Jultomten. Finns hon?

Nåt jag inte fattar är det här med Jultomten och varför det är så viktigt för vissa föräldrar att barnen ska tro på denne. Why?
Jag antar att det handlar om att barndomens jular ska ha en magisk touch. Maj frikkin gadd säger jag bara. Läser ingen Jesper Juul längre? Alltså, vad fasen säger ni när er åttaåring blir hånad i skolan för ert behov av deras magi? Respekt någon?

Hem till oss kom aldrig tomten. Paketen (som är det absolut viktigaste i barnens jul), de låg under granen. Vi var väl medvetna att de kom från mammas och pappas plånbok och andra släktingar och det var helt ok. PAKETEN var där, inga frågetecken alls. Kort sagt, om tomten varit där eller inte var helt ovidkommande.

Jag är helt med på att skoja till det och göra det lite magiskt när ungarna själva ber om det. Så när mina barn kommer och frågar mig om jultomten finns, när de är gamla nog att göra det, kommer jag att rulla med ögonen och hitta på nåt supermagiskt att säga.

Men att skrämma dem med nån äcklig främmande tomtegubbe för sitt eget höga nöjes skull eller lura i dem nåt som de inte är gamla nog att värja sig mot det är ju motbjudande.

Årskrönika

Tänkte trotsa sömnbrist och tidsbrist och slå mig på att sammanfatta 2011. Tycker det är trevligt nämligen att läsa när andra gör det och som sagt tänker jag inte diverse brister stå ivägen för mig.

Året började med att jag gick tillbaka till jobbet efter ett års frånvaro (nästan) på föräldraledighet. Om det finns inte så mycket att säga förutom att samma vecka sökte jag mitt drömjobb och i juni började jag på det. Igen. Tack.

Vi var i Barcelona på våren.

Sommaren. Då föddes min son. Vårt andra barn. Lilla lillebror. Vi blev tvåbarnsföräldrar. Det har inte gått en dag sedan dess som vi inte tackat livet. "Tänk att vi har två barn" säger vi till varandra varje dag.

Sen dess har det såklart också varit rätt intensivt. Förskolestart för stora barnet. Jag fick nytt jobb i september, som på riktigt är ett drömjobb, fast jag inte hunnit drömma om det riktigt. Och för första gången är jag helt nöjd, med både jobb och lön.

2011 har varit ännu ett fantastiskt år. Vi avslutar det i den värsta perioden av sömnbrist vi upplevt hittills som föräldrar, man får leva lite på gamla meriter (och andra klyschor).

Ser fram emot 2012. Vad ska jag göra då?
Vara den bästa frun och mamman jag kan. Och blogga lite då och då.
För övrigt har jag faktiskt tänkt att jag måste vara med rädd om de få minuter jag har att röra mig med och inte sitta och stirra vid datorn lika mycket, utan skriva och läsa lite. Man måste bygga upp lite inifrån.

Jag ska helt enkelt dra nytta av alla erfarenheter mitt liv har gett mig. Vad ska ni göra?

PS Snart ska jag dra iväg ett åsiktsinlägg igen, var inte oroliga.

Julfacit

Har ni kanske märkt att julen inte bara är glitter och glamour? Eller hur låter detta:
Vid midnatt natten till julafton lade vi oss för att sova jag och S. Då vaknade stora barnet och höll sen igång till 03. Klockan 05.40 väcktes jag av det första av ca 20 samtal i jobbmobilen, eftersom jag hade jour.
Om natten varit dålig hade vi tänkt sova i skift fram till att gästerna skulle komma. Det fick vi skippa och det fick gå ändå.
När vi pallat oss upp för att börja julfirandet på morgonen var det första som hände att stora barnet (som inte var ett dugg trött) smäller igen luckan på diskmaskinen med all kraft hon kan uppbringa (vilket inte är lite). Tyvärr var en av mina fingertoppar i vägen och den fick en rejäl flik uppslagen. Panikvrål från mig, istället för tipp-tapp.

Det var den julen kan man väl säga. Jag satsar framåt till nästa. Men först tar vi nyår, som jag verkligen ser fram emot. Imorse fick jag sovmorgon och sov sammanlagt 10,5 timmar. Det behövdes.

Julmoral

Ni kanske har märkt att det är en del moral kring det här med jul?

Det är klapphetsen, överkonsumtion med miljöförstöring som resultat säger en del. Ja, i våra bokhyllor står nog ett och annat träd som kanske aldrig kommer bli läst. Men det är väl det man har pensioneringen till? Att läsa igen alla julklappsböcker man inte hunnit med. Hörde att Finnjonna slår in sina barns leksaker i paket. Smart tycker jag. Barnen är så pass små så att de nog inte opponerar sig, men får jättekul ändå.

Sen är det Vit jul. Plakatpolitik som kan missa målet om ni frågar mig. Jag är en av dem (som jag antar och hoppas är i majoritet?) som aldrig upplevde alkoholkonsumtion som något negativt när jag växte upp. Eller så hade jag bara tur. Självklart ska mina barn inte heller få uppleva några negativa sidor med att vårt hem inte är helnyktert. Så jag tar lite glögg, en nubbe och nåt glas vin, men ser till att inte bli för trött. Tröttheten styr allt.
Sen kom jag på att jag har jour i helgen och alltså måste vara mer eller mindre väldigt nykter hela tiden. Nåja, det är ju bra mot tröttheten i alla fall. Och mindre kalorier.

Sen är det det här med julskinkan. Jag läste uppmaningen i Sydsvenskan om att ta farväl av skinkan. Och det här är nog den moralgrej som ställer till det mest för mig. Jag säger alltså ja till juklappar och alkohol och äter kött. Köttet är det som jag är mest tveksam till om det verkligen är riktigt rätt, rent moraliskt. Men jag gör det ändå.

