Jobb-bitchen

Å herregud, fräsch ångest. Just nu.

För jag har skickat följande mail till en grupp på jobbet som jag bistår med webbhjälp:

"Detta är visserligen någorlunda webbside-relaterat, men är ändå tveksam till om jag ska sköta det. Eftersom jag inte har beställt det här så är det svårt för mig att avgöra om det här är nåt vi ska betala eller inte.

Jag kan inte ta på mig några andra administrativa uppgifter runt [Xxxxxx] mer än att redigera och uppdatera webbsidan. Skulle jag få mer tid över i framtiden så säger jag till. Jag vill alltså inte i nuläget ses som en extra resurs för någonting alls utöver webben. Hoppas ni förstår!"

Ok, hur bitchigt är det på en skala? OBS, jag försöker låta vänlig men bestämd.

Exemplet ovan gällde en fakturaavisering som dykt upp på mail. Som langades till mig, vilket var den berömda droppen som fick bägaren att bli full. Och för att den inte ska rinna över så skickade jag ett mail. Jag har nämligen upplevt att jag har blivit lite av en allt-i allo för den här gruppen, trots att det varit överenskommet att jag ska göra en specifik grej för dem. Det blir lätt så antar jag. Tror det sitter en hel del sura människor runt om på arbetsplatser runt om i landet som inte har sagt ifrån. Inte här inte. Tar hellre ovan nämnd ångest än är sur för att jag inte sagt ifrån. Det är bara att välja här i livet!

Vi korkar igen hålen

Vi målade kök förra helgen. Den här helgen skulle vi till farmor. Farmor har inte träffat S än, men nu var det dags. Vi var på fest fredag kväll, rundade av tidigt och åkte hem. Gick upp tidigt på lördag. Ut och sätta på vinterdäcken i snöfall. Och skotta och sopa lite. Packa lite. Sen iväg - eller nåt. Jag var chaufför och skulle sätta på vindrutetorkarna men det gav bara ifrån sig ett sorgligt och irriterande läte, rörde sig inte ur fläcken. Det funkar inte i dessa tider. Så det blev till att ringa S-föräldrarna. Vi fick byta bil med dem i helgen. Gott och väl och 1,5 timme senare än väntat var vi framme hos farmor.

Det blev en mycket trevlig kväll, med farmor och farbror och kusin som kom upp för att hälsa, på S och mig. Lite kul: vi och farmor hade köpt present till varann på samma kaffebutik.

Idag gick färden hem igen, via moster med familj. Och ikea. Vi gick in med en idé om att köpa tyg och sy gardiner. Men vi tog vårt förnuft till fånga och köpte färdigsydda, även om det inte var de färger vi hade tänkt oss från början. Men, som jag förutspådde, det är helt glömt nu när allt är på plats.

Efter att ha undgått snöstorm i trafiken (Thank God!) så är vi hemma i vårt lilla hem, där vi genast tände en brasa. Och fixade lite middag med färska havskräftor och dito räkor (nej vi har inte blivit miljonärer, vi har bara en väldigt bra lokal handlare med schyssat halva priset på söndagar) och CHAMPAGNE, äkta sådan mind you. Vi virar in oss i vår lycka och firar sju månader tillsammans.

I veckan har vi haft en rörmokare här som bland annat har sågat av onödiga rörstumpar i köksväggen. Vi korkar igen hålen i köksväggen där de gamla rören satt med Moët-korken, spacklar och rollar på med vitt. Life is good.

Odeladi odeladi

Hoppsan vilken dag. Ledigt fredag, gjorde inte mycket annat än bara löka runt. Så igår lördag författade vi en lista, en To Do-lista Grande för Den Händige & Flitige. Vi! (Och svärföräldrarna ska det visa sig.)

Innan vi visste ordet av var köket utrymt och vi stod och sodatvättade för glatta livet. Glöggmingel vid 15, sen hem till svärföräldrarna på middag, men drog oss hem i vettig tid. "Vi ska upp tidigt och åka till Bauhaus". Hette det.

Och vad hände? Jag vaknade 07.30 av att sambo är uppe och gör kaffe. Klockan nio stod vi och ryckte i dörrarna på Bauhaus och köpte snabbt och smidigt färg.

Notera: En av oss: "Vad ska vi ha för färg på luckorna?"
Den andra av oss: "Vi pratade om grå-blått, vad sägs om den?"
En av oss: "Bra, vi kör på det."

