Nu sitter hela Sverige och myser eller?

Och i Danmark hygger de sig. Antar jag.

Dagen började lugnt hemma. Frun jobbade hemma, skulle hämta lunchmat från de lokala förmågorna och konstaterade för 88:de gången att de är otrevliga på sushin. Senare åkte vi på utflykt till de norra delarna av stan. Frun gick på jobbmöte och jag och barnet gick på shoppingcentrum. På bolaget pratade jag med en expedit som inte tyckte jag skulle ha för dyrt vin i grytan. Men jag hade stränga order hemifrån att inte köpa det billigaste. Hade jag inte varit gift hade jag trott att han flirtade, så serviceminded var han. Fan vad förstörd man är i den här stan när man tror att folk flirtar för att de gör sitt jobb i servicesektorn utan att va sura.

Sen träffade jag på en gammal bekant från min hemstad, som också har en liten baby. Vi stod och jämförde barn och sa hälsa hälsa till hela familjen.

Sen. Åkte vi. Till coop. Å gud. Så jobbigt. Varför åker man till en affärskejda som man egentligen inte gillar? Och en affär man inte varit i förr och inte hittar i? När man ska storhandla? Och man inte kollat att det finns pengar på matkontot?

Det gick bra till slut i alla fall. Noteras kan att vi i vår familj fixar såna här situationer helt utan att bli griniga på varandra. Ja barnet har såklart synpunkter när det är hennes läggtid och hon inte fått gröt än, men vi vuxna. Det är stort och moget tycker jag.

Vi ska ha bakad potatis till middag. Jag gick två långa extrarundor i affären och hämtade upp sånt vi glömt (inte hitta-inte smidigt) innan kassakön (vi är såklart inte självscannare i denna butik). När vi var nästan hemma sa S "Tog du potatis?"

Oh nej, det gjorde jag INTE. Potatis har vi inte pratat om sen vi skrev handlingslistan som ligger kvar hemma på köksbordet. Men jag hittade fyra mellanstora som jag snabbt slängde in i ugnen. Men nu är vi inte ens hungriga längre för vi har ätit halloumi till förrätt (impulsköp).

Denna dag - en klassiker.