KonMari Käre Jesus

Såg första avsnittet av Marie Kondo på Netflix igår. Så nu ser vi det här berget i sovrummet.

Det här kommer gå jättebra. Jättejättebra.

HEAL

Jag tror alla ska ta och se den här filmen.




HEAL, finns på Netflix.

Jag skulle såklart kunna skriva mer om den än så. Den handlar om att kroppen har en förmåga att läka - typ allt. Och att läkande startar i tanken. The mind, som det heter på engelska. Vet inte riktigt hur det ska översättas faktiskt. Men i tanken, i huvudet.

Tänk på det, så att du inte bara tänker det du tänker.

Personlighet

Nähä inget nytt här då. Jag hittade en gammal blogg där jag förklarar min personlighet lite närmare i punktform. Väldigt träffsäkert måste jag säga. Det här är jag för 15 år sen och stämmer än idag.


Ett ögonblick. Man kan inte bara säga att man är tex. nyfiken och inte förklara det närmare, det skulle i alla fall jag må dåligt av. Och vissa saker är man verkligen så in i helvete INTE att det liksom inte räcker med att inte kryssa för, man måste basunera ut det.
Jag går igenom ord för ord.

Romantisk Nej.
Praktisk Ja men det är inget jag skyltar med.
Nyfiken Inte på allt, men på några icke namngivna företeelser i himlen och på jorden.
Glad Ja, jag har just kommit ut som stolt Glad Person.
Busig Äh.
Optimist "Det ordnar sig"
Impulsiv När så är nödvändigt.
Ordningsam När så är absolut nödvändigt.
Vidsynt Ja jag är ju inte vindögd, men jag har insett att alla inte tycker som jag.
Jordnära Nej.
Realist Ja.
Intellektuell Oh ja.
Flexibel Ibland.
Filosofisk Inte så jätte.
Dramatisk Har lagt av med det, har fått mitt om man säger så.
Elak En del tycker det, men de har så fel så fel.
Galen Nej.
Flitig Nej.
Ärlig Ja.
Omtänksam Mycket.
Allvarlig Jo men jag har just kommit ut som Glad, så jag vet inte om det går ihop, annars är det här mitt starkaste kort.
Kramgo NEJ!
Snäll Ja.
Äventyrlig Beror väl på vad man jämför med.
Ungdomlig Nej.
Flärdfull Nej.
Excentrisk Nej, inte jämfört med riktiga satelliter.
Mogen Ja.
Bitter Det har hänt. Man har rätt att vara bitter. Folk är för lite bittra och sentimentala (med självdistans) tycker jag.
Smart Ja vad verkar det som?
Ödmjuk Det hoppas jag. *hoppas hoppas HOPPAS!*
Sentimental Ja särsklit när jag är trött. Jag kommer ihåg en gång när ...
Fattig Inte särskilt.
Klok som en bok.
Lat Nej. Det finns andra som sköter det bättre *mouhahahaha*
Trogen, Vänfast & Renhjärtad Ja. 

Fotobok!

Eftersom jag knappt bloggar alls nu så kan jag ju likagärna blogga om att jag har gjort klart min fotobok, dvs familjens fotoalbum för 2013! Yay! Den kom i brevlådan idag. Hade tänkt att detta skulle göras under min föräldraledighet förra året, men det blev inte riktigt så. Men nu är jag på g. Har gjort halva 2014 också. Det är så himla kul att vara igång!

Kap

Kolla vad jag har fått tag i!

Ett ex av nyutgiven svensk utgåva av självhushållningsbibeln. Rätt coolt faktiskt, den här har inte gått att få tag i. Jag har lånat den från bibblan och känt att en sån härn vore bra att ha själv. 

Nu ska jag inte direkt gå åstad och bli självhushållare precis, men jag vill gärna veta mer, omifall att. 

Hobby

Jag har en hobby, har jag tjatat om det?
(Spelar ju sällan någon roll om jag redan har.)

