Melt down

I går hade jag en klassisk melt down och blev till världens mest hopplösa och menignslösa person. Tyvärr blir jag lite väl ärlig och envis. Inte så socialt kompetent. Vill ändå tro att det mest drabbar mig själv. Men det är ändå inte bra. I dag har jag trots allt levt vidare, men det är inte bra. Jag skulle behöva lite hopp. Lite inspiration.

Det kanske är hormoner som spökar. Men det gör det inte bättre. Bara ännu mer pinsamt.

I dag ska jag cykla hem. Kanske med attityden att jag ska ta hand lite om mig själv, pyssla om mig. Se till det som känns mysigt. Jag känner att jag vill ta bort sånt som känns jobbigt och onödigt. Följa minsta motståndets princip. Kan det vara bra? Kanske.

Jag gav mig själv en (hemlig) uppgift för ett år sen. Jag har inte gjort det så bra. Så jag kanske ska ge mig själv ett år till. Yadayada. Well well. Det får bli som det blir.

Fick en länk på mail från en kompis. Så trots den allmänna misären inombords har jag fått skratta lite i dag. Faktiskt kul!

Un vento

Ordningen återställd. Nu har jag bankkortet i byxfickan. I de byxor jag för tillfället har på mig. Jag har insett att jag måste vila en dag i veckan från cyklingen, det blir för tuft annars. I alla fall i början. Idag gick det på 44 minuter, vilket är fantastiskt bra med tanke på att jag körde lite dumt i början, var trött och det var en betydande motvind.

Måste börja boka resor om jag ska ut i Europa nåt i sommar och det har jag sagt till mig själv att jag ska.

Ena syrran vill ha ett hus. Andra syrran har sett ut ett hus för 3,6 mille till henne. Bra teamwork. Det är mycket här i världen som hänger på att jag vinner d********n.

Ja men vad bra

Jag har glömt mitt VISA-kort på jobbet. Detta är en följd av cyklingen. Rutiner rubbas. Man måste ha två outfits med sig till jobbet, en som man har på sig på cyklen (eftersom man inte kan cykla en dryg mil på 42 minuter utan att bli rätt svettig) och en vanlig som man tar på sig efter att man har duschat. Bankkortet åker till jobbet i väskan, plånboken ligger hemma och man lever i det kontantlösa samhället.

Jag var ute på lunchen som sagt och hade kortet med mig. Men sen? Vem vet? Det ligger inte i väskan eller i kappfickan (kappan släpade jag med i väskan i morse för att jag skulle ha nåt att ha på mig på lunchen). Förmodligen ligger det i kavajfickan eller i byxfickan i kläderna som är kvar på jobbet. Eller nånstans på skrivbordet. Vem vet? Det är exakt det här jag menar när jag säger att det behövs en viss planering. Man måste ha planeringen i huvudet precis hela tiden uppenbarligen, man får inte släppa det en sekund.

Så när jag landade hos frisören hade jag ju ingen möjlighet att betala. Men de var snälla och lät mig bli klippt på krita, trots att de är nya ägare och aldrig har sett mig förr. Sånt uppskattas. Som tur är hade jag några selmor hemma så att jag kunde köpa ny filmjölk till imorgon bitti. Mat har jag som tur är. Hade jag inte varit en sån cool person hade jag bergis blivit irriterad.

Bara en sak till...

*gråta blod* Gud vad jag längtar!

Luksushus.

Romulus, De Romerske bade.

Naturoplevelser på hesteryg.

Det här är för mig höjden av lycka. Man kan inte klaga.

Trött i benen

Min kropp var rätt trött imorse, det ska sägas. Jag kan kanske inte köra så här hårt varje dag, utan får ta tunnelbanan in nån gång i veckan. Det verkar väl vettigt. Åka hem är jobbigare än att åka till jobbet. Vid Mälarhöjden går det såååå sakta känns det som. Uppför uppför. Men det ger väl karatär. Det känns bra i alla fall.

