Jag har varit på en härlig, romantisk, fantastisk, skön och avkopplande bröllospresa till New York. Min fru var med såklart. Hon var populär over there. En dag på ett café på den gayigaste gatan i den gayigaste stadsdelen blev hon inspanad av cafékillen, som frågade hur lång hon är. (?) Sen när vi gått därifrån kom han springande med sitt visitkort, där det fanns mailadress, facebookadress, myspaceadress och säkert nån mer adress. Han ville att hon skulle höra av sig.
What? liksom.
Sen var vi inne i en fotoaffär, där jag pratade objektiv med en försäljare. När vi skulle gå sa han "Your friend looks beautiful!"
"I know. She's my wife."Jag borde tagit med ett plakat, att bära likadana ringar är inte tydligt nog.
Etiketter: det kallas stil, semester