Malmö

Vi har varit på minisemester i Malmö. Fasen vad glad jag blir av att bara åka till denna fina stad.
Vi har träffat kompisar och fikat och varit på Möllan och i Folkets park och åkt en massa karusell. Tvåochetthalvtåringen har verkligen trivts med dessa aktiviteter. Och när vi skulle in på ica och handla lite mat, vad hittar vi där om inte en motorcykel som man stoppar en femma i så börjar den gunga och blinka. Underbart.

Mindre underbart var psykbrytet som liksom är obligatoriskt efter en dag på tivoli när man måste slita sig från en så underbar leksaksmotorcykel.

Ettåringen har också haft mäkta kul och har skaffat sig sitt första skrapsår på näsan genom att ta en trappa som en person som kan gå i trappor. Funkar dåligt för en som just lärt sig gå.

Denna gång tog vi tåget ned och hem istället för att åka bil. Kan ledset konstatera att det är minst lika jobbigt och tar minst lika lång tid. Och är minst lika dyrt. Trist faktiskt, så det lär dröja innan vi gör om det. Men när barnen är större kanske det känns lättare.

Det gick bra, men var något prövande att parera dessa två underbara telningar med film, välling, havrekuddar, russin, leksaker. Tillslut började den fina underbara S ljudligt deklarera att efter den här resan behövde hon ett stort glas rött.

Slutet gott allting gott. Nu är jag trött så det snurrar. Och ska snart lägga mig i MIN säng. Hur underbart är inte det?

Lista

1. Vad gjorde du för tio år sen?
Det är ju så länge sen så jag minns knappt. Det finns absolut dokumentation över den här tiden, men den orkar jag inte riktigt leta på nu. Jag tror jag var arbetslös och frilansade och gick i terapi.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Hade precis gått tillbaka till jobbet efter mammaledigheten. Var rätt oengagerad i det, vilket passade rätt bra för jag ville bara engagera mig i att söka ledigt och åka hem till familjen så tidigt som möjligt. Sökte ett jobb som jag hellre ville ha och hade sån jäkla tur att jag fick!

3. Fem snacks du gillar:
Lättare att räkna upp vad jag inte gillar: dillchips, salt and vineager-chips, ostbågar. Japanmix. Salta pinnar. Usch!
Jo men jag gillar andra chips, cashewnötter och de flesta andra nötter och jordnötsringar!

4. Fem sånger du kan hela texten till:
Jag har funderat lite på det här.
Nationalsången, definitivt. Västgötasången. Tyvärr, den är supertrist. Några Bellmanlåtar. Och sen är det de vanliga barnvisorna. Poplåtar är jag inte säker på att jag kan hela texterna till, även om jag gillar dem.

5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
Ge bort hälften.
Köpa hus i Skåne.
Inget särskilt.
Resa till Australien och hälsa på kompis.
Definitivt åka mer taxi.

6. Fem dåliga vanor:
Ska berätta om hur man ska göra hela ti’n.
Tappar tråden när jag ska berätta nåt.
Tror att jag är bättre än andra.
Dömer andra.
Ställer saker i diskhon (fråga S).

7. Fem saker du gillar att göra:
Blogga.
Läsa bloggar.
Sova.
Göra fotoböcker.
Dricka te.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Smaljeans.
PoP-randigt.
Allför lättklätt (numera).
Kråsblus, med hög krage. (Det har verkat vara trendigt, men jag fattar inte grejen)
Flerfärgade strumpor.

9. Fem favoritleksaker:
iPhone
Dator
Kamera
…
Äh det är väl inga leksaker? Jag har inga leksaker. :-(

K-ordet

Nu är Ann i farten. Hon som får lite ångest av ytligheten och perfektheten i Stockholm, det är ljust och fräscht. Förmodligen är folk inte lyckliga egentligen och har inte sex, tror Ann.

För att stå ut i den här stan måste man kunna ta att det är välstädat, perfekt och teppanyakihällar*. Gällander karriärer, hem, inredning, sexliv, partner och dejting, barn med vidhängande begåvnignar, intressen, förskola. Också hobbys, bekantskapskrets och stil i allmänhet. Perfekt, tillrättalagt och kanske rätt ytligt. OCH. Alltid - ljust och fräscht. Kan man inte ta detta ska man skyndsamt flytta till Malmö.

Ann erkänner att hon har haft problem med både städningen och sexlivet. Bra för dig att det gick att använda i en karriär!