I dag tog det bara 42 minuter! Och då åkte jag ändå bort mig lite i början, hamnade rätt fel i ett industriområde. Jag lär mig nu i början, ska nog ta en annan väg hem idag än igår. Rödljusen vid stora korsningar är enormt frustrerande.

Jag är ärligt talat rätt trött nu med. Jag vill helt enkelt åka hem! Lägga mig i soffan och kolla Supernanny, L word och sen House! Vilken kväll! Ja det blir nog bra. (Godis? Nej vet du vad.)

Igår hände en helt sjuk grej på mitt gamla jobb. Det kom en yxman och slog en tjej så att hon fick åka till sjukhus. De fick ha krismöte på en nattklubb senare på dagen för att så många hade blivit upprörda. Ett statsråd hade ringt upp coh frågat hur de mådde. Ja det var fullt pådrag. (Jag lunchade med en av dem i dag.)

Kameran måste lämnas in på tvätt. Suck. Det är på ett ställe ute i Bromma. Måste alltså åka dit efter jobbet någon dag. Åt helt fel håll ligger det också. Seeeegt.

Det här med att cykla och inte ha SL-kort, det kräver en del planering. Jag är bra på att planera, men det kan vara så att det blir lite påfrestande också, att inte bara kunna sticka iväg och göra något särskilt. Vi får se hur det går.

En annan orsak till att jag är trött är att jag ligger vaken på kvällarna och tänker. Jag vet att jag bland annat tänker på sånt som jag ska skriva i bloggen. Men vart tar det vägen?

Morskhet

I dag var det dags att komma igång igen. Efter tre veckor helt utan träning skulle jag ta mig till jobbet med cykel. Det är minst en mil. När jag vaknade var det + 12 grader och regn. Men man kan inte vika ned sig. Jag har dessutom inte något SL-kort. Så jag gav mig i väg. Tänkte att jag tar det som det kommer eftersom jag var lite krasslig förra veckan. Men det gick bara fint.

43 minuter tog turen. Ska jag köra lagligt så kan det nog ta upp till 45 minuter. Jag hade skrämmande dålig respekt för rödljus, tyvärr. På den punkten måste jag verkligen skärpa mig.

När jag kom till jobbet duschade jag och fixade i ordning mig. Det är ett ansenligt släpande på kläder och rätt joxigt. Men det får det vara värt.

Verbal skills, question # 4

In 1469, the probable year of Erasmus's birth, the town of Rotterdam contained nine thousand inhabitants, whose principal activities were fishing and commerce, at least when they were not fighting bands of enemies in outlying areas, such as Feijenoord and Usselmonda.

a) In the year of Erasmus's birth, Rotterdam had some 900 inhabitants.

b) At the time of Erasmus, the population of Rotterdam was made up of fisherman, who were also involved in battles.

c) At the time of Erasmus, Feijenoord - now celebrated for its football team - had a bad reputation as a result of the bands of enemies who fought the people of Rotterdam.

d) We do not know the exact year of Erasmus's birth.

Maastricht treaty? Fråga mig.

Att gå upp 07 på en lördag för att åka in till stan och gå på EU-kurs, det är så onaturligt så det kommer säkert straffa sig på nåt sätt. Utöver att man blir nördigt insatt i EU. Men what the hell, jag rubbar gärna några cirklar.

Jorå

Payday! Jag startade dagen superpretentiöst med att skapa ett nytt sparkonto för mina många sekiner ca 07.00 i morse. Efter att ha stapplat ur sängen hamnade jag med en gång framför datorn som för en gångs skull hade varit påslagen under natten. Detta för att jag numera kollar L word online och det hjälper min slöa uppkoppling att ladda hem hela visningen innan jag sätter mig och ser den, annars blir det ett tragglande. Så jag hade fixat hem avsnitt tills nu ikväll när jag skulle titta. Nice!

Och ett sparkonto blev det i all hast när lönen hade dundrat in.

Sen har jag varit på EU-kurs, för att jag ska göra ett prov för eventuell anställning i Bryssel Don't ask. Det händer för lite i mitt liv, det är väl därför. Bryssel lockar inte mer än Bromölla annars. Men nåt måste ju hända. Kursen var i alla fall väldigt bra.

