HEAL

Jag tror alla ska ta och se den här filmen.




HEAL, finns på Netflix.

Jag skulle såklart kunna skriva mer om den än så. Den handlar om att kroppen har en förmåga att läka - typ allt. Och att läkande startar i tanken. The mind, som det heter på engelska. Vet inte riktigt hur det ska översättas faktiskt. Men i tanken, i huvudet.

Tänk på det, så att du inte bara tänker det du tänker.

2019

Det är dags att blåsa av dammet här. Jag läste ett par gamla inlägg här och tänkte "det här var ju kul!", så nu fortsätter det. Jag måste nog säga då att jag håller inte på med något annat än det jag gjorde sist. Mys, odling, prepping och fotoböcker. Och så dricker jag fortfarande massor med te. Jo, lite nytt är det, jag gör mycket mer kropp-tanke-känslor-ande-grejer nu.

Nu får vi se hur det här går!

Bisarrt

Jo då jag lever och mår.
Sitter just nu i en campingstuga i Danmark och dricker morgonte. Alldeles själv, för resten av familjen sover! Detta bisarra läge har pågått i över 40 minuter!

Snart ska jag gå till butiken på campingen och hämta vårt beställda frukostbröd, för så gör man i Danmark. En av de många poängerna med detta land.

The season's upon us

Äntligen. Är det julledigt.
Ni har inte hört nåt adventstjat i denna blogg i år. Hoppas att stämningen infunnit sig ändå.
Jag vet inte vad det kan handla om. Kanske åldern?
Jag uppnådde nyss den aktningsvärda åldern 40. Och vad kan jag konstatera? Jo en lite förvånande nivå av mañana all over the place.
Fest? Jajamän med en massa gäster och städa - jaja vi tar det nån gång när det passar.
Jul, ja det löser sig.
Bygga på en våning på huset under tiden, ja det är la inga problem.

Kanske husprojektet har lagt övriga projekt på rätt stressnivå. Dvs, ingen stress alls. Och då är det ändå inte vi som bygger eller nåt. Men allt löser sig.

Men man har ju ändå lite föresatser. Så imorse när jag var framme vid tåget in till stan var jag tvungen att vända om (för det var 4 minuter tills nästa tåg skulle gå) och ge en peng till tomten som sitter och spelar White Christmas på sax utanför stationen. För det ingick i betinget innan jul. "Ho ho ho godd jyl" säger vår stations-Tomte. Snacka om stämning.

Jag har också tänkt och tänkt och tänkt att förskolepersonalen skulle få varsin cellofanpåse med hembakta julkakor av oss. Så har det inte blivit. Där rann dagarna mellan fingrarna som sand. Men - de fick en bonus på decemberlönen, inte min förtjänst men det smäller nog högre än några kakor. Vet ni vad - de kan få kakor i januari också.

Och på måndag kväll sitter jag och S med en glögg och tar en slant av min nyfådda lön och sätter in till nåt välgörande ändamål när barnen sover och granen tindrar. Det blir mys det.

Innan dess ska vi klippa håret, stapla ved, köpa julklappar (ha barnvakt), griljera skinka och göra julgodis och detta i maklig takt.

Vi hörs.

Tack

Ibland har man inte riktigt kraften. Har inte lyssnat på sig själv. Eller kanske fått sova för lite alldeles för länge. Och krockar med världen och idéer om hur det borde vara. Eller jag vet inte. Men då kan man bli alldeles superglad (så att man börjar grina igen) av att få en bukett blommor med blomsterbud. En lördag.

Tack finaste finaste syrra.

Lördag kväll

Här sitter jag alldeles själv. S är på 40-årskalas. Jag dricker te och tittar inte på Mello, väntar däremot på Mr Selfridge. Helt plötsligt följer jag en tv-serie, det var väldigt länge sen! En brasa brinner och barnen sover i sina sängar.
Känner mig nästan lite vilsen i situationen, det är inte ofta jag har tid att sitta för mig själv och bara samla ihop mina tankar. Det som jag gjorde jämt förut och mådde ganska bra av många gånger.

Det har varit och är en intensiv period här med födelsedagsfiranden, jobbresor och annat som tar extra energi. Och några riktigt pissiga nyheter i bekantskapskretsen, helt onämnbart vidriga faktiskt. Det tär på den mentala orken.

Längtar efter jämvikt, balans och vår.

Inre och yttre

En av de största utmaningarna med att vara människa just nu är att se till att hålla all jävla yttre skit på avstånd. Alltså, man måste ju gå till jobbet och ägna lite tid och kraft åt något förhoppningsvis hyfsat hållbart och meningsfullt. Om inte annat kommer man ut och får lite luft och man träffar väl förhoppningsvis lite folk och kan satsa på att vara en bra medmänniska. Men alltså resten. All ovidkommande energidränerande jävla skit helt enkelt. (Ja man får svära i den här bloggen.)

