Hus & hem
Helgens bästa: Vi håller på med en liten renovering i köket. När vi (mest S faktiskt) rivit ut de platsbyggda köksskåpen som hängt med sen huset byggdes 1946 låg där en ettöring från 1922 kvar i dammet. Där har den legat ett tag. Antagligen inbyggd för att bringa lycka och välgång till huset och dess invånare? Det har funkat kan jag säga!
Helgens sämsta: Igår kväll när vi lagt oss och släckt, men inte somnat, hörde jag en av katterna krafsa mycket mystiskt och okonventionellt. Jag fattade genast starka misstankar om att det var nåt lurt i görningen. Vi gick upp och kollade och jag såg nåt litet svart som "for" över hallgolvet. S trodde nog inte det var något först men kunde snart bekräfta att vi hade en mus i vårt hus. Jag var inne i min sedvanliga mini-psykos och stod stel som en pinne på sängen. Bästa S kunde snabbt jaga ut den genom ytterdörren. Men efter en sån grej lägrar sig inte friden.
Det värsta är, som man brukar säga, ovissheten. Varför? Hur kom den in i huset? Hur länge har den varit inne? Kommer det hända igen?
Tyvärr är det bara en fråga som har ett svar och det är den sista och svaret är med största sannolikhet: ja.
Under ett ögonblick flashade tanken på livet i en hyreslägenhet förbi. Men det är ju inte ett alternativ. Det är livet på zoo som gäller.
Vi ska bygga tillbaka ettöringen in i köket på nåt sätt såklart. Och addera en enkrona. Det blir nog bra.
Helgens sämsta: Igår kväll när vi lagt oss och släckt, men inte somnat, hörde jag en av katterna krafsa mycket mystiskt och okonventionellt. Jag fattade genast starka misstankar om att det var nåt lurt i görningen. Vi gick upp och kollade och jag såg nåt litet svart som "for" över hallgolvet. S trodde nog inte det var något först men kunde snart bekräfta att vi hade en mus i vårt hus. Jag var inne i min sedvanliga mini-psykos och stod stel som en pinne på sängen. Bästa S kunde snabbt jaga ut den genom ytterdörren. Men efter en sån grej lägrar sig inte friden.
Det värsta är, som man brukar säga, ovissheten. Varför? Hur kom den in i huset? Hur länge har den varit inne? Kommer det hända igen?
Tyvärr är det bara en fråga som har ett svar och det är den sista och svaret är med största sannolikhet: ja.
Under ett ögonblick flashade tanken på livet i en hyreslägenhet förbi. Men det är ju inte ett alternativ. Det är livet på zoo som gäller.
Vi ska bygga tillbaka ettöringen in i köket på nåt sätt såklart. Och addera en enkrona. Det blir nog bra.
Etiketter: det mentala, det som inte går att förklara, intressant, livet, så jobbigt
posted by Tudorienne at 08:24
2 Comments:
Blä för möss!!! jag har också haft någon mus i huset och det var försräckligt... jag tillbringade den mesta vakna tiden hos mina föräldrar och kastade alltid in ett mjukisdjur i köket innan jag gick dit själv - för att skrämma bort dem.
MEN nog om det - lösningen var att ringa Anticimex - de ingår i typ alla hemförsäkringar - en snäll man kom, undersökte, lämnade gift på rätt ställe och musfällor och snart var problemet löst. Efter ett halvår ringde jag igen och han kom och fyllde på giftet - gratis och snabba puckar!!!! RING RING RING - det är svårt att få ro så länge man tror att de kanske ska dyka upp!
Man tror ju att två kattkillar ska vara lösningen, men det är nog snarare de som är problemet i det här fallet.
Skicka en kommentar
<< Home