Personlighet

Nähä inget nytt här då. Jag hittade en gammal blogg där jag förklarar min personlighet lite närmare i punktform. Väldigt träffsäkert måste jag säga. Det här är jag för 15 år sen och stämmer än idag.


Ett ögonblick. Man kan inte bara säga att man är tex. nyfiken och inte förklara det närmare, det skulle i alla fall jag må dåligt av. Och vissa saker är man verkligen så in i helvete INTE att det liksom inte räcker med att inte kryssa för, man måste basunera ut det.
Jag går igenom ord för ord.

Romantisk Nej.
Praktisk Ja men det är inget jag skyltar med.
Nyfiken Inte på allt, men på några icke namngivna företeelser i himlen och på jorden.
Glad Ja, jag har just kommit ut som stolt Glad Person.
Busig Äh.
Optimist "Det ordnar sig"
Impulsiv När så är nödvändigt.
Ordningsam När så är absolut nödvändigt.
Vidsynt Ja jag är ju inte vindögd, men jag har insett att alla inte tycker som jag.
Jordnära Nej.
Realist Ja.
Intellektuell Oh ja.
Flexibel Ibland.
Filosofisk Inte så jätte.
Dramatisk Har lagt av med det, har fått mitt om man säger så.
Elak En del tycker det, men de har så fel så fel.
Galen Nej.
Flitig Nej.
Ärlig Ja.
Omtänksam Mycket.
Allvarlig Jo men jag har just kommit ut som Glad, så jag vet inte om det går ihop, annars är det här mitt starkaste kort.
Kramgo NEJ!
Snäll Ja.
Äventyrlig Beror väl på vad man jämför med.
Ungdomlig Nej.
Flärdfull Nej.
Excentrisk Nej, inte jämfört med riktiga satelliter.
Mogen Ja.
Bitter Det har hänt. Man har rätt att vara bitter. Folk är för lite bittra och sentimentala (med självdistans) tycker jag.
Smart Ja vad verkar det som?
Ödmjuk Det hoppas jag. *hoppas hoppas HOPPAS!*
Sentimental Ja särsklit när jag är trött. Jag kommer ihåg en gång när ...
Fattig Inte särskilt.
Klok som en bok.
Lat Nej. Det finns andra som sköter det bättre *mouhahahaha*
Trogen, Vänfast & Renhjärtad Ja. 

Fotobok!

Eftersom jag knappt bloggar alls nu så kan jag ju likagärna blogga om att jag har gjort klart min fotobok, dvs familjens fotoalbum för 2013! Yay! Den kom i brevlådan idag. Hade tänkt att detta skulle göras under min föräldraledighet förra året, men det blev inte riktigt så. Men nu är jag på g. Har gjort halva 2014 också. Det är så himla kul att vara igång!

Fyra år

För fyra år sen träffade jag mitt första barn för första gången. Idag har vi firat vår fyraåring stort. Tårtfrukost med paket (Pippigrejer), duplobärgarn till Lillebror, sen till Junibacken för första gången. Sagotåget gick jättebra, men det är ju lite läskigt.

Villa villekulla var efterlängtat. Lunch i restaurangen och sen fika på stan. Till middag var det pannkakor beställt. Det tog ett tag innan sockerfyllda fyraåringen kom till ro, men nu sovs det och vi sitter och läser journalen från den gången och minns. Med enorm tacksamhet.

Största kärleken.

Hobby

Jag har en hobby, har jag tjatat om det?
(Spelar ju sällan någon roll om jag redan har.)

Jag gör fotoböcker. I love it! En av de bästa grejerna med denna hobby är att den går finfint att kombinera med vardagsliv och föräldraskap, det så kallade ekkorhjulet. Man har allt i datorn och kan ägna sig åt det i fem minuter eller en timme, hur mycket tid man nu har just den dagen.

Det började med att mamma fixade fotoalbum åt oss barn, vi är fyra syskon. Hela våra liv finns med, ända från början. Då går det liksom inte att sluta. Jag tror faktiskt vi alla fyra har fortsatt på detta spår i någon form. Det sociala arvet.

Mina barn har ännu inte fått sina böcker, men det kommer. Jag håller just nu på med familjens bok för 2012.

Förut var det alltså fotoalbum som gällde, framkalla och klistra in. Det funkar ju inte nu. När jag var singel packade jag en resväska med bilder, album, klister och pennor och tog de två första dagarna på semestern och satte mig på landet och fixade. Så blev det gjort då, nu funkar det bättre med fem minuter om dagen.

