Jag har inte försvunnit. Jag sitter här. Sitter och väntar på att vardagen ska komma och svepa mig med. Rädda mig.
Sitter och väntar på vardaglig energi. Visst finns den?
1% av Sveriges elförbrukning kommer gå till Facebook i Luleå, där 35 pers jobbar. Det skriver Cornucopia? och det är intressant tycker jag. Och den här härligt sarkastiska för att inte säga bittra slutklämmen:
"Vi får tacka Stureplanscentern och speciellt Annie Lööf för att gett nästan 100
miljoner svenska kronor för att skapa 35 jobb åt ett utländskt företag i Luleå,
till en kostnad av 0.3 - 1% av Sveriges elproduktion."
Att känna sig blåst kan nog ge lite energi får vi hoppas på! Jag ska i alla fall släpa mig in i duschen nu och sätta igång en maskin tvätt.
Etiketter: energi, komsumtionssamhället, men för faaaan