Sånt som inte betyder nåt: precis allt som har med media att göra, form, innehåll och ALLT. Pengar, världsekonomi, vad alla tycker och menar. Det allra mesta är till för och har uppkommit för att man inte haft något annat för sig, dvs inte haft en annan prioriteringsordning. Men framför allt är allt tyckande högst livsnödvändigt att hålla på avstånd. (Allt som har med ekonomi är för övrigt ett systematiserat tyckande, viktigt att komma ihåg.)

Sånt som betyder nåt: familjen, hur det känns inuti, mys, att det snart är advent. Att höra sin inre röst.

Man skulle kunna sammanfatta det här svamlet med att det är viktigt att tänka själv. Och känna. Och att Lilla Jag Tycker att det är jävligt bra att det snart är advent.

Yoga

Jag har en idé om att om man har en normalt fungerande kropp ska man kunna böja sig fram och nå sina fötter. Med raka ben. Jag menar, det är ju världens simplaste grej, det är väl klart att man ska kunna nå sina egna fötter. Likadant när man sitter ned, nog måste man kunna ta tag i fötterna med sträckta ben.

Herregud alltså. "Det är inte alltid bekvämt" säger min yogainstruktör, "men det ska inte göra ont."

Nähä? Jag vet inte jag. Psykisk smärta, är det inom ramarna? Alltså yoga. Om det inte vore för att jag för länge sen fattat ett beslut om att när jag börjar närma mig medelåldern på riktigt (dvs 40) så ska jag börja med yoga och hålla på med det livet ut, jag då vet jag inte. Jag behöver den beslutsamheten just nu att det bara är så. Att jag går på yoga, punkt slut.

Om en miljard yogapass ska jag skriva ett inlägg om hur underbart det är för kropp och själ att göra positionen där man står på ett ben och håller i stortån på det benet som man har sträckt ut rakt upp. Stay tuned.

Nej nej

Jag skoja bara. När barnet hade somnat var jag kvar i min Masterplan för dagen och funderade på vad jag skulle göra med den lucka som liksom uppstod. Fram med symaskinen!

Och sen slog det mig - What is up with the damp gurl?

Öppna förskolan och förskolewebb är nedlagt för dagen. Jag tog min bok och satte mig i soffan på balkongen. Nu återstår bara att en lunch flyger sig hit, för jag tänker då inte laga nån.

Ni ser, jag kan detta.

Markkontakt

Idag efter dagishämtning fick vi en lugn stund i trädgården. Jag älskar den platsen djupt. Det gröna. Jag var barfota, för en bättre markkontakt. Svalt, men mjukt. Barnen lekte i sandlådan, jämsides. Alla sådana stunder känns som det rikaste i världen och underbarast för lugnet och harmonin.

Jag lade mig raklång och bara betraktade dem, mitt i allt grönt.

Jag toknjöt några ögonblick och sen blev jag tvungen att springa in efter kameran som ni märker.

Päronen är stenhårda, men det kan ju ändras.

Planering

Sitter i en hög, mjuk säng på ett b & b och äter jordgubbar och planerar stort och smått. Huslån. Skaldjursinköp. Hur många chips man kan äta innan middagen.

Barnen har kul med mormor och morfar. Vi tar ett glas rött. Njuter av den kommande sömnen redan.

Nostalgi

När jag vill vara nostalgisk, då läser jag gamla blogginlägg. Mina och andras. Det är facsinerande att tänka på hur det var förr. För tre år sen till exempel. Då var jag en singelbrutta med dagdrömmar och ordnad ekonomi. Jag har fortfarande ordnad ekonomi och dagdrömmer en hel del, men jag är gift och har barn. En viss skillnad. Det skiljer bara tre år, mellan att fira tvåårig bröllopsdag (i sommar) och vara mamma till en ettåring. Ingen idé att försöka fatta hur sånt går till.

För övrigt känner jag av en förkylning, det verkar vara väldigt inne just nu.

Igår röstade riksdagen nej till att singlar ska få inseminationshjälp i Sverige. Trots att en majoritet i riksdagen är för. Pinsamt.

Jag uppmanar ganska ofta tjejer att gå med i Femmis. Jag själv var en stark kandidat för exakt tre år sen, sen hände lite annat. Femmis får klotet att rotera ska ni veta.

Lugn & vin

Här kommer en kort rapport från lugn & ro. Lördag & ett glas rött. Fru som lagar mat & barnet som somnade på två röda efter en innehållsrik dag. Från julklappsinköpen är klara & julkorten levereras nästa vecka. Från värmen av en björkvedsbrasa & dammsugna golv. Från det blir fan inte bättre än så här & ... ja vad säger man?

PS Lovar att återkomma med en rapport från en verkligare verklighet en annan dag.

Det är som en drog (antar jag)

Göta Petter. Det är fyra år sen jag började blogga. Fyra år av vatten rinnande under broarna. Jag bloggar inte så himla ofta, men bloggeriet är en del av mitt liv. Jag älskar't. Nån dag snart ska jag blogga på riktigt om vad som händer och sker i mitt liv.

Mission impossible deluxe

Om syrran lyckades med ett mission impossible för ett par veckor sen, så måste jag nog säga att jag toppade det i veckan.

