Början på ett liv

Idag skjutsade jag min son till hans livs första fotbollsträning. Som han har längtat. I ett år, minst. Med sin kusin, 13-åringen med samma vackra hårfärg, som spelar både fotboll och handboll, som stora förebild har vår pojke länge sett sig som en blivande fotbollskille.

Jag hade förberett på honom att första tillfället kan vara lite rörigt, men han tyckte inte att det såg så rörigt ut när vi kom dit. Jag hade också förberett honom på att det skulle bli upprop. Tyvärr var det eftermiddagstrafik och inte bara vi som hade tänkt parkera vid IP. Men jag körde in bilen i ett buskage och väckte sonen som hade somnat i köerna och så var vi framme, fem minuter sent. Men vi hann i tid ca 20 sekunder innan hans namn ropades upp (och han sa "ja") och fick veta att han var indelad i grupp 14.

Tränare var två pappor som hade varsitt barn med. Sen var det sex stycken till. Två inledde träningen med att ta till lipen, (varv en av oklar anledning kallades Ronaldinho av sin pappa (för det var inte hans namn)). Föräldrarna fick inte vara på plan under träningen, men minst en hade sin mamma med. Nästan alla hade fotbollsskor. De fyller fem i år, så jag inser att det här är en knatteskola där de ambitiösa föräldrarna sätter sina barn.

De började göra lite övningar. Jag kom på mig själv med att heja på barnet redan där "Braa! Bra jobbat!" Fotbollsmorsa. Tja, det funkar. Min kille kom springande bort till mig. Han ville äta. Jag hade med matsäck till efteråt. Han ville ha vantar. Han fick ta en tugga av en macka sen sa jag "Nu vill jag att du går ut och kör." Det gjorde han. Utan vantar, för det hade vi inga med.

Träningen avslutades med match, två mot två. Min son gjorde sex mål. Mycket nöjd med första träningen gjorde han klart att han ska spela fotboll hela sitt liv. Själv ska jag gå in och bli tränare har jag mer eller mindre bestämt. Nästa gång ska jag göra lite bättre ifrån mig och heja inte bara på mitt eget barn, utan de andra också. Och alltid hitta rätta läget i uppmuntran. Vill vara den bästa coachen.

Nu sover barnen och jag sitter och kollar Gympaläraren på SVT play. Ska surfa på simskola till barnen och parkour-kurs till dottern. Tänker på syrran och hennes familj med deras eviga skjutsande och åkande på turneringar på helgerna. Vi är i början av det livet. Nu kör vi!

Kavla upp ärmarna

Sitter med en kopp vitt te med mjölk och njuter av den tidiga lördagsmorgonen. Vårt hem behöver ett par riktigt engagerade husmödrar som ställer saker tillrätta dessa dagar. Någon behöver kavla upp ärmarna och plocka och städa. Jag trivs inte.
Tänker på att vi har tänkt använda lite ledig tid med dåligt väder (som idag) till att rensa lite i källaren. Men först behövs ju det här. Så när ska det andra hända?
Man behöver en plan, där är jag helt med. Men, istället för att bli sur för att planen inte kan sättas i verket pga stökigt hem på våningsplanen så tänker jag att planen behöver en för-plan.
Allt går att lösa med planering. Nej, inte allt givetvis. Men förmodligen det här. Och det här är nog så viktigt för vårt liv.

Kan annars rapportera att jag trivs på jobbet. Och så måste jag skryta med vår 14-månaders som går med stapplande steg, hon kan rörelserna till Imse vimse och I ett hus vid skogens slut. Vi borde väl lära henne teckenspråk, men å andra sidan verkar hon vara rätt på med att prata verbalt. Hon har snabbt gått från Ä daa! till Ej dååå! när man ska säga hej då. Älsk.

Blåst

Jag hade hittat varsin burk till de två stora barnen i en affär, men motiv på locket. En med Frost och en med Star Wars, som jag inte kunde motstå att köpa (se tidigare inlägg om Genusmedvetet föräldraskap). Idag fick de dem som en tidig påskpresent.

Sonen och jag satt i köket och han var glad för burken. Som från ingenstans (SÅÅÅ TYPISKT MAMMOR) kom jag på att hans naglar är för långa.

"Jag måste klippa dina naglar sen" sa jag.

Han höll upp sitt lock.

"Darth Vader säger nej."

Jo, sa jag. Nej, sa Vader.

Locket hölls upp framför ansiktet.

