Till det taktfasta ljudet ...

... av rullande huvuden i kölvattnet av #metoo och allt vad de heter, uppropen som avlöser varandra, måste jag glädjas och fortsätta planeringen av pepparkaksbak, lussekattsbak och annat.

Men alltså, vem behöver Saudiarabien när vi har Sveriges elit på typ alla områden? Denna avsaknad av ryggrad hos så många verksamhetsansvariga. Det är ta mig fan helt jävla sjukt.

Visst har man vetat om att det finns mindre trevliga människor i vårt samhälle, men att det är så här stort har jag inte vetat. Förhoppningsvis, och jag tror det faktiskt, kommer det här innebära förändring. Att bli uthängd i media och bli av med samarbeten kommer skrämma i framtiden.

För till syvende og sidst är det nu pengarna som pratar. Så grundläggande och i dessa fall så patetiskt.

Kavla upp ärmarna

Sitter med en kopp vitt te med mjölk och njuter av den tidiga lördagsmorgonen. Vårt hem behöver ett par riktigt engagerade husmödrar som ställer saker tillrätta dessa dagar. Någon behöver kavla upp ärmarna och plocka och städa. Jag trivs inte.
Tänker på att vi har tänkt använda lite ledig tid med dåligt väder (som idag) till att rensa lite i källaren. Men först behövs ju det här. Så när ska det andra hända?
Man behöver en plan, där är jag helt med. Men, istället för att bli sur för att planen inte kan sättas i verket pga stökigt hem på våningsplanen så tänker jag att planen behöver en för-plan.
Allt går att lösa med planering. Nej, inte allt givetvis. Men förmodligen det här. Och det här är nog så viktigt för vårt liv.

Kan annars rapportera att jag trivs på jobbet. Och så måste jag skryta med vår 14-månaders som går med stapplande steg, hon kan rörelserna till Imse vimse och I ett hus vid skogens slut. Vi borde väl lära henne teckenspråk, men å andra sidan verkar hon vara rätt på med att prata verbalt. Hon har snabbt gått från Ä daa! till Ej dååå! när man ska säga hej då. Älsk.

Sommarminne 2: Here we go again

Från när det begav sig. Det är nästan omöjligt att inte skriva om Prinsbröllopet. Det första som måste sägas är att vi hade också Coldplays Fix you på vårt bröllop och jag var rätt övertygad om att ingen annan skulle komma på den galna idén eftersom den absolut inte är någon bröllopslåt. Bra musikval överlag på Prinsbröllopet, även om jag inte är nåt gospel-fan. Men man kan inte säga annat än att de tog sig ur traditionsträsket.

Seriöst, har ni läst tidningarna? Det är bannemej underhållning nu. Schizofrenin inom media. De vet inte till sig av motstridigheter. Dels - rensa allt och bara BRÖLLOPPA SKITEN UR HELA publiceringssystemet. Och dels - kräkas galla över statsskicket. "Ja asså grattis till er stackars Offer (Prinsparet) men fifan vad sjukt statsskicket är, det har jag kommit fram till förstår ni. Usch å fy för att ämbeten ärvs i det hära moderna landet och fifan vad det kostar och vad odemokratiskt det är asså."

Ja asså look at those Brains. Dom ba det är ju o-de-mo-kra-tiskt! Det kom då på när kortegen fladdrade förbi. Sweet lord, ge mig styrka. Jag kommer bli så galen innan denna grundlag är ändrad. Jag har på allvar inte läst en enda text som täcker det jag känner och tänker i denna fråga. Ska det ske så får jag nog skriva den själv.

Alla dessa upprörda demokratiuppvakanden när andan faller på.

Från igår. Jag tog mig en ensam promenad till affären. Stod länge och klämde på Svensk Damtidnings specialtidning om de tre kungliga bröllopen med massor med bilder. Funderade på att köpa den. Men, det hade väl varit lite over the top på många sätt och S hade säkert blivit rädd. Så jag köpte Topphälsa och Womens Health istället.

Timing

Ibland ni vet så är inte timingen optimal. Idag är ingen bra dag så vitt jag kan överblicka gällande det.