Jag gör fotoböcker. I love it! En av de bästa grejerna med denna hobby är att den går finfint att kombinera med vardagsliv och föräldraskap, det så kallade ekkorhjulet. Man har allt i datorn och kan ägna sig åt det i fem minuter eller en timme, hur mycket tid man nu har just den dagen.

Det började med att mamma fixade fotoalbum åt oss barn, vi är fyra syskon. Hela våra liv finns med, ända från början. Då går det liksom inte att sluta. Jag tror faktiskt vi alla fyra har fortsatt på detta spår i någon form. Det sociala arvet.

Mina barn har ännu inte fått sina böcker, men det kommer. Jag håller just nu på med familjens bok för 2012.

Förut var det alltså fotoalbum som gällde, framkalla och klistra in. Det funkar ju inte nu. När jag var singel packade jag en resväska med bilder, album, klister och pennor och tog de två första dagarna på semestern och satte mig på landet och fixade. Så blev det gjort då, nu funkar det bättre med fem minuter om dagen.

Jag är skyldig den här bloggen ett inlägg

Jag önskar att jag kunde visa er en bild från i helgen. Men nu är det här en lite mer anonym blogg. Det var det här, fem år senare. En bloggåterträff hemma hos oss, i sommar och sol, bubbelvin och viol.

Sammanhanget jag för första gången mötte S, som jag aldrig förut träffat men som blev min livskamrat. Det är känslor, minnen, vänskap, gemenskap. Något av det högsta och bästa livet har att erbjuda faktiskt. Det är en ynnest att få vara med.

Yoga

Jag har en idé om att om man har en normalt fungerande kropp ska man kunna böja sig fram och nå sina fötter. Med raka ben. Jag menar, det är ju världens simplaste grej, det är väl klart att man ska kunna nå sina egna fötter. Likadant när man sitter ned, nog måste man kunna ta tag i fötterna med sträckta ben.

Herregud alltså. "Det är inte alltid bekvämt" säger min yogainstruktör, "men det ska inte göra ont."

Nähä? Jag vet inte jag. Psykisk smärta, är det inom ramarna? Alltså yoga. Om det inte vore för att jag för länge sen fattat ett beslut om att när jag börjar närma mig medelåldern på riktigt (dvs 40) så ska jag börja med yoga och hålla på med det livet ut, jag då vet jag inte. Jag behöver den beslutsamheten just nu att det bara är så. Att jag går på yoga, punkt slut.

Om en miljard yogapass ska jag skriva ett inlägg om hur underbart det är för kropp och själ att göra positionen där man står på ett ben och håller i stortån på det benet som man har sträckt ut rakt upp. Stay tuned.

Kanske?

Jag umgås med tankar på att anmäla mig till Tjejmilen. Jag gjorde det för ett par år sen, utan att ha en egentlig plan. Eller, min plan hade för lite tid i sig. Nu är det ett år till nästa Tjejmil och en ny mycket viktig komponent finns på plats, nämligen griffeltavlan i köket. På den skrivs veckoplaneringen upp och med den veckans träningstillfällen. A och O. Utan en sån blir det ingenting.

Det vore kul att springa en mil i en takt som jag tänker mig. Att vara så där lagom vältränad som jag känner att jag vill vara.

Igår blev vi av med vår dubbelsäng som vi köpte på ett stort möbelföretag 2008 efter att ha varit tillsammans i två månader. Det var ett ungt ryskt par som kom och hämtade den. Och idag kommer nya sängen, som förhoppningsvis lite lättare rymmer en fyrapersonersfamilj. Och därmed hoppas vi rädda åtskilliga minuters sömn åt alla. Framtiden är ljus, minst sagt. 180 cm på bredden! Och vet ni vad vi kommit på! Jo om det är riktig kris då vänder man på familjesteken ett kvarts varv och får 200 cm på bredden och får i stort sett plats på längden också. Ja för vi är inte längre än 1 å 80.

Barnen tycker det är helfestligt med ett helt tomt rum plötsligt!