"Nu är det så här Darth Vader" sa jag, "Min son ska ..."

Här avbröts jag av ett gapskratt.

"Mamma, du pratar med ett lock!"

Fotobok!

Eftersom jag knappt bloggar alls nu så kan jag ju likagärna blogga om att jag har gjort klart min fotobok, dvs familjens fotoalbum för 2013! Yay! Den kom i brevlådan idag. Hade tänkt att detta skulle göras under min föräldraledighet förra året, men det blev inte riktigt så. Men nu är jag på g. Har gjort halva 2014 också. Det är så himla kul att vara igång!

En liten stund

Jag har tre barn nu. Vår tredje lilla föddes till slut, i slutet av januari. Sedan dess har det varit både si och så, men nu har allt planat ut i en hektisk men väldigt fin vardag. Den lilla sover och jag dricker te och kollar lite på min favorit tv-serie och har inte så mycket på agendan för tillfället.

I morse var jag för första gången själv med dem alla tre, och skulle få iväg oss och lämna på förskolan innan 9 och göra varm matsäck till de två stora. Det gick galant. De här barnen är sådana att de kan fixa i ordning sig och komma iväg på morgnarna, i stort sett utan strul. Hur det har gått till kan jag inte svara på.

Lilla trean är en riktig prinsessa som sover nätterna igenom (för tillfället, jag inbillar mig inget) och producerade under morgonen två bajssituationer som ledde till dusch av baby. Men, vi kom ändå iväg i tid. Can't beat the feeling.

Och nu som sagt - en liten stunds Lugn & Ro.

Mormor till Teo och farmor till Sandra

Ikväll hade jag nog ett av de finaste underbaraste ögonblicken som förälder hittills. Jag låg i dubbelsängen med de båda, som nu är snart fem och drygt tre och skulle få dem att sova. Jag hade inställningen att det nog skulle ta några timmar så tålamodet var i rätt bra  form.

Plötsligt snurrar dottern igång med framtidsplaner. Hon har redan beslutat att när hon flyttar hemifrån ska hon flytta till "Landet", den lilla by där mormor och morfar har sitt sommarställe där vi är några gånger per år.

Nu kom hon på att vi andra ska åka till henne när hon flyttat dit och fira jul ihop. Detta kräver planering! Mamma S ska få klä julgranen. Jag ska få laga god julmat. Lillebror tilldelades generöst uppgiften att sätta stjärnan högst upp i granen. Vilket mys och vilken stämning, ni hajar inte. Två glada uppspelta barn som planerar jul. Mamma Jag kunde få en liten glögg också, inga problem.

Så lyckligt och underbart. Och julen därpå kunde vi fira hos Lillebror, som ska flytta hemifrån till min hemstad, tyckte Storasyster.

Och innan hon flyttar till "Landet" är det dags att höra av sig till en läkare på sjukhuset om att hon vill ha ett barn också. Barnet ska heta Teo.

Lillebror skulle också skaffa barn. Vad ska ditt barn heta då? Knipa ihop ögonen hårt och fundera.
"Sandra" blev svaret.

Underbara dagar framför oss.

Plocka!

Idag är första dagen på familjens nya dagliga rutin. Att plocka! Tillsammans!
Efter middagen innan toalettbestyr och pyjamaspåklädning ska vi plocka och göra fint på nedervåningen tillsammans alla fyra. Bra idé va!

Första kvällen gick riktigt bra. Nu grundlägger vi en livslång vana för de små, tänker jag. Det goda, energifyllda, plockade livet!

Fixarhelg

Nu var det ett tag sen. Man kan väl säga att vi är lite överhopade av vardag och jobb och ett hem som liksom behöver en massa saker.

Så i helgen har det varit fixarhelg, med besök av hela min familj. Kan inte ta åt mig äran för denna briljanta idé, som måste vara en av de bästa idéerna i världshistorien.

Jag gör en lista på allt som har fixats.

Plattsättning av en gång från grindhålet till entrétrappen, plus uppsättning av grind med grindstolpar.

Förankring av en hög byrå och fyra bokhyllor.

Montering av tre jalusier.

Montering av två skjutdörrar. Inredning av en skjutdörrsgarderob.

Inflyttning i fyra bokhyllor.

Montering av skohylla och hatthylla + upphängning av denna.

Tre vändor till tippen. Hämtning av en hel del stenplattor.

Städning av vedbod och stapling av två kubik ved.

Och så hängde vi upp fästen till två barndvarnare.

