets tecken. Vi ska ha hela tjocka släkten här i helgen och alla säger till en "Nej men inte behöver ni städa så mycket, ta det lugnt."
Och "Köp en tårta istället!"

Ja, fast nej. Det funkar inte så. Tro mig, på mitt mycket sunda omdöme när jag säger - jo vi behövde städa.

Och en chokladtårta formad som en trea säljs inte i de flesta butiker häromkring.

Tårtkalas och sen grill på kvällen och åtta nättgäster. Sommarkalas, det är så skoj!

Traditionsenligt

Ja men det börjar likna en tradition. Det är vinter, jag är hemma med barnen och ska precis laga middag till dem. S är inte hemma, utan på väg ut på galej. Då blir det strömavbrott.
Jajamän!
Och jag ska göra det till en vana att anteckna det i bloggen, för track record.
Nu är strömmen tillbaka, en dryg timme varade det den här gången.

The season's upon us

Äntligen. Är det julledigt.
Ni har inte hört nåt adventstjat i denna blogg i år. Hoppas att stämningen infunnit sig ändå.
Jag vet inte vad det kan handla om. Kanske åldern?
Jag uppnådde nyss den aktningsvärda åldern 40. Och vad kan jag konstatera? Jo en lite förvånande nivå av mañana all over the place.
Fest? Jajamän med en massa gäster och städa - jaja vi tar det nån gång när det passar.
Jul, ja det löser sig.
Bygga på en våning på huset under tiden, ja det är la inga problem.

Kanske husprojektet har lagt övriga projekt på rätt stressnivå. Dvs, ingen stress alls. Och då är det ändå inte vi som bygger eller nåt. Men allt löser sig.

Men man har ju ändå lite föresatser. Så imorse när jag var framme vid tåget in till stan var jag tvungen att vända om (för det var 4 minuter tills nästa tåg skulle gå) och ge en peng till tomten som sitter och spelar White Christmas på sax utanför stationen. För det ingick i betinget innan jul. "Ho ho ho godd jyl" säger vår stations-Tomte. Snacka om stämning.

Jag har också tänkt och tänkt och tänkt att förskolepersonalen skulle få varsin cellofanpåse med hembakta julkakor av oss. Så har det inte blivit. Där rann dagarna mellan fingrarna som sand. Men - de fick en bonus på decemberlönen, inte min förtjänst men det smäller nog högre än några kakor. Vet ni vad - de kan få kakor i januari också.

Och på måndag kväll sitter jag och S med en glögg och tar en slant av min nyfådda lön och sätter in till nåt välgörande ändamål när barnen sover och granen tindrar. Det blir mys det.

Innan dess ska vi klippa håret, stapla ved, köpa julklappar (ha barnvakt), griljera skinka och göra julgodis och detta i maklig takt.

Vi hörs.

På rull

Det blir julafton hemma i år. Med S familj som gäster. Myset!
Planerande som vi är har vi ikväll rullat köttbullarna till julbordet. För det har vi inte kanske inte ork och tid med framöver när det ska läggas på våningar och fyllas jämnt och förresten är det inte långt kvar till någonting.
Ingen stress!

Hösten del 2

Ja men alltså vilken höstlördag!

Idag har vi jobbat. Med tanke på husköpet och att lite grejer ska ändras i och med det, så hade vi lite fix att göra idag. Vi hade hjälp av min snälla snälla svåger som var här på middag igår och sov över och sen såg till att det hände saker och ting här.

Till exempel ska vi byta ingång till huset. Den ska flytta från norrsidan till södersidan. Bara så där! Och så får vi byta adress också. Vi har en häck runt alltihop så idag tog vi fram motorsågen och tog ned en och en halv meter, på ett helt nytt ställe, där vi ska ha ny ingång.

Det kändes rätt bra att ta tag i det. För det känns som en rätt stor grej, nästan som att bo någon annan stans. Jag är ju rätt känslig för förändringar, i alla fall behöver jag känna på dem rätt mycket, så det känns bra att börja ta små steg mot att ha ett helt nytt hem, fast vi bor kvar.