Jag sitter på jobbet, det är en hektisk dag och jobbar jobbar jobbar. Förskolan ringer, de tycker dottern verkar hängig. "Jag kommer genast" svarar jag såklart som man ska och påbörjar resan hem.

När jag hämtar dottern är hon inte märkbart hängig, men det gör inget. Jag planerar att ta en skön jobba-hemma-eftermiddag.

Det kommer ett mail där jag och mina kollegor inbjuds till ett mingel hos en minister som tack för hjälp. Idag. I eftermiddag. Dåligt timing.

Snälla fina S, som jag mailar säger såklart att hon kommer och löser av mig så att jag kan åka. Min fina schyssta S. Jag och dottern sätter oss i bilen för att åka och hämta upp S och jag bli avlöst.

Det är bara det att bilen känns konstig. En kilometer iväg på vår resa stannar jag bilen och konstaterar ett solklart fall av punktering. Min första i livet. Inte heller detta bra timing.

Ja, men vem vet vad för fanstyg jag slapp om jag fått fortsätta. Det får jag aldrig reda på.

Kipp kipp

Kipp kipp säger det under golvet i källaren där vår extra frys står. Jo för elkillarna har stängt av elen till den delen av huset i veckan och inte satt på den igen. Så frysen har varit strömlös några dygn och ja, is blir till vatten och så vidare. Same old story - nu även i vårat hus. Och det är någons fel.

Så nu är frågan vad jag gör nu? Tills vidare ska S ha sovmorgon minst en timme till. Det är till att börja med prio ett.

Traditionsenligt

Ja men det börjar likna en tradition. Det är vinter, jag är hemma med barnen och ska precis laga middag till dem. S är inte hemma, utan på väg ut på galej. Då blir det strömavbrott.
Jajamän!
Och jag ska göra det till en vana att anteckna det i bloggen, för track record.
Nu är strömmen tillbaka, en dryg timme varade det den här gången.

Less

Just nu känns det motigt och trist.
Mycket beroende på lönesamtal på jobbet som inte var någon humörhöjare direkt. Tyvärr handlar det givetvis inte bara om kronor och ören, det gör det ju liksom sällan, även om det är en stor del när det gäller lön.
Utan om att känna sig uppskattad.

Vill faktiskt mest tänka på nåt annat. Nåt kul och avslappnande. Ikväll är jag gräsänka och ska köra mitt gamla vanliga gräsänke-race. Vilket nu förtiden innebär skräptv i form av Unga mödrar Danmark. I sängen. Suck, vad skönt.

På riktigt

Man tror knappt det är sant. Idag någonstans mitt i eftermiddagsbestyren blev det strömavbrott.

Strömavbrott. Har vi hört det förut?

En timme varade det. Den här gången.

Mitt brev till H&M:s kundtjänst

Till: kundservice.se@hm.com
Ärende: Hej då H&M

Hej
Jag är sedan gammalt H&M-kund som nu tagit ett livslångt beslut att aldrig någonsin mer handla hos er. Det främsta skälet är Uppdrag gransknings rapportering ikväll. Jag är inget stort fan av UG som ibland kan hårdvinkla rätt svaga case. Men det jag har sett av hur ni sköter er fb-sida räcker för mig. Ni tapetserar med Beckham, vilket bara är en otroligt patetisk inramning ikväll tyvärr.

Att ni ens i en sekund kan försvara att ni har en sexualförbrytare på en t-shit är så djupt stört. Att den inte åkt ut så det visslade om det är ett stort, stort och som sagt STÖRT misstag. Och sen det den här Julia blivit utsatt för, ja det är ju bara beklagligt att ni inte är mogna sociala medier. Sen har ni rätt kass kvalitet på era kläder nuförtiden, vilket är ett annat bra skäl att undvika er.

Och barnklädsavdelningen skulle väl funka om man var lite mer - ursäkta franskan - white trash, men nu är så inte fallet.

Tur att det finns andra affärer. CSR är viktigt.
Hälsningar Tudorienne

Illa ställt?

Jag har inte försvunnit. Jag sitter här. Sitter och väntar på att vardagen ska komma och svepa mig med. Rädda mig.

Sitter och väntar på vardaglig energi. Visst finns den?