Dessutom har barnen haft en kanonhelg. Lek och bus med kusiner, långa turer till lekparkerna och sagoläsning och spela spel med mormor och kusiner.

(Jag kan ha glömt något.)

Väldigt lyckat att man fick en timme extra denna helg. Och så många timmar jag fått av min familj. Tacksam är nästan ett för litet ord.

Bisarrt

Jo då jag lever och mår.
Sitter just nu i en campingstuga i Danmark och dricker morgonte. Alldeles själv, för resten av familjen sover! Detta bisarra läge har pågått i över 40 minuter!

Snart ska jag gå till butiken på campingen och hämta vårt beställda frukostbröd, för så gör man i Danmark. En av de många poängerna med detta land.

Fyra år

För fyra år sen träffade jag mitt första barn för första gången. Idag har vi firat vår fyraåring stort. Tårtfrukost med paket (Pippigrejer), duplobärgarn till Lillebror, sen till Junibacken för första gången. Sagotåget gick jättebra, men det är ju lite läskigt.

Villa villekulla var efterlängtat. Lunch i restaurangen och sen fika på stan. Till middag var det pannkakor beställt. Det tog ett tag innan sockerfyllda fyraåringen kom till ro, men nu sovs det och vi sitter och läser journalen från den gången och minns. Med enorm tacksamhet.

Största kärleken.

The season's upon us

Äntligen. Är det julledigt.
Ni har inte hört nåt adventstjat i denna blogg i år. Hoppas att stämningen infunnit sig ändå.
Jag vet inte vad det kan handla om. Kanske åldern?
Jag uppnådde nyss den aktningsvärda åldern 40. Och vad kan jag konstatera? Jo en lite förvånande nivå av mañana all over the place.
Fest? Jajamän med en massa gäster och städa - jaja vi tar det nån gång när det passar.
Jul, ja det löser sig.
Bygga på en våning på huset under tiden, ja det är la inga problem.

Kanske husprojektet har lagt övriga projekt på rätt stressnivå. Dvs, ingen stress alls. Och då är det ändå inte vi som bygger eller nåt. Men allt löser sig.

Men man har ju ändå lite föresatser. Så imorse när jag var framme vid tåget in till stan var jag tvungen att vända om (för det var 4 minuter tills nästa tåg skulle gå) och ge en peng till tomten som sitter och spelar White Christmas på sax utanför stationen. För det ingick i betinget innan jul. "Ho ho ho godd jyl" säger vår stations-Tomte. Snacka om stämning.

Jag har också tänkt och tänkt och tänkt att förskolepersonalen skulle få varsin cellofanpåse med hembakta julkakor av oss. Så har det inte blivit. Där rann dagarna mellan fingrarna som sand. Men - de fick en bonus på decemberlönen, inte min förtjänst men det smäller nog högre än några kakor. Vet ni vad - de kan få kakor i januari också.

Och på måndag kväll sitter jag och S med en glögg och tar en slant av min nyfådda lön och sätter in till nåt välgörande ändamål när barnen sover och granen tindrar. Det blir mys det.

Innan dess ska vi klippa håret, stapla ved, köpa julklappar (ha barnvakt), griljera skinka och göra julgodis och detta i maklig takt.

Vi hörs.

Vab

Vattkoppor in da house. Idag är det min tur att vabba. Efter två fullständiga haverier till nätter är det rätt skönt att softa inne med te och brasa. Idag häller regnet ned. Vi var schyssta och skjutsade de andra två till förskola och pendeltåg. Sjuklingen är just nu vid gott mod. Det är tur att han inte kan se alla sina prickar, fy fasiken alltså.

Om jag kan hålla koncentrationen nog för det så blir det nog fixa lite fotobok också.

Tack

Ibland har man inte riktigt kraften. Har inte lyssnat på sig själv. Eller kanske fått sova för lite alldeles för länge. Och krockar med världen och idéer om hur det borde vara. Eller jag vet inte. Men då kan man bli alldeles superglad (så att man börjar grina igen) av att få en bukett blommor med blomsterbud. En lördag.

Tack finaste finaste syrra.

Familjelivet

Barnen. De är 3 respektive 1 och 8 månader. Det är supermysigt för det är båda en väldigt charmig ålder. De leker, skojar och har kul ihop allt som oftast. Men det blir också mer syskonbråk. Ibland uppenbart nästan oundvikliga konflikter när båda vill ha samma leksak. Men också det här, från bådas håll, att störa sig på den andra av ingen orsak och retas bara för att. Äkta syskonbråk alltså.

