Republiken

Jag noterar att vi nu tar några små steg mot republik. Helt plötsligt har tidningarna börjat trasha kungen. Det jag inte förstår är varför det händer just nu, vad är grejen? Om någon har en teori så säg gärna. Jag har inte orkat ta del av detaljer, jag har inte tittat på intervjun med kungen men efter vad man förstår på fb-kommentarer och rubriker så har kungen mer eller mindre gjort helt klart att det är check på både strippklubb och kriminella.

Whatever. Det är väl ingen som egentligen förväntar sig nåt annat? Det är väl det överklassgubbar ägnar sig åt, festa och "ha kul".

Men nu, nu har nån propp gått ur och det är mobbing på agendan. Det piskas upp antipatier som ska kratta manegen för en folkomröstning om, ska vi säga - ett decennium eller två? Man borde börja slå vad. Vågar man hoppas på en snygg process? Kan man ta sig från a till b i författningssammanhang utan en massa mobbing, rykten, rasanden och trams?

Nähä, inte det.

Te the tea

Jag är te-oman. Tetokig. Jag älskar att fixa till en kanna te på kvällen och Sätta Mig. Ni vet. Det är så underbart. Jag dricker sen jag vande mig av med koffein för massor med år sen, bara grönt te. Men inte riktigt grönt te, uäck! utan härligt, nästan teinfritt, smaksatt lull-lull. Bäst av allt är earl green. Ingenting fungerar om jag inte har earl green hemma. Det dricker jag alltid på morgonen (vilket är på helgerna). På kvällen blir det nåt annat. Gärna fruktigt. Just ikväll är det ett som heter Kiss me Kate, vilket jag misstänker är brittiskt bröllopsinspirerat. Det har vitpepparkorn i sig. Vilket påminner mig om det bästa julteet nånsin. Det hade rosépepparkorn. Superball smak, plus att det såg ut som att det låg små julgranskulor i det!

Ursäkta detta ointressanta dravel, jag toppar med en bild som jag verkligen gillar, det dravliga innehållet till trots. Nä, nu ska jag inte va sån. Kärlek är väl positivt.

Och hur engelskt smågnällig får man lov att se ut?

Tudorienne

Jag har hittat en minienkät för bloggen. Den tog jag.

1. Är du anonym?

2. Betyder ditt ev nick (för dig) något eller var det random? Hur tänkte du när du valde?

3. Skulle du vilja byta nu?

1 Jag visar inte bild på mig själv och berättar inte vad jag heter och exakt var jag bor. Men anonym vet jag inte. Många som läser mig vet vem jag är. Sen finns det nog andra som inte har en aning. Jag har inte berättat för mina kompisar om min blogg och kommer inte göra det. De kan ha hittat hit ändå såklart, men det har jag ingen aning om.

2 Det var flera år sen. Helt plötsligt dök ordet tudorienne upp i huvudet och bara var där hela tiden, tills jag startade bloggen. Det är slumpmässigt, jag visste inte ens vad det betydde, om det betydde nåt. Men jag tror det närmaste är nåt sånt här:


Vad kan jag säga - det är nog ganska mycket jag.

3 Eh skulle inte tro det. Aldrig.

Bergmani

Om jag har förstått det här Ingmar Begman-pusslet rätt:

Erik och Karin Bergman (Ingmars föräldrar) gifte sig och fick barn. Ett av barnen (Ingmar) var väldigt sjuk vid födseln och togs upp till Dalarna och en amma för att han skulle pigga på sig. Först blev han nöddöpt och sen döpt en gång till i Dalarna. Ja, man hör ju att redan här att det var nåt skumt. Mor och barn var skilda åt i en månad men återförenades sen och pojken växte upp och blev vida berömd kulturarbetare.

Det var tydligen bara det att Erik Bergman hade ett mångårigt förhållande vid sidan av, med en Hedvig. I det förhållandet producerades x antal barn, varav det ena föddes lite lägligt samtidigt som "Ingmar Bergman", fruns barn som egentligen inte alls piggade på sig utan dog. Pappa Erik ersatte äktingen med oäktingen som blev Ingmar Bergman och på så vis räddade han tydligen äktenskapet.

I förhållandet med Hedvig föddes tre (kanske fyra) söner. De två andra, som inte bodde med Erik och Karin, var tydligen sjukt lika Ingmar Bergman.

DNA-analyser slår fast att Ingmar Bergman och Karin Bergman inte är genetiska släktingar, under förutsättning att Ingmar själv har frankerat sina vykort. Och det tror i alla fall jag att han har.

Hedvid fick pengar utbetalade till sig under några år efter av Hedvig Eleonora församling, där Erik Bergman som "av en slump" jobbade.

Karin och Ingmars relation ska ha varit kärleksfull. Men visste Karin om att Ingmar egentligen inte var hennes? Nu ska jag uttala mig som mor. Ja det är klart att hon gjorde. Men hon älskade sin son ändå. Såklart.

Ingmar Bergman, stackarn, har byggt sin karriär på att berätta om sin komplicerade familj och föräldrarnas komplicerade äktenskap. Men sanningen tar man minsann inte fram så lätt. DNs anatytiker berättar att detta kommer sända chockvågor in i forskarvärlden. Det är dem väl unt! Och hon sänder en medlidandets tanke till Henning Mankell som håller på med nåt stort som går till botten med Ingmar Bergman. Körigt på jobbet idag? Bytt huvudvärk mot alla migräners moder? Gör om gör rätt? Det är snart helg, Henning.

Här är DN-drapan. Läs, det är spännande. Sicket strul!