1% av Sveriges elförbrukning kommer gå till Facebook i Luleå, där 35 pers jobbar. Det skriver Cornucopia? och det är intressant tycker jag. Och den här härligt sarkastiska för att inte säga bittra slutklämmen:
"Vi får tacka Stureplanscentern och speciellt Annie Lööf för att gett nästan 100 miljoner svenska kronor för att skapa 35 jobb åt ett utländskt företag i Luleå, till en kostnad av 0.3 - 1% av Sveriges elproduktion."

Att känna sig blåst kan nog ge lite energi får vi hoppas på! Jag ska i alla fall släpa mig in i duschen nu och sätta igång en maskin tvätt.

Klimatet, jag har bara börjat

Sedan en tid har jag börjat ta in det här med klimathotet. Fråga mig inte varför, det vet jag inte. I normala fall orkar jag inte. Men av någon anledning har jag börjat läsa lite, tidningsartiklar och bloggar och tro mig det är inte kul. Alls.

Jag har vetat om att klimatet håller på att gå åt helvete sen jag gick i mellanstadiet. Fram tills nu har jag tagit till mig av nyhetsflödet fragmentariskt (som de flesta andra antar jag) och byggt upp en personlig syn på hur saker och ting fungerar, det som i dagligt tal kallas "tro".

Och det här fungerade bra fram tills för någon månad sen. Nu är det ganska dålig stämning (inom mig). Och som en händelse har Världsbanken kommit med en klimatrapport och den är inte positiv.

Min korta sammanfattning av läget är så här: om inte något väldigt drastiskt görs väldigt snabbt kommer jordklotets temperatur att stiga snabbt. Vilket kommer leda till en rad saker, som antagligen inte kommer drabba den här bloggens läsare på direkten, det är inte vi som kommer stryka med, men som ändå blir väldigt dåligt framförallt i stora delar av världen där det surprise surprise bor en massa fattiga människor.

Det kommer också leda till att tundran tinar och då frigörs metangas (?) som på ett bräde kommer öka på växthuseffekten 700 gånger. Och då kommer saker givetvis hända mycket snabbare. Vet inte om någon har räknat på vad det skulle innebära, men det kommer märkas även här kan man nog lita på. Vid det här laget hoppas man ju att man själv är död och begraven.

Jag hörde DNs vetenskapsjournalist Karin Bojs säga att hon tyckte det läskigaste var att uppvärmingen leder till surare hav, vilket leder till mer kolsyra i haven, vilket leder till att mikroorganismer slås ut. Och de är basen för hela ekosystemet tydligen. Det tyckte hon var läskigt. Varför vet jag inte, för det preciserades inte. Men vad jag vet ska ekosystem inte rubbas, speciellt inte de som rör hela jordklotet. Verkar inte stabilt.

Det är mycket jag inte gillar med det här, mest alla frågetecken. Då är det bättre med mayakalendern, som anger ett exakt datum när världen kommer gå under, punkt slut.

Jag vet att det finns tekniska lösningar för att göra en omställning av samhället men jag vet också att det politiska ledarskapet, speciellt globalt, inte finns. Det finns väl knappt nationellt? Där ligger vi i Sverige väl ändå ganska långt fram och hey... Lena Ek känns inte som någon sueprhero.

Det enda som finns som jag ser det, är personliga ställningstaganden. Klimatsmarta individer i vardagen. Privatmoral. Men jag är lite brydd över hur jag ska ställa mig till detta när Kina startar ett nytt kolkraftverk i veckan.

Så som det är nu så tror jag faktiskt inte på att klimatförändringarna kommer stoppas. Inte med de förutsättningar som finns för handen idag. Jag tror mer på att vi får förbereda på nåt scenario som inte är särskilt kul och som inte är lätt att förutspå.

För ett år sen hade jag sagt att jag tycker att det är politikens uppgift att tillhandahålla en lösning. Idag tycker jag det är tydligt att så kommer det inte att bli. Jag kommer försöka hantera det här att jag inte bara stänger av längre. Jag vet inte tillräckligt än, men sen kommer jag definitivt väga samman allt till en plan.

Är jag för pessimistisk? Vad tänker andra om sånt här?