Och som tur är - de är intresserade av ungefär samma saker. Vilket gör att de har kul tillsammans och gillar varandras sällskap.

I dagarna är det fem år sen jag träffade S för första gången. Det är ofattbart vilken tur jag har haft.

Tjohej

Idag får det gärna låta bli att bli strömavbrott. Men å andra sidan är jag snart klar med tvättandet. Båda barnen kräktes i morse. Jag är gräsänka eftersom S är bortrest i jobbet och kommer hem imorgon kväll.

Jag har kört fyra maskiner 60-graderstvätt idag. Kuddar och sånt som inte direkt drabbats fryser ute på balkongen. Visst är det vettigt eller? Det kändes så.

Jag ger barnen som trots allt visat sig vara lite hungriga lite att äta en gång i halvtimmen. Hittills går det bra. Klockan är halv ett och det känns som att det redan börjar mörkna. Men jag är nog faktiskt glad för just nu kan jag med säkerhet säga att jag inte är illamående. Jag dricker kaffe och nästa matintag kommer bli lussekatt, för mig och dottern.

Annars väntar vi på att vattkoppor ska bryta ut lagom till jul och ställa alla planer på ända. En sak i taget.

En liten lista över allt som är tacksamt:
ha en tvättmaskin som inte är sönder
ha värme
det är inte strömavbrott
S kommer hem imorgon och hon är världens bästa
barnen är rätt glada ändå
"Det åna sej"
"Det gåjöver"

(De två sista citat från dottern efter att hon kräkts ned hela dubbelsängen, lilla älsklingen.)

Plötsligt händer det

Jag och dottern i köket. Jag vid datorn, hon kommer med sina mest omtyckte duplogrejer och sätter sig mitt emot.
"Vad mysigt att sitta här med dig och pyssla" sa jag eller något liknande.
"Esska dig" sa hon.

Hon älskar mig och säger det.
Tror inte man kan var lyckligare än mig just nu.

Tidig morgon

Uppe sedan 05.40 med båda barnen. Först - fixa en kanna te. Sen fixa den trilskande dvd-spelaren och få igång tåg-filmen. Hittar tinad torskfilé i kylen och snor ihop en 4-portioners torskgryta till barnen att ha i frysen. Medlar och förmanar lite.

Det är alldeles mörkt ute, men just idag ljummet. Snart är det dags för ljusstakar och pepparkaksbak. I år är det dags att uppgradera vår utomhus-julbelysning. Kanske en tur till maxi redan i helgen. Tidig morgon, men så mysigt.

Och nu är det min tur att få sova i en timme!

AW

Efter fem dagar i hemmets "lugna" vrå med två barn, varav ett har feber och annars skulle varit på förskolan en del, är jag färdig för en kväll på stan. Bord och kompis full med skvaller är bokat, jag tror hon kommer hitta mig vid bordet med en flaska cava beställt och klart.

Känner mig inte helt kurant själv av någon anledning, men det är ingen tvekan, ikväll ska vi ut, mitt lilla face och jag!

Mysigaste ever

I morse klev S upp mitt i natten för att börja en lång arbetsdag i grannlandet i öst. Jag hade alltså barnen själv på morgonen och någon gång strax efter 05 började det tjorva lite. Men efter en timme med lite flaskutdelning och blöjbyte låg jag i dubbelsängen med ett barn på vardera sidan och så somnade de. Så underbart. Tror inte det har hänt förut, att jag legat med båda barnen i sängen och att de sovit.

I två timmar sovs det. Vilken morgon!

Nu lite senare hade Storasyster råkat ut för en bil/fotolycka och grät olyckligt. Lillebror kommer springande med nappen, ger henne den och gråten upphör. Och minen på honom sen, den var helt obetalbar. En min så belåten och full av självförtroende, som bara en ettåring som vet hur man kan lösa ett problem och sedan löser det, kan ha. Det lös om pojken.

Jag tror min dag är gjord.

1 okt

Har haft en tuff dag. Har varit hemma med barnen hela dagen och brukar alltid hitta på nåt kul då. Men idag har jag inte haft någon ork till det. Oj vilken dålig kombo det är. Två pigga barn som är värda en kul dag med mamma, en orkeslös supertrött mamma och därtill kasst väder.

Men vi har överlevt. Nu är S hemma efter en likaledes inte så kul dag. Nu ska jag läka min själ med att göra lite fotobok. Så funkar jag.