Fyra kassar

För er som inte har hört talas om KonMari så kan jag berätta att det är en trevlig, effektiv metod att få ett litet bättre liv. Det innehåller flera delar, men en del handlar om att ta varenda plagg du äger och lägga det i en stor hög. För de flesta människor i detta överprivilegierade land blir det ett berg. Sen tar man ett plagg i taget och känner efter om plagget ger en en känsla av glädje. Om man inte känner glädje ska man säga "Tack" till plagget och lägga undan det i en hög som ska ut ur hemmet. Vet inte om det definieras om man ska skänka eller om sälja också går bra.

Jag fick i alla fall ihop två stora matkassar som ska skänkas, en kasse som är ren textilåtervinning och en kasse som jag ska försöka sälja. Det vill säga det mesta tänker jag låta ett företag komma och hämta och så får de sälja det åt mig. OM det ger en enda krona till mig kommer jag rapportera det här. Jag äger nämligen inte några märkeskläder. Eller jo, om me&i räknas så har jag några sådana plagg, som jag nu ska försöka sälja själv. Och jag har precis fått mitt första bud på 1 krona!

Jag var helt slut igår kväll när jag gjort detta, men det känns mycket bra.

KonMari Käre Jesus

Såg första avsnittet av Marie Kondo på Netflix igår. Så nu ser vi det här berget i sovrummet.

Det här kommer gå jättebra. Jättejättebra.

Prepping

Har jag några läsare kvar?
I så fall, hur tänker ni om det här med prepping? Som ni vet är jag lite intresserad av detta och fick till och med en bok i julklapp. Som jag snart ska ta och läsa ordentligt.

Vi bor ju i hus och har därmed lite möjlighet att sätta av lite utrymme för grejer, som jag tycker att prepping till ganska stor del handlar om. Men hur gör man i lägenhet? Det här med vatten tycker jag är en svår nöt att knäcka. Nu har ju rekommendationerna gått från att man ska klara sig i 72 timmar till en hel vecka. För oss innebär det att vi ska ha 105 liter vatten för nödlägen. Det är mycket! Och det är bara till mat och dricka (och disk?), inte hygien och tvätt.
Hur gör ni med detta? Jag har 6 liter vatten infruset i vår extrafrys. Och 30-40 liter stående i dunkar i källaren som jag försöker komma ihåg att skifta en gång i halvåret. Så jag är halvvägs. Jag får ju bara hoppas stenhårt på att någon är hemma när strömmen går så att vi hinner fylla upp badkaret.

Konservförrådet är just nu sådär. Men ris, pasta och havregrynsgröt kan man väl leva på en vecka.

Vi var några stycken som snackade på Facebook om att ses och prata om det, jag kanske skulle ta upp den tråden.

Fotobok!

Eftersom jag knappt bloggar alls nu så kan jag ju likagärna blogga om att jag har gjort klart min fotobok, dvs familjens fotoalbum för 2013! Yay! Den kom i brevlådan idag. Hade tänkt att detta skulle göras under min föräldraledighet förra året, men det blev inte riktigt så. Men nu är jag på g. Har gjort halva 2014 också. Det är så himla kul att vara igång!

Sommarminne 2: Here we go again

Från när det begav sig. Det är nästan omöjligt att inte skriva om Prinsbröllopet. Det första som måste sägas är att vi hade också Coldplays Fix you på vårt bröllop och jag var rätt övertygad om att ingen annan skulle komma på den galna idén eftersom den absolut inte är någon bröllopslåt. Bra musikval överlag på Prinsbröllopet, även om jag inte är nåt gospel-fan. Men man kan inte säga annat än att de tog sig ur traditionsträsket.

Seriöst, har ni läst tidningarna? Det är bannemej underhållning nu. Schizofrenin inom media. De vet inte till sig av motstridigheter. Dels - rensa allt och bara BRÖLLOPPA SKITEN UR HELA publiceringssystemet. Och dels - kräkas galla över statsskicket. "Ja asså grattis till er stackars Offer (Prinsparet) men fifan vad sjukt statsskicket är, det har jag kommit fram till förstår ni. Usch å fy för att ämbeten ärvs i det hära moderna landet och fifan vad det kostar och vad odemokratiskt det är asså."