Kort rapport från klämkäckhetens högborg

Vi är uppe på sju timmars sömn per natt som standard. Så nu kan vi träna med någon slags värdighet igen. Och så har vi köpt en griffeltavla från nåt stort möbelföretag och hängt upp i köket och där skriver vi upp veckans händelser och middagar. Den har också plats för inkommande räkningar i pappersform.

Planerandet för nästa termin när vi båda jobbar och barnen är på förskola är i full gång. Planen är att jobba 80% var, sparkontot lär jämra sig, men vad gör det?

Så, nu ska jag förbereda dagens middag som blir grön soppa, veckans andra vegetariska middag. Och sen hasta i väg till öppna förskolan med den lille.

Lite förskolewebb har jag gjort på morgonen, eller i alla fall tänkt på.

Fixa lite

Den senaste veckan har jag anfallits av en enorm lust att sy. Hittills har det blivit ett par byxor till sonen och en tröja till dottern. Hon och jag åkte till tygaffären tillsammans och hon skulle få vara med och välja tyg. Hon valde ett superfint tyg med apor. Hon älskar apor nämligen. Väldigt, väldigt kul har det varit men säg den lycka som varar. Nu har min maskin trots renovering i våras slutat spola undertråd. Alltså, jag får inte upp undertråden på spolen, den står helt still. Så nu måste jag ringa reparatören igen. Suck.

Och jag har upptäckt att jag måste kunna sy stretchiga sömmar. Brukar man kunna det med en vanlig simpel maskin? Jag har experter jag kan fråga, men jag är rädd att jag måste önska mig en helt ny maskin. Det är för kul att hålla på.

Nu kommer det här inte bli någon pysselblogg, var inte oroliga. Och det kanske är lite svårt att få fram hur fantastiskt detta är. Jag har genom åren av pur envishet sytt några plagg som sett ut som både det ena och det andra, men den här senaste tröjan kan jag säga att jag är nöjd med.

Och nu gäller det att passa på medans barnen är så små att man faktiskt kan sy kläder åt dem som ser vettiga ut, innan det blir för komplicerat liksom.

Aptröja!

Helgen och mera

Herregud vad vi håller på. Jag har tappat kollen på dagar och veckor, allt flyter ihop. Mitt liv mäts i hur långt vi kommit i garderobsprojektet. Vi har skaffat skjutdörrsgarderob med ikea-inredning. Det man tror ska ta en dag tar tre. Och så blir det inte helt som man hade tänkt. Och vet ni vad - projektet växer! Breder ut sig över både tid och rum och har nu fått en filial som ska fixas på semestern. Resten ska vara klart innan midsommar. För längre pallar inte jag.

Vi har varit på fest, det var askul. Det var med föräldrarna på förskolan. Man cyklade runt och åt trerätters hos varandra, fast bara en rätt på varje ställe om ni förstår. Efter det var det efterfest hemma hos en familj. Otroligt kul koncept, som är svårt att genomföra i något annat sammanhang.

Nu ska jag natta jordgubbsplantorna, vi hörs.

Underbara vaddå? Tror inte det va.

Är fortfarande livrädd att det ska komma nån corporate bastard utan kundsupport och sno min blogg. Endera dan migrerar jag.

Jag noterar nu på kvällskvisten att mitt bloggliv har förnyats och utökats med inte mindre än tre läsvärda personer. Som alla är föräldrar och under 30. Sånt är imponerande, verkligen. När jag var under 30 var jag verkligen inte förälder. Inte ett dugg, på nåt sätt. Det var nätt och jämt att jag tog hand om mig själv. Jo, det gjorde jag, men det var jobb nog för mig. Ikväll har jag försökt ta hand om och trösta en 1,5 månads-kille som har haft enorma och hjärtskärande problem. Han har haft skitont i magen och vrålat i en och en halv timme. Det funkar fint, visst vill man hoppa ut genom fönstret alternavit gå ned i källaren och gräva ned sig. Men det gör man ju inte. Och jag är glad att jag är mer 40 än 30 dagar som denna. Nu sover han som den goskorv han är i mitt knä.

