Det bör nog inte kläs i ord ...

... det jag känner ikväll. Jag låter bli, för jag känner på mig att jag kan komma att ånga det senare. Jag kan säga så mycket att det är inte nåt fint.

Jag gick på Mia Törnbloms föreläsning. Hon var bra, helt ok. Men jag gick i halvtid. Man gör knappt så jag vet, men jag skyller på att jag inte var i form. Det gav i alla fall en del info. Hennes budskap är bra och jag vet allt redan som hon säger. Det är svårt att leva som man lär bara. Men jag vet att jag måste koncentrera mig mer på det där med affirmationer. "Ljug tills du tror dig själv" - det är ett gott råd!

Infon var att hon har varit hemlös och narkoman i sitt tidigare liv. Det är svårt att fatta när man ser henne i dag. Jag fick också veta att hon har coachat en massa höga chefer i självkänsla. Människor med riktiga karriärer (även om de känner sig som bluffar), hon hjälper alltså inte bara losers. Men det var mest folk ur loser-kategorin som var där.

Antar att det är rätt magstarkt att kategorisera folk så. Det var mest kvinnor där. Och ska man hårddra det är kvinnor losers, eftersom de statistiskt sett tjänar typ 80% av resten av befolkningen. Och kvinnor hålls tillbaka av taskig självkänsla och självförtroende. Tyvärr är jag uppenbarligen en av dem. På sätt och vis. Jag kämpar för att inte identifiera mig med den kategorin. På så vis kändes det nästan befriande att gå.

För jag gick ju ifrån min egen hårda dom, min egen taskiga kategorisering. Den drabbar ju inte de som gick på föreläsningen egentligen, men den slår rätt hårt mot mig själv.