Sommarminne 2: Here we go again

Från när det begav sig. Det är nästan omöjligt att inte skriva om Prinsbröllopet. Det första som måste sägas är att vi hade också Coldplays Fix you på vårt bröllop och jag var rätt övertygad om att ingen annan skulle komma på den galna idén eftersom den absolut inte är någon bröllopslåt. Bra musikval överlag på Prinsbröllopet, även om jag inte är nåt gospel-fan. Men man kan inte säga annat än att de tog sig ur traditionsträsket.

Seriöst, har ni läst tidningarna? Det är bannemej underhållning nu. Schizofrenin inom media. De vet inte till sig av motstridigheter. Dels - rensa allt och bara BRÖLLOPPA SKITEN UR HELA publiceringssystemet. Och dels - kräkas galla över statsskicket. "Ja asså grattis till er stackars Offer (Prinsparet) men fifan vad sjukt statsskicket är, det har jag kommit fram till förstår ni. Usch å fy för att ämbeten ärvs i det hära moderna landet och fifan vad det kostar och vad odemokratiskt det är asså."

Ja asså look at those Brains. Dom ba det är ju o-de-mo-kra-tiskt! Det kom då på när kortegen fladdrade förbi. Sweet lord, ge mig styrka. Jag kommer bli så galen innan denna grundlag är ändrad. Jag har på allvar inte läst en enda text som täcker det jag känner och tänker i denna fråga. Ska det ske så får jag nog skriva den själv.

Alla dessa upprörda demokratiuppvakanden när andan faller på.

Från igår. Jag tog mig en ensam promenad till affären. Stod länge och klämde på Svensk Damtidnings specialtidning om de tre kungliga bröllopen med massor med bilder. Funderade på att köpa den. Men, det hade väl varit lite over the top på många sätt och S hade säkert blivit rädd. Så jag köpte Topphälsa och Womens Health istället.

Genusmedvetet föräldraskap [plats för skratt]

I morse fick mitt genusmedvetna föräldraaschle rejält med pisk av barnen.

Sonen, som är 3,5, vaknade upp och började fortfarande yrvaken och mycket rufsig förklara vad han önskar sig. En pansarvagns-transformers. "Som vecklar ut sig så här, titta mamma!" Han kröp ihop på golvet i en liten hög och sträckte ut en fot , sen en arm, medan han förklarade. Han vill ha transformers med pistoler som skjuter fiender och tjuvar till geggamoja ungefär.

Sen ville dottern som är 5 berätta vad hon önskar sig. Barbiedockor. (SKJUT MIG.)
"Jag vill ha tre barbiedockor, nej två, för jag har två händer."

En i varje hand alltså.

Vill inte du också ha en pansarvagn?

Jo det ville hon. "Jag vill ha en pansarvagn där det får plats tusen, nej HUNDRA barbiedockor."

Val

Ja snart är det val hörni!

I detta ämne ska jag bara meddela att jag är trött på folk som basunerar ut i sociala medier att de är "innerligt trötta på att politikerna bara anklagar och angriper varandra istället för att berätta vad de själva står för".

Trött-listan är lång och fet och fylls på hela tiden. Men kanske ändå att vi överlever även denna gång.

Långt bort

Har varit bortrest långt borta i flera dagar. Nu är jag lyckligt landad igen hemma hos familjen. Har varit långt norrut och sett fjäll, druckit drink i isglas, varit 540 meter ned under marken i en gruva och träffat människor jag inte skulle mött annars.

När jag åkte ut till flyget för att åka hem satt jag bredvid en chief. Alltså en riktig chief. Hur blir man chief då? frågade jag. Väljs man?
Det är de äldre kvinnorna som väljer, berättade han. Sen går de med sitt val till alla kvinnor och om de godkänner så går de sen ut till alla.  Han visste inte att han var vald innan alla andra fick veta. Har någon något emot valet så ska de yttra sig där och då eller forever hold his peace.

Han luktade öl.

