HEAL

Jag tror alla ska ta och se den här filmen.




HEAL, finns på Netflix.

Jag skulle såklart kunna skriva mer om den än så. Den handlar om att kroppen har en förmåga att läka - typ allt. Och att läkande startar i tanken. The mind, som det heter på engelska. Vet inte riktigt hur det ska översättas faktiskt. Men i tanken, i huvudet.

Tänk på det, så att du inte bara tänker det du tänker.

Ett nummer till Sverige

Svenska turistföreningen har ordnat så att vem som helst i hela världen kan ringa ett nummer oh få prata med en svensk. Som svensk kan man anmäla sig till detta och det gjorde jag idag. Efter att barnen somnat slog jag på att jag var tillgänglig och så ringe en kille från Brasilien som hade lite frågor om Sverige. Han undrade bland annat om jag känner Zlatan. Men nej, tyvärr.

Det var en kul grej tycker jag.

Här kan man gå med.

Kap

Kolla vad jag har fått tag i!

Ett ex av nyutgiven svensk utgåva av självhushållningsbibeln. Rätt coolt faktiskt, den här har inte gått att få tag i. Jag har lånat den från bibblan och känt att en sån härn vore bra att ha själv. 

Nu ska jag inte direkt gå åstad och bli självhushållare precis, men jag vill gärna veta mer, omifall att. 

Vildmarken i vårt kök

Jag trampade nyss på något väldigt klibbigt på vårt köksgolv. I sig en helt normal händelse, det händer nästan varje dag. Men när jag skulle ta bort det från foten så gick det liksom inte. Det klibbiga fastnade liksom på fingertopparna och hade otvetydigt doften av - kåda. Minsann.

Vem har placerat kåda på vårt köksgolv? Asså vem??
Vi bor inte ens i skogen.
Kan det var så att kådan bara fanns där? Att vårt plankgolv som har sextio år på nacken svettas kåda så här i ryss-värmen?
Det här bör redas ut, om man bara gitte. Annars blir det ännu en insättning på kontot Livets mysterier.

The season's upon us

Äntligen. Är det julledigt.
Ni har inte hört nåt adventstjat i denna blogg i år. Hoppas att stämningen infunnit sig ändå.
Jag vet inte vad det kan handla om. Kanske åldern?
Jag uppnådde nyss den aktningsvärda åldern 40. Och vad kan jag konstatera? Jo en lite förvånande nivå av mañana all over the place.
Fest? Jajamän med en massa gäster och städa - jaja vi tar det nån gång när det passar.
Jul, ja det löser sig.
Bygga på en våning på huset under tiden, ja det är la inga problem.

Kanske husprojektet har lagt övriga projekt på rätt stressnivå. Dvs, ingen stress alls. Och då är det ändå inte vi som bygger eller nåt. Men allt löser sig.

Men man har ju ändå lite föresatser. Så imorse när jag var framme vid tåget in till stan var jag tvungen att vända om (för det var 4 minuter tills nästa tåg skulle gå) och ge en peng till tomten som sitter och spelar White Christmas på sax utanför stationen. För det ingick i betinget innan jul. "Ho ho ho godd jyl" säger vår stations-Tomte. Snacka om stämning.

Jag har också tänkt och tänkt och tänkt att förskolepersonalen skulle få varsin cellofanpåse med hembakta julkakor av oss. Så har det inte blivit. Där rann dagarna mellan fingrarna som sand. Men - de fick en bonus på decemberlönen, inte min förtjänst men det smäller nog högre än några kakor. Vet ni vad - de kan få kakor i januari också.

Och på måndag kväll sitter jag och S med en glögg och tar en slant av min nyfådda lön och sätter in till nåt välgörande ändamål när barnen sover och granen tindrar. Det blir mys det.

Innan dess ska vi klippa håret, stapla ved, köpa julklappar (ha barnvakt), griljera skinka och göra julgodis och detta i maklig takt.

Vi hörs.

Långt bort

Har varit bortrest långt borta i flera dagar. Nu är jag lyckligt landad igen hemma hos familjen. Har varit långt norrut och sett fjäll, druckit drink i isglas, varit 540 meter ned under marken i en gruva och träffat människor jag inte skulle mött annars.

