Nytt nytt nytt

Det har varit så mycket med julfirande och slappande att jag varken hunnit blogga eller än mindre summera 2010.
Men det har varit ett lyckligt och fantastiskt år. Framförallt är 2010 året när jag födde barn och blev mamma. Jag tror det räcker så.

En annan dag

Dag tio, som är den sista dagen i min egen bloggutmaning tar vi en annan dag. Jag har firat jul i flera dagar redan och ska i morgon bege mig till nästa anhalt i julfirandet. Självaste Julafton.

Ikväll drog jag upp visakortet och bokade in familjen på Hilton Malmö när det nya året är ungt. 2011. Tänk va.

Minns förra året när man andäktigt konstaterade att det skulle bli en vit jul. Det blir det i år med. Nog är det vitt alltid. Och min kropp (speciellt ena armbågen) säger kännbart ifrån. Efter nyår kommer det in nya galvade skopor till järnaffärn i Sickla. Eller så går man direkt på en liten traktor.

Go Jul på er allihop! Hoppas att ni får det avkopplande och mysigt!

Dag nio. Varför?

Det här inlägget ska handla om en grundläggande drivkraft. Vad är karaktäristiskt för mig och min tillvaro? Jag har kommit fram till att det är mys. Jag är en mysperson. Dricker gärna te. Surfar i soffan. Eldar en brasa. Är inte stor på varken friluftsliv, missbruk, party eller karriär. Nej mys, det är min grej.

Inte den flashiga, coola, konceptuella livsstilen. Det duger med nåt hemvävt. Bara det finns grönt te och tända ljus. Det ska vara möjlk i teet. Och gärna en pepparkaka.

Dag åtta. Vart?

Jag ska som sagt flytta till Skåne. Jag tar en chans och hoppas på att livet ska fortsätta vara så här tomtebolyckligt. När jag blir pensionär ska vi flytta tomtebolyckan till växtlighetszon 1 och påta i trädgården, fika och skvallra och läsa bloggar och ta ett glas rött i all oändlighet.

Innan dess ska jag leva familjeliv i storstan, ha en vildvuxen trädgård och skaffa ett bättre jobb.

Aaa-haaaaa ...!

Måste citera en annan bloggare idag. Om det här med tro och vad som händer sen. Att när man dör så kommer man få den här känslan "Aha är det så här det är". Det tror jag med! Plus att jag tror att det blir så här "Ja men det VET jag ju, egentligen!" och "Hur kunde jag glömma bort detta?!"
Så tror jag.

Dag sju. Varifrån?

Det här är ett sammanfattande inlägg om min bakgrund. Jag är född i Sverige och uppvuxen i en mycket, mycket liten, pretto wannabe-stad som är sig själv väldigt nog. Det var inte tryggare än på nåt annat ställe, men fruktansvärt tråkigt. Jag tror nog att jag var kroniskt uttråkad som barn. Riktigt så illa var det nog inte, men ändå. När man är barn och ung lever man liksom inte sitt eget liv.

Jag är uppvuxen i en kärnfamilj med mamma, pappa och tre yngre syskon. No shit, är jag äldst eller? Någon gång i sena tonår gick min ena syster om mig i vuxenhet och det var jävligt skönt att lämna över till henne. Påtagligt.

Tror säkert att ens placering i syskonskaran definierar en på nåt sätt, men jag har skapat mig själv på senare år och har mot alla förutspåelser gift mig med en annan storasyster (enligt "vetenskapen" borde jag gift mig med en lillebror eller nåt) och det funkar fiiiiiiint.

Tillbaka till ämnet. Jag flyttade och har nu bott lika länge här som där. Det är bra.

Jag kan/vill inte formulera så mycket mer om var jag kommer ifrån. Jag är från blandade känslor, mycket av det är smärtsamt. Eller sorgligt. Eller bara lite trist. Annat också, men alltid väldigt blandat. Det blir aldrig klarare sagt än så. Var jag kommer ifrån kommer nog alltid vara en stor del av vem jag är. Kanske är det en del av charmen.

Dag sex. Livsåskådning.

Dags att ta bladet från munnen i denna brännande fråga.
Jag tror på tankens kraft. Att tankar är energi som drar till sig mer av samma energi, som också kan manifesteras i fysisk form.

Jag tror på själavandring. Att man har en själ som i någon form vandrar från existens till existens.

Jag använder här ordet "tror" i bemärkelsen vet. I sin allra renaste och enklaste form. Jag vet att det är så här, att det är så det fungerar. Men, jag vet också att jag inte har hela bilden, att jag aldrig kan överbevisa det jag vet för en som inte tror på det. Det är heller inte intressant för mig. Jag tror att var och en klarar sig bra med just sin livsåskådning. Om inte, så får man väl skaffa sig en ny. Utbudet är relativt brett.