Men fy fan vilket jävla skitslitjobb det är att såga av sextio år gamla buskar och sen gräva upp resterna. Usch. Gör det inte om ni inte måste säger jag bara!

Men, som sagt, motorsåg! Det var första gången jag använde en sån. Jag kände mig som min pappa. När jag var liten sågade han med motorsåg. Jag körde också skottkärra idag, det gjorde han också när vi var små. Ibland fick vi åka skjuts i skottkärran, det får mina barn också göra. Då känner jag mig också som min pappa.

Resten av dagen har också gått som ett juhej. Det är först nu halv tio på kvällen jag kan sätta mig ner och reflektera. Dimman tätnar utanför, men här känns det kristallklart.

Det är ju allehelgona. Det har inneburit att vi vid femtiden när vi för tillfället inte gjorde något speciellt åkte iväg till närmaste begravningsplats och tände en marschall vid en random gravsten som inte hade någon lampa, för att barnen ska få lära sig denna underbart vackra tradition. Det var verkligen jättevackert där. Och vi skänkte en tanke till de som saknas på jorden och berättade för barnen om vilka släktingar vi fått säga hej då till.

Att det är röd dag innebar också att det inte gick att köpa vin, vilket vi hade tänkt göra. Så det blev till att fiska upp en flaska äkta champagne ur förrådet i stället, annars hade det inte blivit nåt. Så kan det gå.

Tack

Ibland har man inte riktigt kraften. Har inte lyssnat på sig själv. Eller kanske fått sova för lite alldeles för länge. Och krockar med världen och idéer om hur det borde vara. Eller jag vet inte. Men då kan man bli alldeles superglad (så att man börjar grina igen) av att få en bukett blommor med blomsterbud. En lördag.

Tack finaste finaste syrra.

Jag är skyldig den här bloggen ett inlägg

Jag önskar att jag kunde visa er en bild från i helgen. Men nu är det här en lite mer anonym blogg. Det var det här, fem år senare. En bloggåterträff hemma hos oss, i sommar och sol, bubbelvin och viol.

Sammanhanget jag för första gången mötte S, som jag aldrig förut träffat men som blev min livskamrat. Det är känslor, minnen, vänskap, gemenskap. Något av det högsta och bästa livet har att erbjuda faktiskt. Det är en ynnest att få vara med.

Lördag kväll

Här sitter jag alldeles själv. S är på 40-årskalas. Jag dricker te och tittar inte på Mello, väntar däremot på Mr Selfridge. Helt plötsligt följer jag en tv-serie, det var väldigt länge sen! En brasa brinner och barnen sover i sina sängar.
Känner mig nästan lite vilsen i situationen, det är inte ofta jag har tid att sitta för mig själv och bara samla ihop mina tankar. Det som jag gjorde jämt förut och mådde ganska bra av många gånger.

Det har varit och är en intensiv period här med födelsedagsfiranden, jobbresor och annat som tar extra energi. Och några riktigt pissiga nyheter i bekantskapskretsen, helt onämnbart vidriga faktiskt. Det tär på den mentala orken.

Längtar efter jämvikt, balans och vår.

Illa ställt?

Jag har inte försvunnit. Jag sitter här. Sitter och väntar på att vardagen ska komma och svepa mig med. Rädda mig.

Sitter och väntar på vardaglig energi. Visst finns den?

1% av Sveriges elförbrukning kommer gå till Facebook i Luleå, där 35 pers jobbar. Det skriver Cornucopia? och det är intressant tycker jag. Och den här härligt sarkastiska för att inte säga bittra slutklämmen:
"Vi får tacka Stureplanscentern och speciellt Annie Lööf för att gett nästan 100 miljoner svenska kronor för att skapa 35 jobb åt ett utländskt företag i Luleå, till en kostnad av 0.3 - 1% av Sveriges elproduktion."

Att känna sig blåst kan nog ge lite energi får vi hoppas på! Jag ska i alla fall släpa mig in i duschen nu och sätta igång en maskin tvätt.