Att vara trött

Ibland är man trött, så har det alltid varit. Men nu när jag är förälder och på riktigt inte får sova ibland så kan jag undra varför jag var trött förut, när jag bara hade mig själv att tänka på.

För att göra en lång tankebana lite kortare så har jag kommit fram till att det är mycket jobbigare att bara ha sig själv att tänka på. På sätt och vis.

För innan jag hade barn kunde jag vara så ända in i [fula ord] trött. Tanken på en lång dag innan jag fick lägga mig och sova igen på kvällen kunde ibland göra mig gråtfärdig.

Sen jag fick barn har jag knappt tänkt så. Delvis kanske för att det inte är någon som helst idé att tänka så. För nu handlar det inte om timmar eller dagar tills jag får vila ut, det handlar om år. Och jag är riktigt trött ibland, men det är inte så ofta som man skulle kunna tro. Och allt fungerar förvånansvärt som vanligt ändå.

Nu har vi inte haft det överjävligt med sömn på något sätt med våra barn. Men ändå. Kraft kan vara något helt annat än det man först ser.