Maten, här har jag nog bara börjat också

Jag har inte planer på att bli vegetarian. Men jag är inte helt säker på att det är rätt rent moraliskt att äta kött.

När man börjar vrida och vända på frågan - som för mig framförallt handlar om hur mat produceras, dvs hur behandlas djuren vi äter - tycker jag att man landar i Vad är ett djur rent existensiellt? och Vad är ett djur värt?

Existensiella frågor alltså.

Här kan man lyssna på en intervju med Per Jensen som är professor inom djurbeteende. 4:30 minuter in i intervjun får man en snabbguide i vad man ska göra, beroende på vilken nivå man har på sitt engagemang, men fortfarande är köttätare. Det måste alla som läser bloggen göra. Är det för jobbigt för er kan jag tänka mig att skriva ut det här.

Ja ja jag gör väl det då.

Nivå 1. Köp svenskt kött.

Nivå 2. Köp kravmärkt kött.

Nivå 3. Hitta din lokala djuruppfödare som slaktar småskaligt och har kontroll på allting från början till slut.

Klimatet, jag har bara börjat

Sedan en tid har jag börjat ta in det här med klimathotet. Fråga mig inte varför, det vet jag inte. I normala fall orkar jag inte. Men av någon anledning har jag börjat läsa lite, tidningsartiklar och bloggar och tro mig det är inte kul. Alls.

Jag har vetat om att klimatet håller på att gå åt helvete sen jag gick i mellanstadiet. Fram tills nu har jag tagit till mig av nyhetsflödet fragmentariskt (som de flesta andra antar jag) och byggt upp en personlig syn på hur saker och ting fungerar, det som i dagligt tal kallas "tro".

Och det här fungerade bra fram tills för någon månad sen. Nu är det ganska dålig stämning (inom mig). Och som en händelse har Världsbanken kommit med en klimatrapport och den är inte positiv.

Min korta sammanfattning av läget är så här: om inte något väldigt drastiskt görs väldigt snabbt kommer jordklotets temperatur att stiga snabbt. Vilket kommer leda till en rad saker, som antagligen inte kommer drabba den här bloggens läsare på direkten, det är inte vi som kommer stryka med, men som ändå blir väldigt dåligt framförallt i stora delar av världen där det surprise surprise bor en massa fattiga människor.

Det kommer också leda till att tundran tinar och då frigörs metangas (?) som på ett bräde kommer öka på växthuseffekten 700 gånger. Och då kommer saker givetvis hända mycket snabbare. Vet inte om någon har räknat på vad det skulle innebära, men det kommer märkas även här kan man nog lita på. Vid det här laget hoppas man ju att man själv är död och begraven.

Jag hörde DNs vetenskapsjournalist Karin Bojs säga att hon tyckte det läskigaste var att uppvärmingen leder till surare hav, vilket leder till mer kolsyra i haven, vilket leder till att mikroorganismer slås ut. Och de är basen för hela ekosystemet tydligen. Det tyckte hon var läskigt. Varför vet jag inte, för det preciserades inte. Men vad jag vet ska ekosystem inte rubbas, speciellt inte de som rör hela jordklotet. Verkar inte stabilt.

Det är mycket jag inte gillar med det här, mest alla frågetecken. Då är det bättre med mayakalendern, som anger ett exakt datum när världen kommer gå under, punkt slut.

Jag vet att det finns tekniska lösningar för att göra en omställning av samhället men jag vet också att det politiska ledarskapet, speciellt globalt, inte finns. Det finns väl knappt nationellt? Där ligger vi i Sverige väl ändå ganska långt fram och hey... Lena Ek känns inte som någon sueprhero.

Det enda som finns som jag ser det, är personliga ställningstaganden. Klimatsmarta individer i vardagen. Privatmoral. Men jag är lite brydd över hur jag ska ställa mig till detta när Kina startar ett nytt kolkraftverk i veckan.

Så som det är nu så tror jag faktiskt inte på att klimatförändringarna kommer stoppas. Inte med de förutsättningar som finns för handen idag. Jag tror mer på att vi får förbereda på nåt scenario som inte är särskilt kul och som inte är lätt att förutspå.

För ett år sen hade jag sagt att jag tycker att det är politikens uppgift att tillhandahålla en lösning. Idag tycker jag det är tydligt att så kommer det inte att bli. Jag kommer försöka hantera det här att jag inte bara stänger av längre. Jag vet inte tillräckligt än, men sen kommer jag definitivt väga samman allt till en plan.

