Mitt i flödet

Ja nu sitter man mitt i livets flöde igen, tiden går jättefort och man har små punkter att beta av. Livet består av veckor, som Barbro Alving sade. Jag funderar på att slå ihop mina två bloggar Tudorienneo ch Dagens brus, som handlar om medier och samhället. Men hur gör man?

Ja ja. Jag har i alla fall lust att skriva om mina senaste populärkulturella upplevelser. Först romanen Gregorius, av min krönikör-favorit Benke Ohlsson. Shit vilka bra krönikor han skriver. Hans roman Gregorius blev väldgit uppmärksammad och hyllad och jag blev så klart intresserad av att läsa den och nu har jag gjort det.

Jag trodde först att den var bra, för så verkade den. Den började liksom lite spännande. Men sen hände det inget. Jättekonstigt. Det handlar om en gubbe som är präst. Han tänker och känner, känner och funderar, grubblar och är deppig. Gammal och tjock. Och helt utan nutidens hälsomedvetande och hälsotips. Inte kul, såklart. Den här gubben är lika självupptagen och sjävcentrerat deprimerad som en tonårstjej av i dag. Med lika lite stöd från en vettig vuxenvärld eller vänner som kan ge lite perspektiv.

Men vad är det egentligen som händer? Typ inget eller? Man förväntar sig en förklarande knorr på slutet - men inget. Det kan vara så att det är för länge sen jag läste Doktor Glas, som romanen ska parafrasera. Jag kommer inte ihåg alls vad som hände i Doktor Glas, det är möjligt att Gregorius skulle bli mer spännade om jag mindes. Det verkar som att Gregorius blir sjukt blåst av sin läkare, doktor Glas. Men nån riktig bekräftelse på det får man egentligen aldrig. Ja ja. Nu var det gjort i alla fall.

Sen har jag varit hos syrran och vi har sett två filmer med Jennifer Aniston, en rätt duktig skådis, även om hon har gjort mycket som påminer om vartannat. Först The Breakup. (I den påminner hon mest om rollfiguren Rachel i Vänner.) Det här är inte ens att betrakta som en film. Mer som en lång och otroligt popänglös trailer för en film där det förhoppningsvis dyker upp nån slags twist. Men det gör det inte. Två timmar av mitt liv som jag aldrig får tillbaka.

Sen var det Friends with money. Den är lite mer skruvad. Anistons rollfigur påminner mer om den konstiga tjejen hon spelade i The good girl. Den här tjejen har också problem, som fan. Hon är så superkonstig. Vad som egentligen händer är inte helt klart. Inte så mycket kanske. Men filmen lärde mig att kvinnor i klimakteriet brukar sluta tvätta håret. What?

Ja, förklaringen jag fick av min vårdutbildlade svåger är det ett led i att de kan sluta duscha som ett reslutat av att allt ändå är menignslöst, vilket är en följd av depression. Hur konstigt är inte det? Sluta tvätta håret. Ja ja nu vet jag det. En inte helt meningslös filmupplevelse alltså.

Nu ska jag kolla om Conan har något att säga om dessa filmer. Han brukar ha kul åsikter.