Obama

Så fantastiskt skönt att få vakna upp idag till en facebookfeed helt fullt med lättade glada kommentarer om att Obama sitter kvar som president i USA. (Det var bara två  (förortsmammor från min förort) som statusuppdaterade om något annat, nämligen att ta sig kommunalt till jobbet, vilket inte var nåt kul tydligen.)

Det är stort. Säger jag utan att vara så speciellt insatt. Men Obama vann så stort. Och han har uttalat stöd för same sex marrige. Det är en stor grej faktiskt. USA är rena u-landet när det gäller vissa mänskliga rättigheter. I alla fall en sjaskig bakgård från typ 50-talet. Kanske kan det bli ändring på det. Jag tror situationen inom opinionen i USA kan betyda en del för resten av världen också. Anti-gayrörelser på den afrikanska kontinenten hämtar en del stöd från extremhögern i USA t.ex. Det vore väldigt bra om de tappade luft. USA och världen har så mycket framför sig i de här frågorna. Och om någon kan vara en global katalysator så är det väl USA.

Får man same sex marrige på plats så för det med sig så mycket. Så var det även här. Den svenska opinionen låg efter riksdagen när partnerskapslagen kom, men opinionen kom väldigt snart "ifatt". Det är en enorm skillnad att kunna gifta sig och ses som ett riktigt par och familj från samhället.

Jag är oerhört tacksam mot de som gått före och gjort det möjligt, för att jag som snart är 40 i hela mitt vuxna liv känt att det är möjligt för mig att bilda familj på vilket sätt jag velat. Och att det alltid varit en självklarhet för mig att ha möjlighet att skaffa barn. Där går såklart ett STORT tack till Danmark också.

Nu ska jag leta upp segertalet på nätet. För fyra år sen när jag såg nåt om Obama på tv började jag alltid grina. Lite stört när det gäller en av världens mäktigaste människor, det är ju liksom inte american idol han hade vunnit. Man borde inte gråta, utan lyssna lite småkritiskt.  Fast det skulle sitta fint med lite rörd-tårar idag också känner jag. Det var ju så himla stort att en färgad person vann, det var nästan svindlande. Och lite härliga småsura svenska "expertkommentarer" var också rätt oförglömliga. Någon skrev typ "Ja det var väl kul att han vann, men vi får nog vänta ett tag på att se en riktig afroamerikan som president, så himla svart är han inte." Mycket vill ha mer, i alla fall i Jag Är Aldrig Nöjd-Sverige.

Och det är här vi bor, och jag är nöjd. Det här är en bra dag.