Tjohej

Idag får det gärna låta bli att bli strömavbrott. Men å andra sidan är jag snart klar med tvättandet. Båda barnen kräktes i morse. Jag är gräsänka eftersom S är bortrest i jobbet och kommer hem imorgon kväll.

Jag har kört fyra maskiner 60-graderstvätt idag. Kuddar och sånt som inte direkt drabbats fryser ute på balkongen. Visst är det vettigt eller? Det kändes så.

Jag ger barnen som trots allt visat sig vara lite hungriga lite att äta en gång i halvtimmen. Hittills går det bra. Klockan är halv ett och det känns som att det redan börjar mörkna. Men jag är nog faktiskt glad för just nu kan jag med säkerhet säga att jag inte är illamående. Jag dricker kaffe och nästa matintag kommer bli lussekatt, för mig och dottern.

Annars väntar vi på att vattkoppor ska bryta ut lagom till jul och ställa alla planer på ända. En sak i taget.

En liten lista över allt som är tacksamt:
ha en tvättmaskin som inte är sönder
ha värme
det är inte strömavbrott
S kommer hem imorgon och hon är världens bästa
barnen är rätt glada ändå
"Det åna sej"
"Det gåjöver"

(De två sista citat från dottern efter att hon kräkts ned hela dubbelsängen, lilla älsklingen.)

En annorlunda kväll

Igår blev det skarpt läge i krismedvetenheten. Jag stod och bytte blöja på minstingen när det plötsligt blev helt svart. Jag vände mig mot fönstret med ett desperat hopp om att något ljus skulle finnas där ute. Det gjorde det tack och lov, ett svagt ljus över himlen som vittnade om att jag inte blivit plötsligt blind. Jag höll mig lugn, men barnen, speciellt den stora, blev oroliga.

Jag kan säga redan nu att jag blev stressad och irriterad över läget. För jag har inte helt hunnit kris-säkra hemmet. Men nu närmar sig krisförberedelserna i detta hem perfektion med stormsteg vill jag lova.

Idag åkte jag för att köpa en fotogenlampa, men kom tyvärr hem med ett trasigt exemplar så jag måste byta, så helt klart är det inte ännu. Batteridriven radio är inte heller avbockat. Jag har ett par stycken gamla som ska kunna drivas med batteri, men de vill inte låta alls när jag prövar.

Hittills är jag nu uppe i närmare en tusenlapp på att krissäkra hemmet. Och jag har läst en hel del. Så här kommer mina smarta tips, av både kunskapsinhämtning och - tadaaaa - erfarenhet!

Ljus. Man ska ha pannlampor. Ficklampa är helt meningslöst, pannlampa är the shit. En lampa till var och en i familjen, plus en extra som hänger vid proppskåpet och en till handskfacket i bilen. Jag vill alltså också ha en fotogenlampa att hänga på en krok som redan nu ska skruvas upp i taket i vardagsrummet. Och så ska man ju ha stearinljus. Köket blev faktiskt helt okej upplyst med två stearinljus som placerades på hyllor högt upp. Det hjälper att ha ljusa väggar.

Vatten. Det här var min största stress, förutom att se till att barnen hade det bra. Jag hade köpt ihopfällbara vattendunkar med tapp som jag fyllde, plus alla flaskor jag hade. Och hela badkaret. (Blev bara lite översvämning.) I en halvtimme håller trycket i ledningarna efter att strömmen gått. Eftersom jag var på plats hemma var det inga problem. Nu har jag fixat två dunkar till, vilket känns bra.
Senare kom jag på att hela trädgården är full med snö också.

Matlagning. Ja stormkök och bränsle finns på plats. En extremt billig investering för att kunna göra mat och gröt till barnen och te och kaffe till oss. Finns inga ursäkter för att inte ha ett hemma.

Värme. Här är vi extremt lyckligt lottade som har en kamin. Den gör att det blir supervarmt i vardagsrummet och det är en enorm trygghet i de här sammanhangen. Ved ska alltid finnas hemma. Igår när strömmen gick var det -12 ute. Redan efter någon timme kändes det kallt i köket.
Men det finns alternativ för de som inte har kamin.  Känner jag mig själv rätt tror jag faktiskt att jag hade skaffat en sån här fotogenvärmare på den tiden jag bodde i lägenheten. Även om 600 spänn känns som en stor summa att lägga på kris-säkring så är det billigare än att köpa ett hus med eldstad. Men, på den tiden hade jag inte en tanke på sådana saker.

