Yoga

Jag har en idé om att om man har en normalt fungerande kropp ska man kunna böja sig fram och nå sina fötter. Med raka ben. Jag menar, det är ju världens simplaste grej, det är väl klart att man ska kunna nå sina egna fötter. Likadant när man sitter ned, nog måste man kunna ta tag i fötterna med sträckta ben.

Herregud alltså. "Det är inte alltid bekvämt" säger min yogainstruktör, "men det ska inte göra ont."

Nähä? Jag vet inte jag. Psykisk smärta, är det inom ramarna? Alltså yoga. Om det inte vore för att jag för länge sen fattat ett beslut om att när jag börjar närma mig medelåldern på riktigt (dvs 40) så ska jag börja med yoga och hålla på med det livet ut, jag då vet jag inte. Jag behöver den beslutsamheten just nu att det bara är så. Att jag går på yoga, punkt slut.

Om en miljard yogapass ska jag skriva ett inlägg om hur underbart det är för kropp och själ att göra positionen där man står på ett ben och håller i stortån på det benet som man har sträckt ut rakt upp. Stay tuned.