Jag åkte till farmor och handlade mat, sen lagade jag mat i ett par timmar och hon åt. Resten blev matlådor som hon kan värma och äta eftersom hon inte har så bra möjlighet att laga mat själv just nu.

Detta var alltså min plan. Vad tänkte jag? Jag åkte iväg helt utan verklighetsförankring, men insåg på vägen att jag bara var tvungen att ge upp min plan. Man lagar inte mat till farmor. Man hjälper inte till. Man planerar inte vad som ska göras över huvudtaget. Om man inte sitter på en stol i köket och trycker i sig mat och fika från morgon till kväll när man är hos farmor så får hon ångest.

Men, på nåt konstigt sätt blev min plan verklighet. Jag lagade tre pastarätter som hon sade sig tycka om. Och vi fyllde frysen med minst tio portioner till. Stort, nästan overkligt.

Damn :-(

Jobbet. Inte. Fick. Mig. Fan.

Först blev jag chock-ledsen/besviken/arg/rädd. Många negativa känslor. Man måste låta det komma ju.

Sen köpte jag en god tröst-kaka. Och nu är jag fast besluten att tänka positivt. Jag tror det är det enda rätta i det här läget. Mindfulness i den högre skolan tror jag.

Det är ju trots allt ingen katastrof. <- Det är denna tanke som är min utgångspunkt. Den är en plattform från vilken jag ska klättra uppåt, rent mentalt och även i den fysiska världen. Fortsättning följer vill jag lova.

Vov från det undermedvetna

Jag har börjat med att lunchmeditera, vilket är den bästa idén jag har fått på länge. Det är för at få utrymme för att slappna av och visualisera. Jag ska köra stenhårt med det tills … ja jag vet inte riktigt hur länge, kanske for ever.

Det finns ett vilrum borta på en annan enhet, där det jobbar idel trevligt folk, men som jag inte har något att göra med till vardags. I dag var det en av de trevliga människorna som såg när jag kom ut ur vilrummet som frågade om jag mådde bra. Det är ju bra om det inte börjar gå rykten om mig och mitt vilande, men det är smällar man får ta. Jag försäkrade att jag mådde bra och hon fyllde i med att en tidigare anställd hade vilat 20 minuter på lunchen varje dag och ”det var det bästa för sen var han så pigg”. Så jag behövde bara nicka instämmande, le och säga ”Precis!” Tror det kanske räcker så.

I dag bad jag om att få nåt budskap från mina vägledare, som supposedly ska finns där vid min sida och hjälpa till på det andliga planet. Jag höll på att somna. Jag typ fick upp drömbilder i huvudet, så där som jag kan få ibland. Jag gick på en väg. Jag gick med en hund* bredvid mig. Vi vek av från vägen in på en annan parallell väg, till höger. Framför oss var en uppförsbacke.

Det är ju jättebra, men vad betyder uppförsbacken? Får be om fler svar. Svar som jag fattar!

Tack.


* Tolkning enligt drommetydning.dk: Hund: *En ven som hjælper til at finde vej i mørket og det ubevidste.

Back on track

Jag har sällat mig till den förmodligen enorma skara som läser utrikesminsterns blogg. Det kan ju vara intressant att få veta lite om vad som händer. Men hur hinner han blogga? Han lär ju göra det via mobilen. Fast jag har hört att han har en grym simultanförmåga, så han kanske gör det när han sitter i möte.

Själv blir jag bara mer och mer avslappnad samtidigt som jag ligger steget före mer och mer.

Annars blir det mestadels "försöka-skaffa-barn-bloggar" som jag läser, av någon anledning. Det är spänning och känslor på hög nivå.

Jag har masat mig till jobbet idag. Jag har bara trista tv-kanaler hemma, så det här mysandet i soffan är inte så högkvalitativt underhållnade hos mig tyvärr. Jag hade dock en hel del Supernanny inspelat, som tur var. Sen har jag två trevliga events på jobbet som jag vill vara med på, det är mycket därför. Och så tänkte jag mig en liten lunch-meditation.

Oh well

När rymdskeppet närmar sig jorden igen efter en rymdfärd blir det lite bökigt när det ska ta sig in i atmosfären. Det är viktigt att det har rätt vinkel, annars kan det gå åt helvete. Ungefär så är min situation inför imorgon tror jag, min semester är nämligen slut.

Men istället för rätt vinkel så handlar det om rätt attityd. Sjäva jag har lite för mycket gemensamt med ett rymdskepp formmässigt kan jag tycka. Just nu. Men när vardagen sätter in ordnar sig allt. Har dock en känsla av att det kommer bli lite hektiskt, mest av sociala skäl.

Så - nu ska jag jobba med min attityd.

Livet leker!

Äntligen! Semester i två veckor till! Efter två veckors "jobb" på jobbet, dvs sitta och stirra och spela bitch och försöka vara till någon nytta är jag nu FRI att dricka vin och grilla. Min melodi.

Detta har jag firat med att åka till min syster och druckit rosa bubbel och ätit grillat kött med underbar potatisgratäng. Nu glammar jag på i full fart!

Har mediterat på lunchen de tre senaste dagarna. Rekord.