Det finns ingen Gud utom Gud

"Det finns ingen Gud utom Gud och Muhammed är Hans profet" är ju en klingande sanning för mänskligheten. Jag har en annan till. "Det finns bannemej inte någon bättre tv-serie än Matador". Jag konstaterar det gång på gång. Matador är Kungen av tv-serier.

Inte så kul

Nåt som inte är så kul är att inte kunna somna när man har lagt sig. Det hände mig i söndags och jag fick kanske 2,5 timmars riktig sömn natten till måndag. I går kväll var jag såklart supertrött. Och så somnade jag rätt fort. Men sen klockan halv fyra vaknade jag och hade ont i gallblåsan. Det är sånt som händer mig. Dumt nog tog jag inte en värktablett direkt utan drog på det en halvtimme. Sen tar det en halvtimme innan medicinen kickar in, men sen somnade jag gott igen. Lite mör. Och ännu mer mör var jag när klockan ringde vis 06, så jag beslutade att jag skulle sova till åtta och gå till jobbet då, men guds hjälp. Eller helt enkelt stanna hemma om det inte kändes bra.

Det var ett bra beslut och det gick fint att gå upp vid åtta och sen dess har det varit som vanligt, men ovanlgit mycket att göra idag. Så bra, det med.

Jeez ...

I helgen inledde jag julstädningen. Badrummet blev genomskrubbat så det glänser. Och så städade jag bakom spisen. Där var läget inte alls så farligt med tanke på att det var andra gången på sju år. Och nu är det ju alldeles fantastiskt fint.

I lördags var det skitväder men igår var det fint så jag tog en promenad, som jag kombinerade med att handla. Det har blivit en del inköp i helgen, det kom ju pengar i fredags. Pengar som ska räcka till jul, så det krävs kloka beslut och jag fattade en mängd sådana i helgen! :-D

Det blev nya tränignsbyxor och en ny träningströja, det var rea och värt varenda spänn. Jag gjorde fyra matlådor igår också, så himla duktigt. Har inte gjort min fotouppgift till kursen och inte svarat på några läsarfrågor som jag lovat, men det ska jag göra idag.

Det blev ett stor missöde tidmässigt i går. Jag steg upp tjugo över tolv igår och det var lögn att kunna somnapå kvällen. Jag låg vaken säkert fyra timmar och sov kanske 2,5 riktigt. Helt värdelöst! Nu sitter jag här på jobbet och är helt slut såklart.

I lördags kväll var jag ute på stan. Det hade kunnat vara kul, men ingen var riktigt i form. Det var jag, en tjejkompis, en tjejkompis till henne och dennas killkompis. Vissa var riktigt ur form kan jag säga. Kompisens kompis snedtände rejält på något jag sade, jag hade fel tonfall och jag tror att temat i det jag sade också var fel. Jag blev helt nedtryckt i skorna och bad om ursäkt, men det hjälpte inte ett dugg. Men hon gick sen. Jag blev rejält överraskad av detta, men tycker ändå att det är bäst att ligga lågt och ursäkta sig till en början. Men det där kommer hon inte undan med en gång till, var så säkra. No way.

A. hörde av sig på natten och ville ses. Jag kände inte för det, eller gjorde jag det? Svårt att säga, det hade såklart varit kul. Men det var inte läge i alla fall, jag kände mig rätt trist.

Jag har dessutom tvättat, strukit all tvätt och pratat med min gamla kompis C i Skåne. Jag har också hunnit slappa, men det hinner jag ju alltid.


I natt har jag av någon anledning bara sovit två timmar. Så i dag är jag väldigt trött. När jag skulle gå en tur på stan på lunchen blev jag haffad av en volontär i Greenpeace. Eftersom jag är så trött har jag noll motståndskraft så nu är jag medlem där. Greenpeacekillen hade ett helt italienskt namn, men han pratade norrländska. Jag påpekade det men han hade ingen förklaring till det. Han påstod sig bryta på italienska dessutom. Ja alla dessa mysterier ...

Det kallas dagsljus ...

... men jag kan inte se det här.

Rise and shine

Jag sitter här på jobbet och skyller mig själv. Jag lade mig vid midnatt (vilket är två timmar för sent för mig) efter fyra glas vin. Det var mingel med förrförra jobbet och det var trevligt. Bland annat återsåg jag en bekant från Sri Lanka som jag mötte i mitt dåvarande yrke och smo nu är i Sverige igen. Jättekul att se henne igen.

