Tre och ett halvt glas bubbel senare

Bubel. Skrev jag först.
Nåväl. Firarpolicyn på mitt jobb är generös. I dag var det en 60-åring som skulle uppvaktas. Med bubbel, tre olika snittar, present från firman och från arbetskamraterna, tal av administrative chefen och "svars"-tal av jubliaren.

Jag har en dag som inte är guldskimrande, jag hade varit en sväng på gymet och var värd att njuta lite. Så jag tog både ett och två glas och var lite social. Nice. Precis vad jag behövde den här småtrista dagen. Och tänkte att om jag lyckas fylla sextio i den här firman (vi snackar Framtid På Overklig Nivå) så är det jag önskar mig; lite bubbel och snittar, halvstela tal och sen att folk stannar en stund, skvallrar järnet och att några - bara några snälla snälla! - blir lite blariga, HAR KUL och inte kan jobba mer den dagen. Oh please! Tudoriennes födelsedag, det kan det väl vara värt?! Vilken underbar skön vision att leva mot; "Min sextioåruppvaktning, när folk slappnade av lite och hade lite kul och fick höra skvller de inte visste nåt om innan." Gode gud, det är vad jag vill ha.

Vad fick jag då höra? Jo två av mina schyssta kollegor ligger i skiljsmässa. En av dem har inlett ett nytt förhållande (med en på jobbet!!!) och den andra har en ny på g. Damn! Jag peppade, för den ena av dem är av l****seiskt ursprung och har blivit hotad med mycket stryk av sina f**a bröder och jag bara "De ska bara hålla käften. Säg åt dem att de kan åka till L*****n och sätta sig där och var traditionella om de tycker att det är så himla bra." Tycker jag verkligen. Sluta håll på.