Ja asså look at those Brains. Dom ba det är ju o-de-mo-kra-tiskt! Det kom då på när kortegen fladdrade förbi. Sweet lord, ge mig styrka. Jag kommer bli så galen innan denna grundlag är ändrad. Jag har på allvar inte läst en enda text som täcker det jag känner och tänker i denna fråga. Ska det ske så får jag nog skriva den själv.

Alla dessa upprörda demokratiuppvakanden när andan faller på.

Från igår. Jag tog mig en ensam promenad till affären. Stod länge och klämde på Svensk Damtidnings specialtidning om de tre kungliga bröllopen med massor med bilder. Funderade på att köpa den. Men, det hade väl varit lite over the top på många sätt och S hade säkert blivit rädd. Så jag köpte Topphälsa och Womens Health istället.

Sommarminne: Mer genus eller nåt

Från en dag i somras. Jag försökte få en lugn stund med Sommar i P1 på förmiddagen. Det gick rätt bra. Jag valde zombieöverlevarprogrammet. När sonen, som snart är 4 år, hörde ordet "zombie" reagerade han direkt och kom fram till datorn. I sina blåmålade tånaglar och lila nattlinne som når ned till fotknölarna "Vem var det som sa zombie? Varför? Vad är det?"

Jag visade honom sommarprataren och sa att jag trodde nog att han skulle gilla zombies. "Nej" sade han med sin lilla gulliga fyraåringsröst, "jag gillar bara krig." Och kom för hundraelfte gången in på att han önskar sig transformers.

Men du har ju redan tre!

Ja men han vill ha fler, framför allt en pansarvagns-transformer.

Jag är fascinerad.

Traditionsenligt

Ja men det börjar likna en tradition. Det är vinter, jag är hemma med barnen och ska precis laga middag till dem. S är inte hemma, utan på väg ut på galej. Då blir det strömavbrott.
Jajamän!
Och jag ska göra det till en vana att anteckna det i bloggen, för track record.
Nu är strömmen tillbaka, en dryg timme varade det den här gången.

Fyra år

För fyra år sen träffade jag mitt första barn för första gången. Idag har vi firat vår fyraåring stort. Tårtfrukost med paket (Pippigrejer), duplobärgarn till Lillebror, sen till Junibacken för första gången. Sagotåget gick jättebra, men det är ju lite läskigt.

Villa villekulla var efterlängtat. Lunch i restaurangen och sen fika på stan. Till middag var det pannkakor beställt. Det tog ett tag innan sockerfyllda fyraåringen kom till ro, men nu sovs det och vi sitter och läser journalen från den gången och minns. Med enorm tacksamhet.

Största kärleken.

Pottbestyr och kalsonger

Här hemma kretsar det mycket kring pottor just nu. Det har varit en längre historia som har böljat fram och tillbaka, men just nu är det så att vi har en ganska nyinskaffad svindyr pottstol som funkar som det är tänkt. Vår tvååring drar själv ned byxor och kalsonger och sätter sig själv på pottan och gör både det ena och andra. Blöjkonsumtionen har gått ned betydligt!

Så igår köpte vi lite nya kalsonger som vi packade upp idag. Det visade sig vara två likadana med Blixten McQueen - en stor idiol i vårt hus. Då gav vår pojke genast bort ena paret till sin storasyster. Kärlek!

Hösten del 2

Ja men alltså vilken höstlördag!

Idag har vi jobbat. Med tanke på husköpet och att lite grejer ska ändras i och med det, så hade vi lite fix att göra idag. Vi hade hjälp av min snälla snälla svåger som var här på middag igår och sov över och sen såg till att det hände saker och ting här.

Till exempel ska vi byta ingång till huset. Den ska flytta från norrsidan till södersidan. Bara så där! Och så får vi byta adress också. Vi har en häck runt alltihop så idag tog vi fram motorsågen och tog ned en och en halv meter, på ett helt nytt ställe, där vi ska ha ny ingång.

Det kändes rätt bra att ta tag i det. För det känns som en rätt stor grej, nästan som att bo någon annan stans. Jag är ju rätt känslig för förändringar, i alla fall behöver jag känna på dem rätt mycket, så det känns bra att börja ta små steg mot att ha ett helt nytt hem, fast vi bor kvar.

Men fy fan vilket jävla skitslitjobb det är att såga av sextio år gamla buskar och sen gräva upp resterna. Usch. Gör det inte om ni inte måste säger jag bara!