Är jag för pessimistisk? Vad tänker andra om sånt här?

12/12 -12

Siffermystiker måste ju ha lite jobbigt idag. När de inser att den här dagen är som vilken annan jävla dag som helst. Speciellt ögonblicket 12:12 tycker jag smög sig oväntat tyst förbi. Tror inte det hände ett skit just då, jag surfade på facebook i mobilen. Kan man göra nåt mer innehållslöst?

Ja givetvis, men idag är jag deppig på riktigt. Det känns i hela kroppen. Alltså, inte på det där konkreta viset att något är fel, men en underliggande känsla av att allt är fel.

Som tur är är jag erfaren och förnuftig och vet med mig vad det är som gäller. I mitt lilla liv är allting precis som det ska (minus en viss magbacill) och ute i stora världen är nog väldigt mycket åt helvete, men det påverkar inte mig direkt just idag.

Jag är faktiskt sjuk, så är det ju. Men jag biter ihop såklart. Och jobbar med känslan av att allt vore lite bättre om jag bara fixade ett eller annat. Typ städade och plockade eller så. Nej, idag ska jag ta det lugnt och hitta nöjdheten i något annat.

Tjohej

Idag får det gärna låta bli att bli strömavbrott. Men å andra sidan är jag snart klar med tvättandet. Båda barnen kräktes i morse. Jag är gräsänka eftersom S är bortrest i jobbet och kommer hem imorgon kväll.

Jag har kört fyra maskiner 60-graderstvätt idag. Kuddar och sånt som inte direkt drabbats fryser ute på balkongen. Visst är det vettigt eller? Det kändes så.

Jag ger barnen som trots allt visat sig vara lite hungriga lite att äta en gång i halvtimmen. Hittills går det bra. Klockan är halv ett och det känns som att det redan börjar mörkna. Men jag är nog faktiskt glad för just nu kan jag med säkerhet säga att jag inte är illamående. Jag dricker kaffe och nästa matintag kommer bli lussekatt, för mig och dottern.

Annars väntar vi på att vattkoppor ska bryta ut lagom till jul och ställa alla planer på ända. En sak i taget.

En liten lista över allt som är tacksamt:
ha en tvättmaskin som inte är sönder
ha värme
det är inte strömavbrott
S kommer hem imorgon och hon är världens bästa
barnen är rätt glada ändå
"Det åna sej"
"Det gåjöver"

(De två sista citat från dottern efter att hon kräkts ned hela dubbelsängen, lilla älsklingen.)

Vackert vitt

Om vi säger så här - leran är inte längre ett problem.

Mer på temat väder och strömavbrott kan man läsa hos Cornucopia. Läs den säger jag. För ett par månader sedan hade det inlägget varit ganska nya perspektiv för mig. Och perspektiv är som vi vet bra. Hen länkar också till en personlig betraktelse över strömavbrottet som också den är intressant och tänkvärd.

Jag ska be henom att uppdatera om mer långvariga strömavbrott. Alla tips är välkomna.

Min ettåring verkar inte gilla vinter nåt vidare och ville inte stanna ute och skotta när vi lämnat storasyster på förskolan. Här måste jag förresten lägga in ett tacksam tanke till pulkan som jag drar båda barnen i fram och tillbaka till förskolan. Det är tack och lov bara 300 meter enkel väg. Men med syskonvagnen hade det varit helvetet den senaste veckan och idag hade det varit bortom beskrivning. Med pulka - där båda än så länge får plats - inga problem!

Men när lillebror tar en tupplur då är det lilla mamma som ger sig ut och röjer det värsta och kör upp bilen på tomten innan plogbilen kommer.

Och jag hann bannemej bara sätta punkt för ovanstående mening så hörde jag plogbilen komma borta på gatan. Det här är inte som 2009 inte! Då såg vi inte en plogbil förrän 3 veckor efter det kommit en halvmeter snö.

Eftersom lillebror satt tryggt parkerad framför Molly mus kastade jag mig ut och tokröjde en plats för bilen och skottade fram den och körde upp. Hoppades att plogen skulle komma tillbaka och ta bort massorna som jag i panik skyfflade ut i gatan. Det gjorde den. Och det var en snäll traktorförare som inte lade vallen upp mot vår tomt utan skyfflade åt andra hållet. Så vi har bara en 2 decimetersvall mot oss, underbart.

