Försöker va lite fierce idag med stövlar, svart kjol, svart skjorta och intelligent, förtroendeingivande uppsyn (alltid). På förmiddagen ska jag träffa min nya (nygamla) chef och prata sommarsemester, bland annat. Jag ska också ta upp att jag vill jobba 80% i höst. Det vet han inte om, eftersom jag fått ett jobb som jag inte varit på intervju för. De visste att de ville ha mig för att jag har jobbat där förut. De har fått kämpa lite för att få tillbaka mig (internt alltså, jag är inte lika svårflörtad) och väntat lite extra länge.
Så nu gäller det att leverera. Ska bli jättekul. Men jag kunde inte sova igår, trots att jag lade mig trött 19.40. Kommer bli skönt när det här mötet är över.
Och efter en paralyserad måndag ska jag försöka leverera lite på mitt nuvarande jobb också.
Andra planer jag har är att köpa en liten tekanna för två koppar på loppis. Att ha på jobbet! Fatta vad mysigt!
I helgen satte vi fart. Det måte man ju på helgerna. Man måste också försöka sova, ta igen sig, göra ingenting, städa och storhandla. Helgen räckte inte till för allt märkte vi. Vi har vissa projekt som måste göras och en deadline. Typ sätta upp staket för tomten (inte hela, bara själva ingången) innan Barnet börjar gå nästa vecka.
Göra färdgit köksgolvet innan Arge Snickarn dundrar in. Vi insåg att det går inte. Vi måste ringa pensionärerna. Sån tur att vi har dem! Så igår var en pensionär iväg med S och hjälpte till att köpa sandlådesand och staket-ingredienser. Och i påskveckan kommer min bror och passar Barnet medans vi sätter upp staketet.
Och i maj kommer mina pensionärer i två dagar och tar hand om Barnet när vi gör köksgolvet. Vi är på banan!
Det var en enormt skön känsla när denna plan hade kristalliserat ut sig. Det känns alltid bättre när ekvationer går ihop.
Etiketter: Barnet, energi, familj, hemma, jobbet, livet, måsten, vardag