Ny vecka, nya bryderier

Håhåjaja, knappt har förra veckans damm lagt sig förrän jag skaffade mig nåt nytt att tänka på. Hur ofta tänker man på Mycket stora tal om man inte är matematiker? Inte ofta, men idag slog tanken på mycket stora ta mig, så jag googlade lite. Det ger onekligen perspektiv. Det finns ett tal som heter googol (därifrån har google sitt namn) och ett ännu större som heter googolplex.

En googolplex är tio upphöjt till en googol, alltså
eller annorlunda uttryckt, en etta följd av 10 000 000 000 000
000 000 000 000 000 000 000 000 000 000
000 000
000 000 000 000 000 000 000 000
000 000 000 000
000 000 000 000 000 nollor. Det skulle,
med dagens datorer, ta cirka
1085 år att bara skriva ut alla nollorna i
talet. (Observera att det skulle inte
gå att skriva även om all universums
materia omvandlas till papper och bläck,
eller hårddiskar, eftersom det
beräknas finnas 1080 elementarpartiklar i hela
universum).

Herregud, det här är nyheter för mig. Det finns ett begränsat antal elementpartiklar i universum. Olustigt tycker jag. Men, å andra sidan, det har ju gått bra hittills.