Jag känner att jag vill förtydliga vad jag menar när det gäller hur jag ser på SD-röstare och att SD nu tyvärr finns i riksdagen. Det är full sprätt på Facebook, mängder av statusuppdateringar som påbjuder än det ena än det andra perspektivet på detta. Folk är verkligen engagerade, det är härligt. Först blev jag förvirrad av allt, men nu tror jag att jag har mina åsikter klart för mig.
Nej, jag vill inte vara vän med nån SD-röstare. Det tror jag inte att jag är heller, så det är ett statement som är ett slag i luften i och för sig, men jag har också tankar om att jag måste göra mina värderingar tydligare de kommande fyra åren, för rätt var det är träffar man på en sverigedemokrat.
De är rasister, varför skulle jag vara vän med en rasist? Någon sa att de har inga andra vänner utanför sin krets, det är som en sekt, då ska man inte välja bort dem. Mmm ... men min vänskap irl eller på fb är inte nån välgörenhetsapparat. Annars ett bra argument!
Von oben-perspektiven står verkligen som spön i backen. Jag hymlar inte med att jag anser mig vara förmer än en rasist, verkligen inte. Men att sverigedemokraterna skulle vara små darrande losers utan mål och mening (rädda är de framförallt enligt många), som man borde tycka synd om för att de är så intellektuellt och samhälleligt underpriviligerade - det köper inte jag. Det finns såklart människor på glid, i sektliknande sammanhang, som röstar på SD eller ännu mer obskyra partier. Men inte de flesta. 5,7% av befolkningen är det inte. Det här är helt vanliga männsikor med rasistiska åsikter.
Man ska inte förskjuta dem, håna dem och frysa ut dem säger folk. Jag säger att det är helt ok att inte vilja ha med dem att göra. Det är till och med ok att göra sig lustig över att de serverar bulgur på sin valvaka och att de ristar hakkors på sig själva. Att tycka att de är korkade.
Ansvaret för att allt ska bli bra, att Sverige ska bli rasistfritt och fint igen det ligger tydligen på såna som mig. Vi tänkande, politiskt korrekta och resursstarka personer som är creddiga och har förmåga att välja rätt. Det är uppenbarligen upp till oss att med argument, kärlek, kramar och gemenskap få sverigedemokraterna på rätt spår. Jag köper inte det heller.
Jag lyssnar inte på sverigedemokraternas argument och jag tror inte de lyssnar på mina. Jag är inte ens intresserad av vad de har att säga, för mig är de bara fel. Vi tycker helt enkelt olika. Vi befinner oss på var sin sida på skalan framlingsfientlig - främlingsvänlig, med allt vad det innebär. Det är bara så det är.
Så vad är min lösning? Jag tror det får handla om att höja lägstanivån. Det kommer alltid att finnas de som är mindre toleranta och jag antar att det är ok? Men den allmänna nivån på vad som är accepterat, den minsta gemensamma nämnaren som alla är beredda att ställa upp på, den måste höjas. Typ: man får inte slå barn. Att det är ok att slå barn är det i dag väldigt få som skulle ställa upp på i Sverige. I alla fall öppet. Så var det inte för några decennier sen, så saker kan faktiskt ändras. Här har vi vår Politiska Korrekthet att tacka för en hel del.
Jag vet i alla fall min strategi för de kommande fyra åren. Jag kommer att säga ifrån varje gång jag hör nåt som inte är ok.
Etiketter: Jag Ska Flytta Till Skåne, men för faaaan