Jag tänkte faktiskt komma med lite lästips, böcker som jag tycker rockar i detta ämne.

"Liv före livet" av Helen Wambach. Psykolog och forskare som gjort masshypnoser av människor där de gått tillbaka till sin födelse och vad som föregick den, planeringen av detta livet och tankar kring det. Sjukt intressant bok, om än lite torr för att det är en forskningsrapport.

"Många liv många mästare" av Brian Weiss. En bok om reinkarnation som är lite mer spännande berättad än den ovanstående. Tror man kan tycka att det är intressant även om man inte tror på det.

Och slutligen vill jag tipsa om "Hemligheten" av Rhonda Byrne. Lättsmält och enkelt om tankekraft och attraktionskraftslagen.

Det finns fler, men det här är några som ger mest på kortast tid.

"Djurgården är bäst" (sic!)

Sitter i köket och känner för att göra en liten sammanfattning av den senaste tidens omvärldsscanning. En kirurg har borrat sig in i Lennart Johanssons högst ointressanta fotbollspokal för att gå till botten med vad som står inristat i den. Mycket riktigt fanns det några namn och felaktigheter i den. Sicket tokeri.

Det sedvanliga julgnället i media är check. Var fjärde svensk är mer sur i december står det i tidningen. Med en härlig illustration i form av en sur min. Var fjärde? Skulle tro att det är minst hälften. Men det är ju inte julen det är fel på, det är alla andra.

Sen hörde jag om en unge som ville åka på varubandet i kassan på ica. Fick inte. Och så ville ungen åka i genom granpackningsmojängen (som när man köper julgran). Fick.

Själv har jag knäck - check!

Dag fem. Religion?

Oj vad mycket man kan skriva om detta. Jag tror det kan bli många inlägg. När det gäller religion gäller det att ha perspektiv och inte blanda ihop. Det är tydligen svårt, få där ute lyckas och därför blir det soppa av väldigt mycket.

Men men, det där vet vi ju alla redan. Jag bekänner mig inte till någon religion. Den personliga tron har ingenting med saken att göra för mig.

För att vara lite djup då. Man kopplar ju ofta ihop religion och makt. Och är det inte så att religionernas makt, som till en början var all makt som fanns, har fört världen framåt också på ett lite brutalt sätt? Just nu för den ju världen helt klart bakåt. Men jag tycker mig ändå kunna se det perspektivet. Inte för att det skulle vara någon överslätande ursäkt, bara som ett konstaterande.

Nåväl. Det man kan säga om mig och religion är att jag inte har nån, bara en massa antipatier. Buddhism tycker jag är trams för de är emot homosexuella. Katolicismen verkar vara utsänd av Satan för att straffa mänskligheten. Kristendomen har ju format vår kultur och jag gillar den (kulturen). Baksidorna med dagens kristendom behöver jag ju inte räkna upp. Men nåt som retar mig är att folk pådyvlar mig kristendom för att jag firar jul. As if.

Ursäkta mig, jag skulle firat jul i vilket fall som helst. Eller nåt liknande. Ingen ska komma och påstå att jag och vi i Sverige inte hade pyntat med nån form av ljus, inte fått ledigt från jobbet och inte köpt presenter till varann och framför allt inte tryckt i oss extra mängder socker, fett och alkohol under fest och glam om det inte vore för Jesus. Kom inte och påstå det.

Dag fyra. Droger?

Ja jag använder så kallade droger, nämligen alkohol. Inget annat. Jag har feströkt, vanliga cigaretter. Det slutade jag med bara tvärt 2001. Sen dess har jag rökt cigarr en gång (när systersonen föddes) och en cig på en avlägsen släktings 50-årsfest. Hade blivit dragen på gratis champagne. Det här var 2008.

Några gånger har jag provat snus. Aldrig något starkare. Jag tog ett beslut om att avstå i unga år. Först var jag nyfiken och hade inställningen att man kunde ju prova lite. Sen hände vissa saker som fick mig att fatta ett livslångt beslut om att narkotika ska jag aldrig testa och så har det blivit. Det är jag glad för, även om lite testande säkert inte är så farligt. däremot är jag för att man ska kunna skriva ut nåt sånt där man röker för patienter med smärta om inget annat hjälper. Tycker det är trams att vissa droger inte ska få användas medicinskt. Som om inte all annan medicin också kan vara hälsovådlig och beroendeframkallande.

Alkolhol kan vara nog så jobbigt, att vara bakis är det värsta i-landsproblem som kan drabba en tycker jag. Fullt likvärdigt en datorkrasch. Nej måttfullhet är något mycket bra som man med ålderns rätt nog lägger sig till med. Jag ser en sån tendens i alla fall. Och välkomnar det.