När jag åkte ut till flyget för att åka hem satt jag bredvid en chief. Alltså en riktig chief. Hur blir man chief då? frågade jag. Väljs man?
Det är de äldre kvinnorna som väljer, berättade han. Sen går de med sitt val till alla kvinnor och om de godkänner så går de sen ut till alla.  Han visste inte att han var vald innan alla andra fick veta. Har någon något emot valet så ska de yttra sig där och då eller forever hold his peace.

Han luktade öl.

Jag frågade hur stor hans tribe var och han svarade att de inte talade om storlek på tribe för det är inte bra spiritually. Men sen sa han att den inte var stor, under 500. Hoppas att det inte gick ut över spiriten att han sa det till mig.

Obama

Så fantastiskt skönt att få vakna upp idag till en facebookfeed helt fullt med lättade glada kommentarer om att Obama sitter kvar som president i USA. (Det var bara två  (förortsmammor från min förort) som statusuppdaterade om något annat, nämligen att ta sig kommunalt till jobbet, vilket inte var nåt kul tydligen.)

Det är stort. Säger jag utan att vara så speciellt insatt. Men Obama vann så stort. Och han har uttalat stöd för same sex marrige. Det är en stor grej faktiskt. USA är rena u-landet när det gäller vissa mänskliga rättigheter. I alla fall en sjaskig bakgård från typ 50-talet. Kanske kan det bli ändring på det. Jag tror situationen inom opinionen i USA kan betyda en del för resten av världen också. Anti-gayrörelser på den afrikanska kontinenten hämtar en del stöd från extremhögern i USA t.ex. Det vore väldigt bra om de tappade luft. USA och världen har så mycket framför sig i de här frågorna. Och om någon kan vara en global katalysator så är det väl USA.

Får man same sex marrige på plats så för det med sig så mycket. Så var det även här. Den svenska opinionen låg efter riksdagen när partnerskapslagen kom, men opinionen kom väldigt snart "ifatt". Det är en enorm skillnad att kunna gifta sig och ses som ett riktigt par och familj från samhället.

Jag är oerhört tacksam mot de som gått före och gjort det möjligt, för att jag som snart är 40 i hela mitt vuxna liv känt att det är möjligt för mig att bilda familj på vilket sätt jag velat. Och att det alltid varit en självklarhet för mig att ha möjlighet att skaffa barn. Där går såklart ett STORT tack till Danmark också.

Nu ska jag leta upp segertalet på nätet. För fyra år sen när jag såg nåt om Obama på tv började jag alltid grina. Lite stört när det gäller en av världens mäktigaste människor, det är ju liksom inte american idol han hade vunnit. Man borde inte gråta, utan lyssna lite småkritiskt.  Fast det skulle sitta fint med lite rörd-tårar idag också känner jag. Det var ju så himla stort att en färgad person vann, det var nästan svindlande. Och lite härliga småsura svenska "expertkommentarer" var också rätt oförglömliga. Någon skrev typ "Ja det var väl kul att han vann, men vi får nog vänta ett tag på att se en riktig afroamerikan som president, så himla svart är han inte." Mycket vill ha mer, i alla fall i Jag Är Aldrig Nöjd-Sverige.

Och det är här vi bor, och jag är nöjd. Det här är en bra dag.

Rubrik saknas

Ja rubrik sakans för nu vet jag varken ut eller in. Sitter i godan ro och slösurfar lite, vilket oftast är helt meningslöst men ikväll har mänskligheten överträffat sig själv på sitt eget lilla underhållande sätt.

Läs först om Lisa som i själva verket är dotter till Elvis.

Läs sen de andra blogginläggen om denna artikel, jag menar mer specifikt den här Be för ...

I rest my case.

Idag bloggar inte jag

Idag bloggar inte jag, men kommenterar vilt här, hos kloka Linna Johansson. Ja herrejävlar.

Det handlar om att en mamma förväntas sy en docka till sitt barns vilostund på förskolan.

