Till det taktfasta ljudet ...

... av rullande huvuden i kölvattnet av #metoo och allt vad de heter, uppropen som avlöser varandra, måste jag glädjas och fortsätta planeringen av pepparkaksbak, lussekattsbak och annat.

Men alltså, vem behöver Saudiarabien när vi har Sveriges elit på typ alla områden? Denna avsaknad av ryggrad hos så många verksamhetsansvariga. Det är ta mig fan helt jävla sjukt.

Visst har man vetat om att det finns mindre trevliga människor i vårt samhälle, men att det är så här stort har jag inte vetat. Förhoppningsvis, och jag tror det faktiskt, kommer det här innebära förändring. Att bli uthängd i media och bli av med samarbeten kommer skrämma i framtiden.

För till syvende og sidst är det nu pengarna som pratar. Så grundläggande och i dessa fall så patetiskt.

Timing

Ibland ni vet så är inte timingen optimal. Idag är ingen bra dag så vitt jag kan överblicka gällande det.

Jag sitter på jobbet, det är en hektisk dag och jobbar jobbar jobbar. Förskolan ringer, de tycker dottern verkar hängig. "Jag kommer genast" svarar jag såklart som man ska och påbörjar resan hem.

När jag hämtar dottern är hon inte märkbart hängig, men det gör inget. Jag planerar att ta en skön jobba-hemma-eftermiddag.

Det kommer ett mail där jag och mina kollegor inbjuds till ett mingel hos en minister som tack för hjälp. Idag. I eftermiddag. Dåligt timing.

Snälla fina S, som jag mailar säger såklart att hon kommer och löser av mig så att jag kan åka. Min fina schyssta S. Jag och dottern sätter oss i bilen för att åka och hämta upp S och jag bli avlöst.

Det är bara det att bilen känns konstig. En kilometer iväg på vår resa stannar jag bilen och konstaterar ett solklart fall av punktering. Min första i livet. Inte heller detta bra timing.

Ja, men vem vet vad för fanstyg jag slapp om jag fått fortsätta. Det får jag aldrig reda på.

Val

Ja snart är det val hörni!

I detta ämne ska jag bara meddela att jag är trött på folk som basunerar ut i sociala medier att de är "innerligt trötta på att politikerna bara anklagar och angriper varandra istället för att berätta vad de själva står för".

Trött-listan är lång och fet och fylls på hela tiden. Men kanske ändå att vi överlever även denna gång.

Kipp kipp

Kipp kipp säger det under golvet i källaren där vår extra frys står. Jo för elkillarna har stängt av elen till den delen av huset i veckan och inte satt på den igen. Så frysen har varit strömlös några dygn och ja, is blir till vatten och så vidare. Same old story - nu även i vårat hus. Och det är någons fel.

Så nu är frågan vad jag gör nu? Tills vidare ska S ha sovmorgon minst en timme till. Det är till att börja med prio ett.

Less

Just nu känns det motigt och trist.
Mycket beroende på lönesamtal på jobbet som inte var någon humörhöjare direkt. Tyvärr handlar det givetvis inte bara om kronor och ören, det gör det ju liksom sällan, även om det är en stor del när det gäller lön.
Utan om att känna sig uppskattad.

Vill faktiskt mest tänka på nåt annat. Nåt kul och avslappnande. Ikväll är jag gräsänka och ska köra mitt gamla vanliga gräsänke-race. Vilket nu förtiden innebär skräptv i form av Unga mödrar Danmark. I sängen. Suck, vad skönt.

På riktigt

Man tror knappt det är sant. Idag någonstans mitt i eftermiddagsbestyren blev det strömavbrott.

Strömavbrott. Har vi hört det förut?

En timme varade det. Den här gången.

Säkerhet

Så där nu har jag änteligen gjort det. Kopierat hela bloggen till ett wordpress-ställe. Bara för säkerhets skull. För google/blogger kan man inte lita på. Google reader till exempel, där jag har samlat mina bloggar jag följer, det ska läggas ned. Så, tips om sådana reader-tjänster emottages mycket tacksamt.