Men, som sagt, motorsåg! Det var första gången jag använde en sån. Jag kände mig som min pappa. När jag var liten sågade han med motorsåg. Jag körde också skottkärra idag, det gjorde han också när vi var små. Ibland fick vi åka skjuts i skottkärran, det får mina barn också göra. Då känner jag mig också som min pappa.

Resten av dagen har också gått som ett juhej. Det är först nu halv tio på kvällen jag kan sätta mig ner och reflektera. Dimman tätnar utanför, men här känns det kristallklart.

Det är ju allehelgona. Det har inneburit att vi vid femtiden när vi för tillfället inte gjorde något speciellt åkte iväg till närmaste begravningsplats och tände en marschall vid en random gravsten som inte hade någon lampa, för att barnen ska få lära sig denna underbart vackra tradition. Det var verkligen jättevackert där. Och vi skänkte en tanke till de som saknas på jorden och berättade för barnen om vilka släktingar vi fått säga hej då till.

Att det är röd dag innebar också att det inte gick att köpa vin, vilket vi hade tänkt göra. Så det blev till att fiska upp en flaska äkta champagne ur förrådet i stället, annars hade det inte blivit nåt. Så kan det gå.

Hösten (jag kommer aldrig sluta blogga)

Är ensam hemma (med barnen) ikväll. Gör det bästa jag vet - dricker te, har en brasa, pillar lite med en fotobok och slötittar lite på Unga danska mödrar - som jag brukar när jag är gräsänka. Ganska underbart.

Bloggar inte så mycket för jag är trött, har mycket annat att göra. Allt är ganska bra, vardagen rullar och snurrar verkligen och vi är ofta ganska trötta. För vi råkar sova för lite, pga föräldraskap.

Men det här är hösten när vi har köpt ett halvt hus, som ska placeras ovanpå vårt befintliga. Och jag fyller 40. Tja, det är sånt vi pysslar med här.

Hoppas allt är bra med er där ute.

På riktigt

Man tror knappt det är sant. Idag någonstans mitt i eftermiddagsbestyren blev det strömavbrott.

Strömavbrott. Har vi hört det förut?

En timme varade det. Den här gången.

Mitt brev till H&M:s kundtjänst

Till: kundservice.se@hm.com
Ärende: Hej då H&M

Hej
Jag är sedan gammalt H&M-kund som nu tagit ett livslångt beslut att aldrig någonsin mer handla hos er. Det främsta skälet är Uppdrag gransknings rapportering ikväll. Jag är inget stort fan av UG som ibland kan hårdvinkla rätt svaga case. Men det jag har sett av hur ni sköter er fb-sida räcker för mig. Ni tapetserar med Beckham, vilket bara är en otroligt patetisk inramning ikväll tyvärr.

Att ni ens i en sekund kan försvara att ni har en sexualförbrytare på en t-shit är så djupt stört. Att den inte åkt ut så det visslade om det är ett stort, stort och som sagt STÖRT misstag. Och sen det den här Julia blivit utsatt för, ja det är ju bara beklagligt att ni inte är mogna sociala medier. Sen har ni rätt kass kvalitet på era kläder nuförtiden, vilket är ett annat bra skäl att undvika er.

Och barnklädsavdelningen skulle väl funka om man var lite mer - ursäkta franskan - white trash, men nu är så inte fallet.

Tur att det finns andra affärer. CSR är viktigt.
Hälsningar Tudorienne

Illa ställt?

Jag har inte försvunnit. Jag sitter här. Sitter och väntar på att vardagen ska komma och svepa mig med. Rädda mig.

Sitter och väntar på vardaglig energi. Visst finns den?

1% av Sveriges elförbrukning kommer gå till Facebook i Luleå, där 35 pers jobbar. Det skriver Cornucopia? och det är intressant tycker jag. Och den här härligt sarkastiska för att inte säga bittra slutklämmen:
"Vi får tacka Stureplanscentern och speciellt Annie Lööf för att gett nästan 100 miljoner svenska kronor för att skapa 35 jobb åt ett utländskt företag i Luleå, till en kostnad av 0.3 - 1% av Sveriges elproduktion."

Att känna sig blåst kan nog ge lite energi får vi hoppas på! Jag ska i alla fall släpa mig in i duschen nu och sätta igång en maskin tvätt.