Och så bondade jag lite med min dåvarande chef. På den tiden rök vi ihop regelbundet, men gillar varann mycket konstaterade vi. Ja verkligen, det är en fin människa. Och nästa vecka ska vi äta lunch.

Det är mycket som är trevligt just nu. Att det snart är jul till exempel. Men det strömmar harmoni mot mig från alla möjliga håll. Jag bläddrar igenom en dagstidning och vid de totalt ovidkommande tips- och travsidorna fylls jag av en känsla av trivsel och trygghet. Vet inte varför, men det kanske påminner om när jag var liten och pappa spelade på hästar. Det gör han i och för sig fortfarande. Jag vet inte, det ger mig någon slags trygghetskänsla att det finns okomplicerade "världar" i världen där saker är som vanligt och vad som än händer så kommer folk fortsätta ägna sig åt det där. Tips och trav, bland mycket annat. Vet inte om jag kan förklara känslan, den är rätt diffus, men det känns bra i alla fall.

Julbordsannonserna är ett annat exempel. Nu är det snart jul igen och folk kommer gå ut med sina arbetskamrater och äta mat och ha trevligt. Och alla töntiga tomte-annonser i tidningar. Mys! Trivsel!

Störa sig och auror

Det här med bloggar. Jag läser några bokmärkta varje dag. Några för att jag gillar dem och undrar vad som händer. Några för att jag är så fascinerad och samtidigt stör jag mig så in i h-e på dem. Fascinderad för att det är i det ena fallet är såååå ytligt och såååå sjävgott, sååå "kolla-mig-jag-är-så-cool-och-lyckad". Total renons på distans. Jag säger som lilla L. "Jätteäckligt!"
För mig gränsar sånt till ren ondska. Kan såklart inte länka dit, även om det vore kul. Sen är det en till, en självcentrerad och rejält bortskämd gymnasieungdom från min hemstad, som inte kan skriva alls. Störande * 2. Sånt ägnar jag alltså mina dagar åt ... Smart?

I helgen var jag på tjejmiddag och då kollade vi varandras auror. Så nu har jag utvecklat ett socialt beteende som inte är helt accepterat, nämligen att stirra på folk på tunnebanan. Jag försöker göra det diskret, jag vill få syn på deras auror. Jag har bestämt mig för att öva upp denna förmåga.

Söndagssoul

I dag har jag varit effektiviteten själv. Jag har plockat undan i mitt hem och gjort fyra matlådor. Spagetti carbonara. Inte dumt.

Och så har jag tagit en lång promenad i det fina solskenet. Härligt. Och förstås Funderat över Livet. Dessutom har jag varit hos moster på middag i nya lägenheten. Den hade Själ den med. Hon är nöjd och det förstår jag. Det är intressant att samtala med henne och så också i dag.

Ett liv

Så nu har jag sett Hästmannen. Det är en dokumentärfilm om en man i Småland som lever som lantbrukare med skog, hästar och kor. Det är en mycket fin film. Jag rekommenderar alla att se den. För man kan låta den sjunka in, stilla. Och spegla sig i hans liv. Och se på sitt eget. Och ställa sig frågorna om sitt liv. Hur lever jag? Hur ska jag leva?

Det finns en hemsida också (såklart, det finns det alltid!) http://www.hastmannen.com/
Där framgår att man kan åka ned till Småland, till Hästmannen och hjälpa honom med saker. Turister och fotografer som bara står och tittar undanbedes. Folk som inte tänker hugga i göre sig icke besvär.

Jag vill göra mig besvär. Jag skulle så väldigt gärna vilja åka dit.

Fredag!

Är skitnöjd med att det är fredag. Den här veckan gick föredömligt fort.

Jag tillhör den priviligerade lilla skara som tar mig till jobbet (dörr till dörr på 30 minuter) med tunnelbanan. Den senaste tiden har det inte varit som vanligt. Man får stå upp hela vägen in till stan. Och - det är inte det att jag gnäller, det vore mig främmande - det är glest mellan tågen. Alltså jag klagar inte, men när man ska hem och det är 15 minuter eller nåt till nästa tåg, ska man stå där som nån j-a pendletågsresenär och leva på hoppet eller vadå?