You can not trust blogger/google. Vill ju inte vara ogooglebar på engelska.

En annorlunda kväll

Igår blev det skarpt läge i krismedvetenheten. Jag stod och bytte blöja på minstingen när det plötsligt blev helt svart. Jag vände mig mot fönstret med ett desperat hopp om att något ljus skulle finnas där ute. Det gjorde det tack och lov, ett svagt ljus över himlen som vittnade om att jag inte blivit plötsligt blind. Jag höll mig lugn, men barnen, speciellt den stora, blev oroliga.

Jag kan säga redan nu att jag blev stressad och irriterad över läget. För jag har inte helt hunnit kris-säkra hemmet. Men nu närmar sig krisförberedelserna i detta hem perfektion med stormsteg vill jag lova.

Idag åkte jag för att köpa en fotogenlampa, men kom tyvärr hem med ett trasigt exemplar så jag måste byta, så helt klart är det inte ännu. Batteridriven radio är inte heller avbockat. Jag har ett par stycken gamla som ska kunna drivas med batteri, men de vill inte låta alls när jag prövar.

Hittills är jag nu uppe i närmare en tusenlapp på att krissäkra hemmet. Och jag har läst en hel del. Så här kommer mina smarta tips, av både kunskapsinhämtning och - tadaaaa - erfarenhet!

Ljus. Man ska ha pannlampor. Ficklampa är helt meningslöst, pannlampa är the shit. En lampa till var och en i familjen, plus en extra som hänger vid proppskåpet och en till handskfacket i bilen. Jag vill alltså också ha en fotogenlampa att hänga på en krok som redan nu ska skruvas upp i taket i vardagsrummet. Och så ska man ju ha stearinljus. Köket blev faktiskt helt okej upplyst med två stearinljus som placerades på hyllor högt upp. Det hjälper att ha ljusa väggar.

Vatten. Det här var min största stress, förutom att se till att barnen hade det bra. Jag hade köpt ihopfällbara vattendunkar med tapp som jag fyllde, plus alla flaskor jag hade. Och hela badkaret. (Blev bara lite översvämning.) I en halvtimme håller trycket i ledningarna efter att strömmen gått. Eftersom jag var på plats hemma var det inga problem. Nu har jag fixat två dunkar till, vilket känns bra.
Senare kom jag på att hela trädgården är full med snö också.

Matlagning. Ja stormkök och bränsle finns på plats. En extremt billig investering för att kunna göra mat och gröt till barnen och te och kaffe till oss. Finns inga ursäkter för att inte ha ett hemma.

Värme. Här är vi extremt lyckligt lottade som har en kamin. Den gör att det blir supervarmt i vardagsrummet och det är en enorm trygghet i de här sammanhangen. Ved ska alltid finnas hemma. Igår när strömmen gick var det -12 ute. Redan efter någon timme kändes det kallt i köket.
Men det finns alternativ för de som inte har kamin.  Känner jag mig själv rätt tror jag faktiskt att jag hade skaffat en sån här fotogenvärmare på den tiden jag bodde i lägenheten. Även om 600 spänn känns som en stor summa att lägga på kris-säkring så är det billigare än att köpa ett hus med eldstad. Men, på den tiden hade jag inte en tanke på sådana saker.

Hygien. Ja som sagt, fyll upp badkaret om man kan. Annars - ha alltid ett för stort lager våtsavetter hemma.

Radio som går på batteri ska alltså skaffas. Mobilladdare till bilen ska man ha. Barnens humör hölls igår intakt genom att de fick leka med iPaden som vanligt, som som tur var inte var urladdad. Och bilen ska aldrig ha mindre än halv tank. Idag köpte jag också en extra extradunk bensin.
Trevligt nog funkade mobilnätet igår, så jag kunde ha kontakt med omvärlden. Till exempel fick mina föräldrar surfa rätt på info om vad som hände och hur läget var.