Är barnligt glad över en framtida helg i Danmark med min klan. Och sommarsemestern också. Pappa fyller 60, jag tror jag ska föreslå de andra att vi ska baka en sån kaka, Roberto's, som vi gjorde i påskas, för det var det godaste jag nånsin ätit.

Rädda valarna!

I går när jag gick över "Plattan" till jobbet höll Greenpeace på att bygga en "catwalk" för döda valar och delfiner. Jag stanande och frågade en av dem vad det var och han pekade på en stor lastbil.

- Där har vi döda valar och delfiner som har fastat i fiskenät och dött och bara dumpats tillbaka i havet.

Bra jobb, tyckte jag. När jag sen gick hem efter jobbet låg de där. Jävligt ofräscht, det luktade inte bra kan jag säga. Stackars djur. Delfiner som är så högstående och framstående som art också. Jävligt illa. Jag hatar allt som har med förstöring av världen att göra. Och hoppas att jag själv i min omedvetenhet inte bidrar med allt för mycket. Men det gör man väl.

Jag skänker pengar till Greenpeace nu i alla fall, femtio kronor i månaden, alltid är det väl nåt. jag tittade efter "min" Greenpeacekille, halvitalienaren och han var där. Jag har träffat på honom flera gånger sen den gången och till exempel fått reda på att han ska plugga till lärare.

Imorse var valarna och delfinerna borta. Jag är trött i dag. Ont i halsen och är lite för varm. Vill åka hem. Nu.

Sovmorgon

Igår kväll bildade vi en bostadsrättsförening. Jag sitter i styrelsen! Spännigt.

Nu har jag haft en liten kort sovmorgon, ska iväg till vårdcentralen och få nya plåster.

På tramsiga Lantz i P1 igår sa Lantz att hon är helt trött på Hypeus Linneaus. Det hade helt klart känts bättre att varit bjuden på partyt i Uppsala ikväll.

I'm a hasbean

I går hände något väldigt positivt i underhållningslivet. Kompis M. hade skickat en länk till en sajt med tv-serier, som man kan kolla på online! Hon vet att jag länge har varit på jakt efter L word och jag kan ju som sagt inte konsten att ladda ned. Men det här funkade! Så jävla kul! så jag har sett avsnitt 2 & 3 (piloten funkade av någon anledning inte). Den serien är så kul och bra!

Viss igenkänningsfaktor, men mest är det lite "Been there, done that, got the t-shirt" och fan vad bra att man inte är 20 längre.

Back in buisness

Tillbaka på jobbet efter en och en halv vecka. Har mycket effektivt raderat inkomna mail och sorterat pappershögar. Här har knappt hänt något, men jag måste ändå vara lite effektiv i eftermiddag.

I lunchrummet har någon ställt in en låda med pakistansk mango. Det finns inget godare för en människa att äta kan jag meddela. Alla borde prova.

Och så har jag shoppat lite. Jag ska till Kreta och "måste" ha en guidebok. Jag har knappt några pengar, men det blev ändå två böcker. De var ganska billiga och jag kunde inte välja. Men nu när jag har så mycket information om ön måste jag nästan åka runt lite och titta. Puh.

Jag köpte den här (billigare än vad som anges här). Och den här (mycket billigare än vad det står).

No, I don't live in Never-neverland

Jag tar gärna blåsten, lantlivet, lugnet. Kanske ett par barn och ett par kor (om de sköter sig själva). Jag tar INTE kladdet och gnället.

Bara som ett litet förtydligande.

OMG!

Om my god! Så skönt det är att vara hemma. Jag har varit borta hemifrån i en vecka, jag med alla mina hål i magen som i stort sett läker bra. Mitt hem stod kvar och mådde bra, alltid lika skönt.

Efter en kort sväng hos brorsan har jag också hälsat på min barndomsvän på hennes gård på landet. Femtio kor, tre ungar, en hund och en ombyggd vind (och några ton potatis). Fantastiskt fint blir det.