Efter 18, snart 19, år i stan och i vuxenlivet och mycket kämpande för att nå mina teppanyakihällar så provoceras jag inte eller berörs ett dugg av detta. Jag struntar också i de sura bittra krigsförklaringarna mot feminister som alltid dyker upp i komentarerna under alla artiklar av detta slag.

Bara en grej stannade kvar och skavde på riktigt. Det var den kommentar som menade att folk inte orkar ha sex/inte känner lust för att vi får i oss tungmetaller och kemikalier som blockar hormonerna. Lite luddigt uttryckta ja, men det låter som att det finns en andemening om fakta i detta. Kan detta vara sant? Någon som vet något om detta?

* Man får inte ha missat upprinnelsen till snacket om teppanyakihällar. Därför länkar jag till det numera vida berömda och episka fundamentet över innerstadslivsstilen. Som om ironi inte fanns - mina vänner: Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva

Hanouneh

Här poppar vi just nu nyutkomna cdn från Hanouneh. Schyssta grejer.

En annan dag

Dag tio, som är den sista dagen i min egen bloggutmaning tar vi en annan dag. Jag har firat jul i flera dagar redan och ska i morgon bege mig till nästa anhalt i julfirandet. Självaste Julafton.

Ikväll drog jag upp visakortet och bokade in familjen på Hilton Malmö när det nya året är ungt. 2011. Tänk va.

Minns förra året när man andäktigt konstaterade att det skulle bli en vit jul. Det blir det i år med. Nog är det vitt alltid. Och min kropp (speciellt ena armbågen) säger kännbart ifrån. Efter nyår kommer det in nya galvade skopor till järnaffärn i Sickla. Eller så går man direkt på en liten traktor.

Go Jul på er allihop! Hoppas att ni får det avkopplande och mysigt!

Dag åtta. Vart?

Jag ska som sagt flytta till Skåne. Jag tar en chans och hoppas på att livet ska fortsätta vara så här tomtebolyckligt. När jag blir pensionär ska vi flytta tomtebolyckan till växtlighetszon 1 och påta i trädgården, fika och skvallra och läsa bloggar och ta ett glas rött i all oändlighet.

Innan dess ska jag leva familjeliv i storstan, ha en vildvuxen trädgård och skaffa ett bättre jobb.

Nytt just nu

Det som känns värt att nämna i dagsläget är att Golfströmmen sakta men säkert håller på att packa ihop. Det sätter mina Skåne-planer i lite risigt läge. För att inte tala om en hel del andra planer. Kanske får köpa nån trevlig liten stuga med sjötomt i Afrika? Fan att allt ska va så krångligt!

Okej, det kanske inte är nåt nytt för alla andra, men jag har inte uppmärksammat detta innan.

Sen har tydligen FN tillsatt en post som den högste ansvarige för kontakt med liv från yttre rymden. Körigt på jobbet?

Nu måste jag avsluta detta nyhetsbrev och äta spaghetti, vi hörs.

Mera Fuck

Jag känner att jag vill förtydliga vad jag menar när det gäller hur jag ser på SD-röstare och att SD nu tyvärr finns i riksdagen. Det är full sprätt på Facebook, mängder av statusuppdateringar som påbjuder än det ena än det andra perspektivet på detta. Folk är verkligen engagerade, det är härligt. Först blev jag förvirrad av allt, men nu tror jag att jag har mina åsikter klart för mig.

Nej, jag vill inte vara vän med nån SD-röstare. Det tror jag inte att jag är heller, så det är ett statement som är ett slag i luften i och för sig, men jag har också tankar om att jag måste göra mina värderingar tydligare de kommande fyra åren, för rätt var det är träffar man på en sverigedemokrat.

De är rasister, varför skulle jag vara vän med en rasist? Någon sa att de har inga andra vänner utanför sin krets, det är som en sekt, då ska man inte välja bort dem. Mmm ... men min vänskap irl eller på fb är inte nån välgörenhetsapparat. Annars ett bra argument!

Von oben-perspektiven står verkligen som spön i backen. Jag hymlar inte med att jag anser mig vara förmer än en rasist, verkligen inte. Men att sverigedemokraterna skulle vara små darrande losers utan mål och mening (rädda är de framförallt enligt många), som man borde tycka synd om för att de är så intellektuellt och samhälleligt underpriviligerade - det köper inte jag. Det finns såklart människor på glid, i sektliknande sammanhang, som röstar på SD eller ännu mer obskyra partier. Men inte de flesta. 5,7% av befolkningen är det inte. Det här är helt vanliga männsikor med rasistiska åsikter.

