Man siktar på åtta ...

... och kommer till jobbet nånstans mellan åtta och halv nio i allmänhet. Idag blev det tio i. Efter en helt ogrinig och ostressig, ganska pigg morgon. Min fina, älskade fru skjutsade mig till stationen. Hon tyckte inte jag skulle behöva gå i snö och minusgrader.

Utanför Bengans på Drottninggatan stod det ett gäng ganska tuffa killar och väntade på något, trots den okristliga tiden.

"Vad väntar vi på?" sa jag.
"Biljetter."
"Till vad? Johan Palm?"

De skrattade och jag gick vidare, köpte en mycket prisvärd macka för 20 spänn. Uppe på jobbet ställde jag två burkar med kakor från i somras i köket, som jag tagit upp ur frysen hemma. Detta spred gläjde över den mörka kalla måndagmorgonen.

Nu har vi tomteverkstad i köket. S steker köttbullar till jul och jag gör ischoklad.

Och - jag fick skjuts hem från stationen också. Är det det här som är måndagskänsla?