Trött

Nej det här är inte ett vanligt inlägg om trötthet, jag slår till med trötthet på många fler nivåer än vanligt.

Vi har sovit lite sämre i fler veckor och inte riktigt kommit ikapp. I morse innan jag vaknade drömde jag att jag hade försovit mig till 11.30. I verkligheten behövde jag vara på jobbet senast 07.30 för att hinna med en grej. Så när jag vaknade ur drömmen strax innan 06 var jag både glad och positiv till att jag trots allt inte försovit mig och dessutom pigg.

Jag insåg att piggheten var en tillfällig schimär, men den fick mig ändå upp ur sängen och iväg till jobbet. Alltid något. Väl på jobbet under förmiddagen kände jag det som att om jag fokuserar lite till under det här mötet kommer jag att svimma.

Igår hade vi middagsgäster från Kenya, Zambia och Uganda. Ungefär som för ett år sen, fast de här personerna var inte hbt-personer utan anställda på människorättsorgansisationer och arbetar med hbt-frågor i någon mån, i sina länder. Vilket som vi vet inte är en lätt match.

Efter förra årets middag var jag deppig i en halv vecka. Så blev det ju inte i år och det är ju skönt. Årets middagsgäster lever inte under ständigt hot och respekteras som människor. Och kanske är det så att de har större möjlighet att föra hbt-frågor framåt i de här länderna.

Och jag får fortsätta göra det jag kan. I går innebar det att visa vårt bröllopsalbum och vidga folks vyer.

Det jordiska

Jag är lite stressad för att jag inte har full koll på tillvaron. I helgen missade jag en fikadejt. Nu gjorde det inget för fikadejten hade blivit för trött. Men ändå.

Så nu ska jag skärpa till allt.

Vi byter bank. Ja, vi har gjort ett byte hittills. Och igår kväll uppdagades att vi antagligen måste byta igen. Av den väldigt simpla anledningen att vi inte kan se varandras inlagda räkningar. Inlagda inte som sillar. Utan som månadens kostnader. Räkningar kommer in från olika håll och ska dras från ett gemensamt konto, och de som jag lägger in kan inte ses av S och tvärtom. Man kan alltså inte få en gemensam bild av hur det ser ut. Hur gör alla andra?

Jag insåg i alla fall rätt trött att det här duger inte, vi måste BYTA BANKJÄVEL igen för en så här simpel sak. Ja faktiskt.

Idag bloggar inte jag

Idag bloggar inte jag, men kommenterar vilt här, hos kloka Linna Johansson. Ja herrejävlar.

Det handlar om att en mamma förväntas sy en docka till sitt barns vilostund på förskolan.

Puh

Ibland är det så skönt att man är en sån som inte säger allt man tänker. Som när förskolan man precis skolat in på har pysseldag. Alla föräldrar är där och ska fixa och greja. Och man går där och tänker och funderar på vilka de andra är. Är glad att jag inte frågade om den unge mannen var barnets kusin eller morbror, vilket jag var rätt säker på. Aha ok, du är barnets pappa, ja ja... slapp jag säga och skämmas.