Sen slutade det med att mina svärföräldrar fick komma med fotogenlampor, radio och hämtpizza, eftersom de bor 2,5 mil härifrån och de hade ström. Vid det laget var strömmen tillbaka och erfarenhetsbanken höll på med uppdatering. Men ändå. De olärde tvista om huruvida det är sannolikt att ett strömavbrott skulle vara mer än ett par timmar, som det gjorde igår. Och grejen är att det inte spelar någon roll vad som är sannolikt eller inte. Det här hemmet ska bara funka, oavsett.

Journalistik?

Nu är jag jävligt irriterad. Jag är ganska intresserad av det här med att ge barnen en god miljö att växa upp i och är helt inne på att vara en genomtänkt och kritisk konsument. Men jag kan ganska lite om allt möjligt. Vad bra då att vi har media som kan hjälpa oss där vi själva inte är kemister, miljöexperter och psykologer och allt vad det är. NOT.

Herregud vilken värdelös jävla artikel det här är: "Välj glas istället för plast". (Föga förvånande publicerad i mitt nästan hatobjekt DN).

Här intervjuar en journalist, inte en expert, utan ta-da - en annan journalist om att hon försökt rensa bort gifter från sin sons tillvaro. Det kan nog vara det sämsta jag har ägnat fem minuter åt sen jag rökte min sista cigarett (var tidigare feströkare).

Vad får vi vet här då? Inte ett skit faktiskt. Däremot får man en väldigt stark känsla av att kemikalier = gift och att det inte är bra för barnen. Och att tillvaron är full av det. Att tillvaron är full av plast visste jag redan och att gift är giftigt hade jag också räknat ut.

Jag får också tipset att vara en frågvis konsument. Men vad är det jag ska fråga?

Vad är det i sakerna som kan vara farligt och framför allt på vilket sätt? Hallå?

Nej men journalisten har skrivit en bok om detta ser ni. Den kan man ju kanske köpa?

Och liksom till att börja med, hon har inte plastnappflaskor till sitt barn, utan glasflaskor. Men skriv en artikel om bara det tycker jag. Hur många flaskors glasskärvor om dagen sopar du upp? Och hur många gånger ha barnet skurit sig på dem? Förutom det helt uppenbara som bara gör mig förbannad - exakt på vilken hylla på ica maxi står glasnappflaskorna med rågumminapp? Jag bara undrar. Nähä, du glömde nämna det ja.

Men boken, den kom du ihåg att ta med. Får sån här skit ens kallas journalistik? Jag skulle kalla det dålig reklam som bara lämnar många frågetecken efter sig. Som poesi, fast utan posei om ni förstår.

Oj oj oj

Nu sitter jag och är så där otäckt förbannad. Kan vi bara sluta ta den här idioten på allvar? Ja, han har skrivit en bok (som jag inte läst) om ett viktigt ämne, och ja det var tragiskt och är på sätt och vis fortfarande.

Men hej, slå på andra som inte har med saken att göra?

Hej, total perspektivlöshet?

Jag har haft det på känn ett tag, men det här är ju bara för mycket.

Nej, jag kommer inte läsa "Torka aldrig tårar utan handskar" Skulle inte tro det.

Förortsliv

En dag helt utan några ambitioner utöver det allra mest grundläggande. Gå upp, fostra och föda upp den växande generationen med näringsriktig mat, sunda värderingar, oändligt tålamod, kärlek och respekt, samt gå och gunga, åka linbana och plocka lite hemma så att det ser fint ut.

Just det, vi har bröllopsdag. Så jag bakade visst scones imorse och gav min utvalda en liten rätt bestående av yoghurt, grädde, blåbär och jordgubbar. Bara så där, bara för att.

Sen har vi varit i förortsshoppingcentrum och handlat mat och sen gick vi in på ett stort varuhus med billig elektronik och mycket litet personal. Där inne blev jag sur och betedde mig så sen fick jag skämmas. Sen gick jag till ett annat ställe och blev inte mycket gladare, men fick i alla fall tag i nån att fråga.