Det är ett härligt, blåsigt, lantligt, lugnt men arbetsamt, kladdigt, smutsigt, gnälligt, frustrerande liv det där. Not for me. Say no more. Jag ser att min gamla kompis verkar trivas kanonbra med det och jag är verkligen glad för hennes skull. Och en sjuhelsikes fin övervåning har hon! Visste inte att det fanns såna tapeter.

Men man kan ju inte skaffa barn för de fina tapeternas skull. Eller?

När jag får barn (om jag får barn alltså), då ska jag bli en sån förälder som mina systrar. Och mina barn ska bli så fina som deras barn, det är redan bestämt.

Utomlands, typ

Nu är jag plötsligt i Skåne! Yay! Hos min bror, som bor i studentkorridor. Jag ska ut och bonda med de andra i köket sen som också kollar på Americas funniest home videos och nu såg jag att det är Supernanny på fyran i kväll, I'm in heaven. Jag avgudar ju Supernanny!

Min bror har ett mysigt hem som definitivt omvittnar att han är en kreativ person. Här kommer jag trivas. Imorgon ska vi ut på landet.

Stygnen sticker i magen. Jag impar på mina syskonbarn och deras vänner på lekplatsen med mina "fyra hål i magen" med plåster på. I dag har vi garvat åt Americas funniest home videos, det är nåt av det roligaste jag vet. Funderar allvarligt på att tjacka på dvd. För jag vet inte hur man laddar ned saker.

Vi gick till stan förut, jag blev supertrött. Men det är bra övning inför imorgon när jag ska till Skåne, via Göteborg, efter en del tricksande igår med sj och swebus om vilket som är smartast, snabbast, billigast.

I dag har morfinet definitivt försvunnit ur kroppen och jag fick lov att dricka alkohol, enligt bipacksselden. Jag nöjde mig med att läppja på ett glas rött, vågar inte mer utan gav resten till syrran, som inte ammar längre.

Det är nånting

... med bloggandet som inte funkar, ska försöka lösa det. Vet inte hur jag vill ha det.

Läser en massa "skaffa barn"-bloggar. Mest om folk som har svårt att få barn. Kan sitta på jobbet när det är lite att göra och läsa igenom hela bloggar och gråta. Det är så gripande. Folk som inte kan bli med barn och så till slut så blir de det. Då gråter jag.

Läste ett gravid-besked idag och blev jätteglad, har följt den tjejen ett tag och vet att hon har kämpat svinhårt. Har ingen aning om vem hon är men jag blev så glad. Hoppas att allt går bra.

Magen läker bra, jag känner mig lite konstig men det beror nog på biverkningar av morfin-derivaten. Har slutat med den, den var äcklig. Jag blev mysko av den, usch. Nu kör jag bara med Alvedon.

Pensionerar runt

Man är ju lite som en pensionär såhär efter att ha varit på sjukhus. Men idag har jag lyckats med att duscha och ser typ fräsch ut! Tror jag blir piggare och piggare för varje dag. Att tänka på allt jag ska göra i veckan, att jag ska åka land och rike runt, det blir jag trött av, men det ska nog gå bra när jag väl gör det. Jag får väl lägga mig och vila.

Hemma, erfarenheter rikare

Nu vill jag gärna berätta om mina öden och äventyr som patient på Huddinge sjukhus. Jag har opererat bort gallblåsan. Ingen stor grej och när jag väl lagt in mig så ställde jag mig frågan "Vad gör jag här?" Bland de andra som är sjuka på riktigt eller som varit med om bilolyckor. Skönt nog fick jag bekräftelse av kirurgen idag att jag behövde det här ingreppet. Stenarna hade kilat fast sig i utgången från blåsan. Jag tycker att det låter konstigt att jag inte har haft mer ont.

Mamma är här och tar hand om mig, det är mysigt (och det behövs).

Jag har fyra hål i magen, med plåster över.

Jag tar smärttabletter och slipper ha ont. Det har gått rätt fort (hittills) att bli rörlig igen.