Socker

Nu ska ni få höra. Jag och S (det var S som fattade det formella beslutet) bestämde oss för att september skulle vara En Nyttig Månad. Detta skulle innebära inget socker, i alla fall inte i onödan och bara vid extremfall som när folk kommer på fika och har med sig hembakt, när farmor kommer på besök och när man själv har fest.

Så sedan 1 september har jag bara ätit sött två gånger och det har varit fikabröd i mycket luthersk mängd.

Detta har fått en effekt som jag inte hade väntat mig kan jag säga. Förutom att det inte har varit speciellt svårt, trots att jag är förtjust i nåt till teet på kvällen, men det är inga problem att avstå. Men det bästa är att jag är piggare. Märkbart piggare. Jag kommer till exempel hem efter en full dag på jobbet, till S som behöver avlastning och de två små. Och jag mer eller mindre sveper in som en vind, pussas och kramas och ställer mig och lagar middag, trallande. Utan hunger, grinighet och blodsockerdipp som lätt kan leda till tjafs och gnäll i familjen. Alltså, jag är knappt ens hungrig när jag kommer hem. Det är ta mig f-n ett smärre mirakel. Och detta bara för att jag låter bli att äta socker.

Jag är också märkbart piggare rent generellt, det är som att jag har fått en extra växel.

Ja nu ska jag väl inte överdriva alltför mycket, men ändå, efter tre veckor känner jag, daimälskaren, att det är så värt det.

Är det sockerfritt som är den sista pusselbiten i hur man ska klara sig igenom småbarnsåren? Vem hade trott? Magi.

Bergmani

Om jag har förstått det här Ingmar Begman-pusslet rätt:

Erik och Karin Bergman (Ingmars föräldrar) gifte sig och fick barn. Ett av barnen (Ingmar) var väldigt sjuk vid födseln och togs upp till Dalarna och en amma för att han skulle pigga på sig. Först blev han nöddöpt och sen döpt en gång till i Dalarna. Ja, man hör ju att redan här att det var nåt skumt. Mor och barn var skilda åt i en månad men återförenades sen och pojken växte upp och blev vida berömd kulturarbetare.

Det var tydligen bara det att Erik Bergman hade ett mångårigt förhållande vid sidan av, med en Hedvig. I det förhållandet producerades x antal barn, varav det ena föddes lite lägligt samtidigt som "Ingmar Bergman", fruns barn som egentligen inte alls piggade på sig utan dog. Pappa Erik ersatte äktingen med oäktingen som blev Ingmar Bergman och på så vis räddade han tydligen äktenskapet.

I förhållandet med Hedvig föddes tre (kanske fyra) söner. De två andra, som inte bodde med Erik och Karin, var tydligen sjukt lika Ingmar Bergman.

DNA-analyser slår fast att Ingmar Bergman och Karin Bergman inte är genetiska släktingar, under förutsättning att Ingmar själv har frankerat sina vykort. Och det tror i alla fall jag att han har.

Hedvid fick pengar utbetalade till sig under några år efter av Hedvig Eleonora församling, där Erik Bergman som "av en slump" jobbade.

Karin och Ingmars relation ska ha varit kärleksfull. Men visste Karin om att Ingmar egentligen inte var hennes? Nu ska jag uttala mig som mor. Ja det är klart att hon gjorde. Men hon älskade sin son ändå. Såklart.

Ingmar Bergman, stackarn, har byggt sin karriär på att berätta om sin komplicerade familj och föräldrarnas komplicerade äktenskap. Men sanningen tar man minsann inte fram så lätt. DNs anatytiker berättar att detta kommer sända chockvågor in i forskarvärlden. Det är dem väl unt! Och hon sänder en medlidandets tanke till Henning Mankell som håller på med nåt stort som går till botten med Ingmar Bergman. Körigt på jobbet idag? Bytt huvudvärk mot alla migräners moder? Gör om gör rätt? Det är snart helg, Henning.

Här är DN-drapan. Läs, det är spännande. Sicket strul!

Andra kulturella sanningar så här på förmiddgen: Astrid Lindgren var bisexuell. Det är inte offentligt bevisat än, men det kommer.