Jag frågade hur stor hans tribe var och han svarade att de inte talade om storlek på tribe för det är inte bra spiritually. Men sen sa han att den inte var stor, under 500. Hoppas att det inte gick ut över spiriten att han sa det till mig.

Mitt brev till H&M:s kundtjänst

Till: kundservice.se@hm.com
Ärende: Hej då H&M

Hej
Jag är sedan gammalt H&M-kund som nu tagit ett livslångt beslut att aldrig någonsin mer handla hos er. Det främsta skälet är Uppdrag gransknings rapportering ikväll. Jag är inget stort fan av UG som ibland kan hårdvinkla rätt svaga case. Men det jag har sett av hur ni sköter er fb-sida räcker för mig. Ni tapetserar med Beckham, vilket bara är en otroligt patetisk inramning ikväll tyvärr.

Att ni ens i en sekund kan försvara att ni har en sexualförbrytare på en t-shit är så djupt stört. Att den inte åkt ut så det visslade om det är ett stort, stort och som sagt STÖRT misstag. Och sen det den här Julia blivit utsatt för, ja det är ju bara beklagligt att ni inte är mogna sociala medier. Sen har ni rätt kass kvalitet på era kläder nuförtiden, vilket är ett annat bra skäl att undvika er.

Och barnklädsavdelningen skulle väl funka om man var lite mer - ursäkta franskan - white trash, men nu är så inte fallet.

Tur att det finns andra affärer. CSR är viktigt.
Hälsningar Tudorienne

Maten, här har jag nog bara börjat också

Jag har inte planer på att bli vegetarian. Men jag är inte helt säker på att det är rätt rent moraliskt att äta kött.

När man börjar vrida och vända på frågan - som för mig framförallt handlar om hur mat produceras, dvs hur behandlas djuren vi äter - tycker jag att man landar i Vad är ett djur rent existensiellt? och Vad är ett djur värt?

Existensiella frågor alltså.

Här kan man lyssna på en intervju med Per Jensen som är professor inom djurbeteende. 4:30 minuter in i intervjun får man en snabbguide i vad man ska göra, beroende på vilken nivå man har på sitt engagemang, men fortfarande är köttätare. Det måste alla som läser bloggen göra. Är det för jobbigt för er kan jag tänka mig att skriva ut det här.

Ja ja jag gör väl det då.

Nivå 1. Köp svenskt kött.

Nivå 2. Köp kravmärkt kött.

Nivå 3. Hitta din lokala djuruppfödare som slaktar småskaligt och har kontroll på allting från början till slut.

Klimatet, jag har bara börjat

Sedan en tid har jag börjat ta in det här med klimathotet. Fråga mig inte varför, det vet jag inte. I normala fall orkar jag inte. Men av någon anledning har jag börjat läsa lite, tidningsartiklar och bloggar och tro mig det är inte kul. Alls.

Jag har vetat om att klimatet håller på att gå åt helvete sen jag gick i mellanstadiet. Fram tills nu har jag tagit till mig av nyhetsflödet fragmentariskt (som de flesta andra antar jag) och byggt upp en personlig syn på hur saker och ting fungerar, det som i dagligt tal kallas "tro".

Och det här fungerade bra fram tills för någon månad sen. Nu är det ganska dålig stämning (inom mig). Och som en händelse har Världsbanken kommit med en klimatrapport och den är inte positiv.

Min korta sammanfattning av läget är så här: om inte något väldigt drastiskt görs väldigt snabbt kommer jordklotets temperatur att stiga snabbt. Vilket kommer leda till en rad saker, som antagligen inte kommer drabba den här bloggens läsare på direkten, det är inte vi som kommer stryka med, men som ändå blir väldigt dåligt framförallt i stora delar av världen där det surprise surprise bor en massa fattiga människor.

Det kommer också leda till att tundran tinar och då frigörs metangas (?) som på ett bräde kommer öka på växthuseffekten 700 gånger. Och då kommer saker givetvis hända mycket snabbare. Vet inte om någon har räknat på vad det skulle innebära, men det kommer märkas även här kan man nog lita på. Vid det här laget hoppas man ju att man själv är död och begraven.

