Life on earth

Fredag. Det gick fort den här veckan med.

Ledsen vecka. Lite bättre nu, genom drömbilder* kom hoppet lite tillbaka.

Varför är det sådär? Man har sina sorger och bekymmer som man håller ifrån sig i vardagslag, så när man är lite trött och ledsen så slår de igenom, så himla hårt. Det finns ju inget att göra, man måste ta livet som det är. Det finns inget annat.

Ikväll ska jag nog träffa några kompisar och käka och imorgon ska jag ha nåt så sällsynt som tjejmiddag. En liten en, men det blir lagom. Grekiskt tema.

Jag vill börja springa igen. Kanske orientering i skogen, en det blir det nog inget av på söndag, efter en tjejmiddag. Jag vill börja sjunga, har redan börjat men det känns inte helt rätt där. Villl köpa ett piano. (När jag nu ska ha tid att spela på det?) Vill gå jazzdanskurs. Eller någon annan danskurs. Trots vissa bedrövelser så har jag mycket energi. Tur det.

Men det här hur man ska leva sitt liv och förhålla sig till det och de man har runt sig, den diskussionen tar aldrig slut. Så är det bara.

*Det här fick jag till mig: Små förändringar på spelplanen kan generera till synes små omflyttningar som gör att det plötsligt ser helt annorlunda ut än innan.
Man kan göra nåt litet. Jag gör det hela tiden.