Cyberspace ... mitt hem i universum. Här har jag ju skrotat runt ett tag och trivs så bra. Det är så behändigt, jag upptäcker det igen varje dag. Som nu. Den här hittade jag i ett av internets runda hörn.

http://www.muvids.com/dixie_chicks_videos/not_ready_to_make_nice.html
... so you are in my life.

Det roliga med detta är att jag har på olika håll hyllat denna låt, utan att ha hört den. Men nu är den här. Velkåm to my planet. Dixie Chicks (och alla andra chicks.)!
Den (låten) var lika smart som jag trodde att den skulle va.

Så - i livet som Konsument har nu Dixie Chicks avancerat på listan för inköp. Vanity Fair gjorde en framryckning i går, det blev nästan ett inköp av prenumeration, men det föll på målsnöret och ligger nu endast som favorit i min Media internatinellt-mapp. Tänk så det kan gå. Varför detta hände, det kan jag inte svara på.

PS. Det här med Vanity Fair är verkligen i periferin av min personlighet. Det är det som är så kul.

Ett nytt MÅSTE varje dag

Jag säger som Gert Fylking - Äntligen!

http://www.whatsgaytoday.com/

MYS-FUNDAMENTET

Men det som är viktigt att säga just nu är att det är den danska tv-serien Matador som är motorn i mitt liv just nu. Myset hemma i soffan när jag kommer hem och får min kopp te och kikärtssallad. Då tittar jag på Matador. Gemenskap, värme, omtanke - eftersom jag ju inte har nån partner som sköter det där. Men Matador på dvd är inte helt fel. Gu' va bra!

Fem veckor ...

... exakt är det i dag tills jag åker på jullov. (Men vem räknar?) Syrran och jag längtar till jul. Hon fick en Jul-Amelia av mig igår och ungarna fick julrelaterade serietidningar. Jag hoppas och tror att det gjorde lycka.

Lugnet och harmonin börjar åter lägra sig i min tillvaro. Men, jag är "på tårna" som alltid denna höst. Har dock hyfsad koll på läget. Dynamiken är fortfarande högt på dagordningen.

Förra helgen hände ingenting. Den här helgen händer flera saker. Tro det eller ej, inget av alternativen är perfekt. Men jag ska sluta gnälla inombords och bara vara glad. Det blir kul! Bara jag får sova ut på morgnarna och bokar om tvättstugan till måndag kväll. Ingen stress, tack!

Grundkänslan är ändå trivsel. Skönt. Jullängtan. Tänk att jag har min familj, vad fan skulle jag göra annars?

Men det var väl själva faaaaan!

Osannolik "konflikt" exploderade i min telefon igår. Jag chockades närmast över min egen tafatthet, min förmåga att kunna kommunicera tydligt var som bortblåst. Det tål att funderas över. Inte nån kul upplevesle att se sig sjäv förvandlas till en stammande mes.

Jag har väl kommit fram till att det måste berott på att kontrahenten i fråga var så jävla långt över gränsen i det här fallet så det finlir jag var inställd på var helt kört. Så här var det , i korthet - min chef har slutat och förstår inte att h*n inte längre kan göra anspråk på min arbetstid. För de flesta personer är detta självklart, men inte här inte ... Jag fick ta emot uttryckliga order per telefon. Realitycheck någon?

Jag fick verkligen inte rätsida på situationen. Läskigt. Jag vet att det låter luddigt, men jag vill/kan inte gå in närmare på det som hände. Jag har lagt en massa energi på att bearbeta och lämna det inträffade. Men jag är på spänn, för det finns inte mycket som tyder på att det är slut här. Men nu måste jag vara tydligare. Om det nu spelar någon roll vad jag säger.

Måndag morgon

Sitter här vid mitt skrivbord på jobbet nu, tillslut.
Det är väldigt stilla, jag undrar var de andra är. De har nog möte.

Jag har en hel del att ta tag i idag, mest privata grejer. Det gör mig lite mer trött än vad jag var innan, men vad gör det om hundra år? Annars ser det bra ut för mig. Ljusa prognoser. Det är bara 5,5 veckor kvar tills ljuset vänder tillbaka, alltså vintersolståndet. Nice.

Dagsljus?

Jaha det var den helgen. Jag har inte lagt mig ännu, det är söndag kväll. Mitt hem är fint och städat och jag har haft lite tråkigt. Men det är okej. Förra helgen var så kul. Och jag är så vuxen nu att jag kan ta att en helg är lite tråkig, för jag vet att det går upp och ned här i livet. Gôtt, att vara sån.