Jag hörde DNs vetenskapsjournalist Karin Bojs säga att hon tyckte det läskigaste var att uppvärmingen leder till surare hav, vilket leder till mer kolsyra i haven, vilket leder till att mikroorganismer slås ut. Och de är basen för hela ekosystemet tydligen. Det tyckte hon var läskigt. Varför vet jag inte, för det preciserades inte. Men vad jag vet ska ekosystem inte rubbas, speciellt inte de som rör hela jordklotet. Verkar inte stabilt.

Det är mycket jag inte gillar med det här, mest alla frågetecken. Då är det bättre med mayakalendern, som anger ett exakt datum när världen kommer gå under, punkt slut.

Jag vet att det finns tekniska lösningar för att göra en omställning av samhället men jag vet också att det politiska ledarskapet, speciellt globalt, inte finns. Det finns väl knappt nationellt? Där ligger vi i Sverige väl ändå ganska långt fram och hey... Lena Ek känns inte som någon sueprhero.

Det enda som finns som jag ser det, är personliga ställningstaganden. Klimatsmarta individer i vardagen. Privatmoral. Men jag är lite brydd över hur jag ska ställa mig till detta när Kina startar ett nytt kolkraftverk i veckan.

Så som det är nu så tror jag faktiskt inte på att klimatförändringarna kommer stoppas. Inte med de förutsättningar som finns för handen idag. Jag tror mer på att vi får förbereda på nåt scenario som inte är särskilt kul och som inte är lätt att förutspå.

För ett år sen hade jag sagt att jag tycker att det är politikens uppgift att tillhandahålla en lösning. Idag tycker jag det är tydligt att så kommer det inte att bli. Jag kommer försöka hantera det här att jag inte bara stänger av längre. Jag vet inte tillräckligt än, men sen kommer jag definitivt väga samman allt till en plan.

Är jag för pessimistisk? Vad tänker andra om sånt här?

Bra där

De senaste veckorna har jag haft lite en känsla av att världen snurrat lite åt fel håll. Det är ju en ganska vanlig känsla, men man kan ju inte vara med och styra överallt. Nu har det tydligen enstaka grejer gått åt helt rätt håll ändå. Visserligen efter att lag och ordning överträtts tidigare, men ändå.

En av landets största leksaksbutikskedja har kommit fram till att det inte finns speciella tjejgrejer och killgrejer, utan leksaker för barn helt enkelt! Läs och njut!

Obama

Så fantastiskt skönt att få vakna upp idag till en facebookfeed helt fullt med lättade glada kommentarer om att Obama sitter kvar som president i USA. (Det var bara två  (förortsmammor från min förort) som statusuppdaterade om något annat, nämligen att ta sig kommunalt till jobbet, vilket inte var nåt kul tydligen.)

Det är stort. Säger jag utan att vara så speciellt insatt. Men Obama vann så stort. Och han har uttalat stöd för same sex marrige. Det är en stor grej faktiskt. USA är rena u-landet när det gäller vissa mänskliga rättigheter. I alla fall en sjaskig bakgård från typ 50-talet. Kanske kan det bli ändring på det. Jag tror situationen inom opinionen i USA kan betyda en del för resten av världen också. Anti-gayrörelser på den afrikanska kontinenten hämtar en del stöd från extremhögern i USA t.ex. Det vore väldigt bra om de tappade luft. USA och världen har så mycket framför sig i de här frågorna. Och om någon kan vara en global katalysator så är det väl USA.

Får man same sex marrige på plats så för det med sig så mycket. Så var det även här. Den svenska opinionen låg efter riksdagen när partnerskapslagen kom, men opinionen kom väldigt snart "ifatt". Det är en enorm skillnad att kunna gifta sig och ses som ett riktigt par och familj från samhället.

Jag är oerhört tacksam mot de som gått före och gjort det möjligt, för att jag som snart är 40 i hela mitt vuxna liv känt att det är möjligt för mig att bilda familj på vilket sätt jag velat. Och att det alltid varit en självklarhet för mig att ha möjlighet att skaffa barn. Där går såklart ett STORT tack till Danmark också.