Det är synd när det blir strul med alkohol, när det går över till att bli missbruk. Även smällre förskjutningar från bruk till missbruk så som ett lätt dåligt ölsinne tycker jag är riktigt illa och något jag starkt tar avstånd i från, det är inget jag vill ha i mitt liv. Jag är faktiskt väldigt tacksam över att jag helt har sluppit att uppleva det på nära håll.

Dag tre. Har du någon idol?

Jag tycker det är fint att ha en idol. Någon man beundrar och har respekt för. Det känns lite vintage, och ja, lite fint. Jag skulle nog säga att Barbro Alving är en idol för mig, fast hon är död. Jag har läst många av hennes böcker och skrivit en artikel om henne och på så sätt satt mig in lite i hennes livsverk. Fantasatiskt mysig läsning. Min mamma försökte få mig att läsa Bang när jag var ung, men jag nappade inte. Det var först många år senare jag upptäckte Bang. Mamma hade rätt, det var nåt för mig!

Jag tycker Maria Sveland är fantastiskt begåvad och skarp.

Och sen gillar jag Jo Frost, Supernanny. Och Arge Snickarn. Men där glider vi iväg lite från idolskap till ett allmänt gillar-för-du-är-kul.

Dag två. Vem/vilka stör du dig inte på, konstigt nog?

Jag har en näst intill ofattbar fördragsamhet med politiker. De stör mig i stort sett inte alls, nästan oavsett partifärg. (Som trogna bloggläsare känner till räknas inte sd i detta sammanhang, men de är ju inte riktigt riktiga.) Det kommer sig säkert av att jag jobbar nära politiker sedan många år tillbaka och känner många. Jag anser att vi har så bra politiker som vi förtjänar. (Däremot är jag mycket osäker på om vi har den massmedia vi förtjänar. Det spelar ingen roll hur bra politikerna är om massmedia är en självgod, korrupt, intelligensbefriad skitbransch (för att ta ett exempel).)

Jag tycker också att många politiker är hedervärda för att de bryr sig. Om ingen tog politiska uppdrag, vilket jag i många fall har svårt att se charmen med, så skulle ju ingenting funka. Jo, vi skulle vara i händerna på tjänstemän. Det skulle funka ett tag.

Sen stör jag mig inte heller på Maria Montazami. Inte heller Kristina Lugn, men jag gjorde det i många år. Det har gått över sen jag läst lite av det hon skrivit och intervjuer med henne. Jan Guillou stör mig inte heller och inte Göran Persson. Den senare diggar jag till och med. Detta trots att, eller kanske för att, han påminner om min pappa.

Bloggutmaning

Jag hade tänkt skriva lite om hur min advent förflyter. Kanske lite om att jag är trött, går och lägger mig vid nio. Skönt.

Många har hoppat på en bloggutmaning som tar en jäklans massa dar där man ska berätta en massa intressant om sig själv och sitt liv. Kul att läsa oftast, men en sån där kan jag inte hoppa på. Jag är alldeles för tillknäppt och hemlig. Men jag kan göra min egen.

Dag ett. Vem/vilka stör du dig på?

Jag kan inte med Carina Berg och Ann Söderlund. Yiak. Med Carina Berg vet jag inte vad det är. Henne har jag undvikit så länge så jag har glömt vad det var. Antagligen var hon flamsig och fjantig. Ann Söderlund får jag mysrysningar av för att hon är så jobbig och verkar ha det jobbigt. Jag läser hennes krönika i mama och undrar hur det egentligen står till. Förfasas och fascineras på samma gång och är så glad över att min hjärna och hela tillvaro är helt annorlunda. Jag skulle nog ha kunnat utveckla detta ännu mer, men den värsta störningen har lagt sig. Men mig och Ann i samma rum, där tror jag att luften skulle skära sig.

Ska väl tillägga att jag förstår att de båda äger nån slags begåvning på att underhålla som i dagens mediasamhälle funkar. Nej tacka vet jag Ria Wägner.

"Du kan lika gärna äta daim"

Ja. Man kan lika gärna äta daim. Det stod så på löpsedeln idag. Det var en expert som uttalade sig och tro mig, man behöver inte vara expert för en sån grej. Det var nåt om att nåt nyttigt inte alls är så nyttigt egentligen. Hört det förut?

Nåt annat som man har hört förut är lite kvalificerat och okvalificerat gnäll och klagan. Över vädret, livet, julen, stressen, alla idioter och så olyckorna. Jag sällar mig härmed till kören. Kylan har gett mig en släng av urinvägsinfektion. Min favoritjulkalender på nätet is no more. Inte några humörhöjare. Man får klaga. Man får vara bitter.

Värme hjälper. Dricka mycket hjälper. Vänner, kärlek och insikter hjälper. Själv värmer jag mig med kärlek, brasa och hinkar te. Det ska nog driva ut det onda. Annars finns ju som sagt daim.