På kvällskvisten

Vi sitter och pustar ut efter att ha lagt våra små till sängs. Det blev hämtmat.

Det finns så otroligt mycket lyx och fördel med att vara gift med en S. Till exempel satt vi över middagen och diskuterade våra erfarenheter av amning. För vi har haft sån jäkla tur att vi har ammat båda två. Och det gör mig väldigt glad och lycklig att det är så.

En riktigt intensiv vecka är över. Barnen har inte gillat att S varit borta så mycket. Alltså, 2,5-åringar har en del som snurrar i lilla huvudet verkar det som. Jag var förbi på BVC i veckan och vägde Lillebror och vår sköterska sa att en 2,5-åring håller koll på tillvaron och vill att allt ska vara precis som det brukar.

Båda barnen känns rätt mammiga just nu på den mamman som inte är biomamma. Det kan inte hjälpas att det känns lite mysigt.

Special

I natt bjöd barnen för tredje natten i rad på en specialare. Hur trötta som helst lades de att sova tidigare än vanligt, ca 18.30. De sov som små stockar och grisar och mamman (jag) som var gräsänka fick en lugn kväll med Sex and the City 2 och te. Det behövdes.

Tog en tidig kväll och lade mig utan att kunna somna innan 22. Klockan 23 började natten del 2, och det var en sällan skådad specialare. Båda barnen vaknar upp. För att göra en lång, tråkig historia kort så kan jag berätta att efter en stund med smått desperata strategitänk från min sida hade jag möblerat om i sovrummet så att jag hade båda barnen i dubbelsängen med mig i mitten. Vid det här laget var barnen klarvakna och supergulliga. Högljutt prat, pruttande och vid ett tillfälle tyckte storasyster så mycket om lillebror att hon var tvungen att ge honom en lång go kram i mörkret. Man kan ju som tur inte ens bli irriterad då.

Hade ingen ork att bli irriterad. Min nästa strategi var att sätta oss i bilen och köra en tur. Självklart måste ju trötta barn somna i en bil mitt i natten. 00.10 kom vi iväg. Fyrtio minuters åkning i regnig natt senare sover inget barn. Men lillebror såg lite vek ut, så jag lyfte in honom i sängen och han somnade. One down!

Storasyster somnade bredvid mig 02.30. Sen sov vi till 08.

Jag fick iväg barnet till förskolan påklädd i kläder (inte pyjamas som hon själv tyckte), kammad och tandborstad i tid. Utan utbrott eller skrik från min sida.

Ett tag tyckte jag lite synd om mig själv där i natt. Men det är inget synd om mig, jag har allt jag kunnat drömma om och friska barn.

Yoga

Jag har en idé om att om man har en normalt fungerande kropp ska man kunna böja sig fram och nå sina fötter. Med raka ben. Jag menar, det är ju världens simplaste grej, det är väl klart att man ska kunna nå sina egna fötter. Likadant när man sitter ned, nog måste man kunna ta tag i fötterna med sträckta ben.

Herregud alltså. "Det är inte alltid bekvämt" säger min yogainstruktör, "men det ska inte göra ont."

Nähä? Jag vet inte jag. Psykisk smärta, är det inom ramarna? Alltså yoga. Om det inte vore för att jag för länge sen fattat ett beslut om att när jag börjar närma mig medelåldern på riktigt (dvs 40) så ska jag börja med yoga och hålla på med det livet ut, jag då vet jag inte. Jag behöver den beslutsamheten just nu att det bara är så. Att jag går på yoga, punkt slut.

Om en miljard yogapass ska jag skriva ett inlägg om hur underbart det är för kropp och själ att göra positionen där man står på ett ben och håller i stortån på det benet som man har sträckt ut rakt upp. Stay tuned.

Kanske?