Nu ska jag leta upp segertalet på nätet. För fyra år sen när jag såg nåt om Obama på tv började jag alltid grina. Lite stört när det gäller en av världens mäktigaste människor, det är ju liksom inte american idol han hade vunnit. Man borde inte gråta, utan lyssna lite småkritiskt.  Fast det skulle sitta fint med lite rörd-tårar idag också känner jag. Det var ju så himla stort att en färgad person vann, det var nästan svindlande. Och lite härliga småsura svenska "expertkommentarer" var också rätt oförglömliga. Någon skrev typ "Ja det var väl kul att han vann, men vi får nog vänta ett tag på att se en riktig afroamerikan som president, så himla svart är han inte." Mycket vill ha mer, i alla fall i Jag Är Aldrig Nöjd-Sverige.

Och det är här vi bor, och jag är nöjd. Det här är en bra dag.

Nu ska vi prata strömavbrott

Grejen är att jag har börjat läsa en blogg av en person som förefaller vara sjukligt ångestladdad inför civilisationens undergång i form av klimatförändringar. Jag tillhör den naiva/tillbakalutade skara människor som inte tror på att jorden kommer gå under bara för att DN (som ju är en jämrans skittidning) kanske har antytt det.

Tyvärr verkar ingen ha koll. På det här med klimatförändringarna, vad de beror på och vad de kommer att innebära. Om dem tvista de lärde, som de heter. Och inte bara de lärde utan typ alla. Så, jag vet inte jag.

Hur som helst, det finns även andra hot. Till exempel kemikaliehotet, som jag nog nästan tror är värre. Men det var inte det jag skulle skriva om, utan den här katastrofinsiktsdrabbade bloggaren och vad det har gjort med mig. Klimatförändringarna kommer enligt henom att leda till katastrofer som strömavbrott. Hen antyder  långa sådana, medan samhällets krisberedskapsorgan på sina hemsidor antyder strömavbrott på kanske några dygn. Vad gäller?

Det här med att förbereda sig och ligga steget före och hellre överdriva lite i säkerhet än att ångra sig, är väldigt lätta knappar att trycka på hos mig. Sånt går jag igång på. Så nu har jag säkrat upp hemmet så att det ska vara strömavbrotts-säkert i minst några dagar. Vatten är det största kruxet har jag insett. För om jag inte är hemma när det blir strömavbrott kommer jag inte hinna tappa upp något vatten. Och kommunen och tankbilar ingår inte helt i min plan.

Redan när jag bodde i lägenheten funderade jag då och då på att köpa ett stormkök, om utifall att. Det verkade så bra att ha. Igår köpte jag äntligen ett. Värme har vi redan, från kaminen. Och så köpte jag vattendunkar och vattenreningstabletter. Batteri till en batteridriven radio. Jag kan bara konstatera att oro för klimatet i första hand leder till konsumtion.Tror det var minst en femhundring som fladdrade runt igår när jag shoppade.

Är det bara jag som tänker så här? Har alla andra stormkök hemma? Inte bara för att man kanske nån gång tar sig en tur på fjället? Jag är sån att jag helst skulle ha en vedspis också så att allt bara rullade på som vanligt. En egen fungerande pumpbrunn, sjukt mycket mat lagrat och varför inte ett eget litet reservaggregat som mjölkbönderna har? Ja här snackar vi ju livet på landet. Vi har en släkting som faktiskt bor så, där det blir strömavbrott då och då mitt ute i skogen och där det givetvis finns en vedspis av modernt snitt i köket.

Nu ska jag göra en telefonlista på bra-att-ha-nummer. Inte för att jag kommer kunna ringa om strömmen går, för vi har bredbandstelefoni. Men ändå, nån granne kanske har en vanlig telefon?

Suck. När man börjar peta i det, tar det aldrig slut.

No chicken

I det här huset har vi slutat äta kyckling. Det beror inte på att vi inte gillar det, för det är ju gott. Men för att vi inte tror att kycklingindustrin är så snäll mot kycklingarna.

