Dag två. Vem/vilka stör du dig inte på, konstigt nog?

Jag har en näst intill ofattbar fördragsamhet med politiker. De stör mig i stort sett inte alls, nästan oavsett partifärg. (Som trogna bloggläsare känner till räknas inte sd i detta sammanhang, men de är ju inte riktigt riktiga.) Det kommer sig säkert av att jag jobbar nära politiker sedan många år tillbaka och känner många. Jag anser att vi har så bra politiker som vi förtjänar. (Däremot är jag mycket osäker på om vi har den massmedia vi förtjänar. Det spelar ingen roll hur bra politikerna är om massmedia är en självgod, korrupt, intelligensbefriad skitbransch (för att ta ett exempel).)

Jag tycker också att många politiker är hedervärda för att de bryr sig. Om ingen tog politiska uppdrag, vilket jag i många fall har svårt att se charmen med, så skulle ju ingenting funka. Jo, vi skulle vara i händerna på tjänstemän. Det skulle funka ett tag.

Sen stör jag mig inte heller på Maria Montazami. Inte heller Kristina Lugn, men jag gjorde det i många år. Det har gått över sen jag läst lite av det hon skrivit och intervjuer med henne. Jan Guillou stör mig inte heller och inte Göran Persson. Den senare diggar jag till och med. Detta trots att, eller kanske för att, han påminner om min pappa.