Andra kulturella sanningar så här på förmiddgen: Astrid Lindgren var bisexuell. Det är inte offentligt bevisat än, men det kommer.

Hus & hem

Helgens bästa: Vi håller på med en liten renovering i köket. När vi (mest S faktiskt) rivit ut de platsbyggda köksskåpen som hängt med sen huset byggdes 1946 låg där en ettöring från 1922 kvar i dammet. Där har den legat ett tag. Antagligen inbyggd för att bringa lycka och välgång till huset och dess invånare? Det har funkat kan jag säga!

Helgens sämsta: Igår kväll när vi lagt oss och släckt, men inte somnat, hörde jag en av katterna krafsa mycket mystiskt och okonventionellt. Jag fattade genast starka misstankar om att det var nåt lurt i görningen. Vi gick upp och kollade och jag såg nåt litet svart som "for" över hallgolvet. S trodde nog inte det var något först men kunde snart bekräfta att vi hade en mus i vårt hus. Jag var inne i min sedvanliga mini-psykos och stod stel som en pinne på sängen. Bästa S kunde snabbt jaga ut den genom ytterdörren. Men efter en sån grej lägrar sig inte friden.

Det värsta är, som man brukar säga, ovissheten. Varför? Hur kom den in i huset? Hur länge har den varit inne? Kommer det hända igen?

Tyvärr är det bara en fråga som har ett svar och det är den sista och svaret är med största sannolikhet: ja.

Under ett ögonblick flashade tanken på livet i en hyreslägenhet förbi. Men det är ju inte ett alternativ. Det är livet på zoo som gäller.

Vi ska bygga tillbaka ettöringen in i köket på nåt sätt såklart. Och addera en enkrona. Det blir nog bra.

Där sprack den självgodheten

Vi sitter och delar på en halv ananas till efterrätt på lördagkvällen. Gott, nyttigt och man får trådar i tänderna. Till detta dricks te och jag tänker som alltid på kvällen att man kan ju ta en liten bit choklad till det här.

Jag (självgod): Vi har alltid choklad hemma! Vi är såna som inte äter upp allt, utan det finns alltid lite choklad i skåpet.

Igår hade vi gäster som åt upp några apelsin-chokladpraliner som jag aldrig skulle äta för det är inte gott. Men jag hade sett en trevlig chokladkaka som S har köpt.

S: Men mig kan man inte lita på.

Nähäj. På riktigt finns inte en enda godisbit i hela skafferiet. S erbjöd sig att åka till macken och handla. Självklart kan jag inte gå med på att hon gör det. Och några chokladbollar orkar jag verkligen inte svänga ihop.

Så här sitter jag med trådar i tänderna och en slät kopp te. Så kan det gå.

Fredag

Jaha vad säger man om den här veckan då? Krånglet har rett upp sig, underbara planer är på banan igen, som till exempel sommarsemester. Så skönt. Det närmar sig sjukt fort.

Och det har ju varit ett ganska jävla liv får man väl säga. Det är väl antagligen glädjande att det ändå finns några som ställer sig fråga om det var rätt att döda bin Laden. Nej det är klart att det inte var rätt. Men det kanske var bra. Ännu bättre hade ju varit om han dödats innan 9/11, men så bra funkar det ju sällan.

En vecka som denna är det viktigt att komma ihåg att allt man får se kan vara mycket iscensatt och tillrättalagt. Och det här "We have a visual of Geronimo". Vilka jävla töntar alltså. Och nu är indianerna med rätta förbannade för att de lånat ett smeknamn från deras led. Om fler töntar fick bli skådisar i actionfilmer där de fick leka av sig så kanske vi skulle slippa lite sånt här tönteri att läsa om i tidningarna. Vore skönt.

Säga fel

Vet inte hur många gånger jag har sagt fel på Obama och Osama idag. Det är inte lätt.

Men ikväll sa jag inte fel när jag skulle säga

"Älskling, du gör ett jättebra jobb!" till S.

Jag sa inte "Älskling, JAG gör ett jättebra jobb!" som hon hörde.

Men det rev ned skrattsalvor ändå.

Men å

Idag är en sån där dag när inget har löst sig och allt jag tagit i krånglat till sig. En känsla av att jag bara borde sitta still och inte ta initiativ breder ut sig. Inte mig emot. Jag sitter gärna stilla och lugn. Kanske ännu hellre ligger ned. Kanske med ett täcke över mig. På så vis eliminerar jag i alla fall mer krångel va?

Ett jävla liv

Oj oj oj, måndag morgon. Balanserade lite på gränsen till vad som är möjligt och tog mig till jobbet. Inne i stan gick jag in på ica där det var full fräs redan 07.01. Två butikskillar stod och packade upp varor, mackor, viktväktarlunch och Ben & Jerryglass.

Den ene berättar för den andra att Osama är död.

- USA, de har skjutit honom.

- Näe? Sant?

- Nu blir det ett jävla liv.

Ja det kan man väl säga är en träffande första analys. Jag tycker det är ett jävla liv om allt möjligt precis hela tiden.

One down

Jag har deklarerat. Alltid nåt. Och det blir lite över till mig. Skönt.
Vi är hemma igen. Och imorgon tar jag tag i resten av frågetecknen och kanske nån surdeg. Jag har en tråkig känsla av numera att det inte är den där fundamentala ordningen och redan på mig och mitt längre. Så kan man ju inte ha det.

Jag ska ta tag i det.

Det är väl så att min tid nuförtiden är inte riktigt min. Nej det är ju så. Den är min, S och Barnets.