Kåldolmar

Nu kör terminen igång. Och jag kan rapportera om lite otroligt god vardagsglädje, nämligen kåldolmar. Jag har aldrig lagat dem själv och har inte ätit sedan jag var barn, men gud vad glömt och gott det är!Man kan köpa färdiga,ostekta och göra sin egen goda sås. Gör det vet jag! Det är ganska fantastiskt. Vi lär laga helt egna också snart.
Ja, det var bara det.

Minnen

I sommar har jag börjat med en grej som var välbehövlig men som inte riktigt blir av, nämligen att rensa bilder. Jag tar enormt mycket bilder, som tar enormt mycket plats i datorn. Jag är för att fotografera mycket och tar man många bilder är det alltid någon som blir bra. Jag är väldigt glad för mitt bildarkiv, men har inte varit så duktig på att rensa. I augusti 2009-mappen kan man till exempel hitta sex stycken bilder föreställande mina föräldrar och farmor i vår hall. På den vägen är det.

Men nu i sommar har jag gjort det, i alla fall börjat. Och det blir som ett beroende. Jag har gått från 26 lediga gigabyte till 41 och har varit på åren 2006-2008. Nu håller jag på med nådens år 2009. Ett fantastiskt år i mitt liv. Till exempel är det just i dagarna är det tre år sen vi hade ett gäng bloggare här hemma hos oss på lite kalas. Så fint att få en påminnelse om det. Tack för att ni var här och tack för att ni finns!

Längta

Nu är det bara några få jobbdagar kvar. Jag tror jag längtar så mycket efter det som kommer sen så jag inte riktigt har fattat hur mycket jag längtar. Jag kan inte somna på kvällen. Men jag är inte helt slut, fantastiskt nog.

Idag blir det tandhygienisten på lunchen. Så har jag det gjort och slipper sen.
Skulle vilja klämma in frissan också, vi får väl se. På torsdag ska jag baka en massa bullar, det är min bullvecka på jobbet.

Längtar massor efter mina syskonbarn. De är långt borta.

Och därifrån ...

... är steget inte långt till nästa tanke, nämligen julgodis! Tanken gick via en liten ask med chokladpraliner som S hade med från London i veckan. Tack!

Jag ska göra ischoklad med en stor droppe knäcksmet i. Det kommer inte finnas något godare!

Det här är goodie bagen jag fick från Londonbesöket:


Apelsinmarmelad med julkrydda (?), champagne, chokladpraliner och en kakburk - som också är en speldosa som spelar Jingle Bells. Den ska vi spara. Fatta vilken känsla "När mamma tar fram kakburksspeldosan där vi alltid har julgodiset, då är det jul!"

Själv överraskade jag S med att ha tagit bort halva köksgolvet när hom kom hem. Och skiten var körd till tippen.

Där barn jag lekt

Efter 24 år återsåg jag vår sommarstuga i de djupaste Smålandsskogarna. Mina föräldrar köpte det precis innan jag föddes och jag har spenderat en stor del av barndomen där. Mycket märklig känsla, nostalgioverload.

Det är som en drog (antar jag)

Göta Petter. Det är fyra år sen jag började blogga. Fyra år av vatten rinnande under broarna. Jag bloggar inte så himla ofta, men bloggeriet är en del av mitt liv. Jag älskar't. Nån dag snart ska jag blogga på riktigt om vad som händer och sker i mitt liv.

Luckor -uppdaterad

Ja, jag har blivit lite av ett julfreak på gamla dar. Fast julen har nog alltid varit viktig för mig. Den 19 decmeber gå jag på julledigt och jag kan knappt fatta att det bara är - 17 dagar tills dess! Sweet.

Fram tills dess öppnar jag luckor, på nätet. Så jag tänkte sprida lite mys bland mina medmänniskor. Den här är riktigt corny och kul.

Den här är från förra året, både välproducerad, mysig och lärorik. Tre i en!

Börja de trötta trista dagarna med en koppkaffe och ett besök på ovanstådende ställen så lovar jag att det kommer kännas bättre.

Uppdatering 5/12: Jag menar allvar. Försök öppna lucka fem utan att fälla en tår.

Lördag på Möllan

Strålande sol och jag och S drar runt på Möllan (säger man så?) i Malmö. Hur jävla fint som helst. Fika här, en drink där.