Min syrra erbjöd att jag fick komma och vara hos henne i veckan när jag är sjukskriven. Supermysigt, jag nappar på det. Hon sade det imorse, men på eftermiddagen hade jag glömt det. Jag är lite snurrig tror jag.

Så här var det:

I onsdags kväll kom jag inte för (som jag hade fått info om) provtagning. Sen skulle jag få åka hem och sova och förbereda mig genom att duscha och sånt. När jag kom dit blev sköterskorna förvånade över att jag dök upp, för de hade ingen aning om att jag skulle komma. Men de hittade mina papper och det löste sig. Men jag skulle inte åka hem, då kunde jag förlora min plats. Jag fick det till att jag fick åka hem och komma tillbaka. Jag var tvungen att åka hem och få med mig lite grejer och ladda lite mentalt med te, mannagrynsgröt och Sex and the city på dvd.

Jag satt på en soffa i korridoren när de tog blodprover på mig. En kille kom uthasande i korridoren längre bort med hjälp av ett gåbord och två sköterskor. När han hasade förbi mig där jag satt på soffan såg jag att han inte hade några byxor på sig - alls. Bara en fläckig skjorta.
"Han där har inga brallor" viskade jag till min undersköterska. Hon tyckte att det var rätt dåligt och påpekade för sina kollegor med viss emfas "Inte en bralla hade han på sig". Men han fick det rätt snart. "Du måste tycka att det är är rena dårhuset" sa en av dem. Jag bara flinade.

Jag tog taxi in sen, det blev så sent.

Jag hamnade på en två-sal med en gammal tant som hade besvär med andningen. Jag tog min dusch och klädde på mig landstingets snygga bekväma kläder och lade mig. Tanten lät nåt helt otroligt, nästan hela natten, "AAAHHH" lät varenda andetag. Jag tyckte synd om henne för det lät så himla jobbigt. Jag sov nog lite ändå.

På morgonen fick jag ingen frukost, jag var på fasta sen kl 23.00, jag var faktiskt inte så himla hungrig heller. Det trista var då att jag inte alls visste när det skulle bli operation eller ens om. Så jag blev mäkta glad när systern kom och sa att jag skulle iväg till operation kl 11.00. I stället för oro och nervositet var det mest nöjdhet. Bra.

Det kom en lungläkare och pratade med den gamla tanten, som visade sig vara 85 år. Hennes ena lunga var kollapsad och de skulle ta reda på varför. Det lät extremt mycket som cancer och inte alls nåt bra. Hon hade varit rökare, men slutat för 20 år sen.
”Hur många barn har du?” frågade doktorn.
Två, som bor i Stockholm.
”Kommer de hit?”
Nej.
”Vill du att jag ska ringa till dem?”
Nej.

What liksom? Tragiskt.



Men som sagt, vid elva fick jag alvdeon och en morfintablett och en voltaren.
Jag hade en rosa infart i vänter hand. Men operatörerna ville ha infart i vänster hand, så då fick jag en blå i vänster. Men se det var inte bra, den var för liten tyckte operation, det borde varit en vit eller grön. Men de skulle sätta en ny sen när jag sov, sa de.

Jag blev inrullad i ett hörn i ett stort rum med en massa sovande människor på uppvak. Jag fick besök av en narkosläkare och en narkossköterska som var trevliga och tittade i mina papper.
”Min svåger är anestesisköterska” sa jag med lite svag röst.
”Ja du ska få sova” svara de sköterskan.
Nej, min svåger, sa jag. Vi redde ut det.
Sen kom kirurgen och det bestämdes att det skulle bli kl 13. Då skulle han hinna äta lunch. Det var väl bra. Sen kom en kirurg till, en ung snygg kille och ritade streck där han skulle skära.

Halv ett körde de in mig och det blev riktig action. Automatiskt blodtrycksmanchett, hjärtverksamhets-trådar och jordande platta på benet, syrgasmask och så sömnmedel i blodet. Jag fick ett lugnt insomnande. De berättade att de skulle ställa mig upp en sväng. Håll fast mig bara, sa jag. Och det skulle de.

