Pride - eller vad tycker vi om Kulturhuset?

Pride är trots allt lite som julafton (eller nåt?). Man vet precis hur det ska bli, för det är samma år från år. Men ändå kan det vara rätt kul och överraskande. Så varje år brukar en viss pride-glädje smyga sig på. Vi skulle testa pride house idag när det öppnade, det kan vara rät kul att gå dit och bara äta lunch och se om man träffar någon gammal bekant man inte sett på länge.

Nja. Jag hade ringt in en kompis. Så det var ok. Men de har fortfarande inte micro i cafét längst upp, dit man går. Och jag hade glömt att snabbmicra två plan ned innan vi gick upp, där de har framställd micro till barnmatsburkarna. Osmidigt. Som tur var åt kräsne Lillebror ändå av sin inte så varma lunch.

Några seminarier är inte så akutellt med två småbarn i släptåg, speciellt inte när man inte löst dogtag för seminarier. Planen var att gå till Rum för barn, på plan 4. Barnvagnen får man inte ta med, strängt förbjudet. Den måste man parkera på plan 0. Och när man då släpat sig upp med en ettåring och en tvåochhalvtåring till Rum för barn, ja då är det fullt. Ta en kölapp! Tack för nr 19 i kön när det just är nummer fem.

Det finns två små klätterområden precis utanför Rum för barn, men också fyra rulltrappor typ 3 centimeter därifrån. Åt vilket håll springer man när man är nyss fyllda ett? Och är man tvåochetthalvt vill man ha med sig mamma i klättret, för det är en massa andra stora barn där.

HATA Kulturhuset. Nej - det är de som hatar mig. Uppenbarligen.

Vi drog till Nytorget istället. Inte så mycket pridekänsla än så länge, men några gamla bekanta har jag trots allt mött. Alltid nåt.

Husvisning

Jag har noll lust att flytta, men idag har vi varit på husvisning. Efter en helg med myror i huvudet. Det var så skönt så skönt att få gå hem till oss igen och att aldrig behöva sätta sin fot i det där omysiga rucklet igen. Usche.

Nej tacka vet jag det här palatset, där jag bott de senaste fyra åren. En stor del av mig undrar hur jag någonsin ska kunna flytta härifrån.

Ett år

Ikväll sitter vi uppe och tittar på bilder och filmsnuttar, läser journalen och minns. Det är ett år sen vår lille son föddes, efter lång, lång förlossning som slutade i akut snitt. Det är både lätt och svårt att ta sig tillbaka. Till oron och lättnaden. Året som gått av tvåbarnskärlek, det är så stort. Det är vi nu. Det är vårt liv nu.

Njut! Nu!

Jag reagerar med blixtens hastighet när det går upp för mig att barnen sover, båda! Och jag är själv hemma för S är iväg en sväng. Snabbt in med en påse popcorn i mikron. En minut senare ligger jag i hammocken med popcorn, filt, bok och surfplatta.

Läser rubriker

Jag kommer ibland inte längre än till rubrikerna när jag läser tidningen. Nyligen läste jag nåt i stil med att "Mona Lisas" kropp kan ha hittats. Och att de ska göra DNA-tester.

Varför då? Vad ska det ge liksom och vad spelar det för roll? Och även om det skulle komma fram nåt häpnadsväckande så kan man ju ändå inte vara säker på någonting eftersom det var ett tag sen hon levde.

Idag har jag varit ruggigt effektiv. Detta trots att jag var själv med barnen, semesterlivet fick ett abrupt slut imorse när det var dags för S att gå till jobbet. Inte så kul, tyckte vi. Men jag har klippt gräset, färgat mandelmassa och bakat muffins och tårtbottnar så det står härliga till. Nån fyller år snart. Nån är snart ingen bäbis längre!

Man måste gilla ...

... att twitter har både det ena och det andra att erbjuda.

Njut

Vi har varit ute på en semesterresa som var härlig och välgörande, men ett par dagar för lång för den här lilla familjen. Barnen visade tydligt att entusiasmen var på upphällningen sista dagarna och mammorna inbillade sig att de bet ihop, även om vi kände lika dant. Fast det samtligt är så kul att vara ute bland vänner och resa.

Men, nu är vi hemma gott och väl. Och vad barnen njöt av att vara hemma! Det var en fröjd att se hur de sent på kvällen när vi kom hem, lekte loss i sitt eget rum med sina grejer. Underbart. Och jag njuter minst lika mycket av att vara här i vårt hus igen.


Nu har vi tid hemma som visserligen fylls med en massa sociala aktiviteter, men som också är tid att bara vara hemma vi fyra. Så skönt. Önskar att det aldrig tog slut. Fast sedan när vardagen kommer brukar det vara helt underbart det med på något sätt. Guld vart man än vänder sig med andra ord!

Det har kommit en massa barn. Någon kväll här ska jag sätta mig och räkna ihop alla nykomlingar, det kryllar av dem. Stor lycka och glädje. Välkomna och älskade barn ska en dag göra vår värld till det den borde vara.

Kärlek och Lycka

Nyligen har ett litet barn någonstans i världen fått en mamma och pappa. Hoppas att de får träffas snart! Ikväll är världen stor och vacker.