Hygien. Ja som sagt, fyll upp badkaret om man kan. Annars - ha alltid ett för stort lager våtsavetter hemma.

Radio som går på batteri ska alltså skaffas. Mobilladdare till bilen ska man ha. Barnens humör hölls igår intakt genom att de fick leka med iPaden som vanligt, som som tur var inte var urladdad. Och bilen ska aldrig ha mindre än halv tank. Idag köpte jag också en extra extradunk bensin.
Trevligt nog funkade mobilnätet igår, så jag kunde ha kontakt med omvärlden. Till exempel fick mina föräldrar surfa rätt på info om vad som hände och hur läget var.

Sen slutade det med att mina svärföräldrar fick komma med fotogenlampor, radio och hämtpizza, eftersom de bor 2,5 mil härifrån och de hade ström. Vid det laget var strömmen tillbaka och erfarenhetsbanken höll på med uppdatering. Men ändå. De olärde tvista om huruvida det är sannolikt att ett strömavbrott skulle vara mer än ett par timmar, som det gjorde igår. Och grejen är att det inte spelar någon roll vad som är sannolikt eller inte. Det här hemmet ska bara funka, oavsett.

En annorlunda dag

Vi har haft en firma här som har dränerat huset. Sånt ska ju göras. Man kan ju tycka vad man vill om dränering, men jag och många med mig skulle nog säga att det är tråkiga tiotusenlappar som flyger iväg.

Plus att det blir ganska lerigt. Först är leran utanför, sen är den på trappan, sen är den i hallen. Efter en veckas dräneringsprojekt och som ni ser hot om att leran skulle ta över våra liv, hade jag fått nog. Så idag har jag sanerat hela universum från den värsta leran och spenderat cirka fyra timmar klafsande ute i densamma. I kyla och oupphörligt regn. Och lite blåst också faktiskt.

Jag hade lite panik för att få upp staketet igen. Och hur det gick att sätta upp det förra gången kan  man läsa här. Den här gången gick det väl lite bättre, för att vi gjort det förut. Men det mesta gjorde jag helt själv. Att sätta upp ett staket med grind och få det att stämma smidigt är klurigt. Klurigheter i kyla, regn och lera är inget jag kan rekommendera bara sådär.

För att slippa ha barnvagnen fastlåst vid yttertrappan har jag lagt ut svart trädgårdsväv i vår slänt så att vagnen ska kunna köras ned till förrådet. Nu håller vi tummarna för att det inte ska bli geggamoja av detta också för då vet jag inte vad jag gör. Och en liten väv-gång till komposten blev det också.

Så tog jag trädgårdsslangen och spolade av alla redskap och yttertrappan. Och rafsade fram några av våra oregelbundna stenplattor som bildat en liten lerfri gång upp till trappan. Det ligger singel över hela framsidan, som dräneringsfirman lagt ut. Jag började tänka på singel som strössel ungefär efter att ha lyft några sådana där stenar. Tung form av pussel.

Och så var jag och köpte en ny hallmatta, skurade av hallen och NU är allting underbart igen. Imorgon tar jag tag i undervåningen.

Kan man hoppas på lite minusgrader kanske?

Suck

Ibland umgås jag med tankar på att göra något mer elegant än att bara hasa runt i tillvaron och göra så gott jag kan. Idag är inte en sån dag kan jag säga. Idag är jag inte någon succé. Så nu vänder vi blad, som det heter.

Oj oj oj

Nu sitter jag och är så där otäckt förbannad. Kan vi bara sluta ta den här idioten på allvar? Ja, han har skrivit en bok (som jag inte läst) om ett viktigt ämne, och ja det var tragiskt och är på sätt och vis fortfarande.

Men hej, slå på andra som inte har med saken att göra?

Hej, total perspektivlöshet?

Jag har haft det på känn ett tag, men det här är ju bara för mycket.

Nej, jag kommer inte läsa "Torka aldrig tårar utan handskar" Skulle inte tro det.

Yoga, igen

Alltså, jag är inte helt säker på att det inte är båg alltihop.

