Jag är med

Sådär, då var det fredag. Mycket bra.

Brorsan är i Amseterdam och syrran åker till Prag. Kul!

Själv ska jag bara ut på stan, men det är nu inte så bara. Ikväll ska jag träffa ngåra fd kollegor som jag inte träffat på flera år, det ska bli jädrans kul. Och imorgon är det bloggträff, det är spännande på en skala som inte ens har använts. Förunderligt spännande. Jag skulle nog kunna definiera ut mig och känna mig utanför, men varför det egentligen? Det är dags att jag börjar definiera mig innanför. Att jag också är en del av saker och ting, av livet, precis som de andra.

Det har för mig varit både tråkigt, ensamt men också viktigt att vara annorlunda. Jag har alltid känt mig annorlunda och att jag inte riktigt hör ihop med andra, alls. Det har faktiskt rullat på så hela livet utan att jag omprövat det, men nu ska jag göra det. Jag ska se mig själv som med och en del av i fortsättningen och inte mentalt skilja ut mig hela tiden. Jag är också med, så det så.