I ärlighetens namn vet jag inte så mycket om det där, men är ganska säker på min sak ändå. Av den anledningen köper vi bara ekologiska ägg också.

Men nu ska jag börja samla på mig fakta och länkar så att jag kan motivera beslutet när någon kanske undrar.

Oj oj oj

Nu sitter jag och är så där otäckt förbannad. Kan vi bara sluta ta den här idioten på allvar? Ja, han har skrivit en bok (som jag inte läst) om ett viktigt ämne, och ja det var tragiskt och är på sätt och vis fortfarande.

Men hej, slå på andra som inte har med saken att göra?

Hej, total perspektivlöshet?

Jag har haft det på känn ett tag, men det här är ju bara för mycket.

Nej, jag kommer inte läsa "Torka aldrig tårar utan handskar" Skulle inte tro det.

Showtime

Och när man minst anar det ställs saker på sin spets. Tack för det jävla facebook. Efter förra riksdagsvalet skrev jag några blogginlägg i en anda av, ska vi säga - irritation - över att SD kom in i riksdagen och allt tjafs det förde med sig. Och då lade jag fast min strategi på miniminivå, nämligen att säga ifrån när jag hörde nåt snett.

Inget betungande i sig. Men vad fan säger man? Jag la märke till att en bekant (som jag såklart egentligen inte känner) hade gillat Nej tack till moské i Sverige och nåt i stil med Sluta ge invandrare gratis körkort. Alltså, sånt kan ju bara inte passera, det går bara inte.

Som sagt, jag känner till den här personen väldigt väl på sätt och vis, men känner hen (Detta ord blir f ö bara mer och mer användbart och alltid retar det nån. Men vad är objektsformen egentligen?) inte alls. Jag vet inte ens hur jag ska hitta en ton att ifrågasätta i. Vi snackar om en vuxen människa med jobb och familj som förmodligen skiter fullständigt i vad jag skulle vilja ifrågasätta med hens åsikter. Jag och den har personen har bara friendat varann och aldrig skrivit ett pip till varann på facebook.

Hur hade ni gjort?

PS. Jag vet ju såklart inte vad hen röstar på. Men det är big time varning på att gilla såna grupper på facebook, det tror jag ni hajar.

Pride - eller vad tycker vi om Kulturhuset?

Pride är trots allt lite som julafton (eller nåt?). Man vet precis hur det ska bli, för det är samma år från år. Men ändå kan det vara rätt kul och överraskande. Så varje år brukar en viss pride-glädje smyga sig på. Vi skulle testa pride house idag när det öppnade, det kan vara rät kul att gå dit och bara äta lunch och se om man träffar någon gammal bekant man inte sett på länge.

Nja. Jag hade ringt in en kompis. Så det var ok. Men de har fortfarande inte micro i cafét längst upp, dit man går. Och jag hade glömt att snabbmicra två plan ned innan vi gick upp, där de har framställd micro till barnmatsburkarna. Osmidigt. Som tur var åt kräsne Lillebror ändå av sin inte så varma lunch.

Några seminarier är inte så akutellt med två småbarn i släptåg, speciellt inte när man inte löst dogtag för seminarier. Planen var att gå till Rum för barn, på plan 4. Barnvagnen får man inte ta med, strängt förbjudet. Den måste man parkera på plan 0. Och när man då släpat sig upp med en ettåring och en tvåochhalvtåring till Rum för barn, ja då är det fullt. Ta en kölapp! Tack för nr 19 i kön när det just är nummer fem.

Det finns två små klätterområden precis utanför Rum för barn, men också fyra rulltrappor typ 3 centimeter därifrån. Åt vilket håll springer man när man är nyss fyllda ett? Och är man tvåochetthalvt vill man ha med sig mamma i klättret, för det är en massa andra stora barn där.

HATA Kulturhuset. Nej - det är de som hatar mig. Uppenbarligen.

Vi drog till Nytorget istället. Inte så mycket pridekänsla än så länge, men några gamla bekanta har jag trots allt mött. Alltid nåt.