Höst-söndag

Som sagt, det blir hästsvans fram till i vår. Och kanske lite plattång. Afro-krull är inte min grej. Riktigt så kort är det inte, men jag vet att jag aldrig kommer vänja mig vid den här "längden" på håret.

Såg just klart en film, Adams äpplen. Den är dansk. Jag hade sett fram emot en dansk feel goodhistoria, för det här är enligt förpackningen en komedi, men jag vet inte det jag... Den var bra konstig, halvvägs in i filmen kom jag på att den nog måste ses som ett metaforiskt filmkonstverk. Och sen tyckte jag att den blev riktigt bra.


Den handlade om kampen mellan det onda och det goda. Och den fick mig att till slut skratta och le och känslorna associerade fritt och jag landade i att känna att va fan, man sitter här vid kanten av tillvaron litegrann, på "gatan som gud glömde" och försöker få ihop det. Så är det ju för oss alla. Men det är här det händer, just där jag är är det bäst att vara. Om man lyssnar och läser de budskap som pumpas ut mot allmänheten så får man känslan av att allt händer någon annan stans, att ens liv och erfarenheter inte är relevanta och att man sitter snett. Men där man sitter, där sitter man och det är där det händer. Just där, i ens lilla förortslägenhet där dimman alltsom oftast ligger jämngrå och trist, det är universums epicentrum. Det kan finnas något vackert i det. Ja, jag blev glad i alla fall.