Inget pride idag alltså. Vi tar det imorgon när vi har barnvakt.

Den siste folkpartisten är inte född...

Nu är det jul igen. Och finns jäkligt mycket att fira. Vintersolståndet är bara en liten grej. Jag tycker det i sann gammal "fötterna på jorden"-anda som denna blogg ändå är uppbyggd av, är värt att läsa igenom den här krönikan i Sydsvenskan: Sluta ljuga om julen.

Jag har sagt det förr och kommer kanske eventuellt säga det igen, om det inte blir för tjatigt. Man firar inte jul för att det är kristet. Mig spelar det i och för sig ingen roll, jag river av några O helga natt på youtube varje jul, det är inte så noga bara det blir stämning. Slinker det med lite kristendomskitch mellan nubben och sillen och knäcken så fine, jag dör inte av det.

Men för fan. Det som däremot är värt att konstatera att så klarsynt är inte vår utbildningsminister Jan Björklund. I och för sig inte heller någon nyhet, men kom igen. Sluta ljuga om julen, ja visst. Vad sägs om: Sluta var dum i huvudet. Det kanske är för mycket begärt?

Förmodligen. Jag råkar veta att denne minister ojade sig över att en skola för några år sen hade valt en kille som skolans Lucia. Hej trångsynta, anti-demokratiska (för att inte tala om anti-liberala), mossiga, tråkiga tönt.

Det jordiska

Jag är lite stressad för att jag inte har full koll på tillvaron. I helgen missade jag en fikadejt. Nu gjorde det inget för fikadejten hade blivit för trött. Men ändå.

Så nu ska jag skärpa till allt.

Vi byter bank. Ja, vi har gjort ett byte hittills. Och igår kväll uppdagades att vi antagligen måste byta igen. Av den väldigt simpla anledningen att vi inte kan se varandras inlagda räkningar. Inlagda inte som sillar. Utan som månadens kostnader. Räkningar kommer in från olika håll och ska dras från ett gemensamt konto, och de som jag lägger in kan inte ses av S och tvärtom. Man kan alltså inte få en gemensam bild av hur det ser ut. Hur gör alla andra?

Jag insåg i alla fall rätt trött att det här duger inte, vi måste BYTA BANKJÄVEL igen för en så här simpel sak. Ja faktiskt.

Idag bloggar inte jag

Idag bloggar inte jag, men kommenterar vilt här, hos kloka Linna Johansson. Ja herrejävlar.

Det handlar om att en mamma förväntas sy en docka till sitt barns vilostund på förskolan.

Sveland

Jag måste länka till Linna, som skriver om Maria Sveland. Kan bara hålla med. Maria Sveland är en debattör och författare som enligt mig säger rena självklarheter. Och folk blir upprörda. Det är märkligt. Tyvärr är det nog så som Linna skriver att vi inte har kommit längre.

Bloggen Skriet från kärnfamiljen har skrivit om Sveland/Wennstams bok Happy happy, som handlar om att skilja sig. Och här börjar det bli irriterande för även mig. Nej, det är inte en hype för att man nyanserar bilden av skilsmässor. Alla normalt begåvade människor vet att skilsmässor är skitjobbiga. Man behöver liksom inte påpeka det. Och att man säger att en skilsmässa kan leda till något bra och fint också, är inte att göra reklam för skilsmässor. Men det kräver att man kan hålla två tankebanor igång samtidigt. OCH DET ÄR EN FÖR MYCKET I DAGENS DEBATTSAMHÄLLE!

Det är därför jag inte orkar med er.

Oerhört många av debattörerna i samhällsdebatten gör sådana här tröttsamma misstag. Vilket gör att de inte är värda att lyssnas på och vad vetttigt blir egentligen sagt? Jag väntar mig mer av de jag lägger min tid att lyssna på.