Hus & hem

Helgens bästa: Vi håller på med en liten renovering i köket. När vi (mest S faktiskt) rivit ut de platsbyggda köksskåpen som hängt med sen huset byggdes 1946 låg där en ettöring från 1922 kvar i dammet. Där har den legat ett tag. Antagligen inbyggd för att bringa lycka och välgång till huset och dess invånare? Det har funkat kan jag säga!

Helgens sämsta: Igår kväll när vi lagt oss och släckt, men inte somnat, hörde jag en av katterna krafsa mycket mystiskt och okonventionellt. Jag fattade genast starka misstankar om att det var nåt lurt i görningen. Vi gick upp och kollade och jag såg nåt litet svart som "for" över hallgolvet. S trodde nog inte det var något först men kunde snart bekräfta att vi hade en mus i vårt hus. Jag var inne i min sedvanliga mini-psykos och stod stel som en pinne på sängen. Bästa S kunde snabbt jaga ut den genom ytterdörren. Men efter en sån grej lägrar sig inte friden.

Det värsta är, som man brukar säga, ovissheten. Varför? Hur kom den in i huset? Hur länge har den varit inne? Kommer det hända igen?

Tyvärr är det bara en fråga som har ett svar och det är den sista och svaret är med största sannolikhet: ja.

Under ett ögonblick flashade tanken på livet i en hyreslägenhet förbi. Men det är ju inte ett alternativ. Det är livet på zoo som gäller.

Vi ska bygga tillbaka ettöringen in i köket på nåt sätt såklart. Och addera en enkrona. Det blir nog bra.

"Det är han i Arvingarna va?"

Man hänger med. Ikväll sitter vi i köket, bara för att toka till det lite. Frugan vill kolla körslaget, för en gammal kompis till henne skulle köra ett solo. De gick vidare. Så myssvennigt det är, hon är helt okontaktbar när det ska meddelas vilka som inte går vidare. Casper åkte ut, vilket vi tyckte var konstigt. De hade ju valt en skön låt.

Kan rapportera att jag öppnade en halvfalska rioja och äter m&m. Går fint ihop. Ser tillbaka på en händelserik lördag där många fina fräscha kronor bytt ägare. Vi har som de svenssons vi är shoppat loss på klädparty, byggvaruhus, spisbutik och på ica maxi. Med kuponger i högsta hugg, ja det är svenssonlivet på en pinne det.

Barnet och katterna (i alla fall en av dem) har blivit bästa polare. Det är en syn för gudar, hur de liksom slingrar sig lite om varann. Fascinerande hur barnet har lyckats lära sig att man måste klappa fint på katterna. Hon är bra på det, men föräldrarna får sig också ett och annat stenhårt nyp. Eller ett finger i näsborren.

Det finns en plan. Lagom till påsk kommer detta hem vara städat och fint. Det gäller att ta med tidsaxeln i planeringen, det är något man lärt sig vid denna uppnådda ålder.

Det jag egentligen vill säga är, att för exakt sju år sen igår hände något väldigt viktigt i mitt liv. Utan att jag hade en aning om det. För sju år sen vann S budgivningen på huset. Huset hon köpte och flyttade in i. Huset som nu är mitt hem, min borg.

Det kan vara nåt att tänka på. Idag kanske det händer nåt man inte har en susning om, som om sju år är Paradiset. Man vet aldrig.

Det är mycket nu, i punktform

* Har varit i Barcelona och vänt lite på dygnet.

* Skulle vända tillbaka igår och börja leva häslosamt, men det var pub på jobbet och så blev det inget med det.

* Skulle i säng tidigt men så var det mysigt att sitta uppe efter att barnet äntligen somnat (hon har också skruvat till dygnet såklart) och kolla lite på tv med S. (Vi hann inte se klart.)

* Jävla webbtv-spelare på jobbdatorn som inte går igång när jag vill följa debatten i riksdagen om insemination för singlar.

* Jävla jävla TÖNTAR i riksdagen som inte tänker rösta för, trots att de egentligen vill det för att KD skulle bli sura. Vem fan bryr sig om KD? Det är deras jobb att bli överkörda.