Sen burnade vi hem och körde igång. Så nu har vi målat panel i badrum, kökstak och köksväggar * två. Svärmor har målat mer än hälften av köksluckorna (för det är hon så bra på).

Svärfar har satt upp utebelysning i vedbod och uteförråd + ett vägguttag ute.

Imorgon (när vi är på jobbet) kommer de och målar de sista skåpsluckorna och tar ned lysrören i källarrummet. Vad säger man? Jag vet inte.

Luxury

Hör på det här - imorgon ska jag ha semester. Bara sådär! Det var min sambos idé (bra där, darling). Vi behöver en dags ledigt. Och det ska vi ha! Just nu, torsdag eftermiddag, jag har just bjudit mina kollegor på kak-kalas och ska bara göra det sista innan det är hemgång (via vår favorit-krog), kan jag säga att just nu är tanken på att inte vara ledig imorgon en fullständig o m ö j l i g h e t.

Kom inte och säg att inte vi lever i nuet.

Jobbet

En sak är lite kul med mitt jobb och det är att jag har en massa anknytnignar till många personer, fast jag är en som egentligen inte hör till i gänget. Jag är släkt i släkten med två av dem, kommer från samma stad som en annan och har pluggat med en tredje (som också varit med på samma mailinglista som min syster, så de nätkänner varann).

En fråga som jag har funderat på är - hur bitchig får man vara på jobbet? Om man till exempel drabbats av att personalavdelningen har bett en inkomma med en julledighetslista, ett excelark som alla ska fylla i, får man då maila uppmaningen med tillägget "Meddelas endast på detta sätt, inga påminnelser kommer." ?

Får man spamma sina medarbetare med ett välgörenhetsprojekt som ens kusin är projetkledare för? En helt sanslös historia där det samlas in pengar och när man jobbar med idel högavlönade tjänstemän och gott tycker att de kan bidra. Samtidigt som man får skryta med sin enormt driftiga kusin.

Jag är en sån som man får säga till att komma ut och sätta sig och fika. Det är gulligt att nån kommer och säger till. Imorgon ska jag bjuda på kakor.

Jag & Pepparkaksdegen

Igår var det faktiskt dags. Jag inhandlade årets första pepparkaksdeg. (Det brukar bli en per år.) I lilla huset där jag bor finns varken kavel eller formar (mer än två jättegummor) så jag gjorde min specialare - pepparkaksormar.

Först preppar jag degen med extra kryddor, kanel och kryddnejlika, för köpedegarna är för mesiga för min smak. Sen hade jag köpt en påse flagad mandel också för att piffa upp det lite ytterligare. Det blev såklart jättegott.

En måndagkväll efter jobb och middag orkar man inte ställa sig och göra pepparkaksormar. Men nöden är ju uppfinningarnas moder så jag kläckte idén att man kanske skulle kunna köra med osthyvel. Sagt och gjort. Så här blev det.



Så det blir ännu en kväll i sängen med te, pepparkakor och "Sex and the City". Livin' large.

Till Mig

Ikväll ska jag på middag hos en kompis och då tar man ju med sig en flaska vin vanligtvis. Men idag bestämde jag att det vore roligare med en Blossa 08. Sagt och gjort. Och när jag är där på bolaget så ser jag den här samlingsboxen.

Köpte jag den eller köpte jag den inte?

Rapport från stan

De senaste dagarna har gett mig inspiration till att skriva ett inlägg om tokerierna i city. I varje liten stad sägs det ju finnas en byfåne och här i stan har vi flera stycken. Vill ogärna använda begreppet nedsättande dock, men hittar inget annat ord. Uttalar mig nedsättande om andra människor så sällan som möjligt, för man vet inte. Vem som är ens nästa chef.

Hur som helst, igår på lunchen var jag en snabbis på Hemköp mitt i city och köpte lite lunchattiraljer. Det är en jätteaffär med en låååååång kassalinje. Precis utanför kassalinjen stod en man, som såg någorlunda vederhäftig ut. Jag vågade faktsikt inte titta så noga för han var bara för skum. Han stod och betraktade två kassor och gick fram till en kassörska och ifrågasatte något, varför inte rullbandet var igång. Hon svarade nåt, bara lätt irriterad, att det inte var nån kund som använde det just nu eller så. Sen gick han tillbaka dit där han stod innan. Några sekunder senare gick han fram till kassörskan bredvid och frågade "Fungerar inte den här eller?" och pekade på en sån där avskiljare som fälls ned när en kunds varor är scannade och ligger på bandet. Hoppas ni fattar. Han fick ett svar och gick tillbaka och ställde sig igen.