Håll käften med allt jävla trams

Vet ni vad jag tycker är segt? Det är när folk bara snackar en massa - skit. Mer specifikt tycker jag det är enormt tröttsamt med debatter som inte leder någonstans som bara har som syfte att skapa en motsättning och rubriker.

Till exempel så kan man ta ordet hemmafru. Så fort det nämns så blir det liv. För och emot. WHAAAAT???? Håll käften! Det är inte intressant att diskutera för och emot hemmafru. INTE INTRESSANT. För nästan alla i det här landet är hemmafru inte ett alternativ. Av två skäl. Man har inte råd (oavsett eventeulla politiska trendbidrag som betalas ut i vissa kommuner, man har inte råd ändå). Och man har inte lust. Så är det och så kommer det förbli. Så vi kan sluta diskutera just hemmafru-grejen.

Detta lilla utbrott kommer sig av en snabb titt hos en känd bloggare som någon fullständigt imbecill dristat sig till att utnämna till hemmafru. Nej, man är inte hemmafru om man jobbar hemifrån.

Tillägg: I hastigheten glömde jag ju skriva varför man inte ska föra menlösa diskussioner om viktiga ämnen. För att det inte leder framåt. Tänk er att man fortfarande diskuterade Silvias brudklänning, när Victoria gifte sig för ett år sen. Dålig och hysterisk liknelse, men så här då - vem vinner på att det förs en meningslös diskussion som inte leder någon vart? Inte de som vill framåt och förändra i alla fall. Vägra delta.

Orolig

Surfade på nyheter och fick se det här: En kvinnas blogg blev plötsligt raderad av Google (som äger Blogger). Kul. NOT. Och vad får hon för svar? Nåt jävla goddag yxskaft - SKITSVAR!

Jag har själv blivit av med min mobilblogg. Jäkligt trist, men har inte tänkt så mycket på det. Detta är tydligen inte något ovanligt. Men det är verkligen inte, inte INTE okej.

Och Google kan man inte få tag på, alls. De har absolut inga kontaktuppgifter, någonstans. De har kontor i centrala Stockholm. Men inget telefonnummer, ingen mailadress. Detta är så jävla skärmmande. Tydligen står det i deras användarvillkor att de när som helst får radera allt ens material.

Det är dags att flytta härifrån verkar det som.

Fredag

Jaha vad säger man om den här veckan då? Krånglet har rett upp sig, underbara planer är på banan igen, som till exempel sommarsemester. Så skönt. Det närmar sig sjukt fort.

Och det har ju varit ett ganska jävla liv får man väl säga. Det är väl antagligen glädjande att det ändå finns några som ställer sig fråga om det var rätt att döda bin Laden. Nej det är klart att det inte var rätt. Men det kanske var bra. Ännu bättre hade ju varit om han dödats innan 9/11, men så bra funkar det ju sällan.

En vecka som denna är det viktigt att komma ihåg att allt man får se kan vara mycket iscensatt och tillrättalagt. Och det här "We have a visual of Geronimo". Vilka jävla töntar alltså. Och nu är indianerna med rätta förbannade för att de lånat ett smeknamn från deras led. Om fler töntar fick bli skådisar i actionfilmer där de fick leka av sig så kanske vi skulle slippa lite sånt här tönteri att läsa om i tidningarna. Vore skönt.

Mobilbloggen

Dumt att blogga om en blogg. Dumt att blogga om en blogg som inte finns mer.
En gång i tiden hade jag en mobilfotoblogg. Den är borta. Den försvann för ett halvår sen och jag vet inte hur jag ska få fram den. Dessutom har jag bytt mobil sen dess. Jävligt tråkigt är vad det är.

Bortskämda idioter!

Blir GALEN på alla muppar som bokat resa till diktaturen Egypten och gnäller på UDs blogg om att Pappa Staten ska ta ansvar för deras liv och berätta för dem vad de ska göra. ÅK inte dit då om det inte känns bra!!! (Vet att det här är några dagar sen men måste ändå kosta på mig ett litet utbrott.)