"Men där ovan för hopp och tro ..."

Är väl krasslig. Vaknade med lite ont i huvudet och whiskeyröst. Passar mig inte alls bra.

I helgen när jag rensade kom det ut ett par saker som jag ska skicka tillbaka, för det är inte mina. Dels är det ett häfte med barn-dramatik-lekar. En gång i min ungdom var jag barnteaterledare. Ja det är inte klokt vilka irrvägar ungdomsåren tar med en på. Absurt.

Det andra är en liten pärm med körnoter. Jag har sjungit en del i kör. Det är jättekul, men inte bara kul, det är en nödvändighet. Körkostymen passade mig väl inte så där perfekt alla gånger. För att hamna i en bra kör, som man ändå platsar i, så är man ofta hänvisad till kyrkokörer och det är väl inte helt och hållet min väska, men det fick gå. Det var som sagt kul. Och nåt mer. När jag bläddrar i den där pärmen så känner jag "Vad jag har mist." Det känns så. Och som att det är svårt att ta tillbaka det. Jag skulle visserligen kunna gå med i en ny kör. Men jag gör det ju inte.

Däremot tänkte jag att jag borde ta tag i det där att köpa ett piano.

" ... blomstra de evigt friska."