Maten, här har jag nog bara börjat också

Jag har inte planer på att bli vegetarian. Men jag är inte helt säker på att det är rätt rent moraliskt att äta kött.

När man börjar vrida och vända på frågan - som för mig framförallt handlar om hur mat produceras, dvs hur behandlas djuren vi äter - tycker jag att man landar i Vad är ett djur rent existensiellt? och Vad är ett djur värt?

Existensiella frågor alltså.

Här kan man lyssna på en intervju med Per Jensen som är professor inom djurbeteende. 4:30 minuter in i intervjun får man en snabbguide i vad man ska göra, beroende på vilken nivå man har på sitt engagemang, men fortfarande är köttätare. Det måste alla som läser bloggen göra. Är det för jobbigt för er kan jag tänka mig att skriva ut det här.

Ja ja jag gör väl det då.

Nivå 1. Köp svenskt kött.

Nivå 2. Köp kravmärkt kött.

Nivå 3. Hitta din lokala djuruppfödare som slaktar småskaligt och har kontroll på allting från början till slut.

En annorlunda kväll

Igår blev det skarpt läge i krismedvetenheten. Jag stod och bytte blöja på minstingen när det plötsligt blev helt svart. Jag vände mig mot fönstret med ett desperat hopp om att något ljus skulle finnas där ute. Det gjorde det tack och lov, ett svagt ljus över himlen som vittnade om att jag inte blivit plötsligt blind. Jag höll mig lugn, men barnen, speciellt den stora, blev oroliga.

Jag kan säga redan nu att jag blev stressad och irriterad över läget. För jag har inte helt hunnit kris-säkra hemmet. Men nu närmar sig krisförberedelserna i detta hem perfektion med stormsteg vill jag lova.

Idag åkte jag för att köpa en fotogenlampa, men kom tyvärr hem med ett trasigt exemplar så jag måste byta, så helt klart är det inte ännu. Batteridriven radio är inte heller avbockat. Jag har ett par stycken gamla som ska kunna drivas med batteri, men de vill inte låta alls när jag prövar.

Hittills är jag nu uppe i närmare en tusenlapp på att krissäkra hemmet. Och jag har läst en hel del. Så här kommer mina smarta tips, av både kunskapsinhämtning och - tadaaaa - erfarenhet!

Ljus. Man ska ha pannlampor. Ficklampa är helt meningslöst, pannlampa är the shit. En lampa till var och en i familjen, plus en extra som hänger vid proppskåpet och en till handskfacket i bilen. Jag vill alltså också ha en fotogenlampa att hänga på en krok som redan nu ska skruvas upp i taket i vardagsrummet. Och så ska man ju ha stearinljus. Köket blev faktiskt helt okej upplyst med två stearinljus som placerades på hyllor högt upp. Det hjälper att ha ljusa väggar.

Vatten. Det här var min största stress, förutom att se till att barnen hade det bra. Jag hade köpt ihopfällbara vattendunkar med tapp som jag fyllde, plus alla flaskor jag hade. Och hela badkaret. (Blev bara lite översvämning.) I en halvtimme håller trycket i ledningarna efter att strömmen gått. Eftersom jag var på plats hemma var det inga problem. Nu har jag fixat två dunkar till, vilket känns bra.
Senare kom jag på att hela trädgården är full med snö också.

Matlagning. Ja stormkök och bränsle finns på plats. En extremt billig investering för att kunna göra mat och gröt till barnen och te och kaffe till oss. Finns inga ursäkter för att inte ha ett hemma.

Värme. Här är vi extremt lyckligt lottade som har en kamin. Den gör att det blir supervarmt i vardagsrummet och det är en enorm trygghet i de här sammanhangen. Ved ska alltid finnas hemma. Igår när strömmen gick var det -12 ute. Redan efter någon timme kändes det kallt i köket.
Men det finns alternativ för de som inte har kamin.  Känner jag mig själv rätt tror jag faktiskt att jag hade skaffat en sån här fotogenvärmare på den tiden jag bodde i lägenheten. Även om 600 spänn känns som en stor summa att lägga på kris-säkring så är det billigare än att köpa ett hus med eldstad. Men, på den tiden hade jag inte en tanke på sådana saker.