Det vräker fortfarande ned. Nästa steg för mig blir att skotta upp lite åt katterna så att de kommer sig ut i världen. Kattpanik på detta vill ingen ha.

En annorlunda kväll

Igår blev det skarpt läge i krismedvetenheten. Jag stod och bytte blöja på minstingen när det plötsligt blev helt svart. Jag vände mig mot fönstret med ett desperat hopp om att något ljus skulle finnas där ute. Det gjorde det tack och lov, ett svagt ljus över himlen som vittnade om att jag inte blivit plötsligt blind. Jag höll mig lugn, men barnen, speciellt den stora, blev oroliga.

Jag kan säga redan nu att jag blev stressad och irriterad över läget. För jag har inte helt hunnit kris-säkra hemmet. Men nu närmar sig krisförberedelserna i detta hem perfektion med stormsteg vill jag lova.

Idag åkte jag för att köpa en fotogenlampa, men kom tyvärr hem med ett trasigt exemplar så jag måste byta, så helt klart är det inte ännu. Batteridriven radio är inte heller avbockat. Jag har ett par stycken gamla som ska kunna drivas med batteri, men de vill inte låta alls när jag prövar.

Hittills är jag nu uppe i närmare en tusenlapp på att krissäkra hemmet. Och jag har läst en hel del. Så här kommer mina smarta tips, av både kunskapsinhämtning och - tadaaaa - erfarenhet!

Ljus. Man ska ha pannlampor. Ficklampa är helt meningslöst, pannlampa är the shit. En lampa till var och en i familjen, plus en extra som hänger vid proppskåpet och en till handskfacket i bilen. Jag vill alltså också ha en fotogenlampa att hänga på en krok som redan nu ska skruvas upp i taket i vardagsrummet. Och så ska man ju ha stearinljus. Köket blev faktiskt helt okej upplyst med två stearinljus som placerades på hyllor högt upp. Det hjälper att ha ljusa väggar.

Vatten. Det här var min största stress, förutom att se till att barnen hade det bra. Jag hade köpt ihopfällbara vattendunkar med tapp som jag fyllde, plus alla flaskor jag hade. Och hela badkaret. (Blev bara lite översvämning.) I en halvtimme håller trycket i ledningarna efter att strömmen gått. Eftersom jag var på plats hemma var det inga problem. Nu har jag fixat två dunkar till, vilket känns bra.
Senare kom jag på att hela trädgården är full med snö också.

Matlagning. Ja stormkök och bränsle finns på plats. En extremt billig investering för att kunna göra mat och gröt till barnen och te och kaffe till oss. Finns inga ursäkter för att inte ha ett hemma.

Värme. Här är vi extremt lyckligt lottade som har en kamin. Den gör att det blir supervarmt i vardagsrummet och det är en enorm trygghet i de här sammanhangen. Ved ska alltid finnas hemma. Igår när strömmen gick var det -12 ute. Redan efter någon timme kändes det kallt i köket.
Men det finns alternativ för de som inte har kamin.  Känner jag mig själv rätt tror jag faktiskt att jag hade skaffat en sån här fotogenvärmare på den tiden jag bodde i lägenheten. Även om 600 spänn känns som en stor summa att lägga på kris-säkring så är det billigare än att köpa ett hus med eldstad. Men, på den tiden hade jag inte en tanke på sådana saker.

Hygien. Ja som sagt, fyll upp badkaret om man kan. Annars - ha alltid ett för stort lager våtsavetter hemma.

Radio som går på batteri ska alltså skaffas. Mobilladdare till bilen ska man ha. Barnens humör hölls igår intakt genom att de fick leka med iPaden som vanligt, som som tur var inte var urladdad. Och bilen ska aldrig ha mindre än halv tank. Idag köpte jag också en extra extradunk bensin.
Trevligt nog funkade mobilnätet igår, så jag kunde ha kontakt med omvärlden. Till exempel fick mina föräldrar surfa rätt på info om vad som hände och hur läget var.

Sen slutade det med att mina svärföräldrar fick komma med fotogenlampor, radio och hämtpizza, eftersom de bor 2,5 mil härifrån och de hade ström. Vid det laget var strömmen tillbaka och erfarenhetsbanken höll på med uppdatering. Men ändå. De olärde tvista om huruvida det är sannolikt att ett strömavbrott skulle vara mer än ett par timmar, som det gjorde igår. Och grejen är att det inte spelar någon roll vad som är sannolikt eller inte. Det här hemmet ska bara funka, oavsett.