Det är som att vara utomlands. Malmö Folkets park, varför har ingen berätta om det innan? Möllevångstorget. S gamla ställen hon varit på och bott på. Små politiska, kronofogdedrabbade caféer. Sveriges bästa falafel, ever.

Och så gamla S-vänner. Och snack om politik i timmarna fyra. Rödvin på bakgård. Don't cry for me.

Apropå favoriter

Jag kommenterade på Mia Skäringers blogg (cudos cudos) angående dansk film osv. Jag gillar det danska jag. Några av de tv-serier jag gillat mest är danska. Ove Sprogøe, alias doktor Hansen, är en av mina favoriter. Nu råkade jag trilla över information om honom (ok jag imdb:ade honom). Han och hans fru dog med mindre än en månads mellanrum. Sånt tycker jag är helt fantastiskt. Snacka om synkonicitet (heter det så?). Kosmisk planering.

Han hade ingen tv. Han såg inte sina egna filmer. Han bodde bredvid en flygplats.

Världen blir inte tråkig när det finns såna rara, speciella fina människor. Som blir riktigt gamla och som kan tänka själv. Jag blir glad av dem.

Långt in i hjärtat

Döden, döden, jävla döden. Det är inte åldringar som somnar in efter ett långt liv. Nej, spännande ska det va. Jag saknar ord när 34-åringar dör i Thailand på sitt hotellrum, i badet för att varmvattnet har blivit strömförande.

När jag först fick veta om dödsfallet så var det "Näe men gu vad hääämskt! Traaagiskt." Men sen, sen visade det sig. Att personer som inte funnits i ens liv på flera år egentligen, kan finnas långt långt in i hjärtat. (Borde man inte ha koll på det?) Och saknaden, efter någon man egentligen inte haft där, är förvånansvärt smärtsam.

Chock/sorg/saknad har växt fram bit för bit här. Jag har inte gråtit så här på mycket länge.

Det är mycket kunskap som går i graven, mycket erfarenhet och stor pedagogisk förmåga. Man brukar ju säga att ingen är oersättlig. Men för min fd arbetsgivare, intresseorgansiationen, så är det nog så. Ingen hade varit med så länge och visste så mycket. Entusiastisk kalenderbitare. Hängiven, lojal mot en övertygelse om allas rätt att få bli respekterade som de är.

Och som om inte det vore nog. Så finns det så mycket gullighet, generositet, glada leenden att minnas. Och faktiskt, mellan oss, då och då, fanns det mer än så.

Count your blessings?
I should have known better.

Are we playing with fire?

För att kicka igång mig själv lite idag bestämde jag mig för att lyssna på den här låten.

Hur sjukt bra är den inte?

Och så kommer jag och tänkta på livet våren/sommaren 2003. Hade den här låten funnits då så hade jag plockat ned den, rökt den, skjutit upp den, krupit ur mitt eget skinn och iklätt mig den. (Ja man kan göra så.)

Men den fanns inte och alltså blev den perioden lite vilsen.

Effektiv

Har varit hemma hos mamma och pappa, fixat bilder, ätit lunch med pappa, varit på banken och satt pensionspengar i Balkan- och Kinafonder, promenerat i min hemstad som har ett helt onaturligt romantiskt skimmer över sig så här på gamla dar (mina gamla dar) och fikat med en gammal skolkompis och skvallrat en aning.

Sen såg jag Speed i kväll, har inte sett den innan, den var spännande. Och nattat tre barn.
På utflykt i verkligheten kan man säga!

Nostalgi-overload

Oh dear god.
Trance Dance. Mina stora idoler på 80-talet. Trance Dance är temat i "Vad gör du nu?" i P1 idag. Det är en nostalgitrip som heter duga. Jag vet inte vad jag ska göra! Trance Dance-eran var ju på vinylens tid och sist jag såg mina vinylskivor var hemma hos syrran, men var har hon gjort av dem? Måste ta tag i det där! Kan man inte konvertera vinyl till cd på nåt sätt?

Fan det är bra musik alltså! Jag tycker det. Det svänger. Jag tror att jag måste börja sjunga i ett rockband! Det är så mycket jag blir inspirerad till i dessa dagar. Många beslut att fatta. Jag borde helt klart lyssna mer på musiken jag gillar. Det har varit rätt tyst ett tag. Inspirationen ska flöda!