Hygien. Ja som sagt, fyll upp badkaret om man kan. Annars - ha alltid ett för stort lager våtsavetter hemma.

Radio som går på batteri ska alltså skaffas. Mobilladdare till bilen ska man ha. Barnens humör hölls igår intakt genom att de fick leka med iPaden som vanligt, som som tur var inte var urladdad. Och bilen ska aldrig ha mindre än halv tank. Idag köpte jag också en extra extradunk bensin.
Trevligt nog funkade mobilnätet igår, så jag kunde ha kontakt med omvärlden. Till exempel fick mina föräldrar surfa rätt på info om vad som hände och hur läget var.

Sen slutade det med att mina svärföräldrar fick komma med fotogenlampor, radio och hämtpizza, eftersom de bor 2,5 mil härifrån och de hade ström. Vid det laget var strömmen tillbaka och erfarenhetsbanken höll på med uppdatering. Men ändå. De olärde tvista om huruvida det är sannolikt att ett strömavbrott skulle vara mer än ett par timmar, som det gjorde igår. Och grejen är att det inte spelar någon roll vad som är sannolikt eller inte. Det här hemmet ska bara funka, oavsett.

En annorlunda dag

Vi har haft en firma här som har dränerat huset. Sånt ska ju göras. Man kan ju tycka vad man vill om dränering, men jag och många med mig skulle nog säga att det är tråkiga tiotusenlappar som flyger iväg.

Plus att det blir ganska lerigt. Först är leran utanför, sen är den på trappan, sen är den i hallen. Efter en veckas dräneringsprojekt och som ni ser hot om att leran skulle ta över våra liv, hade jag fått nog. Så idag har jag sanerat hela universum från den värsta leran och spenderat cirka fyra timmar klafsande ute i densamma. I kyla och oupphörligt regn. Och lite blåst också faktiskt.

Jag hade lite panik för att få upp staketet igen. Och hur det gick att sätta upp det förra gången kan  man läsa här. Den här gången gick det väl lite bättre, för att vi gjort det förut. Men det mesta gjorde jag helt själv. Att sätta upp ett staket med grind och få det att stämma smidigt är klurigt. Klurigheter i kyla, regn och lera är inget jag kan rekommendera bara sådär.

För att slippa ha barnvagnen fastlåst vid yttertrappan har jag lagt ut svart trädgårdsväv i vår slänt så att vagnen ska kunna köras ned till förrådet. Nu håller vi tummarna för att det inte ska bli geggamoja av detta också för då vet jag inte vad jag gör. Och en liten väv-gång till komposten blev det också.

Så tog jag trädgårdsslangen och spolade av alla redskap och yttertrappan. Och rafsade fram några av våra oregelbundna stenplattor som bildat en liten lerfri gång upp till trappan. Det ligger singel över hela framsidan, som dräneringsfirman lagt ut. Jag började tänka på singel som strössel ungefär efter att ha lyft några sådana där stenar. Tung form av pussel.

Och så var jag och köpte en ny hallmatta, skurade av hallen och NU är allting underbart igen. Imorgon tar jag tag i undervåningen.

Kan man hoppas på lite minusgrader kanske?

Bra där

De senaste veckorna har jag haft lite en känsla av att världen snurrat lite åt fel håll. Det är ju en ganska vanlig känsla, men man kan ju inte vara med och styra överallt. Nu har det tydligen enstaka grejer gått åt helt rätt håll ändå. Visserligen efter att lag och ordning överträtts tidigare, men ändå.

En av landets största leksaksbutikskedja har kommit fram till att det inte finns speciella tjejgrejer och killgrejer, utan leksaker för barn helt enkelt! Läs och njut!

Journalistik?

Nu är jag jävligt irriterad. Jag är ganska intresserad av det här med att ge barnen en god miljö att växa upp i och är helt inne på att vara en genomtänkt och kritisk konsument. Men jag kan ganska lite om allt möjligt. Vad bra då att vi har media som kan hjälpa oss där vi själva inte är kemister, miljöexperter och psykologer och allt vad det är. NOT.

Herregud vilken värdelös jävla artikel det här är: "Välj glas istället för plast". (Föga förvånande publicerad i mitt nästan hatobjekt DN).

Här intervjuar en journalist, inte en expert, utan ta-da - en annan journalist om att hon försökt rensa bort gifter från sin sons tillvaro. Det kan nog vara det sämsta jag har ägnat fem minuter åt sen jag rökte min sista cigarett (var tidigare feströkare).