* Stockholms turistbyrå har en tävling som riktar sig till Storbitannien under rubriken Win an ultimate lesbian weekend city break! Det är nästan så att man vaknar till lite. Man får alltså komma hit och träffa stans coolaste flator om man vinner. Break a leg säger jag bara. Thriving lesbian scene kan dock vara en överdrift.

* Nu gick tv-spelaren igång, sändningen hade nog inte börjat. Puh.

Juholt

Jag tänkte att jag skulle försöka hänga med lite och lyssnade lite på Juholts linjetal. Det han höll på kongressen när han valdes till S-ledare, som har fått ett rykte om sig att ha varit himla bra. På fb har S-vänner rapporterat om inspirerade känslor.

Han öppnar starkt med att gå direkt på - kultur. You had me at hello, kan man säga. För någon som definitivt aspirerar på statsministerposten att starta sitt första viktiga tal med att sätta kängan stadigt i kulturen som avstamp, det leder vidare till konstens roll, som "tar oss i handen och leder oss ut", för att se vilka vi är, förstå vilka de andra är. Demokrati. Bibliotek. Vilket samhälle vi vill ha. Det leder vidare till något jag gärna vill höra.

Så här har Juholt programförklarat sig själv i en tidig intervju när han blev nominerad: "Här är jag, en Åsa-Nisse, en bondlurk, en som bara kan lyssna på Elvis och har mustasch. Men en dag kommer ni att hitta det andra i mig."

Många vita, straighta, medelklassmän med makt nöjer sig med att se sig själva och framförallt nöjer sig med att andra ser dem som vita straighta medleklassmän med makt. Intresset för att bredda bilden är enligt min mening noll, eller mindre, hos dem själva. Oftast saknar de också en medvetenhet om bilden av dem. Rätta mig om jag har fel.

Det är annorlunda och upplyftande med en som vet att det finns mer. Fler människor borde säga så om sig själva. Till sig själva. En dag kommer du hitta det andra i dig.

Nytt just nu

Det som känns värt att nämna i dagsläget är att Golfströmmen sakta men säkert håller på att packa ihop. Det sätter mina Skåne-planer i lite risigt läge. För att inte tala om en hel del andra planer. Kanske får köpa nån trevlig liten stuga med sjötomt i Afrika? Fan att allt ska va så krångligt!

Okej, det kanske inte är nåt nytt för alla andra, men jag har inte uppmärksammat detta innan.

Sen har tydligen FN tillsatt en post som den högste ansvarige för kontakt med liv från yttre rymden. Körigt på jobbet?

Nu måste jag avsluta detta nyhetsbrev och äta spaghetti, vi hörs.

Oh brother where art thou?

Brorsan skriver att han slutligen gett upp och startat en blogg. Frågan är bara var?

Inga konstigheter

Om en halvtimme ska jag och S befinna oss på en parkering och träffa nån som vill köpa vår gamla bil för 6000 kontant utan snack. Vad kan gå fel?

Detta har hänt

Man tror det knappt, men det är sant. Det är så att jag gör min egen müsli, som såklart är supergod. Det är bara frön, nötter och kryddor i den. Dvs pumpafrökärnor, solrosfrön,linfrön. Hackade nötter av alla de slag. Kokosflingor. Kanel och massor med kardemumma. Linfrön fastnar i tandköttet, och hamnar i handfatet när man borstar tänderna. Så, jag antar att det var ganska naturligt att jag igår när jag städade badrummet upptäckte två små gröna hjärtblad på en tunn drygt 5 cm lång grodd, under handfatsproppen.

Stoppa mig

Rojalistdjävulen har flugit i mig. Jag gick och slog på tvn i lunchrummet och satte upp volymen så att det ska höras nåt sånär till mitt rum. För svt sänder direkt från Slottsbacken hela eftermiddagen. Det kan bli presskonferens, och när de pratar om den, att det förlovade paret förmodligen kommer sitta i samma soffa där Kungen och Silvia satt, då vet jag med säkerhet att jag kommer börja lipa. Jag dör, så pinsamt. Jag har inte den imagen på jobbet, det är bara så. Men kolla det här klippet, jag tycker det är charmigt.

Självklart är jag i själva verket republikan, tro inget annat.