Pottbestyr och kalsonger

Här hemma kretsar det mycket kring pottor just nu. Det har varit en längre historia som har böljat fram och tillbaka, men just nu är det så att vi har en ganska nyinskaffad svindyr pottstol som funkar som det är tänkt. Vår tvååring drar själv ned byxor och kalsonger och sätter sig själv på pottan och gör både det ena och andra. Blöjkonsumtionen har gått ned betydligt!

Så igår köpte vi lite nya kalsonger som vi packade upp idag. Det visade sig vara två likadana med Blixten McQueen - en stor idiol i vårt hus. Då gav vår pojke genast bort ena paret till sin storasyster. Kärlek!

På rull

Det blir julafton hemma i år. Med S familj som gäster. Myset!
Planerande som vi är har vi ikväll rullat köttbullarna till julbordet. För det har vi inte kanske inte ork och tid med framöver när det ska läggas på våningar och fyllas jämnt och förresten är det inte långt kvar till någonting.
Ingen stress!

Hobby

Jag har en hobby, har jag tjatat om det?
(Spelar ju sällan någon roll om jag redan har.)

Jag gör fotoböcker. I love it! En av de bästa grejerna med denna hobby är att den går finfint att kombinera med vardagsliv och föräldraskap, det så kallade ekkorhjulet. Man har allt i datorn och kan ägna sig åt det i fem minuter eller en timme, hur mycket tid man nu har just den dagen.

Det började med att mamma fixade fotoalbum åt oss barn, vi är fyra syskon. Hela våra liv finns med, ända från början. Då går det liksom inte att sluta. Jag tror faktiskt vi alla fyra har fortsatt på detta spår i någon form. Det sociala arvet.

Mina barn har ännu inte fått sina böcker, men det kommer. Jag håller just nu på med familjens bok för 2012.

Förut var det alltså fotoalbum som gällde, framkalla och klistra in. Det funkar ju inte nu. När jag var singel packade jag en resväska med bilder, album, klister och pennor och tog de två första dagarna på semestern och satte mig på landet och fixade. Så blev det gjort då, nu funkar det bättre med fem minuter om dagen.

Vab

Vattkoppor in da house. Idag är det min tur att vabba. Efter två fullständiga haverier till nätter är det rätt skönt att softa inne med te och brasa. Idag häller regnet ned. Vi var schyssta och skjutsade de andra två till förskola och pendeltåg. Sjuklingen är just nu vid gott mod. Det är tur att han inte kan se alla sina prickar, fy fasiken alltså.

Om jag kan hålla koncentrationen nog för det så blir det nog fixa lite fotobok också.

Hösten del 2

Ja men alltså vilken höstlördag!

Idag har vi jobbat. Med tanke på husköpet och att lite grejer ska ändras i och med det, så hade vi lite fix att göra idag. Vi hade hjälp av min snälla snälla svåger som var här på middag igår och sov över och sen såg till att det hände saker och ting här.

Till exempel ska vi byta ingång till huset. Den ska flytta från norrsidan till södersidan. Bara så där! Och så får vi byta adress också. Vi har en häck runt alltihop så idag tog vi fram motorsågen och tog ned en och en halv meter, på ett helt nytt ställe, där vi ska ha ny ingång.

Det kändes rätt bra att ta tag i det. För det känns som en rätt stor grej, nästan som att bo någon annan stans. Jag är ju rätt känslig för förändringar, i alla fall behöver jag känna på dem rätt mycket, så det känns bra att börja ta små steg mot att ha ett helt nytt hem, fast vi bor kvar.

Men fy fan vilket jävla skitslitjobb det är att såga av sextio år gamla buskar och sen gräva upp resterna. Usch. Gör det inte om ni inte måste säger jag bara!

Men, som sagt, motorsåg! Det var första gången jag använde en sån. Jag kände mig som min pappa. När jag var liten sågade han med motorsåg. Jag körde också skottkärra idag, det gjorde han också när vi var små. Ibland fick vi åka skjuts i skottkärran, det får mina barn också göra. Då känner jag mig också som min pappa.

Resten av dagen har också gått som ett juhej. Det är först nu halv tio på kvällen jag kan sätta mig ner och reflektera. Dimman tätnar utanför, men här känns det kristallklart.

Det är ju allehelgona. Det har inneburit att vi vid femtiden när vi för tillfället inte gjorde något speciellt åkte iväg till närmaste begravningsplats och tände en marschall vid en random gravsten som inte hade någon lampa, för att barnen ska få lära sig denna underbart vackra tradition. Det var verkligen jättevackert där. Och vi skänkte en tanke till de som saknas på jorden och berättade för barnen om vilka släktingar vi fått säga hej då till.

Att det är röd dag innebar också att det inte gick att köpa vin, vilket vi hade tänkt göra. Så det blev till att fiska upp en flaska äkta champagne ur förrådet i stället, annars hade det inte blivit nåt. Så kan det gå.