Sen var jag borta och kom inte fram förrän jag var tillbaka i uppvaket. Då ville jag prata med mamma, så de ringde hennes nummer. Hon satt och väntade på mitt rum. Jag började genast dilla väldigt ingående om var nyckeln till mitt källarförråd fanns, så att hon kunde hämta upp min extrasäng. Och hur hon skulle ta sig hem. Rena snurren.

Rätt groggy kväll, det var superskönt att ha mamma där. Jag drack ett halvt glas saftsoppa. Kunde inte kissa. Jag tillbringade sammanlagt en timme på toa utan att det hände nåt, trots intensiv mental pepping (och förmodligen bara sittande och stirrande, rätt snurrig). Så två tjejer i min egen ålder fick tömma blåsan åt mig medelst en slang. Det gick också bra och situationen bekom mig inte ett dugg.

Vid 23 körde de iväg gamla tanten och in kom istället en ung person, som hade ännu värre luftvägsbesvär. Det lät nåt förjävligt när hon andades. Hon hade halsont, som hon alltså sökt akut för. Vart enda andetag var en fruktansvärt högljudd och smärtsam rossling. Det gjorde nästan ont att bara höra. Och som det lät!

”När man är så ung som du får man ha med sig mamma eller pappa när man sover på sjukhuset” sa de till henne. Men hon hade ingen med sig.

”Jag vill inte att pappa ska komma och mamma är hemma” sa hon.

WHAT? Tragik igen.

Vid midnatt fick jag morfin. Tack, tack. Vid tre bad jag om öronproppar och fick mer morfin.

En bra natt, utefter förutsättningarna. Men det blev inte så mycket sömn, viket mestadels berodde på rumskamraten. Men henne var det ju så synd om så det finns inte.

Vid sexrycket var det business igen. Jag skulle lyckas med att kissa var det meningen. Och jag hade gjort åt en liter vatten, en flaska ramlösa och ett droppflaska under natten och var ändå törstig. Denna gång gick det bra!

Vid åtta gick jag ut för att äta frukost, första maten på 1,5 dygn. Lite välling, en banan och en kopp kamomillte. Men jag mådde så illa att jag tog med mig allt in till sängen. Jag fick en illamåendetablett (de har ju piller mot allt) och sov och åt lite banan med kniv och gaffel.

Senare tog jag en kopp choklad och en ostmacka. Sov lite mer. Ena kirurgen kom in och berättade att det gått bra igår och frågade hur jag mådde. Trevligt. Han sa att gallblåsan glömt sig bakom levern så först hittade de inte hur den låg, men nån Krister hade fått komma och hjälpa till. Jaha.

Sen kom ett helt litet team som varit med igår, snygge kirurgen som gjort jobbet och som förklarade vad jag varit med om på ett pedagogiskt sätt och berättade vad som händer sen. Det hade gått precis som planerat enligt snygge kirurgen och pekade och visade på magen var kameran gått in, vilka bilder de tagit och hur de hade gjort. Föredömligt.

Summan av kardemumman var att jag fick lova att åka hem när jag visat att jag kunde äta lunch och kissa. Så nu är jag här, hemma. Med mamma som pysslar om, bjuder på glass. Jag är jäkligt tacksam över att det här har gått så bra som det gjort.

De var så snälla allihop på sjukhuset. Varje skift kom och presenterade sig, brydde sig och kom med saker man behövde. Positiv erfarenhet.

Innan hade jag fått för mig (delvis blivit inbillad av en person som gjort samma sak) att det skulle börjas operera på förmiddagen, att det skulle ta nån halvtimme och att jag skulle åka hem samma dag. Helt orealistiskt. Men jag kan inte vara annat än mycket nöjd. Och jag ska vara sjukskriven i en vecka. Det ska nog gå bra om jag fortsätter att repa mig på det här viset.