Ibland funderar jag på att visa folk min blogg. Som det är nu är det väldigt få som vet om var den finns. Jag läser själv några bloggar (några som är rätt fantastiska) av personer jag absolut inte känner. Och jag skulle nog vilja att det var så för mig med. Att jag får fortsätta vara rätt anonym.

Höstnedräkning

Om exakt sex veckor är jag på väg till syrran, för att fira jul. Sex veckor är ju inte så länge. Det kan man stå ut med. Just nu längtar jag så mycket efter det, men sex veckor är nog en bra period för att det ska kännas lagom med längtan.

Annars njuter jag av att det är sol och ljust utanför, ska definitivt ta en promenad sen. Och så att kulturkärringarna på P1 har gått på Erotikmässan. De är minsann inte främmande för det som är nytt och har tagit med sig bandspelaren. Good good.

Hur mysigt det var - en markör

Vi har haft familjehelg som sagt. Och det var så där superlyckat så man tror knappt det är sant för det måste betyda att alla inblandade är lyckliga och harmoniska. Ett tecken på hur mysigt det var, är ett av barnens kommentarer. Barn är ju som vi vet en indikator på hur saker egentligen förhåller sig. Det här var 3,5-åringen som sade "Kommer tomten imorgon?"

Han hade helt enkelt så kul som man bara har på jul. Det bästa är att vi ses allihop till jul igen, och det är ju snart. Pappa myste till det genom att säga "I år ska vi inte ha nån gran." Vi andra mös-skrattade. Han säger det varje år, och det är startskottet till begynnelsen till början av julstämmningen. Det hör till att mamma ska avfärda honom med ett skratt ifall någon mot förmodan fortfarande tar honom på allvar och sen ska vi skämta lite om det, någon säger "Varje år!" och pappa ska säga "Men den tar så mycket plats." Han är pedant och hatar när saker barrar för då vill han dammsuga varje dag.

Men sen hugger pappa en gran själv på mark som hans arbetsgivare äger. Så man får den gratis, eller om man skänker en hundring till nåt välgörande.

Jag har börjat tänka på ischoklad och deklarerade att i år ska jag överträffa mig själv. Och Karl-Bertil Jonssons jul. Ah. Jag är en sucker för sånt här, men säg det inte till nån.

Hur går det till?

Nu har vi haft en sån där helg igen, som utmynnar i en "Jag vill tacka livet"-känsla. Får jag tacka? säger barnen när de vill gå från bordet. "Älskar" och "älskar inte" är två uttryck de använder ofta, om allt möjligt.

Vi har haft en familjehelg och jag vill tacka livet och jag älskade varenda minut.

Det här är vad som har gjorts: ätit och druckit gott, umgåtts, fotat litegrann, lekt på Stora Lek med barnen (uteleksakerna har verkligen utvecklats) och planerat för framtiden. Den ser ljus ut.

Och dessutom, som om detta inte vore nog, så har jag promenerat och promenerat i solsken med en gammal vän, genom vår lilla vackra hemstad. Och så fikade vi i en timme mitt i. Så härligt.

Jag är en Michelingubbe

Hej mitt vinterland! Vad mycket mysigare vinter är när man för en gångs skull ser till att vara ordentlgit påbyltad. Igår på lunchen skulle jag ut och få lite luft och köpa en present till min syster som snart fyller år. Men så kom H&M emellan och det med besked. Min planekonomi took a serious hit, jag släppte loss som i gamla tider på Torp. Det var kul och faktsikt inte helt onödvändigt. Jag köper sällan kläder. Och nu har jag ju lärt mig att skeppa iväg sånt jag inte använder längre, då finns det ju knappt några hinder ivägen.

I backen på väg hem till mitt hus igår kväll var det en gumma som stöp, men det gick bra. Man får vara glad för att man kommer ut och hem hel och hållen och i någorlunda tid när det är som det är. Jag tänker på mitt (och brorsans) tåg imorgon, det får inte bli nåt mackel med det. Det bara måste funka.

Snö of Stockholm

Neeeeh se det snöar! Spännande. Tiden tickar och går, snart är det helg, sen är det jul, sen är det nästa år, framtiden, lilla T fyller ett och får presenter som jag redan köpt. Jag flåsar framtiden i nacken och mitt förflutna andas fortfarande i min nacke. Denna trio skramlar stadigt och med god balans och fart framåt, mot horisonten.