Nu ska vi prata strömavbrott

Grejen är att jag har börjat läsa en blogg av en person som förefaller vara sjukligt ångestladdad inför civilisationens undergång i form av klimatförändringar. Jag tillhör den naiva/tillbakalutade skara människor som inte tror på att jorden kommer gå under bara för att DN (som ju är en jämrans skittidning) kanske har antytt det.

Tyvärr verkar ingen ha koll. På det här med klimatförändringarna, vad de beror på och vad de kommer att innebära. Om dem tvista de lärde, som de heter. Och inte bara de lärde utan typ alla. Så, jag vet inte jag.

Hur som helst, det finns även andra hot. Till exempel kemikaliehotet, som jag nog nästan tror är värre. Men det var inte det jag skulle skriva om, utan den här katastrofinsiktsdrabbade bloggaren och vad det har gjort med mig. Klimatförändringarna kommer enligt henom att leda till katastrofer som strömavbrott. Hen antyder  långa sådana, medan samhällets krisberedskapsorgan på sina hemsidor antyder strömavbrott på kanske några dygn. Vad gäller?

Det här med att förbereda sig och ligga steget före och hellre överdriva lite i säkerhet än att ångra sig, är väldigt lätta knappar att trycka på hos mig. Sånt går jag igång på. Så nu har jag säkrat upp hemmet så att det ska vara strömavbrotts-säkert i minst några dagar. Vatten är det största kruxet har jag insett. För om jag inte är hemma när det blir strömavbrott kommer jag inte hinna tappa upp något vatten. Och kommunen och tankbilar ingår inte helt i min plan.

Redan när jag bodde i lägenheten funderade jag då och då på att köpa ett stormkök, om utifall att. Det verkade så bra att ha. Igår köpte jag äntligen ett. Värme har vi redan, från kaminen. Och så köpte jag vattendunkar och vattenreningstabletter. Batteri till en batteridriven radio. Jag kan bara konstatera att oro för klimatet i första hand leder till konsumtion.Tror det var minst en femhundring som fladdrade runt igår när jag shoppade.

Är det bara jag som tänker så här? Har alla andra stormkök hemma? Inte bara för att man kanske nån gång tar sig en tur på fjället? Jag är sån att jag helst skulle ha en vedspis också så att allt bara rullade på som vanligt. En egen fungerande pumpbrunn, sjukt mycket mat lagrat och varför inte ett eget litet reservaggregat som mjölkbönderna har? Ja här snackar vi ju livet på landet. Vi har en släkting som faktiskt bor så, där det blir strömavbrott då och då mitt ute i skogen och där det givetvis finns en vedspis av modernt snitt i köket.

Nu ska jag göra en telefonlista på bra-att-ha-nummer. Inte för att jag kommer kunna ringa om strömmen går, för vi har bredbandstelefoni. Men ändå, nån granne kanske har en vanlig telefon?

Suck. När man börjar peta i det, tar det aldrig slut.

Planer

En annan utmaning, för såna som mig. När man kommer in i ett flow där man liksom har en plan, ligger steget före och har koll på vardagsläget. Då gäller det att inte förlora sig i det utan verkligen vara i stunden.
Det är jag nu. En kopp te i vardagsrummet, där dottern pysslar med en katt, leksaker och en filt samtidigt som Bilar är på i bakgrunden. Mys, helt enkelt. En stund att njuta av.

Annars funderar jag just nu mycket på hur vi skulle klara ett strömavbrott. Bra förmodligen, i alla fall efter att jag säkrat upp med lite nödvändiga inköp. Mer om detta senare.

Höst

Vi har haft en underbar helg. Sovit lagom mycket. Ätit god mat. Varit ute med barnen i härligt solsken. Fixat saker på to do-listan. Tränat. Idag bakade vi sex pajer. En åt vi upp, resten gick till frysen.

Just nu är det alltså koll på läget. Adventsaker är redan inventerade och kompletterade. I veckan ska jag bara strömavbrottssäkra vårt hem (ser fram emot det) och så är det check på nästan allt!

Snart är det november och det tycker jag om.

No chicken

I det här huset har vi slutat äta kyckling. Det beror inte på att vi inte gillar det, för det är ju gott. Men för att vi inte tror att kycklingindustrin är så snäll mot kycklingarna.

I ärlighetens namn vet jag inte så mycket om det där, men är ganska säker på min sak ändå. Av den anledningen köper vi bara ekologiska ägg också.

Men nu ska jag börja samla på mig fakta och länkar så att jag kan motivera beslutet när någon kanske undrar.

Inre och yttre

En av de största utmaningarna med att vara människa just nu är att se till att hålla all jävla yttre skit på avstånd. Alltså, man måste ju gå till jobbet och ägna lite tid och kraft åt något förhoppningsvis hyfsat hållbart och meningsfullt. Om inte annat kommer man ut och får lite luft och man träffar väl förhoppningsvis lite folk och kan satsa på att vara en bra medmänniska. Men alltså resten. All ovidkommande energidränerande jävla skit helt enkelt. (Ja man får svära i den här bloggen.)

Sånt som inte betyder nåt: precis allt som har med media att göra, form, innehåll och ALLT. Pengar, världsekonomi, vad alla tycker och menar. Det allra mesta är till för och har uppkommit för att man inte haft något annat för sig, dvs inte haft en annan prioriteringsordning. Men framför allt är allt tyckande högst livsnödvändigt att hålla på avstånd. (Allt som har med ekonomi är för övrigt ett systematiserat tyckande, viktigt att komma ihåg.)

Sånt som betyder nåt: familjen, hur det känns inuti, mys, att det snart är advent. Att höra sin inre röst.