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

... eller som sjukhussekreterare säger. Jag måste sova på sjukhuset inatt, för jag ska opereras imrgon. Jag trodde jag skulle få gå hem och sova, men jag måste bege mig tillbaka. Well well, det blir väl bra men det ska bli skönt när jag är hemma igen. Förhoppningsvis imorgon kväll. Dit längtar jag.

For what it's worth...

Ja herregud, vad man håller på!

Jag hittade en person på nätet som påstod sig vara "spåtant" och uppmande folk att höra av sig med frågor och jag nappade självklart. Så nu fick jag veta ett och annat om det som intresserad mig mest just nu. Spännande. Och jag kommer ju i efterhand sitta med facit. Det vore roligare om jag kunde skriva vad det rörde sig om, men jag är för skygg för det. Den som lever får se helt enkelt!

Tillfälle för den händige

AH... Tänk om jag kunde köpa det här ...! Jag menar - !!! Hur coolt vore inte det? Mitt liv skulle bli heeelt annorlunda. Jag skulle pendla till Skåne. Wow.

Sånt gillar jag att tänka på.

Jag tror att universum sänder mig små signaler. Jag väljer att lyssna på dem. Men jag behöver signaler på ett pärlband hela tiden för att inte börja tivivla. Jag behöver en sammanhängande ledstång av tecken och uppmuntrande budskap, annars bryter jag. Jag är inte cool, jag är bara inte det.

Mystik

Nu har det hänt igen. Någon har satt över pengar till mig, tre hundra kronor, och jag vet inte vad det rör sig om. Det är så konstigt. Har jag missat nåt? Åh, det är jobbigt när det händer! Svårt att släppa. Ja ja, det kanske visar sig.

Annars rullar det på. Den här veckan är rätt inrutad, för att inte tala om nästa. Men det är ingen fara, mest kul grejer.

Har börjat på en ny bok, "Den amerikanska flickan". Den är inte speciellt bra än, men jag har bara läst några sidor. Jag ska nog sätta upp en boklista här vid tillfälle, över de böcker jag läser under mitt bokläsar-år.

Annars undrar jag väldigt mycket över min framtid och allt jag hoppas att jag ska få uppleva. Det sägs ju att allt som finns, finns här och nu, att allt man behöver finns inom en osv. Det gäller bara att få syn på det. Att allt beror på hur man väljer att se en situation. Jag tror jag börjar grina, för jag fattar inte. Jag ser inte.

Jag fattar att man inte behöver hitta fram till något, för att det är här. Men hur? Hur ska jag kunna? Jag har ingen aning. Det gör mig ledsen faktiskt.

Trött

Jag är lite trött för i natt sov jag superdåligt. Jag vakande flera gånger med obehagliga känslor. Först av en väldigt otäck mardröm som jag inte ens tänker skriva om.

I går var jag trött på flera andra saker. Men efter en stärkande promenad i kvällssolen i min skog och lite bilder inifrån tror jag att jag delvis kan lägga det bakom mig. Och låta coolhet och beslutsfattande ta över. Det får lösa sig. If worse comes to worse, jag har en lösning på allt.

Just nu är jag fokuserad på att orka gå runt och knacka dörr hos grannarna i kväll för att höra vad de tycker om ombildning till bostadsrätt. Spännande kapitel i bostadshistorien för mig!

Veckan jag har framför mig är intensiv. Och den följs av en till intensiv vecka och så kommer det att vara fram till midsommar. Men då kommer lugnet breda ut sig i tjocka lager inbillar jag mig!

Jag har läst ut Pölsan nu, en mycket speciell och bra bok.

Planeringsvågor

Syrrans planeringsvågor skvalpar trevligt nog över i mitt liv. Jag måste denna dag i dag fatta beslut om vad jag vill få köpt åt mig på Damsgaard och Havnesuper i Fredrikshavn. Men är det inte underbart!

Jo!

I morse otroligt tidigt var jag uppe för att köpa tågbiljetter för i sommar. Tur och retur hemlandet för 190:- gånger två! Som hittat. Heja SJ.