Vad får vi vet här då? Inte ett skit faktiskt. Däremot får man en väldigt stark känsla av att kemikalier = gift och att det inte är bra för barnen. Och att tillvaron är full av det. Att tillvaron är full av plast visste jag redan och att gift är giftigt hade jag också räknat ut.

Jag får också tipset att vara en frågvis konsument. Men vad är det jag ska fråga?

Vad är det i sakerna som kan vara farligt och framför allt på vilket sätt? Hallå?

Nej men journalisten har skrivit en bok om detta ser ni. Den kan man ju kanske köpa?

Och liksom till att börja med, hon har inte plastnappflaskor till sitt barn, utan glasflaskor. Men skriv en artikel om bara det tycker jag. Hur många flaskors glasskärvor om dagen sopar du upp? Och hur många gånger ha barnet skurit sig på dem? Förutom det helt uppenbara som bara gör mig förbannad - exakt på vilken hylla på ica maxi står glasnappflaskorna med rågumminapp? Jag bara undrar. Nähä, du glömde nämna det ja.

Men boken, den kom du ihåg att ta med. Får sån här skit ens kallas journalistik? Jag skulle kalla det dålig reklam som bara lämnar många frågetecken efter sig. Som poesi, fast utan posei om ni förstår.

Nu ska vi prata strömavbrott

Grejen är att jag har börjat läsa en blogg av en person som förefaller vara sjukligt ångestladdad inför civilisationens undergång i form av klimatförändringar. Jag tillhör den naiva/tillbakalutade skara människor som inte tror på att jorden kommer gå under bara för att DN (som ju är en jämrans skittidning) kanske har antytt det.

Tyvärr verkar ingen ha koll. På det här med klimatförändringarna, vad de beror på och vad de kommer att innebära. Om dem tvista de lärde, som de heter. Och inte bara de lärde utan typ alla. Så, jag vet inte jag.

Hur som helst, det finns även andra hot. Till exempel kemikaliehotet, som jag nog nästan tror är värre. Men det var inte det jag skulle skriva om, utan den här katastrofinsiktsdrabbade bloggaren och vad det har gjort med mig. Klimatförändringarna kommer enligt henom att leda till katastrofer som strömavbrott. Hen antyder  långa sådana, medan samhällets krisberedskapsorgan på sina hemsidor antyder strömavbrott på kanske några dygn. Vad gäller?

Det här med att förbereda sig och ligga steget före och hellre överdriva lite i säkerhet än att ångra sig, är väldigt lätta knappar att trycka på hos mig. Sånt går jag igång på. Så nu har jag säkrat upp hemmet så att det ska vara strömavbrotts-säkert i minst några dagar. Vatten är det största kruxet har jag insett. För om jag inte är hemma när det blir strömavbrott kommer jag inte hinna tappa upp något vatten. Och kommunen och tankbilar ingår inte helt i min plan.

Redan när jag bodde i lägenheten funderade jag då och då på att köpa ett stormkök, om utifall att. Det verkade så bra att ha. Igår köpte jag äntligen ett. Värme har vi redan, från kaminen. Och så köpte jag vattendunkar och vattenreningstabletter. Batteri till en batteridriven radio. Jag kan bara konstatera att oro för klimatet i första hand leder till konsumtion.Tror det var minst en femhundring som fladdrade runt igår när jag shoppade.

Är det bara jag som tänker så här? Har alla andra stormkök hemma? Inte bara för att man kanske nån gång tar sig en tur på fjället? Jag är sån att jag helst skulle ha en vedspis också så att allt bara rullade på som vanligt. En egen fungerande pumpbrunn, sjukt mycket mat lagrat och varför inte ett eget litet reservaggregat som mjölkbönderna har? Ja här snackar vi ju livet på landet. Vi har en släkting som faktiskt bor så, där det blir strömavbrott då och då mitt ute i skogen och där det givetvis finns en vedspis av modernt snitt i köket.

Nu ska jag göra en telefonlista på bra-att-ha-nummer. Inte för att jag kommer kunna ringa om strömmen går, för vi har bredbandstelefoni. Men ändå, nån granne kanske har en vanlig telefon?

Suck. När man börjar peta i det, tar det aldrig slut.