Summertime
Det är en sån där dag. Plötsligt (efter ett spinningpass och sushi till lunch) märker jag att jag sitter och nynnar vid skrivbordet "summertime and the living is easy".
I bästa fall händer det en gång per år, ofta så här års. När jag var i tjugoårsåldern sjöng jag jämt, på jobbet. När jag åratal senare fick kollegor i tjugoårsåldern som sjöng på jobbet, mindes jag mig själv i den åldern. Och insåg att jag tappat något.
Men, uppenbarligen är det här ibland. Det är lycka.
Och nu lite photoshop-metaforer. Ni som inte använder programmet får försöka hänga med ändå. It goes: varje människa har ett lager i sig som är ren och sann lycka, över att finnas. Ett lager där det inte finns några frågor, där man inte vet varifrån man kom eller vart man är på väg, där ren och skär trivsel, harmoni och lycka råder. I de flesta vardagsmänniskors liv är detta lager inställt på opacitet 1%, i bästa fall upp till 5. I deprimerade människors liv är det blundande. Men för mig idag skruvades det upp till runt 15%. Jag visste för en sekund inte vem jag är, vart jag ska. Bara att jag är lycklig.
I bästa fall händer det en gång per år, ofta så här års. När jag var i tjugoårsåldern sjöng jag jämt, på jobbet. När jag åratal senare fick kollegor i tjugoårsåldern som sjöng på jobbet, mindes jag mig själv i den åldern. Och insåg att jag tappat något.
Men, uppenbarligen är det här ibland. Det är lycka.
Och nu lite photoshop-metaforer. Ni som inte använder programmet får försöka hänga med ändå. It goes: varje människa har ett lager i sig som är ren och sann lycka, över att finnas. Ett lager där det inte finns några frågor, där man inte vet varifrån man kom eller vart man är på väg, där ren och skär trivsel, harmoni och lycka råder. I de flesta vardagsmänniskors liv är detta lager inställt på opacitet 1%, i bästa fall upp till 5. I deprimerade människors liv är det blundande. Men för mig idag skruvades det upp till runt 15%. Jag visste för en sekund inte vem jag är, vart jag ska. Bara att jag är lycklig.
Etiketter: det mentala, det som inte går att förklara, UNDERBART
posted by Tudorienne at 13:07
5 Comments:
Vad skönt! Kram
keep up the good work!
Thank you for your comments and good wishes of encouragement.
Halkade in på din blogg via en annan och fastnade.
Ett inlägg som jag nu läst om och om igen är detta. Jag gillar att läsa bloggar med tankar där jag kan känna igen mig, tankar som jag tänkt själv. Det gör att jag känner mig mindre ensam, mer normal. När jag läste detta inlägg så blev jag så glad, så optimistisk, så inspirerad. Det låter så sant, det låter så hoppfullt, det låter som ren lycka, det låter uppnåeligt. Det var tankar jag inte tänkt själv. Det var tankar som spårade in min egna tankar i NYA banor. TACK! :-D
Jag fick sån lust att lära mig photoshop och lära mig vrida upp opaciteten till MASSOR. Det ska jag lyckas med endera dagen!
Miljas
Så fint! Jag kan Photoshop men måste öva mer på att skruva upp Opaciteten inser jag.
Skicka en kommentar
<< Home