Hur som haver. Det är ett jävla tjat om den här bloggaren som heter Underbara Clara. Jag har inte kollat upp det själv och tänker inte göra det heller, men mitt orakelmässiga omdöme säger mig med bestämdhet att Underbara Clara inte är ett jävla dugg underbar. Det är däremot Sonja, Ellen och skruttet. Kom ihåg var ni hörde det först.

"Det är han i Arvingarna va?"

Man hänger med. Ikväll sitter vi i köket, bara för att toka till det lite. Frugan vill kolla körslaget, för en gammal kompis till henne skulle köra ett solo. De gick vidare. Så myssvennigt det är, hon är helt okontaktbar när det ska meddelas vilka som inte går vidare. Casper åkte ut, vilket vi tyckte var konstigt. De hade ju valt en skön låt.

Kan rapportera att jag öppnade en halvfalska rioja och äter m&m. Går fint ihop. Ser tillbaka på en händelserik lördag där många fina fräscha kronor bytt ägare. Vi har som de svenssons vi är shoppat loss på klädparty, byggvaruhus, spisbutik och på ica maxi. Med kuponger i högsta hugg, ja det är svenssonlivet på en pinne det.

Barnet och katterna (i alla fall en av dem) har blivit bästa polare. Det är en syn för gudar, hur de liksom slingrar sig lite om varann. Fascinerande hur barnet har lyckats lära sig att man måste klappa fint på katterna. Hon är bra på det, men föräldrarna får sig också ett och annat stenhårt nyp. Eller ett finger i näsborren.

Det finns en plan. Lagom till påsk kommer detta hem vara städat och fint. Det gäller att ta med tidsaxeln i planeringen, det är något man lärt sig vid denna uppnådda ålder.

Det jag egentligen vill säga är, att för exakt sju år sen igår hände något väldigt viktigt i mitt liv. Utan att jag hade en aning om det. För sju år sen vann S budgivningen på huset. Huset hon köpte och flyttade in i. Huset som nu är mitt hem, min borg.

Det kan vara nåt att tänka på. Idag kanske det händer nåt man inte har en susning om, som om sju år är Paradiset. Man vet aldrig.

Juholt

Jag tänkte att jag skulle försöka hänga med lite och lyssnade lite på Juholts linjetal. Det han höll på kongressen när han valdes till S-ledare, som har fått ett rykte om sig att ha varit himla bra. På fb har S-vänner rapporterat om inspirerade känslor.

Han öppnar starkt med att gå direkt på - kultur. You had me at hello, kan man säga. För någon som definitivt aspirerar på statsministerposten att starta sitt första viktiga tal med att sätta kängan stadigt i kulturen som avstamp, det leder vidare till konstens roll, som "tar oss i handen och leder oss ut", för att se vilka vi är, förstå vilka de andra är. Demokrati. Bibliotek. Vilket samhälle vi vill ha. Det leder vidare till något jag gärna vill höra.

Så här har Juholt programförklarat sig själv i en tidig intervju när han blev nominerad: "Här är jag, en Åsa-Nisse, en bondlurk, en som bara kan lyssna på Elvis och har mustasch. Men en dag kommer ni att hitta det andra i mig."

Många vita, straighta, medelklassmän med makt nöjer sig med att se sig själva och framförallt nöjer sig med att andra ser dem som vita straighta medleklassmän med makt. Intresset för att bredda bilden är enligt min mening noll, eller mindre, hos dem själva. Oftast saknar de också en medvetenhet om bilden av dem. Rätta mig om jag har fel.

Det är annorlunda och upplyftande med en som vet att det finns mer. Fler människor borde säga så om sig själva. Till sig själva. En dag kommer du hitta det andra i dig.