Ninna-ninna-ninana

Jo just det, jag ryckte åt mig en ny roman ur bokhyllan i mosre eftersom jag läste ut den förra i går. det blev Pölsan av akademiledamot Torgny Lindgren. Och jag kan redan nu säga med säkerhet att den här boken, den är bra. Kanske till och med sjukt bra, vi får se. Den gick som radioföljetong för några år sen och då hörde jag den delvis.

Mitt i flödet

Ja nu sitter man mitt i livets flöde igen, tiden går jättefort och man har små punkter att beta av. Livet består av veckor, som Barbro Alving sade. Jag funderar på att slå ihop mina två bloggar Tudorienneo ch Dagens brus, som handlar om medier och samhället. Men hur gör man?

Ja ja. Jag har i alla fall lust att skriva om mina senaste populärkulturella upplevelser. Först romanen Gregorius, av min krönikör-favorit Benke Ohlsson. Shit vilka bra krönikor han skriver. Hans roman Gregorius blev väldgit uppmärksammad och hyllad och jag blev så klart intresserad av att läsa den och nu har jag gjort det.

Jag trodde först att den var bra, för så verkade den. Den började liksom lite spännande. Men sen hände det inget. Jättekonstigt. Det handlar om en gubbe som är präst. Han tänker och känner, känner och funderar, grubblar och är deppig. Gammal och tjock. Och helt utan nutidens hälsomedvetande och hälsotips. Inte kul, såklart. Den här gubben är lika självupptagen och sjävcentrerat deprimerad som en tonårstjej av i dag. Med lika lite stöd från en vettig vuxenvärld eller vänner som kan ge lite perspektiv.

Men vad är det egentligen som händer? Typ inget eller? Man förväntar sig en förklarande knorr på slutet - men inget. Det kan vara så att det är för länge sen jag läste Doktor Glas, som romanen ska parafrasera. Jag kommer inte ihåg alls vad som hände i Doktor Glas, det är möjligt att Gregorius skulle bli mer spännade om jag mindes. Det verkar som att Gregorius blir sjukt blåst av sin läkare, doktor Glas. Men nån riktig bekräftelse på det får man egentligen aldrig. Ja ja. Nu var det gjort i alla fall.

Sen har jag varit hos syrran och vi har sett två filmer med Jennifer Aniston, en rätt duktig skådis, även om hon har gjort mycket som påminer om vartannat. Först The Breakup. (I den påminner hon mest om rollfiguren Rachel i Vänner.) Det här är inte ens att betrakta som en film. Mer som en lång och otroligt popänglös trailer för en film där det förhoppningsvis dyker upp nån slags twist. Men det gör det inte. Två timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka.

Sen var det Friends with money. Den är lite mer skruvad. Anistons rollfigur påminner mer om den konstiga tjejen hon spelade i The good girl. Den här tjejen har också problem, som fan. Hon är så superkonstig. Vad som egentligen händer är inte helt klart. Inte så mycket kanske. Men filmen lärde mig att kvinnor i klimakteriet brukar sluta tvätta håret. What?

Ja, förklaringen jag fick av min vårdutbildlade svåger är det ett led i att de kan sluta duscha som ett reslutat av att allt ändå är menignslöst, vilket är en följd av depression. Hur konstigt är inte det? Sluta tvätta håret. Ja ja nu vet jag det. En inte helt meningslös filmupplevelse alltså.

Nu ska jag kolla om Conan har något att säga om dessa filmer. Han brukar ha kul åsikter.

1 maj

Hemma igen efter en helg med familjen. Vill bara sitta och fixa med bilder, men dygnet har bara 24 timmar. Blev bjuden på min kusins studentskiva imorgon. Kul, men jag ska nog inte gå. Det är lite för sent för mig att börja parta kl 22 en onsdag. Det är den grå trista sanningen.

Och jag har planer! Efter jobbet ska jag boxas. Sen ska jag iväg och mata Märta, en katt. Sen ska jag i alla fall sitta uppe till midnatt och boka tågbiljetter. Om mig och kring mig, som alltid.