Jag umgås med tankar på att anmäla mig till Tjejmilen. Jag gjorde det för ett par år sen, utan att ha en egentlig plan. Eller, min plan hade för lite tid i sig. Nu är det ett år till nästa Tjejmil och en ny mycket viktig komponent finns på plats, nämligen griffeltavlan i köket. På den skrivs veckoplaneringen upp och med den veckans träningstillfällen. A och O. Utan en sån blir det ingenting.

Det vore kul att springa en mil i en takt som jag tänker mig. Att vara så där lagom vältränad som jag känner att jag vill vara.

Igår blev vi av med vår dubbelsäng som vi köpte på ett stort möbelföretag 2008 efter att ha varit tillsammans i två månader. Det var ett ungt ryskt par som kom och hämtade den. Och idag kommer nya sängen, som förhoppningsvis lite lättare rymmer en fyrapersonersfamilj. Och därmed hoppas vi rädda åtskilliga minuters sömn åt alla. Framtiden är ljus, minst sagt. 180 cm på bredden! Och vet ni vad vi kommit på! Jo om det är riktig kris då vänder man på familjesteken ett kvarts varv och får 200 cm på bredden och får i stort sett plats på längden också. Ja för vi är inte längre än 1 å 80.

Barnen tycker det är helfestligt med ett helt tomt rum plötsligt!

Showtime

Och när man minst anar det ställs saker på sin spets. Tack för det jävla facebook. Efter förra riksdagsvalet skrev jag några blogginlägg i en anda av, ska vi säga - irritation - över att SD kom in i riksdagen och allt tjafs det förde med sig. Och då lade jag fast min strategi på miniminivå, nämligen att säga ifrån när jag hörde nåt snett.

Inget betungande i sig. Men vad fan säger man? Jag la märke till att en bekant (som jag såklart egentligen inte känner) hade gillat Nej tack till moské i Sverige och nåt i stil med Sluta ge invandrare gratis körkort. Alltså, sånt kan ju bara inte passera, det går bara inte.

Som sagt, jag känner till den här personen väldigt väl på sätt och vis, men känner hen (Detta ord blir f ö bara mer och mer användbart och alltid retar det nån. Men vad är objektsformen egentligen?) inte alls. Jag vet inte ens hur jag ska hitta en ton att ifrågasätta i. Vi snackar om en vuxen människa med jobb och familj som förmodligen skiter fullständigt i vad jag skulle vilja ifrågasätta med hens åsikter. Jag och den har personen har bara friendat varann och aldrig skrivit ett pip till varann på facebook.

Hur hade ni gjort?

PS. Jag vet ju såklart inte vad hen röstar på. Men det är big time varning på att gilla såna grupper på facebook, det tror jag ni hajar.

Nej nej

Jag skoja bara. När barnet hade somnat var jag kvar i min Masterplan för dagen och funderade på vad jag skulle göra med den lucka som liksom uppstod. Fram med symaskinen!

Och sen slog det mig - What is up with the damp gurl?

Öppna förskolan och förskolewebb är nedlagt för dagen. Jag tog min bok och satte mig i soffan på balkongen. Nu återstår bara att en lunch flyger sig hit, för jag tänker då inte laga nån.

Ni ser, jag kan detta.

Kort rapport från klämkäckhetens högborg

Vi är uppe på sju timmars sömn per natt som standard. Så nu kan vi träna med någon slags värdighet igen. Och så har vi köpt en griffeltavla från nåt stort möbelföretag och hängt upp i köket och där skriver vi upp veckans händelser och middagar. Den har också plats för inkommande räkningar i pappersform.

Planerandet för nästa termin när vi båda jobbar och barnen är på förskola är i full gång. Planen är att jobba 80% var, sparkontot lär jämra sig, men vad gör det?

Så, nu ska jag förbereda dagens middag som blir grön soppa, veckans andra vegetariska middag. Och sen hasta i väg till öppna förskolan med den lille.

Lite förskolewebb har jag gjort på morgonen, eller i alla fall tänkt på.