Men, behöver man en utmaning i vardagen så kan man ju ta och ställa sig på vänster ben, sätta höger fot i vänster ljumske och ta höger arm bakom ryggen och fatta höger tå med höger hand. Japp. Och varför inte böja sig framåt och bara andas lite?

Showtime

Och när man minst anar det ställs saker på sin spets. Tack för det jävla facebook. Efter förra riksdagsvalet skrev jag några blogginlägg i en anda av, ska vi säga - irritation - över att SD kom in i riksdagen och allt tjafs det förde med sig. Och då lade jag fast min strategi på miniminivå, nämligen att säga ifrån när jag hörde nåt snett.

Inget betungande i sig. Men vad fan säger man? Jag la märke till att en bekant (som jag såklart egentligen inte känner) hade gillat Nej tack till moské i Sverige och nåt i stil med Sluta ge invandrare gratis körkort. Alltså, sånt kan ju bara inte passera, det går bara inte.

Som sagt, jag känner till den här personen väldigt väl på sätt och vis, men känner hen (Detta ord blir f ö bara mer och mer användbart och alltid retar det nån. Men vad är objektsformen egentligen?) inte alls. Jag vet inte ens hur jag ska hitta en ton att ifrågasätta i. Vi snackar om en vuxen människa med jobb och familj som förmodligen skiter fullständigt i vad jag skulle vilja ifrågasätta med hens åsikter. Jag och den har personen har bara friendat varann och aldrig skrivit ett pip till varann på facebook.

Hur hade ni gjort?

PS. Jag vet ju såklart inte vad hen röstar på. Men det är big time varning på att gilla såna grupper på facebook, det tror jag ni hajar.

Åsikt: Pinsamt

Men asså har ni sett detta? En bunt kändisar skriver i SvD om att 0,2 promillegränsen på sjön "leder fel". Och det är inte båt- och sjöfolk det handlar om (även om de kanske tycker själva att de är det), utan skådisar och musikartister. Ulf Brunnberg (ja nåt annat hade man väl inte väntat av honom i och för sig) har sålt sin sista båt för han har tappat lusten. Tragiskt.

Ja men det är ju superpinsamt! För mig som mestadels håller mig på land är det helt uppenbart att alkohol och båtliv inte hör ihop. Men vad vet jag, jag är ju bara en tråkmåns som inte ens fattar att det är vackert i skärgården.

Pride - eller vad tycker vi om Kulturhuset?

Pride är trots allt lite som julafton (eller nåt?). Man vet precis hur det ska bli, för det är samma år från år. Men ändå kan det vara rätt kul och överraskande. Så varje år brukar en viss pride-glädje smyga sig på. Vi skulle testa pride house idag när det öppnade, det kan vara rät kul att gå dit och bara äta lunch och se om man träffar någon gammal bekant man inte sett på länge.

Nja. Jag hade ringt in en kompis. Så det var ok. Men de har fortfarande inte micro i cafét längst upp, dit man går. Och jag hade glömt att snabbmicra två plan ned innan vi gick upp, där de har framställd micro till barnmatsburkarna. Osmidigt. Som tur var åt kräsne Lillebror ändå av sin inte så varma lunch.

Några seminarier är inte så akutellt med två småbarn i släptåg, speciellt inte när man inte löst dogtag för seminarier. Planen var att gå till Rum för barn, på plan 4. Barnvagnen får man inte ta med, strängt förbjudet. Den måste man parkera på plan 0. Och när man då släpat sig upp med en ettåring och en tvåochhalvtåring till Rum för barn, ja då är det fullt. Ta en kölapp! Tack för nr 19 i kön när det just är nummer fem.

Det finns två små klätterområden precis utanför Rum för barn, men också fyra rulltrappor typ 3 centimeter därifrån. Åt vilket håll springer man när man är nyss fyllda ett? Och är man tvåochetthalvt vill man ha med sig mamma i klättret, för det är en massa andra stora barn där.

HATA Kulturhuset. Nej - det är de som hatar mig. Uppenbarligen.

Vi drog till Nytorget istället. Inte så mycket pridekänsla än så länge, men några gamla bekanta har jag trots allt mött. Alltid nåt.