Genusmedvetet föräldraskap [plats för skratt]
I morse fick mitt genusmedvetna föräldraaschle rejält med pisk av barnen.
Sonen, som är 3,5, vaknade upp och började fortfarande yrvaken och mycket rufsig förklara vad han önskar sig. En pansarvagns-transformers. "Som vecklar ut sig så här, titta mamma!" Han kröp ihop på golvet i en liten hög och sträckte ut en fot , sen en arm, medan han förklarade. Han vill ha transformers med pistoler som skjuter fiender och tjuvar till geggamoja ungefär.
Sen ville dottern som är 5 berätta vad hon önskar sig. Barbiedockor. (SKJUT MIG.)
"Jag vill ha tre barbiedockor, nej två, för jag har två händer."
En i varje hand alltså.
Vill inte du också ha en pansarvagn?
Jo det ville hon. "Jag vill ha en pansarvagn där det får plats tusen, nej HUNDRA barbiedockor."
Sonen, som är 3,5, vaknade upp och började fortfarande yrvaken och mycket rufsig förklara vad han önskar sig. En pansarvagns-transformers. "Som vecklar ut sig så här, titta mamma!" Han kröp ihop på golvet i en liten hög och sträckte ut en fot , sen en arm, medan han förklarade. Han vill ha transformers med pistoler som skjuter fiender och tjuvar till geggamoja ungefär.
Sen ville dottern som är 5 berätta vad hon önskar sig. Barbiedockor. (SKJUT MIG.)
"Jag vill ha tre barbiedockor, nej två, för jag har två händer."
En i varje hand alltså.
Vill inte du också ha en pansarvagn?
Jo det ville hon. "Jag vill ha en pansarvagn där det får plats tusen, nej HUNDRA barbiedockor."
Etiketter: Barnet, det som inte går att förklara, politik