Dynamik

Det här är fantastiskt: att få nya vänner. Helt plötsligt. Efter att man blivit vuxen. Gamla vänner är kanon (min äldsta lärde jag känna 1980) och nya vänner är minst lika kanon! Det ger en skön dynamik till livet, det är inte helt dött liksom trots att man fyllt 35. Nödvändigt.

Återträff

Världens bästa återträff. Om man tar god mat, vin och de bästa brudarna - blir det en mycket bra kväll. Är inte så kaxig idag. Men väldigt tacksam! Världens bästa folksamling har varit hemma hos mig! Det känns väldigt fint att få vara en del av det.

Är det höst?

Nej det är inte höst. Punkt slut.

Men å andra sidan är det ju verkligen inte sommar heller.

Det blir inte nån iphone i år och inte Tjejmilen heller. Men det finns ju kvar.

Nu leker livet ändå, även om det inte sovs så mycket på nätterna. Men va fan, sova kan man göra sen. Sen det blev bestämt att det inte blev nån Tjejmil för mig har springglädjen kommit tillbaka. Det är mitt bästa träningstips - anmäl dig inte till Tjejmilen. Eller lägg upp uppladdningen över ett år typ.

I sommar har det ju blivit en del Skåne för vår del och då menar jag inte Skåne på flaska, utan irl. Det är så bra där nere att vi ska flytta dit. Jag älskar att säga det: Vi ska flytta till Skåne. Om sisådär tjugo år i och för sig, men ändå, det ger ju en härlig dynamik till livet. Jag är lite inne på att faktiskt köpa något där nere redan nu. För att hänga med på prisuppgången som jag känner i lilltån kommer inträffa från nu och några decennier framåt. S vill köpa iphone, jag vill köpa (ett till) hus. Vi får la se. Det är först i januari mitt hemnet-surfande kommer att ta fart på riktgit, så att säga profesionellt. Men det behöver ni ju inte säga till nån.

Näe nu ska jag beställa en träningsdvd.

Gott folk

Jag ska nu förevisa i bild vad som hänt här hemma. Jajamän, det det bästa av allt - före och efter bildvisning!

Det är inte på nåt sätt ett perfekt kök nu, men vi är inte ute efter perfektion. (Ja ja, vitbalansen är rörig som bara den, vinklarna är lite olika och upplösningen också, men ni fattar nog grejen.)

Därför ville vi måla om.


Här är skafferiet och ovanför kylen.



Skåpsluckor med ny färg och nya handtag!




Rören ... som sagt, avsågade, igenkorkade och spacklade. Imorgon blir det nog lite målning över det där.

Odeladi odeladi

Hoppsan vilken dag. Ledigt fredag, gjorde inte mycket annat än bara löka runt. Så igår lördag författade vi en lista, en To Do-lista Grande för Den Händige & Flitige. Vi! (Och svärföräldrarna ska det visa sig.)

Innan vi visste ordet av var köket utrymt och vi stod och sodatvättade för glatta livet. Glöggmingel vid 15, sen hem till svärföräldrarna på middag, men drog oss hem i vettig tid. "Vi ska upp tidigt och åka till Bauhaus". Hette det.

Och vad hände? Jag vaknade 07.30 av att sambo är uppe och gör kaffe. Klockan nio stod vi och ryckte i dörrarna på Bauhaus och köpte snabbt och smidigt färg.

Notera: En av oss: "Vad ska vi ha för färg på luckorna?"
Den andra av oss: "Vi pratade om grå-blått, vad sägs om den?"
En av oss: "Bra, vi kör på det."

Sen burnade vi hem och körde igång. Så nu har vi målat panel i badrum, kökstak och köksväggar * två. Svärmor har målat mer än hälften av köksluckorna (för det är hon så bra på).

Svärfar har satt upp utebelysning i vedbod och uteförråd + ett vägguttag ute.

Imorgon (när vi är på jobbet) kommer de och målar de sista skåpsluckorna och tar ned lysrören i källarrummet. Vad säger man? Jag vet inte.