Nu skulle jag suttit och gjort de sista julklappsköpen och skickat lite julhälsningar på facebook, men nu är det för sent. De sista "julklappsköpen" är våra insättnignar till några välgörenhetskonton. Nu när vi talar moral.

Tur jag vet var jag har tomteluvan, för nu måste jag sova. God jul allihop!

I väntan på magi

Har ni varit med om att hur ni än planerar och planerar så blir huset inte städat? Har er partner sagt: Vi måste fokusera på det som faktiskt blir gjort? Man fixar och fixar åttinitton små detaljer och ett och annat svepande drag. Och resten, det ska liksom bara falla på plats av sig själv?

Det är så det ska funka i universum och på film. På fredag ska ni nämligen sitta där, avslappande och lediga i ett skinande hem och ta en glögg och rimma lite och snön ska falla och allt kännas magiskt och förväntansfullt. Som ett brev från en kär gammal vän.

Whatever säger jag bara. Jag har nu haft 1,5 julsammanbrott, vilket är ganska bra timing. För nu kan jag ligga lågt ett par dar, retirera, gruppera om och komma igen med full kraft lagom till dopparedan. Det är så man bygger stämning antar jag.

Vid min ålder anser jag att man inte kan ha kvar så mycket måsten och heliga kor när det gäller jul (ha ha ha...) (så länge allt blir ungefär som det brukar såklart). Men det är ju lätt för mig att säga som redan har fixat fyra sorters julgodis.

Först nu börjar tanken smyga sig på: det här ju fan inte normalt. Och snälla säg att det är ett sundhetstecken?

Den siste folkpartisten är inte född...

Nu är det jul igen. Och finns jäkligt mycket att fira. Vintersolståndet är bara en liten grej. Jag tycker det i sann gammal "fötterna på jorden"-anda som denna blogg ändå är uppbyggd av, är värt att läsa igenom den här krönikan i Sydsvenskan: Sluta ljuga om julen.

Jag har sagt det förr och kommer kanske eventuellt säga det igen, om det inte blir för tjatigt. Man firar inte jul för att det är kristet. Mig spelar det i och för sig ingen roll, jag river av några O helga natt på youtube varje jul, det är inte så noga bara det blir stämning. Slinker det med lite kristendomskitch mellan nubben och sillen och knäcken så fine, jag dör inte av det.

Men för fan. Det som däremot är värt att konstatera att så klarsynt är inte vår utbildningsminister Jan Björklund. I och för sig inte heller någon nyhet, men kom igen. Sluta ljuga om julen, ja visst. Vad sägs om: Sluta var dum i huvudet. Det kanske är för mycket begärt?

Förmodligen. Jag råkar veta att denne minister ojade sig över att en skola för några år sen hade valt en kille som skolans Lucia. Hej trångsynta, anti-demokratiska (för att inte tala om anti-liberala), mossiga, tråkiga tönt.

Att vara trött

Ibland är man trött, så har det alltid varit. Men nu när jag är förälder och på riktigt inte får sova ibland så kan jag undra varför jag var trött förut, när jag bara hade mig själv att tänka på.

För att göra en lång tankebana lite kortare så har jag kommit fram till att det är mycket jobbigare att bara ha sig själv att tänka på. På sätt och vis.

För innan jag hade barn kunde jag vara så ända in i [fula ord] trött. Tanken på en lång dag innan jag fick lägga mig och sova igen på kvällen kunde ibland göra mig gråtfärdig.

Sen jag fick barn har jag knappt tänkt så. Delvis kanske för att det inte är någon som helst idé att tänka så. För nu handlar det inte om timmar eller dagar tills jag får vila ut, det handlar om år. Och jag är riktigt trött ibland, men det är inte så ofta som man skulle kunna tro. Och allt fungerar förvånansvärt som vanligt ändå.

Nu har vi inte haft det överjävligt med sömn på något sätt med våra barn. Men ändå. Kraft kan vara något helt annat än det man först ser.

Vad lite man vet om folk ...

Igår när jag skulle skriva julkort visade det sig att en person som jag känt hela mitt liv och som jag trodde heter Anna, i själva verket heter något helt annat. Sjukt konstigt.

Vad jag har kvar att fixa inför jul

Ischoklad.

Köpa gran, ta in, klä. (Samtidigt plocka lite granris runt granförsäljningen att lägga hemma på trappan.)

Slå in julklappar.

Städa.

Köpa en ekologisk julskinka från - tada! - Gotland och griljera den.

Gå från jobbet tidigt en dag, äta affärslunch med min fru (barnen är med mormor och morfar), och sen köpa de sista julklapparna men mest bara vara vi och ta ett glas vin och njuta.

Baka några pepparkakor och spritsa lite.

Ja det är nog det!

Energi

Gud vad jag inte har energi för nånting idag. Jag är stressad. Och trött.
Jag återkommer.

Nej - nu skriver jag några listor på post-it lappar och tar nya tag.

Rubrik saknas

Ja rubrik sakans för nu vet jag varken ut eller in. Sitter i godan ro och slösurfar lite, vilket oftast är helt meningslöst men ikväll har mänskligheten överträffat sig själv på sitt eget lilla underhållande sätt.

Läs först om Lisa som i själva verket är dotter till Elvis.

Läs sen de andra blogginläggen om denna artikel, jag menar mer specifikt den här Be för ...

I rest my case.

Som julafton

I helgen har vi syskonhelg. Imorgon kommer systrarna till stan och vi ska gå ut och äta. På söndag kommer även brodern. Vad säger man? Superpepp!