Nånstans här bestämde jag mig för att inte titta mot honom. För antingen var han en kassakontrollör och såna tror jag inte finns, eller så var han en galning i sällan skådad liga. Riktigt creepy. Jag skulle ha kallat på vakterna om jag var kassörska.

Sen har vi den här mannen. Han har varit it tidningen, för han tapetserar city med lappar med sitt eget namn. Så han är rätt känd. I tidningsintervjun förklarade han att han har en schizofrenidiagnos och medicinerar medelst lappuppsättning. Han tyckte det var bättre än att bli mördare. Håller med.

Ibland när man går över Plattan på morgnarna står en svart man vid räcket på Klarabergsgatan och skäller åt Kulturhusets fasad. Han ryar och ryter på ett annat språk så jag vet inte vad det handlar om.

När vi ändå pratar om det så har jag en kompis som ett tag jobbade i växeln på Regeringskansliet. Varenda kväll i sådär tio år ringde en man och var skitförbannad och ville prata med statsministern. I växeln gick han under namnet "Jugoslaven".

På Plattan finn också ibland en munspelsspelare som står och spelar samma toner högt och ilsket om och om igen. Det är samma toner gång från gång, ungefär en tredjedels melodislinga. Jag brukar tänka att i hans huvud låter det säkert fantastiskt.

Hôpp hôpp

Tjuvlyssnat och tjuvtittat gör min dag varje dag. Men igår var det ju Obamamania som gick hem. Jag läser en amerikansk blogg av en kvinna som är himla besviken på valutgången, måste fråga henne varför. Vi andra känner hopp. Och nu har jag äntligen fattat varför en del av mina vänner på facebook börjat heta Hussein i andra namn. Tyvärr för sent för mig att hoppa på den trenden nu.

Fick veta igår att om man går tillbaka till 1600-talet (det är ju ändå inte så himla länge sen) så hittar man släktband mellan Obama och GW Bush.

Igår fick jag också tag i blåbärsglögg. Den är snygg i år. Och god. Här måste man ge sig ut i förorten för att få sig en flaska, därför uppmanar jag er i mindre orter att skynda er om ni ska ha nåt!

Jaha är det minnsann inte torsdag? Igen.

It's official

Sen i natt står det klart att det pågår en maktkamp mellan mig och Svarto (svarta katten) gällande min sida av sängen. Jag säger - Min!

Och - jag nöjer mig med en tredjedel av sängen. Sambo och Svarto och Bruno kan ta resten, men min vill jag ha för mig själv. Och sambo som buffert mot kattskatterna.

Kattskatt

Svarto och bruno. Ibland kallar jag dem det, fast de heter nåt annat. "Hej lilla svarta korv" hör jag mig själv säga när jag kommer in i sovrummet, där en av katterna nästan alltid ligger. Total autopilot i mitt tilltal till katterna. Totalt fjanteri.

Läste precis ett blogginlägg om en mysig katt och tänkte kommentera, men det blev ett eget inlägg istället.

När jag ser kattungar, vilket tyvärr är alltför sällan, blir jag helt tokig. De är så sjukt söta. Det finns inget sötare. Men jag har aldrig haft katt själv, inget djur alls för vi var allergiska i min familj. Trodde jag var det också. Men för ett tag sen flyttade jag in i hemmet där jag bor nu och katterna bodde redan där. Ena katten ville inte träffa mig, så det tog några vekcor innan vi sågs. Men nu är jag accepterad och upptagen i gemenskapen. Nu ligger han och sover på min sida av sängen.

Imorse ledde kattlivet till förvirring. Katten på min sida var hungrig och då brukar ha trampa-trampa-trampa med tassarna och klorna ute. Tillslut lade han sig på mig, som en halsduk. Men när jag klappade honom nafsade han i min hand, det tyckte jag var dumt så då fick han ge sig iväg.

Jag var knappt vaken, men såg att sovrumsgardinen rörde sig. Första tanken är att det drar från fönstret, men det var stängt. Jag var rätt inne på att det spökade, men det var den andra katten som låg på fönsterbrädan. Så konstigt, tyckte jag. Varför ligger han där?

Ungefär samtidigt smällde det i kattluckan, vilket bara kan betyda att fulkatten (en äcklig vildkatt) som det är synd om, har spenderat ännu en natt hemma hos oss.