Nu ska ni få höra

Jo vi har varit utan telefon i typ två veckor nu. Sen förra snöovädret, typ. Tröttsamt. Vi har felanmält oss gula och blå, på både längden och tvären, men telebolaget har haft vissa besvär med att få till det på ett bra sätt.

Man får prata med en dator nuförtiden när man ringer och felanmäler, som ber en förklara sitt ärende närmare. Och så påstår den att felet nu är anmält och att man kommer få ett sms när det är klart och lite andra smålögner som dator-bitchen såklart hela tiden kommer undan med.

Imorse vid 09.30-rycket stod jag och S i godan ro i köket och kapade hyllplan med sticksåg. En helt vanlig söndagmorgon, inga konstigheter. Då knackar det plötsligt på fönstret. Utanför står en karl.

Det visade sig vara en teknikerkille som skulle kolla vår telefonledning. Han kastade sig först ned under mitt skrivbord, sen klättrade han upp i en stolpe utanför tomten, sen skulle han upp på vinden, genom en lucka i taket i vår hall.

Vi stod som levande frågetecken över detta oväntade besök. Men, tror ni inte han fixade det! Jorå, ledningen var av nånstans uppe vid taknocken (den har ca 60 år på nacken så vaddå liksom) och han skarvade ihop den.

Nåt kaffe ville han inte ha, "men tack ändå!"