Man ska inte förskjuta dem, håna dem och frysa ut dem säger folk. Jag säger att det är helt ok att inte vilja ha med dem att göra. Det är till och med ok att göra sig lustig över att de serverar bulgur på sin valvaka och att de ristar hakkors på sig själva. Att tycka att de är korkade.

Ansvaret för att allt ska bli bra, att Sverige ska bli rasistfritt och fint igen det ligger tydligen på såna som mig. Vi tänkande, politiskt korrekta och resursstarka personer som är creddiga och har förmåga att välja rätt. Det är uppenbarligen upp till oss att med argument, kärlek, kramar och gemenskap få sverigedemokraterna på rätt spår. Jag köper inte det heller.

Jag lyssnar inte på sverigedemokraternas argument och jag tror inte de lyssnar på mina. Jag är inte ens intresserad av vad de har att säga, för mig är de bara fel. Vi tycker helt enkelt olika. Vi befinner oss på var sin sida på skalan framlingsfientlig - främlingsvänlig, med allt vad det innebär. Det är bara så det är.

Så vad är min lösning? Jag tror det får handla om att höja lägstanivån. Det kommer alltid att finnas de som är mindre toleranta och jag antar att det är ok? Men den allmänna nivån på vad som är accepterat, den minsta gemensamma nämnaren som alla är beredda att ställa upp på, den måste höjas. Typ: man får inte slå barn. Att det är ok att slå barn är det i dag väldigt få som skulle ställa upp på i Sverige. I alla fall öppet. Så var det inte för några decennier sen, så saker kan faktiskt ändras. Här har vi vår Politiska Korrekthet att tacka för en hel del.

Jag vet i alla fall min strategi för de kommande fyra åren. Jag kommer att säga ifrån varje gång jag hör nåt som inte är ok.

Livet som pappersnäsdukskonsument

Jag är förkyld. Det är kallt hemma och nu längtar jag tills vi börjar elda i kaminen på kvällarna. Och tills jag gör det på dagarna också, men riktigt så vintrigt är det inte ännu.

Vi har varit en sväng i Malmö, gud vad jag gillar den staden. Plattan, AIK och sura gubbar i all ära, men Malmö har mer. Och bättre. Malmö har till exempel Västra hamnen, Ribban och Möllan. För att bara nämna några grejer. Och igår morse när vi var på väg hem skulle jag bara slinka in på ett jättebra café och köpa några mackor. Samtidigt kom en gubbe, en skånsk gubbe. Så här beställde han:

- Jao jaug sau hau disamma som igauurrr.

Och när jag skulle ut genom dörren med en påse och två koppar med hett innehåll så erbjöd han sig att hålla upp dörren till mig, gick igenom halva cafét för att hjälpa till och önskade mig sen en bra dag. Vad säger man?

Jag inser att det kommer sneglas snett på oss när vi till slut slår oss ned i den skånska myllan som två 08-aliens. Men jag ska charma dem sönder och samman.

Är det höst?

Nej det är inte höst. Punkt slut.

Men å andra sidan är det ju verkligen inte sommar heller.

Det blir inte nån iphone i år och inte Tjejmilen heller. Men det finns ju kvar.

Nu leker livet ändå, även om det inte sovs så mycket på nätterna. Men va fan, sova kan man göra sen. Sen det blev bestämt att det inte blev nån Tjejmil för mig har springglädjen kommit tillbaka. Det är mitt bästa träningstips - anmäl dig inte till Tjejmilen. Eller lägg upp uppladdningen över ett år typ.

I sommar har det ju blivit en del Skåne för vår del och då menar jag inte Skåne på flaska, utan irl. Det är så bra där nere att vi ska flytta dit. Jag älskar att säga det: Vi ska flytta till Skåne. Om sisådär tjugo år i och för sig, men ändå, det ger ju en härlig dynamik till livet. Jag är lite inne på att faktiskt köpa något där nere redan nu. För att hänga med på prisuppgången som jag känner i lilltån kommer inträffa från nu och några decennier framåt. S vill köpa iphone, jag vill köpa (ett till) hus. Vi får la se. Det är först i januari mitt hemnet-surfande kommer att ta fart på riktgit, så att säga profesionellt. Men det behöver ni ju inte säga till nån.

Näe nu ska jag beställa en träningsdvd.