Man skulle kunna sammanfatta det här svamlet med att det är viktigt att tänka själv. Och känna. Och att Lilla Jag Tycker att det är jävligt bra att det snart är advent.

Jomän

Ikväll är jag nöjd och glad av en näst intill osannolik orsak, nämligen att jag sprungit över 8 km. Det är inte varje dag kan jag säga. Och detta på min nya marschfart under 6 min/km, närmare bestämt 5:57 min/km. Detta är jag nöjd med måste jag säga, särskilt med tanke på hur trött jag är förövrigt. Och kallt och mörkt är det också ute. bävar lite för minusgraderna faktiskt, det kommer inte bli lätt att komma ut och springa då.

Nu ska jag bara avsockra på riktigt också så kommer allt bli så bra, så bra.

Det var nåt mer jag skulle blogga om, men det har jag glömt.

Jo, vi ska dränera, eventuellt. Inte lika intressant, jag vet.

Plötsligt händer det

Jag och dottern i köket. Jag vid datorn, hon kommer med sina mest omtyckte duplogrejer och sätter sig mitt emot.
"Vad mysigt att sitta här med dig och pyssla" sa jag eller något liknande.
"Esska dig" sa hon.

Hon älskar mig och säger det.
Tror inte man kan var lyckligare än mig just nu.

Tidig morgon

Uppe sedan 05.40 med båda barnen. Först - fixa en kanna te. Sen fixa den trilskande dvd-spelaren och få igång tåg-filmen. Hittar tinad torskfilé i kylen och snor ihop en 4-portioners torskgryta till barnen att ha i frysen. Medlar och förmanar lite.

Det är alldeles mörkt ute, men just idag ljummet. Snart är det dags för ljusstakar och pepparkaksbak. I år är det dags att uppgradera vår utomhus-julbelysning. Kanske en tur till maxi redan i helgen. Tidig morgon, men så mysigt.

Och nu är det min tur att få sova i en timme!

Sen

Sen på kvällen kommer jag på det. Precis all energi går åt till någonting annat just nu. Att ha familj. Och det räcker. Jag anstränger mig varje dag för att göra det så bra som möjligt, att vara förälder. Och fru.

Jag lyckas inte alltid så bra som jag vill. Men jag har mitt fokus där i alla fall. Ibland behöver jag nog luta mig tillbaka och ta några andetag och se helheten. Och känna den.

Suck

Ibland umgås jag med tankar på att göra något mer elegant än att bara hasa runt i tillvaron och göra så gott jag kan. Idag är inte en sån dag kan jag säga. Idag är jag inte någon succé. Så nu vänder vi blad, som det heter.

Oj oj oj

Nu sitter jag och är så där otäckt förbannad. Kan vi bara sluta ta den här idioten på allvar? Ja, han har skrivit en bok (som jag inte läst) om ett viktigt ämne, och ja det var tragiskt och är på sätt och vis fortfarande.

Men hej, slå på andra som inte har med saken att göra?

Hej, total perspektivlöshet?

Jag har haft det på känn ett tag, men det här är ju bara för mycket.

Nej, jag kommer inte läsa "Torka aldrig tårar utan handskar" Skulle inte tro det.

Usch

Jag har aldrig förut behövt tvinga i ett barn medicin. Riktig intressekonflikt i att inte kränka barnets vilja och integritet och att barnet ska bli friskt och må bra. Och det är ändå bara alvedon och kåvepenin. På gränsen till omöjligt, eller faktiskt över gränsen.

Ja, det är mina problem idag.

AW

Efter fem dagar i hemmets "lugna" vrå med två barn, varav ett har feber och annars skulle varit på förskolan en del, är jag färdig för en kväll på stan. Bord och kompis full med skvaller är bokat, jag tror hon kommer hitta mig vid bordet med en flaska cava beställt och klart.

Känner mig inte helt kurant själv av någon anledning, men det är ingen tvekan, ikväll ska vi ut, mitt lilla face och jag!

Yoga, igen

Alltså, jag är inte helt säker på att det inte är båg alltihop.

Men, behöver man en utmaning i vardagen så kan man ju ta och ställa sig på vänster ben, sätta höger fot i vänster ljumske och ta höger arm bakom ryggen och fatta höger tå med höger hand. Japp. Och varför inte böja sig framåt och bara andas lite?

Mysigaste ever

I morse klev S upp mitt i natten för att börja en lång arbetsdag i grannlandet i öst. Jag hade alltså barnen själv på morgonen och någon gång strax efter 05 började det tjorva lite. Men efter en timme med lite flaskutdelning och blöjbyte låg jag i dubbelsängen med ett barn på vardera sidan och så somnade de. Så underbart. Tror inte det har hänt förut, att jag legat med båda barnen i sängen och att de sovit.

I två timmar sovs det. Vilken morgon!

Nu lite senare hade Storasyster råkat ut för en bil/fotolycka och grät olyckligt. Lillebror kommer springande med nappen, ger henne den och gråten upphör. Och minen på honom sen, den var helt obetalbar. En min så belåten och full av självförtroende, som bara en ettåring som vet hur man kan lösa ett problem och sedan löser det, kan ha. Det lös om pojken.

Jag tror min dag är gjord.

1 okt

Har haft en tuff dag. Har varit hemma med barnen hela dagen och brukar alltid hitta på nåt kul då. Men idag har jag inte haft någon ork till det. Oj vilken dålig kombo det är. Två pigga barn som är värda en kul dag med mamma, en orkeslös supertrött mamma och därtill kasst väder.

Men vi har överlevt. Nu är S hemma efter en likaledes inte så kul dag. Nu ska jag läka min själ med att göra lite fotobok. Så funkar jag.